Gott resultat
Jag har läst om förtvivlan, hopp och glädje här i denna grupp. Jag har ju själv varit i detta kaos och först nu (2 år senare) skrivit ner storyn i en blogg. Det är en icke-aktiv blogg. Bara en berättelse.
Nu vet inte jag om det passar sig att lägga upp länkar till bloggar här men jag gör det ialla fall. Kanske den kan hjälpa nån.
Super =)
Sträckläste det är bra skrivet och bra att du fick livet åter!
Tack för att du delade med dig!
/Fridaybrew
Jag läste också allt med både intresse och med ett litet leende emellan raderna.
Du beskriver väldigt om bra den berg och dalbana du har varit med om och skönt att du klarat dig igenom.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Så blir det när de varit och grävt i mina frontallober. Det gick dock över. Nu är det stabilt. Skönt…..och ändå inte.
#3 Känner du av några personlighetsförändringar nu? Frontalloben är ju väldigt känslig. Jag har själv haft en hjärntumör på/vid hjärnstammen men den påverkade mer balansen och vänstersidan och lite minne hehe.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Tack för er respons.
Bumbleboo. Nej, jag tror inte jag har några personlighetsförändringar nu mer än att jag blivit pigg igen och alert och glad. Jag var nog förändrad under ett par år före op. Minns jag var mkt fräck i munnen etc. och dessutom loj. Efter op var jag speedad som om jag var drogad. Men inte på ett negativt sätt tror jag. Men lite förändrad. Nu, i somras, så gick allt tillbaks till ett normalt läge.
Så svaret är nekande. Inte nu.
#6 Åh det låter härligt.🙂
Jag har en arbetskamrat som just fick en stor tumör i frontalloben och hon blev otroligt personlighetsförändrad innan man visste vad som var fel. Hon är också mer eller mindre återställd idag.
Man får vara tacksam för skickliga hjärnkirurger.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Ja, de är mina hjältar - och det har jag talat om för dem.
Jag minns att jag blev så förvånad när jag träffade "min" kirurg första gången för han var så ung. Då märker man att man själv börjar bli gammal haha😃 (Jag är född 1962)
Mötte honom igen på hemvägen från Sahlgrenska i busskuren. Han satt med en toppluva och lurar med musik. Jag tänkte: Lille pojk, ska du in och rota i min hjärna?
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Ha ha. Kul story! (Jag har läst dina trådar…)
Min kirurg mötte jag privat straxt utanför Akademiska. En liten tunn ungdom med toppluva. Han cyklade.
De är mekaniker. De älskar och grotta ner sig i folks hjärnor. Vilket tur!!!
Mekaniker var ett bra ord🙂
Ja, de har min fulla respekt. Vilket jobb….
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Jag läste din blogg med stort leende och tänkte : Hur fasen kan man vara så förbaskat rolig när man skriver om något så hemskt som cancer och tumörer? När du skrev om att lukten försvann men vettet blev kvar så log jag ännu bredare. Fantastiskt skriven blogg och tack för att du delade med dig!! Kram från Brommel/ Marita