Annons:
Etikettfamilj-vänner-berörda
Läst 2072 ggr
Jenahbella
2014-04-27 02:23

Mams.

För tre dagar sen gick min mamma bort i cancer.. Jag har vart som i ett moln.. En bubbla.. Igår var jag med en kompis och allt var som vanligt.. Nu ikväll när jag la mig tänkte jag mig mamma som bortrest.. Det känns som att hon kommer vara borta nån vecka och snart komma tillbaka. Men när jag för ett par sekunder kopplar att hon inte kommer tillbaka får jag panik och nu ligger jag och fokuserar så starkt på att inte tänka just den tanken att jag inte kan koppla av och somna. Jag mår illa och känner mig yrslig.. Hur tar man igenom sig det här? Om två dagar är det även min pappas dödsdag.. Jag är 28år men känner mig just nu som 5år.. Vart tog mina föräldrar vägen?

Annons:
Egycsaj15
2014-04-27 02:49
#1

Gå till läkaren och be om lugnande/sömn medicin. Det kommer hjälpa till och somna iaf. Styrkekramar.måste vara hemskt.lider med dig verkligen. Pma om du behöver prata av dig

signemo
2014-04-27 08:50
#2

Ta en dag /natt i taget, låt sorgen ta den tid det tar. Det är ingen man skall förtränga. Tillåt Dig känna Dig som 5 år.  Gråt av saknad, le åt fina minnen, skäll ut dem för att de hade mage att lämna Dig.

Har du några att tala med, som kan hålla om Dig o bara vara, kanske ta en promenad med. Jo jag vet , men det rensar huvudet om man går.

Sen finns vi här, både i pm o här i trådarna.

Varm kram från mig

Var rädda om varandra

Lena1971
2014-04-28 10:59
#3

Fnuha, kära du, för mig verkar du alldeles för ung för att ha förlorat båda dina föräldrar. Jag lider med dig.

Jag hoppas det är okej att ställa frågor?

Jag undrar om du fick avslut med dina föräldrar? Chansen att ställa viktiga frågor, säga att ni älskar varandra? Man handskas olika med sorgen om man har eller inte har fått den möjligheten.

Har du andra vuxna som kan kliva in och vara lite föräldrar åt dig? Med all respekt för att du är en vuxen kvinna själv, ibland kan man behöva äldre generationers erfarenheter och axlar att luta sig mot.

Bor du ensam? Kan du bo hemma hos någon släkting eller vän ett tag? Det är så olika om man vill dra sig undan ett tag och sörja i fred, eller om man vill känna att man inte är ensam.

"Hur tar man sig igenom det här?" skriver du.

Var inte rädd för sorgen. Hur förtvivlat ont det än gör, och hur skrämmande allt än blir, så är det bästa att uppleva sorgen som den är. Försök inte medicinera bort den; gör man det kommer krisreaktionerna ändå, fast i fel ordning eller utan koppling till sorgen.

Låt dig själv sörja i omgångar. Som du redan gör? Jag tror de flesta av oss sörjer så att de mörka perioderna kommer ibland i vårt vanliga liv. Så ena stunden kan man sitta i solen och skratta med sin kompis, nästa är man i tårar för att något påminde.

Jag beklagar din förlust, Fnuha.

Varma kramar från mig


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

Jenahbella
2014-04-29 09:51
#4

tack snälla ni för svar!

#1 jag har både medicin mot ångest, lugnande och sömnmedicin. tack <3

#2 jaa jag har min pojkvän och hans hund, dom stöttar mig och jag vet inte vad jag skulle gjort utan dom :)

#3 med min mamma fick jag ett bra avslut, vi var hos en familjeterapeut och fick säga sånt som behöves å det är jag väldigt glad över nu ändå.

jaa jag har min pojkväns mamma. ett ex mamma och min mammas exman som jag kan använda som extra föräldrar.

jag behöver aldrig vara ensam om jag inte vill, bor mer eller mindre hos min pojkvän och jag har kompisar med.

tack för dina ord, dom hjälper.

jag är lyckligt lottad som har så mycket fina människor i mitt liv, å jag känner mig som superwoman efter dom här första dagarna.
men livet känns ändå så fruktansvärt orättvist. :(

kram på er!

Lena1971
2014-05-18 11:01
#5

Hur går det för dig, Fnuha?


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

Upp till toppen
Annons: