Annons:
Etikettfamilj-vänner-berörda
Läst 1918 ggr
Gronstedt
11/24/14, 6:52 PM

Återstående tid?

En närstående har, drygt 7 år efter den initiala bröstcanceroperationen, fått metastaser i hjärnstammen konstaterade, med akut förvirring, illamående, huvudvärk och så vidare. Stora delar av skelettet är angripna sedan flera år.  Operation är inte aktuellt, utan det är kortison som gäller för att få ned vätsketrycket i skallen och lindra symptomen.

Vårdpersonalen kan förstås inte ge några definitiva besked, men kanske någon här har erfarenhet. Vad kan vi vänta oss framöver?

Annons:
Maria
11/25/14, 4:03 PM
#1

Hjärnstammen styr ju många centrala delar i kroppen och beroende på utbredning och placering så är det nog väldigt individuellt hur man reagerar.

Min hjärntumör växte i fjärde ventrikeln och man visste inte om den växte i hjärnstammen eller tryckte emot. Lyckligtvis tryckte den emot hjärnstammen och kunde opereras bort helt. Dessutom så var det modertumören. Metastaser i hjärnan är lurigare och jag gissar att det är palliativ vård som gäller eftersom operation inte är aktuellt.

Jag hade en fruktansvärd huvudvärk, framförallt när jag låg ner vilket kan vara på grund av trycket. Jag kräktes och gick ner i vikt och fick väldigt svårt med balansen och vänstersidan domnade mer och mer. Även tungan, så talet blev sluddrigt.

Det man kan önska är väl att din släkting får bra smärtlindring och ångestdämpande om det skulle behövas. 

Att sia om framtiden när inte ens läkare vet är svårt. Det beror ju på hur fort tumörerna växer och vilken utbredning.

Usch, det var ingen trevlig situation och jag önskar att det hela går så smärtfritt som möjligt.😕

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Gronstedt
11/26/14, 6:10 PM
#2

Tack för svar. Det ser ut att gå fort, även om ingen kan veta riktigt hur fort. Men de tar i alla fall hand om smärtan nu.

signemo
11/26/14, 9:58 PM
#3

Finns så mycket olika så man skall väl inte våga sig på att säga något.  Men  i den erfarenhet jag fått av när mina vänner eller deras familjer drabbats så ville de man skall vara raka i hur man sa. Och jag har känner flera som så klarat sig fint o lever precis som alla andra o jag har vänner som  inte klarat sig.

Finns ju ingen som har helt lika.  För några så finns det där o får ta sin tid och kanske  botas för andra går det inte lika bra.  Har ingen erfarenhet själv egen del.  En vännina till mig  hade symtom som påminde om när man blir äldre o kanske lite extra förvirrad o trött. Hon opereradesi hjärnan, var hur otroligt det låter helt klar i huvud dagen efter.  Och jag var hos henne mycket. Men tyvärr så hade det spridet sig mera och efter operation tog det drygt 4 månader innan hon fick slippa sitt lidande och fick somna in. En annan vän  som ingen trodde skulle klara sig  finns med oss o det är 35 år sen.

Så igentligen kan ingen säga hur det går. Ingen kan det.

Mer än ta varje dag som den är. De bör i alla göra. 

Kram o ta hand om Dig själv.

Var rädda om varandra

Upp till toppen
Annons: