# mamma är sjuk .... igen Author: AnnMaria 2010 fick mamma livmodercancer , jobbigt år med behndlingar och operation. Hon klarade det och vi var så glada. I juni i år dog min pappa efter flera års sjukdom. En hemsk tid och mamma och jag har stöttat och kämpat tillsammans. Jag har inga syskon. Nu fick mamma ont i benet , cancer igen ! metastaser från förra cancern som var aggresiv. Nu sitter den i bäckenet som är svår att komma åt tydligen. Det enda jag vet nu är att läkaren sagt att det är allvarligt men att hon  kan leva flera år ..... På måndag ska dem ta ställning till om operation eller cellgifter. Allt är akut. Jag är helt förtvivlad , att ev missta mamma också. Bröt ihop på jobbet i onsdags och har nu varit hemma ett par dar. gråtit. Mamma och jag har gått igenom praktiska saker " om det går åt pipsvängen ". hur ska jag orka att stötta mamma ? Jobbar själv heltid , har familj mm. räcker inte till just nu. ## Comment 1 Author: Maria Nu vet jag inte hur gammal din mamma är men jag är övertygad om att det räcker med att du bara finns där för henne med hennes tankar och funderingar. Jag är ju själv en mamma som har "haft" cancer och jag vet själv hur jag inte ville ligga sonen till last utan vi pratade givetvis om det praktiska men jag vet att det ofta är fruktansvärt jobbigt för de anhöriga runtomkring. Kanske mer jobbigt (om det nu går att mäta så) än för den cancerdrabbade själv. Har du någon att prata med? Någon att få ventilera dina tankar och funderingar hos? Det kan ibland hjälpa att prata med någon utomstående. Lite mer befriande än att älta med sina nära. ## Comment 2 Author: JohannaEkroth Jag vet inte hur de gör i Sverige och jag vet inte hur gammal din mamma är. Men jag såg på TV om en ny(?) metod, att operera ut den delen av skelettbenet, -bäckenet där cancern sitter och köra högdosstrålning på benbiten utanför kroppen. Det handlar alltså om så hög strålning som inte vår kropp skulle klara, men benet klarar och sedan sätter man tillbaka benbiten igen i kroppen och sluter. Jag ville bara tipsa... Lycka till! ![Kyss](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 3 Author: [Borttaget] Kram till dej och din mamma. Man kan leva många år med bra behandling. De kan kanske både operera och ge cellgifter för att hålla cancern i schack. I din mammas fall vet jag inte hur de tänker gå tillväga men jag hoppas att hon kämpar på. Har du någon du kan prata med själv? En kurator, psykolog eller nåt? Jag vet själv att som anhörig får man inte veta att man kan få den hjälpen. ## Comment 4 Author: AnnMaria Mamma är 65 år. Imorgon ska dem ta ställning till operation eller cellgifter. först var op uteslutet då tumören sitter så svårt till men kanske ..... Jag har inte fått nån samtalskontakt. i januari har den på min vårdcentral tid vilket just nu känns lite väl långt fram : ( Har läst mycket böcker nu om cancer , anhöriga osv. inser att även vi befinner oss i en kris och behöver mkt stöd. Inser också att den som får cancer blir så personlighetsförändrad. Hon pratar nästan bara om sig själv , lyssnar inte om jag berättar nåt , forcerad , väldigt " upp i varv ". Känner ni igen detta ? vi ska nog klara detta . Men jag kommer nog skriva här , man behöver "prata" med andra i samma sits ! ## Comment 5 Author: Maria Det där med personlighetsförändringar känner jag kanske igen men inte som du beskriver det utan jag var snarare väldigt cool och fokuserade mer på andra än mig själv. Försökte hålla humöret uppe på mina nära och pratade inte så mycket om själva sjukdomen (har jag fått höra nu i efterhand). Jag tror att den är väldigt olika hur man reagerar både som sjuk och som anhörig. Har du svårt att få tid till samtal så kan man vända sig till Kyrkan eller Sjukhuskyrkan. Man behöver inte vara rädd att det ska handla om massa religion. Många diakoner och präster har dubbelkompetens och är utbildade i samtalsterapi och vissa är t.om psykologer. Dessutom är de som arbetar i Sjukhuskyrkan specialister på att prata med människor i kris. ## Comment 6 Author: [Borttaget] När min pappa hade cancer så pratade han om allt annat än om sej själv. Jag tror inte ville erkänna för sej själv att han hade en obotlig cancerform. Han hade inga personlighetsförändringar. Han var samma goa pappa med bus och charm. Iallafall när jag träffade honom. Men mamma säger att han inte visade så mycket utan höll god min även inför henne med. Tills sista veckan av hans tid kvar....![Gråter](http://cancer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 7 Author: signemo Känner igen det.  Min ena väninna var väldigt mycket i sig själv o lyssnade inte på vad andra sa. Min andra vännina  pratade visserligen mycket om cancern , men också om att , gärna då sådant som gjorde livet värt att leva Hoppas Du har någon som du kan prata med. Man behöver verkligen prata. Unna sig själv att vara ledsen, glad, sur, tacksam. Och förstå att man själv är helt normal. Vilket man kanske tvivlar på ibland. Varm kram från mig. ## Comment 8 Author: westisara Hej AnnMaria. Blir gripen av det du skriver och känner genast igen "känsloläget" du och din mamma verkar vara i just nu. Du undrar över hur du ska kunna vara ett stöd för din mamma när du själv hamnat i en kris, vilket det innebär att man är om man är emotionellt involverad i en annan person som är svårt sjuk. Min egen erfarenhet och därmed sanna övertygelse är att man aldrig kan vara ett stöd för någon annan om man inte i första hand tar hand om sig själv. Låt mig utveckla detta lite. Både du och din mamma är i chock över detta metastasbesked. Ni "krisar" alltså båda två och det tar olika uttryck. Du behöver få stöd från din mamma som hon inte klarar av att ge dig just nu för hon är så djupt involverad i sin egen situation. Din mamma "bara" pratar och lyssnar inte och du upplever henne personlighetsförändrad. Det är en jättevanlig reaktion och helt förståeligt. Hon har hamnat i en situation där det finns hot om hennes fortsatta existens. Vill verkligen inte göra dig upprörd eller ledsen med mitt inlägg utan har en förhoppning om att jag, genom att göra dig medveten om hur vi människor fungerar i kriser. ska ge dig verktyg för hur du ska hantera din situation. Har personlig erfarenhet av cancerdiagnos och återkommande tumörer och har lång erfarenhet från mitt arbete som sjuksköterska där jag möter människor i kris ofta. Berättar inte detta för att jag "vet allt" men min erfarenhet och kunskap inom området är ganska gedigen. Vad ska jag med den till om jag inte kan få försöka sprida den vidare? Så vad kan du göra för din mamma? Här kommer några konkreta tips/råd: Gör saker du tycker om. Prata, prata, prata men med en väninna, innan du får någon samtalskontakt via VC. Ta lite extra ledigt om det behövs för att få vara ensam med dina tankar, eller för att ladda batterierna på något annat sätt. Det gäller att du hittar ditt sätt om du inte gjort det tidigare. Ingen tackar dig för att du ev är en "duktig" flicka som ska klara allt. Ingen klarar allt. Att kunna vara riktigt svag är den största styrkan!!! Framför allt våga vara ärlig med de som du har i din närmsta närhet. Förklara varför om du drar dig undan. Förhindra att du isolerar dig med dina tankar. Be dina vänner om stöd och att de tex kommer och hämtar dig för att åka och fika eller så. Ha tillit till att både du och din mamma hanterar den här situationen. Vi har alla ett eget ansvar för vårt välmående trots kriser osv. Styrkekramar till dig och din mamma ## Comment 9 Author: AnnMaria westisara : tack ! nu har mamma börjat med cellgifter och det känns lite lättare. jag bröt ihop på jobbet och var hemma i 5 dagar. vi ordn lite praktiskt och så. var med igår når hon började med cellgifter. har fått alla papper till att söka närståendepenning nu. vill kunna vara med så mkt som möjligt.