Annons:
Etikettefteråt
Läst 2085 ggr
JoDem
2016-11-28 10:09

Efter cancerbehandling (tungbas)

Hejsan

Är det någon här som haft tungbascancer eller liknande och behandlats för det? Min man gick i somras genom en behandling i 6 veckor som bestod av strålning 6ggr/vecka samt cellgifter en gång i veckan. Vi går nu i väntans tider för röntgen den 6 december och sen resultat den 16 december. Han tycker sig känna att det är en knöl där metastasen satt (lymfkörtel vänster sida), men vi har varit och träffat två olika läkare hos onkologen och de hyser ingen oro.

Han har mycket ångest och känner av rätt mycket kring området han blev behandlad kring. Jag får hela tiden övertyga honom om att allt är som det ska.

Nu undrar jag om det är någon här inne som varit igenom samma helvete och kan berätta för mig hur det var för er efter behandlingen. Både läkarna och kontaktsköterskan säger att allt är normalt det han känner och går igenom. Men min man har snart svårt att ta in att det verkligen är så, att svullnader och smärta i området är normalt. Som han säger "om mina ögon skulle ploppa ut skulle jag ju bara få svaret att det också är normalt". 

Jag som anhörig håller fast vid att allt gått bra och påminner honom om det, det är det enda jag kan göra. Självklart har vi pratat om värsta scenariot om behandlingen inte gjort sitt, men just nu mår han bäst av att få höra att allt är ok, men han har svårt att själv tro på det. Han gör sitt bästa med att "fånga dagen" och leva i nuet, men hans oro är stor och ångestens svarta mörker tar stundtals över.

Så, jag tar gärna emot tankar och erfarenheter kring detta, både från direkt drabbade och närstående.

Kram

Josephine

Annons:
Halvdansken
2016-11-28 10:29
#1

Min man blev opererad för munbottencancer (tumør under tungan) 2 gånger 2010, och fick 2 gånger 30 strålningar. Efter första operationen i april där de tog tumøren + lymfkörtlar på halsen, och sen efter 2a operationen (mer spridning i lymfkörtlarna) i november. Han fick ingen kemo.

Blev din man enbart strålad? Ingen operation?

Spridningen 2a gången var jättetydlig, vi såg knölen tydligt på sidan av halsen. Dessutom fick han tillbaka sin dåliga andedräkt. Jeps, han luktade äckligt i munnen av cancern.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

JoDem
2016-11-28 12:57
#2

Nej, ingen op, förstahandsbehandlingen se de är strålning och kemo för tungbasen. Men de har sagt att om det skulle komma tillbaka så kan op bli aktuellt. I kurativt syfte som tur är.

Jag har svårt att se om något egentligen har vuxit på halsen där metastasen satt, han är rätt svullen rent generellt. Hmmm, det där med andedräkten är inget vi reflekterat över, men han är mer hes igen och det var han även innan behandlingen. Usch hemska tanke om allt ska börja om igen. Den här ovissheten är verkligen så förbannat tuff, speciellt med all ångest han har.  Jag hoppas verkligen att jag har rätt när jag säger att allt gått bra, men någonstans inom mig gror en känsla att det inte är så. 

Jag hoppas allt har gått bra för din man nu i alla fall, han kanske redan har blivit friskförklarad?

//Josephine

Halvdansken
2016-11-28 19:11
#3

Tyvärr inte.
Han fick en ny cancer efter 5 år,  cancer i struplocket. De opererade bort halva i augusti. 
Tack o lov är han klok och observant på förändringar, så han kom in när tumören var mindre än en cm. 
Bättre att ringa sina onkologer en gång för mycket. Från att han gick första gången, till operation gick det 12 dagar.  Och han fick PET-scanning och allt möjligt. 

Man får på nåt sätt lära sig att leva med riskerna. Ibland är det hårt, och ibland blir jag arg på honom. Helt normalt.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Amasone
2016-11-29 21:48
#4

Jag har ingen erfarenhet av just den cancerform din man har, men oron och alla känslor du beskriver känner jag igen mig i. Det är en svår balansgång, å ena sidan läkarna som säger att allt din man känner är normalt, å andra sidan din man som helt säkert är extra uppmärksam på sin kropp och särskilt det han känner i just det området. Man måste ju både lita på läkarna och på sin egen känsla, och hur gör man när läkarna säger något annat än det kroppen säger? Och så att hantera ovissheten, som du skriver. Det är verkligen vansinnigt tufft, utmattande och påfrestande. Det där med att leva i nuet är inte helt lätt. För mig har framförallt tiden hjälpt. De första månaderna/halvåret efter diagnosen var hemskast, de var verkligen mörka. Nu efter ett år kan jag korta stunder glömma sjukdomen. Alla måste hitta sitt sätt att hantera det. Oskyldigheten försvinner på något sätt med en cancerdiagnos, och det är hårt. Just ovissheten är svår att förhålla sig till. Den påverkar precis allt i livet. Det låter bra att din man försöker leva i nuet. Jag tror det är omöjligt att inte deppa ihop totalt ibland, mörkret ska bara helst inte härska hela tiden. Önskar allt det bästa för din man och dig.

Upp till toppen
Annons: