# Bemötande inom vården Author: Lena1971 Jag är nyfiken på hur viktigt ni tycker det är att bemötandet inom vården är bra. Jag tänker då inte på vilken behandling det beslutas om eller hur kunnig läkare eller andra är, utan bara hur ni som patienter bortsett från allt det blir behandlade. Om läkaren är frånvarande eller medkännande, artig eller vänlig, ställer frågor och berättar eller bara svarar på det patienten vill veta - spelar det någon roll för er? Och hur tycker ni i så fall att bra bemötande ser ut? Kompetensen åsido, hur viktigt är läkarens bedside manners för er som patienter? ## Comment 1 Author: Lena1971 Frågan kom upp eftersom jag besökt två olika läkare på en vecka, med samma problem. (Inget cancerrelaterat, andra krämpor!) Första läkaren var ointresserad och tyckte helt uppenbart att det var ett rutinärende. Skrev ut medicin och skickade hem mig och sa att jag inte skulle oroa mig. Men jag gick hem och undrade om jag kunde lita på läkaren, oroade mig som sjutton, och blev inte bättre. Så jag fick en ny läkartid. Denna gång med en väldigt engagerad läkare, som förhörde sig om mitt jobb, förklarade med hjälp av bilder vad problemet var, och i övrigt bekräftade vad första läkaren sa. Så jag gick hem och kände att jag var i goda händer, och mådde genast mycket bättre. Skillnaden? Ja, det var bara bemötandet. Första läkaren fick mig att tvivla på att jag alls fick en riktig diagnos. Jag undrade om h\*n bara såg det h\*n förväntade sig att se. Andra läkaren förklarade så fint för mig vad som var fel och hur jag skulle bli bättre, så jag kände mig trygg. Hade jag gjort den här undersökningen förra veckan hade jag sagt att bemötandet är delvis viktigt, kompetensen viktigast, men just nu rankar jag bemötandet lika högt. Vad har ni för tankar om saken? ## Comment 2 Author: Maria Jag tycker bemötande är jätteviktigt. Jag jobbar ju själv med "patienter" och att själv ha varit patient gör att man inser hur mycket det betyder. Jag har egentligen bara en gång upplevt dåligt bemötande men var alldeles för dålig för att orka säga ifrån. En annan gång var ganska roligt. Träffade en kvinnlig läkare på onkologen som innan hon hälsade beklagade sig för hur mycket hon hade haft att göra på morgonen och att hon var försenad och stressad. Sedan ringde hon upp sin tonårige son för att väcka honom och jag och min man satt som frågetecken. Det var dessutom en fredag och jag var så dålig. Det blev ett hastigt möte och jag var både besviken och ledsen. När klockan var nästan 19 på kvällen ringde hon hem och sa att: _Nu har jag ordnat en plats på avdelningen till dig så att du blir inlagd och får i dig lite näring._ Det visade sig att hon var helt underbar, vimsig och omtänksam och verkligen brydde sig om patienterna fastän hon stressade. Jag kom att gilla henne mycket. ## Comment 3 Author: bia För min del är det nästan viktigare än kompetensen! Jag känner mej fruktansvärt dum och osäker om jag måste gå till en läkare så om då läkaren är ointresserad eller på något sätt otrevlig så blir det ... hemskt och jag vill bara gå hem igen. Jag kräver inte en massa socialt tjohej men vill hemskt gärna känna att jag inte är ett problem eller liknande. ## Comment 4 Author: Fridaybrew Läkare är ne dussinvara de behöver en realitycheck ibland de är inte gudar som de ibland verkar tro. Läkare är tyvärr ofta grymt diviga i sitt uppträdande och de är en av de saker jag verkligen reta upp mig på. Stöter jag på en sån läkare så sätter jag dom på plats om jag inte mår för dåligt vid tillfället. Jag är ingen dussinpatient och jag vet det. Dom är där för mig inte tvärtom. Jag har bytt läkare så många gånger och märkt att det är stora skillnader. Skulle jag stöta på en som jag inte gillar så byter jag mer än gärna och talar gärna om det för läkaren direkt. Nu har jag äntligen en som jag trivs med, hon förstår sig på mig helt enkelt och låter mig hållas =) JAg och mina små fasoner, jag tar alltid akademisk kvart vid läkarbesök =) Sen är jag grymt nöjd med min sjuksköterska jag har haft sån tur alla åren faktiskt, de är mina hjältar faktiskt. Min repsekt till skiksköterskor visavi läkare är milsvid. Det viktigaste när man kontaktar vården är att man ska verkligen stå på sig och inte var rädd att kräva saker. Ibland går man bet ibland får man som man vill, och man mår så mycket bättre när man får som man vill =) ## Comment 5 Author: Lena1971 #2 Man kan inte alltid döma människor efter första intrycket! ![Glad](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #3 Jag är likadan #4 Jag är inte lika tuff, fast jag önskar jag var det. På sätt och vis gör man ju läkaren en tjänst om man talar om för dem att man byter och varför. De vill väl vara duktiga inom sitt yrke, precis som alla andra, och kritik ger en faktiskt chansen att förbättra sig. Intressant att se att nästan alla hittills tycker att bemötandet är så viktigt! ## Comment 6 Author: Halvdansken Gudars, jag kan skriva en bok om det här! De läkare vi träffat iom min mans cancer har skiftat lite. Kirurgerna är väldigt exakta. - "Vi tog bort detta och detta..., chanserna är..., vi förmodar...". Sköterskorna i strålningen är överjordiska, hur de fixar att bry sig så mycket om de enskilda patiernterna är ofattbart. Man (även jag som anhörig) känner sig speciell och väldigt viktig. Efterkontroll-läkarna ha lärt sig att jag inte bara sitter med som "bekymrad fru" utan jag har faktiskt en del frågor - vårt förhållande har blivit bättre med åren. Förmodligen hjälper det att vi har nästan alltid densamma. Sist tyckte hon att det var så fint väder och min man såg så bra ut att vi skulle gå ut i vårsolen och kyssa varandra. Det tycker jag läkare ska rekommendera oftare! Om man pratar vanliga problem (ont i halsen och knip i magen) så har vi "husläkare" här i Danmark, som till sist blir som vänner. Sist var vi där var för en kontroll för MC-kökort och han tyckte det var skitkul och var lite avundsjuk för han fick inte kör MC för sin fru. I övrigt sa han - "jamen du är frisk, ha så kul, kör försiktigt och berätta hur det går - jag känner ju dig sen flera år- nema problema". ## Comment 7 Author: [Borttaget] Bemötatandet är väldigt viktigt för mig men kompetensen är lika viktigt såklart, så ser jag det ![Cool](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 8 Author: AusaBausa Kompetensen är JÄTTE viktig men har läkaren inget bra bemötande så som ngn skrev börjar man tvivla på dennes ev kompetens. Iom pappas cancer sjukdom så såg vi mågna bra o dåliga exempel på detta både läkare och sjuksköterskor. MEN de som var bäst var de på KVH! Vilka undermänniskor!! De var så fantastiska o inte bara mot älskade pappa utan även mot oss...äntligen ngn som tog vår oro på allvar o faktiskt berättade HUR allvarligt det var o att han mådde si o så samt berättade om hans sjukdomsförlopp innan han kom hit vilket de andra läkarna inte hade brytt sig berätta för oss barn.... ## Comment 9 Author: Brommel När jag fick min hypothyreos så besökte jag vårdcentralen för att få diagnos och den första läkaren började fråga mig om mitt sexliv, om jag varit gift, när jag kom in i klimakteriet. Jag betonade då att jag var där p g a trötthet och att jag skulle ta prover samt försöka gå ner på halvtid. Han klämde på mina fötter och verkade inte begripa vad jag ville få sagt. Efter besöket kontaktade jag vårdcentralen och klagade på bemötandet och om jag fick en sådan läkare igen så skulle jag vända i dörren. Annars har jag haft tur. I Hudiksvall på Öron näsa hals och i Gävle så hade jag underbara läkare. De var rakt på sak men medkännande. Det är så förbaskat viktigt och nog har vi väl rätt att begära ett vettigt bemötande för de är inga allsmäktiga gudar utan människor som valt att läsa till läkare med allt vad ansvar heter..... ## Comment 10 Author: River-Lord För min del är det väldigt viktigt med en bra läkare kontakt som engagera sig, förstår hur man mår, ta sig tiden att lyssna.. och att man känna sig någorlunda trygg, samma gäller övrig vårdpersonal på Avdelingarna, För det är ju så att vi som hamnat i denna livs situation mår oftast väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt..och orken är begränsad.. Samtidigt förstår jag stressen och all galenskap med besparingar som drabbar vårdpersonalen... //RL ## Comment 11 Author: Lena1971 Jag tror jag har underskattat betydelsen av hur man blir bemött rejält. Det märker jag när jag läser era historier. Och när jag letar i mitt minne (som egentligen bara minns det som är bra) så ser jag själv också att läkarbesök hos en läkare som inte har någto bra bemötande är rätt bortkastade. Stapeln är rätt imponerande. En enda röst som säger att bemötandet är delvis viktigt, alla andra att det betyder väldigt mycket. ## Comment 12 Author: Muszimba Jag har den senaste tiden blivit oerhört dåligt bemött av min husläkare på Vårdcentralen som inte lyssnar på mina problem, kan ju meddela att jag har gjort 1 GBP(magförminskning) och 1 livmodersoperation förutom att jag har magsår, muskelsjukdom, ryggproblem och ledförslitning i armbåge och hälsena som har gjort mig väldigt depprimerad med alla problem som medföljer. Dessutom lever med en man som inte bryr sig om hur jag mår. Husläkaren gör inte det jag ber om då jag vet vad jag har rätt till då jag jobbar inom vården och är besvärlig på så vis. Nu ska jag till annan läkare på min Vårdcentral idag efter att min ordinarie läkare är borta denna vecka och hon "missade" att få iväg en remiss till psykolog i fredags....ska dock på återbesök den 14/6 till knäppiga läkaren för att få svar på blodprover som togs i fredags. ## Comment 13 Author: Maria #12 Jag jobbar också i vården men det är inget jag berättar i första hand. Jag tycker det är bäst att låta bli. Ibland kan man få för lite information för att de tror att man redan känner till det så jag brukar hålla tyst. Nu vet ju mina ordinarie två läkare var jag jobbar men när jag har legat inne så håller jag tyst inför personalen![Flört](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 14 Author: Lena1971 #12 Byt husläkare, Muszimba! Tills du hittar en som förstår sig på just dig.