# Troligen lungcancer... Author: Fjordell Har ganska nyligt fått veta att mammas gubbe mest troligt har lungcancer. Han är bara 45 år gammal... Jag hade velat höra lite personliga erfarenheter om det här, någon som överlevt lungcancer kanske? Eller känner någon som har? Han har inte diagnosticerats än, men läkarna trodde att det var lungcancer... Idag är han på sjukhuset och ska göra en biopsi samt röntgen, så svaret lär väl komma när som helst. Jag har väl inga specifika frågor just nu egentligen, känner bara att jag vill prata lite om det... ## Comment 1 Author: Katthemsmatten Det finns olika typer av lungcancer, så det är svårt att svara på. Den erfarenhet jag har är av småcellig lungcancer. Den går inte att bota, men har en långsam progress. Drabbar så gott som uteslutande rökare/f.d. rökare. Andra typer av lungcancer kan antingen hållas i schack med hjälp av behandling som iofs är mycket tuff och krävande för patienten, eller botas. Men det finns också typer som har en mycket snabb progress och där behandlingen hinner få effekt. Håller tummarna för att det här ska gå bra. Idag är cancer inte ett annat ord för död. ## Comment 2 Author: Fjordell #1 Tack för ditt svar. Som sagt vet vi ju inte exakt vad det är, än. Han är rökare, men i samma veva som läkarna sa att de trodde på lungcancer så bestämde han sig för att sluta. Jag hoppas bara att det inte är för sent... Symptomen som fick honom att uppsöka läkare var framförallt trötthet och utmattning. Sen har han tydligen hostat blod för ungefär en vecka sedan... ## Comment 3 Author: Katthemsmatten Det spelar inte så stor roll om han slutar. Skadorna på lungorna går ju inte bort iom att han slutar. Beklagar att jag inte kan ge dig någon glädjande information. ## Comment 4 Author: Fjordell Nej, jag vet... Därför jag skrev att jag hoppas att det inte är för sent. Allt vi kan göra nu är att hoppas, om det öht är cancer, att det går att bota. ## Comment 5 Author: Maria Jag håller också tummarna att detta är en cancerform som går att behandla. Att han slutar röka är bra men som sagt så är skadan redan skedd men man behöver ju inte påverka sin sjukdom negativt vilket rökning gör. Så allt man kan bidra med djälv är ju positivt. Du får skriva härinne när du har funderingar och grubblar. Ibland är det skönt att ventilera med andra och även med okända. ## Comment 6 Author: Katthemsmatten Det kan t o m vara lättare att ventilera med okända eftersom det inte blir så mycket 'stackars dig' och huvuden på sned. Så upplevde jag det när min man var sjuk. ## Comment 7 Author: Maria #6 Jag håller med dig. Denna sidan har varit en enorm hjälp för mig just med att man pratar med "okända" fast till slut blir det nästan som man känner varandra ändå![Flört](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 8 Author: [Borttaget] T.S jag kan ge dig ett glädjande besked och det är att min mor insjuknade i lugncancer som orsakades av rökning. De tog bort hela lungan och hon levde i 18 år till utan att få någon cancer. Hon blev 80 år. Om de inte har fått några svar ännu så kan de inte säga att det är cancer. Det kan faktiskt vara KOL också vilket min ene rökande storebror har. Han är 68 år och har haft det i 5 år och han har slutat röka. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag kan berätta om min mammas moster som fick lungcancer första gången för 25 år sedan och de kunde isolera den på något sätt och hon levde till 2011 och blev 82 år. Men som sagt så vet man inte då det finns olika sorter men vi håller tummarna att det ska gå att bota, eller hålla i schack! ## Comment 10 Author: Fjordell Har glömt att uppdatera här. Han visade sig ha cancer. De har fått ta bort nästan hela ena lungan, ca 3/4 av lungan är borttagen. Men inte nog med det. Tumörerna har fäst sig i revbenen, alldeles intill ena skuldran, och några tumörer påträffades neråt buken. Av det jag hört, när han berättat, så är vården han får fruktansvärt dålig. Varje gång han är på sjukhuset så har han en ny läkare. Han har hela tiden ont, och läkarna är svåra att nå (det finns inga telefontider att bli uppringd på när han väl ringer dit). Han är trött och oerhört svag, är mestadels sängliggande och behöver hjälp med i princip allt. Han får förhoppningsvis påbörja cellgiftsbehandlingen nu i mitten på mars, men just nu är hans CRP skyhögt och ligger på 201, när det egentligen ska ligga på 12, så först och främst blir det ännu en antibiotikakur. ## Comment 11 Author: Brommel Det var verkligen tråkigt att höra men förhoppningsvis tar han sig igenom detta. Vad han inte behöver är dålig vård och att byta läkare hela tiden. Tänk så olika det kan vara! Jag kände mig väl omhändertagen på onkologen i Gävle och träffade bara trevliga och engagerade läkare vilket man behöver när man är sjuk och trött. Hoppas han får komma igång med behandling och att det blir bättre för honom ## Comment 12 Author: Katthemsmatten Beklagar verkligen att det var så illa. Det blir ju heller inte lättare av att han inte får kontinuitet i vården. Vilket landsting tillhör han? ## Comment 13 Author: Fjordell Vi håller alla tummar och tassar här hemma, och han har definitivt viljan att ta sig igenom detta. Han tillhör norrbottens läns landsting, och skickas mellan Sunderby sjukhus, och Norrlands Universitets sjukhus i Umeå. Där i Umeå är de tydligen väldigt duktiga, men det är dessvärre 20 mil bort, så det slutar ändå med att han hamnar i Sunderbyn.  Jag är dock inte säker på vart han ska åka för cellgiftsbehandlingen, men om han fått välja så blir det nog Umeå, trots att det är längre bort. ## Comment 14 Author: Katthemsmatten Hoppas han hamnar på NUS för vidare behandling. De är erkänt skickliga där. Håller tummarna för att han trots allt ska få det någorlunda bra. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Hej. Har läst lite i tråden och just detta med rökning. Det är **aldrig för sent** att sluta röka även om man fått en cancerdom. Rökning under behandling gör så att behandlingen inte verkar fullt ut. Så det är viktigt att klargöra för den som röker och tycker att det nu spelar kvitta om den röker eller ej när den ändå fått cancerbesked. Det spelar inte alls kvitta. Jag hoppas att din mammas gubbe fixar detta. Kram på dej. ## Comment 16 Author: Fjordell Nu har han varit inlagd i över en vecka pg.a för låga värden. Han fick dessutom ett väldigt, väldigt tråkigt besked av sin läkare idag... De kan inte bota hans cancer, de kan bara fortsätta behandla och bromsa sjukdomen. Vi har ingen aning om hur lång tid... Vi vet bara att han aldrig kommer att bli kvitt cancern. Jag vet inte hur min mamma ska klara sig igenom en sådan förlust. Det kanske bara handlar om ett par månader, det vet vi inte. Man trodde verkligen att allt skulle kunna bli bra, till slut. Speciellt efter allt vi, och främst mamma, har fått gå igenom de senaste åren. Det har varit ett helvete, och nu det här... Det är så fruktansvärt j\*vla orättvist. Jag hatar allt just nu. ALLT. ## Comment 17 Author: Lena1971 😕 Det känns alltid orättvist när någon blir sjuk. Och det finns förstås aldrig någon bra tid för ett sådant besked. Jag kan bara ge dig mina varmaste sympatier. Har de fått vaga besked om hur lång tid han kan ha kvar? Kanske behöver de starta behandlingen och se vilken effekt den har innan de kan säga säkert. Jag ska inte ge dig falksa förhoppningar, det är inte säkert att de kan ge mycket extra tid. Man får hoppas... Styrkekram! ## Comment 18 Author: Fjordell Det är fruktansvärt, verkligen. Förhoppningvis sen hans värden bättre ut imorgon då min mamma äntligen kunnat vara där med honom, vilket gör att han mår så mycket bättre. Så det är ju efter att behandlingen satt igång som man kanske kan se hur utsikten ser ut. Sedan ska han börja med LCHF under behandlingen (glukosfattig mat), även jag och mamma ska börja med det. Han har fortfarande hopp och en stark vilja, och han är inställd på att klara sig ur det här, att han ska leva tills han är klar helt enkelt, även om cancern är kvar. Vi hoppas. Vi hoppas allt vad vi kan! ## Comment 19 Author: Katthemsmatten #16 Jag förstår att du tycker att allt är orättvist och jävligt. Det är det. Av erfarenhet, av samma typ av sjukdom och i samma situation som din mamma, vet jag att man så småningom klarar sig igenom det hela. Inte för att man vill, men för att det alternativ man har är ännu sämre. Önskar er all styrka i den här situationen. Tillåt er att sörja, vara arga och när tillfälle ges även skratta. ## Comment 20 Author: vallhund "Kramar om" ## Comment 21 Author: [Borttaget] Ger dej med en kram. Inget roligt besked alls. Men hoppas han har lite "jäkla anamma" i sej och livsglädje. Det kommer man långt på även om sjukdomen inte går att bota. Det finns bra bromsbehandlingar som kan göra att han kan leva gott lite till. Men tyvärr följer det med en del biverkningar. Håll koll på om han får svamp i munnen eller så. Skickar en styrkekram till er. 🌺 ## Comment 22 Author: Modesty67 Hej. Jag har cancer själv och lägger upp allt jag hittar på min blogg. Där finns många länkar till alternativa metoder också. Min erfarenhet säger mej att man bör välja en metod snabbt. Det gjorde inte jag. Jag velade runt lite och kombinerade olika alternativ, vilket gjorde mej förvirrad, så nu kombinerar jag alternativ och konventionell sjukvård. Det finns många bra alternativ på min sida. Det jag rekommenderar för stunden, som är lättgenomförlig för gemene man är ketogenisk diet. Den är även genomförbar på sjukhuset. Se bara till att ta bort sockret ur kosten. Länk hittar du här: http://alternativ.blogg.se/category/ketogenisk-diet.html Kram och lycka till, Anette ## Comment 23 Author: Fjordell Har glömt bort den här tråden litegrann. Det har varit mycket som hänt i år. Tack till er som skrivit. Den 27 september somnade Jimmy in, hemma. Med min mamma vid sin sida. Han verkade fridfull. Begravningen var i slutet av oktober, det var så vackert. Det är tomt, oerhört tomt. Känns fortfarande overkligt att han verkligen är borta. Nyss var han här, jag kramade honom. Jag pratade med honom, vi skämtade. Nu kan jag bara besöka hans grav. Men så börjas det igen, mitt i sörjandet fick jag veta att min farmor har bukspottkörtelcancer. Det upptäcktes i september, och har gått utför väldigt fort. De kan inget göra, utan det är bara en tidsfråga... Nu är hon inlagd på sjukhus, nerdrogad och nu väntar man i princip bara på att hennes kropp ska ge upp. Det här är lite för mycket... jag vet inte hur man ska kunna hantera sånt här. Man orkar inte hur mycket som helst. ## Comment 24 Author: vallhund Skickar styrkekramar. 💔 ## Comment 25 Author: chik OJ.Herre Jösses vad ni får gå igenom.. 🌺 Kramar dig,er..🌺 ## Comment 26 Author: Maria Fyy vad ledsamt😭 ## Comment 27 Author: Katthemsmatten #23 Jag beklagar förlusten av din styvfar. Och jag förstår att det nu känns ännu tuffare att ta in ytterligare ett svårt besked. 🌺 ## Comment 28 Author: Lena1971 Jag beklagar innerligen. Han hade inte åldern inne för att dö! Men det var gott att höra att han var rofylld på slutet. Och att begravningen blev fin; det minnet betyder mycket för sorgearbetet! Stor kram 🌺 ## Comment 29 Author: signemo Kramar om.  Ord blir kanske fjuttiga när sorgen finns och det händer mer än man nästan orkar med. Men hoppas Du vet att vi finns här, när helst du vill skriva. Det jag tror jag läst mellan raderna är att Du är en otroligt fin o omtänksam kvinna som betyder o har betytt mycket för Din kära. Kram ## Comment 30 Author: [Borttaget] Nej, vi orkar inte hur mycket som helst känns det som men vännen jag har gått igenom mycket och går fortfarande igenom en massa. Jag har varit så nere och ledsen och det är fasansfullt att någon ska behöva dö så pass ung och även att gamla som kanske är trötta i kroppen redan ska få denna sjukdom. Men som några sagt till mig att man orkar mer än man tror och jag börjar tro på dessa kloka människor. Jag vill skicka en stor bamsekram från mig 🤗