# Mamma fick diagnosen tjocktarms cancer idag Author: Searchingmoonwolf Hejsan. Aldrig hade jag tänkt mig att jag skulle behöva skriva i ett dylikt forum för nån av mina nära o kära. Tyvärr fick mamma idag diagnosen tjocktarms cancer. Ska på vidare undersökningar för att få reda på om och hur de har spritt sig. Efter samtalet med pappa, som berättade om mamma, kom gråten som inte har velat sluta komma. Är "domnad" och känner mig som om jag fått nåt lugnande i mig (medicin), dock inte fått det. Hoppas att följande veckor inte blir allt för jobbiga för "oss inblandade". Vill bara skriva av mig och kanske få nån extra kram och stöd! KRAM! <3 ## Comment 1 Author: [Borttaget] Hej. Kramar om dej. Vet hur det är att få ett sånt besked på en nära anhörig. Skriv gärna igen när ni vet mer. Vi lyssnar och stöttar dej här inne. Kramen![Kyss](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 2 Author: Lena1971 Kramar om! Som Mia säger, vi finns här när du behöver prata av dig eller få lite support. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Det är tungt att få veta att en anhörig är sjuk men det kan mycket väl vara något som går att behandla så hon kan bli frisk igen. Kramar om dig ![Flört](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 4 Author: Searchingmoonwolf Tack allihopa för ett stöttande! <3 Jag har faktiskt inte läst på ämnet, o av nån anledning vill jag inte heller. Vill inte veta mera, vill inte veta att mamma ska snart somna in för alltid... osv... KRAM! ## Comment 5 Author: [Borttaget] T.S Jag vill bara tala om att min syster fick diagnosen tjocktarmscancer när hon var 25 år och  hade två små barn. Det gick emmellertid att operera och cancern kom inte tillbaka. Så det är inte så att de per automatik är dödligt. ## Comment 6 Author: Maria Jag kan också trösta att jag känner två stycken med tjocktarmscancer. De är inte färdigbehandlde men prognosen verkar god för båda två. ## Comment 7 Author: Searchingmoonwolf Kanske det som oroar mig mest är mammas ålder (73 år)... ## Comment 8 Author: Maria Är din mamma krasslig förövrigt? Är man lite äldre och dessutom har andra sjukdomar så kan det kanske vara lite svårare att repa sig men 73 år är ingen ålder numera![Flört](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 9 Author: Searchingmoonwolf mjaa... inte nå mer än en lite äldre dam. lite överviktig, äter hjärtmedicin för högt blodtryck. annars inget desto mera... :) ## Comment 10 Author: Maria Det låter ju ändå ganska bra. Högt blodtryck är ju en ganska vanlig åkomma och hon medicinerar ju mot detta. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag hoppas hon reder ut det....**Många** kan leva många bra år till med tjocktarmscancer. Allt beror på hur pass det har spridit sej. Kram på dej och din mamma![Kyss](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 12 Author: Brommel Jag skickar en stor bamsekram till dig, din mor och till övriga i familjen. De flesta klarar sig ur cancer och det handlar alltid om hur långt gånget allt är och jag måste nog säga att cancervården till övervägande del tycks vara god. ![Glad](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: Linnsan91 Det finns mycket stöd här på forumet, det är ofta bra att få möjligheten att skriva av sig och få ut tankar och känslor som annars kan vara svåra att uttrycka eller säga till sina nära. Att få ett sånt besked kan vara omtumlande och chockerande men på något outgrundligt sätt finns det ofta sätt att hantera det och det kan även leda till bra saker, så försök att vara lite positiv även om det är jättesvårt. Möjligheten att det går bra finns fortfarande och det är åt det hållet du ska rikta din energi åt. :) Jag ger dig allt stöd jag kan och många många extra kramar! Här på forumet finns många vänner som finns här för dig och din familj! KRAM! ## Comment 14 Author: Searchingmoonwolf Tack ska ni alla ha för ert underbara stöd! <3 Jag har nu uppdatering att ge. Man hittade inte att cancern skulle ha spridit sig och mamma ska på operation om 2-3 veckor. So far so good, så att säga. Visst är det pirrigt med operation och rehabilitering o sånt, försöker att tänka positivt för det. Svårt dock. Kram! ## Comment 15 Author: Lena1971 Att det inte spritt sig är goda nyheter! Så det finns grund för att tänka positivt. Hoppas det fortsätter bra för din mamma! Kram! ## Comment 16 Author: Halvdansken Många här inne är själva drabbade av cancer, men jag är liksom du anhörig. Det är jobbigt på ett annat sätt att vara anhörig, de sjuka har sina problem och de som "står brevid" har sina. Fråga och skriv gärna om jobbiga känslor och annat, för det kommer säkert. ## Comment 17 Author: Searchingmoonwolf Tack ska ni ha allihopa för ert stöd! <3 #Halvdansken, visst är det annorlunda att prata med en annan anhörig än med personer som själva har/har haft cancer. Båda är ändå jättebra stöd! Imorgon ska mamma nu in på sjukhuset och på onsdag har hon operationen. Mina föräldrar var just på besök. I och med att de bor så långt borta från själva sjukhuset måste de idag fara hemifrån... De va som förut, som om inget skulle hända. "De går som de går", "vi tar det som det kommer" är två vanliga fraser speciellt mamma använder. Visst var hon nervös och skraj, men man ser det inte. Det är nästan så att man blir irriterad. Eller jag blev det nu efteråt. Så här har de alltid varit när det gäller sjukdom och/eller läkare. "Äh, inte e det nånting, det blir som det blir". Vi får se hur det blir med besökandet efter operationen. Hmm.. Saken är juh den att jag själv inte är hemma under helgen (lörd-sönd är jag på kurs). Jag försöker vara stark och att "inget speciellt händer" under veckan. Dock har jag märkt att juh närmare "operationsdagen" det har blivit, desto mer nervös och okoncentrerad är jag. Annars mår jag inte heller så bra, och det här gör juh inte hösten lättare för mig. I och med att jag försöker hålla inne med alla känslor och inte visa nåt, inte våga visa nåt ens åt min sambo (förlovad), så får jag världens spänningshuvudvärk och magen upp och ner. Kan inte gråta. Deppig och jättetrött är jag. Suckar. Nåja, jag har det väl i slutändan ändå det bättre... KRAM! ## Comment 18 Author: [Borttaget] Hej på dej. Just det där att de verkar så nonchalanta och inte bryr sej. Så vart mina föräldrar med när pappa skulle opereras. Men de ÄR rädda och skraja. De vill bara inte visa det och göra dej och andra oroliga. En naturlig reaktion från en förälder. Men när vi var mitt uppe i det så förstod inte jag och min syster varför de gjorde så. Det är bra om du iallafall kan prata med din sambo om det. Det är inte bra att hålla det inne. Det är just denna väntan och spänningen inför något som man inte vet utgången på, som är jobbig. Man blir orolig, arg, ledsen ja allt man bara kan gå i genom som människa känslomässigt. Så försök att prata med din sambo. Eller någon utomstående? Har du ingen möjlighet att vara med i väntrummet eller nåt vid operationen? Kram på dej ## Comment 19 Author: Maria Jag är ju tvärtom i en mammasituation och när jag skulle opereras 2011 så var sonen (då 27) och min man med på sjukhuset när dagen kom.Vi satt i kaffeterian och jag skulle läggas in dagen innan. Jag ville att vi skulle skiljas åt där för jag tänkte mig en dramatisk "Amerikans film" där man rullar iväg sängen och de anhöriga står vinkar![Tungan ute](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Jag vet med mig själv att jag har tagit ganska lätt på det när vi pratat men samtidigt så har det varit för att inte oroa de jag älskar allra mest. Det blir en slags kluven situation. Nu var min operation lite riskabel så jag och sonen hade gått igenom mina sidor på faccebook, här på iFokus och annat där han, om jag skulle dö, kunde gå in med mina lösen och avsluta. Däremot så har vi pratat en hel del efteråt med facit i hand och när allt gick bra. Jag vet ju innerst inne att de var värre för dem under operationen (som tog många timmar) än för mig som var nedsövd. Jag vet att dessa timmar inte var särskilt trevliga för dem och jag skulle ärligt inte vilja byta. Du får tänka som så att din mamma kanske reagerar så här för din skull. Hoppas innerligt att allting går bra för din mamma och er andra också. ## Comment 20 Author: Halvdansken Jepp. Min man var också "äh, det går fint...". Och jag satt hemma och tog en whiskey och pratade ett par timmar med min mamma i telefon när han åkte in för operation. Men det gick fint. Min man är nog en av de få cancerpatienter som gått upp i vikt när han var sjuk (i början) för jag lagade mat hela tiden och tvingade honom att äta. Sen när han inte kunde det längre och gick på Fresubin, så gick han ner igen. Men läkarna garvade åt oss i starten! Bra Eva - fetta upp honom nu! (Vi bor i Danmark, de är lite mer direkta där). Jag fick också perioder när jag var väldigt arg på min man. Att han satt mig i denna situationen, lämnade allt ansvar till mig (ekonomi, hus, katter, bil ... begravning) men det är vanliga känslor, helt normalt och inget underligt alls. Så acceptera det du känner. Du är inte den första som har det så. Du är precis helt normal. ![Kyss](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 21 Author: Halvdansken Bumbleboo - jag hade också den där amerikansk-film-scenen i huvudet. Man följer folk till svängdörrarna in till op... Men nixen, han skulle in kvällen innan och sen opereras tidigt på morronen, och de skulle nog ringa när han var på uppvakningen. Vilket de gjorde. Men det blev inte jobbat så mycket den dan. ## Comment 22 Author: Lena1971 #17 Jag måste bara fråga om du ser ironin i det du skriver. Det är jobbigt för dig att dina föräldrar låtsas om ingenting och inte vill prata om hur det är. Men du gör likadant mot din sambo, försöker vara stark och som om allt är som vanligt. Jag tror det är jättevanligt att man gör så, försöker skona omgivningen genom att inte visa sin oro eller ilska. Men det är så dumt... De människor som älskar en vill väl inget hellre än att få vara där för en! Och så ger man dem inte chansen... Jag känner inte dig eller din familj, så jag vet inte vad som är rätt och fel för er. Men jag tror på öpppna samtal. Skickar en extra tanke till er idag och hoppas att allt går bra för din mamma! ## Comment 23 Author: Searchingmoonwolf Tack allihopa! Orkar inte skriva nå mera just nu... Sitter o gråter och är faktiskt rädd för morgondan och va som kommer att hända; lyckas operationen, kommer mamma att klara av operationen, hittar man nåt dåligt, eller är det resultatet man vill ha som kommer... Vill bara krypa ihop och bli ett barn i mammas famn. ![Gråter](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 24 Author: Jessicahagstrom94 hemskt. :( kan bara hoppas att det går bra för din mamma. <3 ## Comment 25 Author: Searchingmoonwolf Det jag nu vet är att operationen "gick bra" har det sagts. Och mamma ligger på sitt rum. Nåt mera detaljerat vet jag inte ännu. Hoppas på att få veta mera imorn. ## Comment 26 Author: Maria #25 Det låter ju bra så långt i alla fall.![Glad](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 27 Author: [Borttaget] ![Kyss](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")Kram ## Comment 28 Author: Lena1971 Jag håller tummarna för att det fortsätter bra!