Kanske kallt, men ärlighet är bäst i längden. Att försöka linda in det särskilt vid eventuella språkliga brister som kan bli är inte att föredra. Det skapar mer problem. Man får hata sitt jobb. Men vi som jobbar med människor som lever, är döende eller döda har det inte lätt alla gånger.

Rättfram ärlighet med värme och empati är det bästa tror jag. Men alltid svårt ändå. Man vänjer sig nog aldrig riktigt oavsett hur länge och mycket man än jobbat med människor i svåra situationer. Varm styrkekram till dig Ts!

#0 Är du läkare?

Har ni inte handledning för att ta hjälp i svåra frågor?

Jag är fortfarande nyfiken på vad det är för jobb du har?

Frågorna är retoriskt ställda. Hur mycket handledning vi än har och hur hög utbildning jag än har hatar jag dessa situationer och tycker att mitt arbete är fruktansvärt jobbigt och gastkramande emellanåt.  

Existentiella frågor på sin spets i praktiken gör ont.  Vi arbetar i team på mitt jobb och det är inte enbart läkare som levererar fruktansvärda och jobbiga svar i vården. I just denna situation bestod hela teamet som informerade föräldrarna om situationen av två läkare, en tolk, en sjuksköterska och en psykolog samt socialtjänst. Ibland är även polisen med. För övrigt är även läkare är människor med känslor och inte robotar.

OK, då fattar jag bättre vad du menar.

#6 Vem här har påstått att läkare skulle vara robotar?

Vad gäller att du postar en retorisk fråga så är jag inte riktigt säker på vad jag tycker huruvida det skulle vara OK eller inte inne på denna sajt.

Speciellt eftersom du använt dig av anonymitetsfunktionen.

#8 Patientsäkerhetslagen gör att jag inte vill avslöja min identitet för att inte uppgifterna jag lämnat skall kunna kopplas till mitt sjukhus och det omnämnda patientfallet Vallhund..  Men även vi i personalen kan behöva lufta våra sorger och ilska emot denna hemska sjukdom ibland!

Det är helt befogat att använda anonymitetsfunktionen i detta läge då det är ett känsligt ämne och att man som vårdanställd lyder under sekretess. (Även om det inte går att hitta källan så kan det vara skönt att få prata av sig.)

#6 Det är alltid svårt med döden och bra handledning på jobbet är viktigt men även att man själv har en egen personlig ventil kan göra gott.

Att prata med sina arbetskamrater om svåra fall kan också fungera bra. Vissa fall "fastnar" mer än andra och man tar med sig känslan hem.

Sedan kan man själv ha egna problem och vissa tider i livet är man mer sårbar så det handlar om väldigt mycket känslor och så ska man hela tiden vara professionell fastän man bara vill gå in på toa och gråta.

#10

I min värld går det minst lika bra att bevara sin identitet bakom som t ex "brödrost", "Rosenkopp" etc.. Fördelen med nick är att vi som skriver här kan identifiera hen som t ex Brödrost, um NU TS skulle återkomma o vilja skriva, eller svara i trådar.

Nu vet vi ju inte vilket "nick" TS har och han/hon kanske t.om har sitt namn och/eller en personlig presentation  så det är helt OK att skriva anonymt i detta ämne.

Åter till ämnet…