# Tar det aldrig slut? Author: Halvdansken Min man blev opererad för munhålecancer i april och har sen gått igenom ett strålningprogram (4 gånger kvar) . Han har haft ont i axeln en tid, vilket vi avfärdat som musarm, men vi fick den undersökt och jodå - det var cancer där också. Den är vad som kallas skolioserad, vilket vi tror betyder att den är helt inkapslad och altså inte sprider sig. Vilket ju är bra. Det vi inte vet är om det är en metastas från den andra cancern. Finns det i så fall på fler ställen? Kan man operera i axeln? Osv osv. Det finns ingen ände på det här tycker jag. ## Comment 1 Author: Mads \# 0 Läkarna brukar ju när man upptäcker en spridning ta reda på om det är metastaser/metastas från den primära tumör han behandlas för eller en ny typ av cancer. Inte helt osannolikt att det skulle vara en spridning av hans munhålecancer. Läkaren bör också via undersökningar kunna se om behovet finns för att operera och om det är möjligt. Hoppas att allt går bra för er, förstår att det blir mycket på en gång och massor med information man ska orka ta in samtidigt som man inombords genomgår en total känslostorm. Kramar Madde ## Comment 2 Author: Lena1971 Har ni fått svar på proven än, halvdansken? Jag vet inte vad som är det bästa alternativet - metastas eller ny cancer. Jag vet bara att det är väldigt ovanligt att en människa får två olika former av cancer. Jag förstår att du (och din man?) blir nerslagna av alla negativa besked, men jag hoppas ni behåller all optimism ni har. Den behöver ni! Kram ## Comment 3 Author: Halvdansken Vi har inte fått besked, förmodligen blir det en biopsi i nästa vecka. Rikshospitalet i Köpenhamn är igång och informerade.  Dock verkar läkana vara relativt avslappnade, eftersom den är inkapslad. Det lutar åt en ny typ av cancer. Enligt en läkare (strålningsspecialist) som vi pratade med idag så är det inte helt ovanligt med två - eller flera - typer av cancer samtidigt. When it rains, it pours. Typ. Jag är inte ett skit avslappnad, kan jag meddela! ## Comment 4 Author: Lena1971 Nej avslappnad, det hade inte jag heller varit. Det får man spara till bättre dagar. Jag måste ha missförstått vad min onkolog sa om olika typer av cancer. Lätt hänt när man går ensam till läkaren. Det är bra att du följer med din man och lyssnar du också. Och jag tycker verkligen det bådar gott att läkarna inte gör sig någon brådska! ## Comment 5 Author: Halvdansken Det handlar nog en del om ålder. Vi är ju närmre 50 nu, och min man har inte varit så rädd om sig. Rökning, alkohol och sena nätter. Kul - ja, men det slår tillbaka nu. Nu när han slutat röka och dricka, DÅ får han cancer. Han tycker det är aningen orättvist. ## Comment 6 Author: Fridaybrew Finns ingen rättvisa alls. För oavsett hur illa man har det så är det rätt ok att ha levt ett tag iaf, fatta barncancer de har varken haft möjlighet att ens "orsaka" cancer via vanor. Visst när man är mitt uppe i det så känns det mesta orättvist, och man ska egentligen inte jämföra. Dock anser jag att annorlunda perspektiv kan vara nyttigt. Ingen förtjänar cancer oavsett vad för leverna de har haft punkt! Dock så är det som det  är. Man vinner sällan något på att fundera på varför just jag om man drabbats av cancer. Det är smidigare att ta sig tid och fundera på vad man vill göra oavsett  hur behandlingen går. Man vet ju aldirg förräns för sent om det går fel, men går allt bra ja då har man roligt och gör det man vill göra mycket mer än tidigare. Då blir livet härligare. Många jag träffar på onkologen säger som jag att man får sig ett nytt perspektiv på vad som är viktigt i livet. Helt enkelt var positiv och gör sånt som man vill göra. Sen som evig optimist så tycker jag det låter som de ändå har någorlunda koll på situationen med din man. Det kommer gå bra hoppas jag =) ## Comment 7 Author: Halvdansken #6. Ja viss känns när man ser unga människor som är sjuka. Vi använder ju vuxenavdelningen, så vi har inte sett några barn, men häromdan träffade vi en tjej i korridoren med studentmössan på huvudet. På väg till strålning, trött och smal och sorgsen. Det gjorde ont i hjärtat. 18 år cirka, i början av vuxenlivet. Men jag tycker inte att man ska dö när man är 50 år heller. Vi är inte alls färdiga nu. ## Comment 8 Author: Lena1971 #5 Det där lät som en luthersk tanke, först har man roligt och sen lider man för det. Jag tror inte det är så. Allt man har gjort för att bli lycklig, det får man behålla, vad som än händer sen. Det är aldrig bortkastat att ha roligt. Vill man dricka destillerat vatten och avstå bakelser, då ska man göra det förstås, men om man tror att man ska bli belönad för att man försakar det man vill ha, då blir man nog besviken. Det finns ingen ålder när det inte är hemskt att bli sjuk. Det enda man kan hoppas på är att man känner sig nöjd med det liv man levt. För min del så bidrar ett eller annat glas coh en eller annan sen natt till att mitt liv känns värt att leva. Kram på er! ## Comment 9 Author: Halvdansken Tack, Lena!  ![Kyss](http://cancer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 10 Author: Halvdansken Axeln blev opererad, och det var inkapslat o fint, så det var inte något att bekymra sig vidare om. WOW, så tror man att man är igenom skiten... Nähä... på första efterkontrollen för muncancern hittar de en misstäknt lymfkörtel som är svullen, så nu är det ny operation i nästa vecka. Läkarna sa att det _måste inte_ vara cancer, men de sitter sas "bra till" för att det ska vara det. De vill inte chansa, så det blir kniven direkt. Med risk att bli tjatig. Tar det aldrig slut? ## Comment 11 Author: AusaBausa "10 säger det samma här..känns som att när man precis kommit upp till toppen på everst så sparkas man ner illa kvickt för där uppe ska man fasen inte få  vara länge o må ngt sånär bra eller tänka positivt..:( MEN ändå försöker man hitta ngt positivt vad de än säger läkarna vad det än må vara..man griper efter minsta halmstrå.. bara sånt att ja nu mår pappa bra i dag då kanske kanske det vänt o att de hittat den smärtlindring som passar honom..men näpp på kvällen är det lika illa igen o mga ggr pga att systrarna inte hinner ge honom lindring INNAN det gått ur kroppen..fatta hur arg man är på denna svenska läkarvård!!!! mamma får sitta där inne o kontrollera ALLT bara för att det ej ska bli fel..senast igår skulle de ge honom smärtlindring i dropp trots läkare ordinerat det i spruta för snabbast lindring..som tur var va mamma där o sa t de så han kunde få rätt..gissa om mamma ej vågar lämna honom... ## Comment 12 Author: Lena1971 #11 VIlken pärs för din mamma! Det låter inte vettigt att anhöriga ska behöva vara där och kontroller att det går rätt till. ![Rynkar på näsan](http://www.cancer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan")  #10 För att räkna ljuspunkterna, så skönt att axeln inte var något att oroa sig för! Man får fira en sak i taget? Jag förstår er, Halvdansken och AusaBausa, det är oerhört påfrestande att det går i vågor hela tiden. Jag hoppas att ni behåller kraft nog att våga vara glada när det går väl. Skickar några styrkekramar! ## Comment 13 Author: Halvdansken Nu är den sista (?) operationen över, och det var cancer i den lymfkörteln också. Läkarna sa att den legat där hela tiden, men var så liten att man inte såg den vid första operationen. Nu är det frågan om de ska stråla på det området, eller om man ska vänta och ser om det ligger fler lymfor och växer till sig. Modertumören anser de vara helt borta, så det är "gammalt skräp" som ligger kvar. Ingen ny cancer tack o lov. Det pratas också om att man kan göra en radikal operation, dvs tar bort _alla_ lymfor på halsen. Men det kan givetvis leda till andra problem. Nå, vi får se vad de säger på onkologen.  Nån som vet om det är vanligt det här, att det blir en "Upps, där var det visst en vi missat" - operation. Eller är det bad news? Det har gått 5 månader sen första operationen. ## Comment 14 Author: Lena1971 Min kompis råkade ut för ett sånt bakslag. Hon gjorde en portvaktsoperation för bröstcancer, vilket innebär att man tar den lymfkörtel som först blir smittad, analyserar den under operationen, och om den ser frisk ut avslutas operationen. Det som kan hända sen är att portvaktskörteln visar sig vara smittad efter närmare analys. Och då hamnar man tillbaka på operationsbordet och de tar fler körtlar. Så gick det alltså för min väninna. En vecka efter operationen fick hon veta att hon skulle opereras igen. Hon var väldigt chockad då säger hon, men allt har gått bra för henne. Jag minns inte om det hade spritt sig till fler lymfkörtlar, men hon fick cytostatika och idag är hon frisk. Det är inte kul att få dåliga nyheter i efterskott, men visst är det ändå betryggande att läkarna är så noggranna? Det slarvas baske mig inte vid analyser.