Hej.

Förstår att det är jättejobbigt.

Närståendestöd kan du söka hos Försäkringskassan. Du kan söka för hel- eller deltid. Eller bara ett par timmar om dagen. Men max i 100 dagar tror jag det var. 

Här är en bra sida om just detta:

http://palliativ.se/wp-content/uploads/2013/03/N%C3%A4rst%C3%A5endebroschyr_tryck_A5.pdf

Hoppas du får rätsida på det.

Kram

Jag vet inte hur mycket reglerna varierar från kommun till kommun, så jag skulle börja med att ringa biståndshandläggaren på kommunen.

Jag hittade lite om anhörigbidrag på NKA:s hemsida. Sen finns vår systersajt Anhöriga.iFokus.se där de kanske vet mer.

Jag tycker det låter som du skulle vara berättigad, om anhörigbidrag finns i kommunen du eller din far bor i. Hur gärna man än vill hjälpa sina kära så är det slitigt att passa ihop med jobb och familj och vila. Jag hoppas du kan få någon peng som ersättning!

Det är Försäkringskassan som bedömer om man har rätt till detta. Inte biståndshandläggare väl? Eller gör de en bedömning för just sin kommun? Tyvärr har jag aldrig hört att man ska kontakta de först.

Jag kan inte det där, Mia, men det står även på den sida du länkar till att det är biståndshandläggare som gör en utredning. Jag skulle börja där.

Ahaaa….ja då är det säkert så. Jag har inte läst hela då jag läst annat i just det området.
Ska kanske läsa det jag länkar ut…hahahah.

Men i sista hand är det ju FK som gör en bedömning av det hela. OCH läkaren som skriver intyg på att den närstående behöver hjälp eller är så pass sjuk.
Detta gick jag i genom när jag skulle ha det för pappa.

Biståndshandläggaren utreder och beslutar om insatser vid vård utanför sjukhuset (gentemot landsting och kommunal hemtjänsvård). Alltså inte vad den närstående är berättigad till.
Däremot kan man ringa dessa och de ger råd om vilka man ska vända sej till.

Man får inte närståendepenning för att vårda utan för att vara med den obotligt sjuke i sina sista dagar av livet. Vården står ssk, uska och läkare för.

Jag uppfattade det som att Madaskas far var hemma, men det står faktiskt inte i #0.

Hur som helst, Madaska, så finns det möjlighet till ersättning, vare sig det går via Försäkringskassa direkt eller via biståndshandläggare.

Om det känns bökigt kan du säkert få hjälp från kuratorn på onkologen också.

Lycka till! 

#6 Du hann redigera medan jag svarade, Mia. 😉 Min tanke är att det Madaska gör för sin pappa liknar hemtjänst, och då borde det gå via biståndshandläggare.

Men nu har Madaska i alla fall alternativ för att komma vidare. Så vi får hoppas det går vägen! Även människor med stora hjärtan kan behöva lite support för att orka ta hand om sina nära och kära. 

☀️

#7 Jo men även om han är hemma eller på annan instans så är det biståndshandläggaren som ska besluta vad han kan få för vård vid en hemmavistelse. De tar inga beslut om en närståendepenning.
Och vistas han hemma och är svårt sjuk finns det hjälp genom att han ska ha vård av ssk och uskor som kommer och sköter om allt. Den närstående ska inte vårda i det skeendet utan bara finnas till för den sjuke och vara nära.
FK beslutar om närståendepenning. Inte en biståndshandläggare. Hos denne kan man få råd om vilka man kan vända sej till om detta. 

Men jag hoppas med att allt löser sej.

EDIT: Du han med skriva mer Lena nu..hahaha

Du har rätt….en biståndshandläggare ska ta hand om själva beslut om vårdandet…vart, hur och av vem. Jag trodde du menade att även de har hand om närståendepenningen.

tack för alla svar, har inte hunnit att kolla igenom allt än, det är så mycket att jag helt glömmer bort var jag är helt enkelt.. :/

Min far är 56 år gammal, sjukskriven och går hemma, med diagnosen cancer i bukspottskörteln. Han äter morfin, enzymer och annat jag inte har riktigt koll på. Men han kan alltså inte själv köra och göra det vardagliga han gjort för, men är iofs pigg nog att följa med och handla vissa dagar, kortare stunder kanske. Men det är sällan han orkar.

Han har sin första tid imorgon på onkologen, där han ska få sin plan för behandlingen. Om det blir cellgifter och strålning. Tumören sitter väldigt dumt, det vet vi ju redan nu, så det är inte säkert att den går att ta bort.. och gör den det, känner ju jag att jag inte är berättigad till de här 100dagarna riktigt än, utan de kommer väl inte in förrän man nått den palliativa vården, eller är det bara jag som missförstått? Jag vill ju egentligen vara där för att kunna köra honom till läkaren, göra mat, städa.. ja typ hemtjänst men ändå inte hemtjänst. Jag är, om det nu spelar någon roll, utbildad usk. Men det är ju ett stöd min far behöver, jag känner, och vet, att efter tex cellgifter, är man itne riktigt sig själv de nästkommande dagarna. (om inte längre) och gör han bara ett mål mat i nuläget, kommer han ju inte äta alls sen.. jag är oerhört rädd att han liksom då istället "stryker med på vägen" för att han inte klarar sig själv och sen slutar kämpa..

men jag ska defintivt ringa biståndshandläggaren, det kommer väl underlätta efter imorgon, om vi vet hur vårdplanen ser ut.

än en gång, tack för svaren!

Hoppas din kommun kan ställa upp för dig och din far på något sätt!

Hej Madaska, I mars fick min mamma samma diagnos som din pappa och världen rasade samman. Mammas pancreascancer är inte heller spridd, men tumören växer över kärlpaketet som man inte klarar sig utan. Det blev en brutal cytostatikabehandling i syfte att krympa tumören o göra operation möjlig, men tumören minskade inte o man har nu valt att inte ge någon ytterligare behandling. Nu kopplas istället den palliativa vården in. Det är helt ofattbart. För några månader sen var hon min härliga o aktiva mamma. Nu vårdas hon "i livets slutskede". Jag känner så igen mig i det du skriver, att försöka finnas till hands både för sin förälder, på jobbet o ha kvar sitt eget liv… Otillräckligheten, maktlösheten och den förlamande tröttheten. Ang närståendepenning så hoppas jag att du ansökt om det nu. Om inte, så kan sjukhuset hjälpa dig med intyg. Tänk på att ringa försäkringskassan så snart som möjligt, eftersom du kan få ersättning först från den dag du anmält till dem per telefon. Jag fick det beviljat ganska omgående efter diagnos (man behöver inte säga ngt om ev vårdprogram osv, diagnosen i sig är ju livshotande) o det gör att jag kan vara hos mamma delar eller hela dagar (nu har jag tagit en hel vecka i följd för att bara vara med henne) utan att förlora så mycket i inkmst. Håller tummarna för att det går bra för din pappa! Håll modet uppe!!

Hej Serengeti85, Tråkigt att höra om din mor, men oerhört skönt att prata med någon i samma situation. Igår var vi på fars andra cellgifts-tur Och fick då reda på att det bildats metastaser i levern, Och troligen i lungor med. Oerhört tungt att höra och nu är världen uppochner. De ändrade fars doseringar då han mått oerhört dåligt De senaste två veckorna, han har gått ner ytterligare 5 kg, totalt sedan diagnos 20… Det blev tal om hemsjukvård, Näringsdropp, alternativa behandlingar m.m Men i ärlighetens namn. Jag förstår fortfarande ingenting av det som sagts..men far skälv verkar redan ha kollat upp det där med närståendepenningwn, så det ska vi ansöka om.. Men han var osäker på om det fungera, han kommer bli utförsäkrad (varför fattar jag inte) snart, jag hoppas det inte blir så, det är ju helsjukt.. Vet du hur man gör på jobb när man tar ut närståendepenning? Tar man tjänstledigt? Eller det är som VAB? Jag jobbar som personlig assistent, med schemalagda timmar och behöver därför vara lite planernde också.. 100 dagar är inte mycket alls tycker jag, speciellt inte om man är två barn som vill dela.. Det ska ju förutom att hjälpa en, inte stjälpa en iheller.. Känns sjukt att ens sitta och tänka på sig själv och sin ekonomi i sådana här stunder, men det är väl ett måste antar jag.. Stor kram till dig!

#12

När du får närståendepenning så får du som en sjuklön…alltså 80% av din lön tror jag. Du begär tjänstledigt utan lön från jobbet. Ekonomin är en viktig bit i det hela fastän man tycker att det är skit att det ska behöva vara det när man vill vara med den sjuke.
Ni två kan dela om ni vill. Så att du kanske tar 4 timmar och den andra 4 timmar om dagen. Men då vet jag inte hur det blir med resten av dina timmar upp till 8.
Hoppas det löser sej.
Tråkigt med din pappa. 

Kram