06 Personliga berättelser

Pancreas cancer

2016-12-10 01:10 #0 av: Phia-Helena

Hej. Sitter och letar information på nätet om pancreas cancer. . Hittade hit. Kände med er som skriver och vet ju att nu är det min tur att ställa mig till dem drabbades hörna. Fick veta för ngt dagar sen att min far har fått cancer i sin bukspottkörtel. 

I mitten på november va jag med han till hälsocentralen där vi fick svar på hans blodprover. Allt va bra förutom hans blodsocker. Hans HbA1c visade på 95 mot typ 52 som är mer normalt. Doktorn va irriterad över detta och lät oss gå hem med strikta regler att undvika måltidsinsulinet i 3 dagar och anteckna alla värden och därefter skulle han ordinera. 

Hans blodsocker nivå låg på 20-22 så jag sa att han fick ta det ändå. Han mådde okej tyckte han. Alla proberna va ju bra. Vederbörande läkare satte in far på hur många tabletter som helst.. Trombyl och vätskedrivande och blodtryckssänkande läkemedel.. och vitaminer och mer där till...Söndagen den 20 nov blev min far konstig och kunde inte prata..så hemtjänsten skickade in honom med ambulans. (Dock glömde dem kontakta mig..jag hittade honom till slut på sjukhuset.)

Han va på stroke enheten. Jo han hade fått en stroke. Men hans höga levervärden gjorde att dem gjorde en ct buk. där såg dem en förändring på bukspottkörteln..  han skickades vidare och ligger nu på en kirurg avdelning.

Märkligt dock att värdena kunde förändras så drastiskt..eller han kollade kanske inte upp det?! ska be om att få provsvaren utskrivna.

Jag fick det där tråkiga samtalet från doktorn där han berättar att dem har starka misstankar om en pankreas cancer.  Dock ville dem inget säga till min far riktigt än utan ville vara helt säkra först. Nu i onsdags den 7 dec så fick min far äntligen veta vilka förutsättningar han hade. Han sa ifrån alla livsuppehållande åtgärder.  :-(

Han kan inte opereras då hans hälsa inte tillåter det. Han är mycket sjuk. Amputerad på grund av infektion i skelettet efter ett sår på foten (diabetesen är boven) Han har även dåliga njurar (diabetesen där oxå) (dessutom inte har skötts särskilt bra av han själv :-(  , så det lär ju knappast förbättra hans förutsättningar). Han har fått gjort en Kranskärlsoperation med 5 kärl inblandade för några år sen. Hjärtinfarkter ggr flera.. stroke sen tidigare. 

Han är dessutom stor rökare.

Cellgifter är uteslutet då hans njurar är så dåliga. :-( 

Dock tror han själv att han kommer att leva många år till. Jag har inte mage att säga nånting annat. Han fyller 77 år i april. Jag är glad om vi kommer enda dit.

Vi vet inte om där är metastaser då han inte kan fullgöra en undersökning med kontrast på grund av sina dåliga njurar.

det gör så ont i mitt hjärta.

 Mitt i min sorg så får jag höra att min ena syster som inte haft nån kontakt med vår far på 32 år nu plötsligt börjar gapa om bodelning och hennes rättigheter. Hon ska minsann vara med och nåde mig om jag ens rör en krona på hans konto.. vad fan tror hon..att han e en hemlig miljardär.?? varför blir folk så jäla giriga bara nån ska till att dö.? Han lever dessutom. Och hon har ff inte kontaktat honom. och kommer inte göra det heller om jag känner henne rätt. 

Här sitter jag och försöker uppfylla hans sista önskningar och planerar för hur jag ska kunna nyttja varenda minut att få umgänge med han.och hon gnuggar händerna och väntar på arvet. Jag gråter när ingen ser..Jag vet ju att jag inte har honom kvar så länge till.

Han är trött..så trött.. orkar sitta uppe nån timme i taget. Han tappades på 3 liter vätska i lungorna i onsdags. Han låter andfådd och tungandar när jag träffade honom innan i em.  Vi tog en liten tur med rullstolen. Han kan inte äta fast föda. Flytande kost. Tumören trycker på tolvfingertarmen. Och han är gul..Tumören trycker på gallgången..Börjar likna en lussebulle. matchande nu när det snart är jul .. :-( Vilken jul sen..  

på tisdag ska dem försöka sig på att sätta en stent. Dem ska gå in genom huden. Magsäcken va för stor (på grund av stoppet sa doktorn).. så instrumentet vid gastroskopi räckte inte till. Stenren ska förhoppningsvis sakta ner förloppet lite. levern sliter mycket ont just nu.. Men far har hoppet uppe. 

Jag undrar så när slutet är här. Jag har 4 syskon men jag står helt ensam ändå. 

tack för att du läste enda hit <3 

Anmäl
2016-12-10 04:16 #1 av: Tarotstollan

Jag beklagar så mycket.
Ja, det är konstigt att folk kan lämna sina anhöriga (om det inte finns en bra anledning), utan att höra av sig på långa tider men så fort det drar ihop sig för slutet för en person, så är de plötsligt så noga med både besök och noga tala om vad de vill ha av arvet.
Det enda man själv önskar är att man får behålla dem så länge som det bara det går, under den förutsättningen att de inte har ont så klart.

Sen efteråt sitter man där med några kort och minnen och kanske en liten slant på bankboken och det ger man gärna tillbaka, bara man kan få en endaste  dag till med dem!Gråter

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Anmäl
2016-12-10 08:04 #2 av: Maria

Jätteledsamt att läsa. Din pappa är ju mycket sjuk inte bara i sin nyupptäckta cancer utan allt annat han drabbats av.

Väldigt ledsamt med din syster också. Har dina andra syskon också tappat kontakten med din pappa? Annars kanske du kunde ha stöd av dem.

Hör med sjukhuset om anhörigstöd, samtal eller liknande. Det brukar finnas mer än vad man tror.

Annars kan sjukhuskyrkan ofta erbjuda bra samtalskontakt. Det behöver inte alls handla om religion och dessa präster/diakoner är oftast utbildade i krishantering.

/Maria

 

Anmäl
2016-12-10 08:38 #3 av: Agafia

Så tungt o ledsamt för dig o din pappa , styrkekramar .

Anmäl
2016-12-11 00:15 #4 av: Phia-Helena

tack... mina andra 2 systrar har inte heller haft jätte mye kontakt med han. Utan lite nu på slutet för den ena och den andra har det varit lite då och då..Men båda känner sorg i detta läge och är båda glada över att fått veta lite om han och faktiskt fått en liten relation med han. . 

Det är verkligen så jag känner..att få ngt minuter till..några timmar..kanske dagar...och om jag har tur ngt månader. 

Min far ringde mig i kväll när jag körde hem från jobbet. Han sluddrade mest. Och pratade konstigt och osammanhängande.  Jag sa till honom att jag skulle komma upp i morgon vid 10 tiden. vi ska ta en promenad så jag skulle köra förbi hemma honom och hämta hans jacka.. jag behöver hammare och såg oxå sa han då.. till vaddå sa jag..det vet jag inte sa han.. och sen sa han att han skojade. men strax därefter började han svamla om att kapa benen på dem som stod där som va så raka och fina..fattade nada.. 

vid lunch när han ringde sa han att han va sååå trött. han Trodde att slutet hade kommit då på fm. Men då pratade han så man förstod vad han sa.

Känns inte direkt positivt detta. Undrar så om han fått en ny stroke. ringde avdelningen som skulle kolla honom lite extra i natt. Han hade somnat då jag ringde. Men han hade tydligen värsta blåklockan. Ingen tycks veta vad som hänt. 

Det går så fort. Han förändras. jag hinner inte  med.

Ja.jag behöver nog någon att prata med. Gubben min tycks ju inte riktigt förstå hur dåligt jag mår.  Talade om för honom igår em att jag faktiskt inte mår så bra just nu. Men han tyckte nog mest jag överdrev. Jag fanns ju där för han när hans mor och bror tog sina liv  (var för sig med 5 års mellanrum.)

 Idag har jag gråtit flera ggr..Bara jag tänker på mitt liv och allt i det så kommer tårarna. Vet i fan hur jag ska hantera det hela..och framför allt hur jag ska klara ut det :-( Jag behöver nog nån att prata med jag å.

Det är jobbigt att jobba när man mår skit. Har gått ner i tjänst. Men har än mina helger kvar. Svårt att få ledigt när sjukvården ser ut som den gör. Men min chef förstår. Tjänstledig till 31 mars 2017.

Tänk om man kunde få ett datum. Så man visste att man faktiskt har "råd" att bara stänga in sig och gråta utan att behöva förlora så mye tid med det som finns kvar. Som det känns nu så undrar jag om han ens överlever julen :-( 

Och jag har alldeles för lite tid kvar :-(  

Anmäl
2016-12-11 02:33 #5 av: Aleya

Tråkig sits. Låter dock som snarare att levern gör så att han blir så förvirrad och inte en ny stroke. Min mormor blev likadan i slutet av sin binjurecancer som var nära levern.

Jag skulle be att få prata med kurator. Finns sådana att kontakta på sjukhuset.

Så du får någon ventil.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-12-13 20:33 #6 av: Phia-Helena

Ja det e kanske så..att han blir förvirrad av detta.. Dem ska operera en stent på torsdag. få se hur det går..om det går.. 

Igår sa min far att han förväntade sig att bli hämtade av alien som skulle ta bort cancern :-( ..  

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.