Någon som har erfarenhet av att inte veta, alltså att det då varit risk för cancer

Jag har ju inte alls haft samma typ av problem men sedan 2005 har jag vetat om att jag haft en förändring i hjärnan.

Den satt ganska illa till så en biopsi var uteslutet. Då skulle man i så fall operera bort tumören.

Nu växte den väldigt långsamt och man antog att det var en godartad tumör men 2010 började jag få problem med vänster sida av kroppen och tungan domnade delvis plus en del annat och i januari 2011 opererades jag. Det visade sig vara en väldigt elak tumör som man turligt nog fick bort.

Visst funderade jag  under de 6 åren vad det egentligen var jag hade i huvudet som växte. Jag har däremot en bra förmåga att kunna slå saker ifrån mig.

Jag tror att läkarna i ditt fall verkligen har svårt att svara på vad det kan vara och man måste förmodligen vänta till efter operation (som i mitt fall) för att vara helt säker.

Jag kan bara hoppas för din skull att tiden går fort och att du får ett ordentligt besked.

Oj.. 6 års ovisshet.. Å här sitter jag och gnäller över att jag har 2 veckor kvar till operation .. Nu skäms jag! Blir jätteglad av att höra att dom fick bort din dumma tumör! Jag tror det är förra läkarens ord som gör det jobbigt för mig.. Hon sa att man vill ta bort min tumör snabbt och hon beklagade att det var så lång väntan (fick operationsdag 1 månad efter dom fick svar på cellprovet). Men pga semester så blev det såhär.. Hur länge fick du vänta på besked efter operationen??

#3 Nej du ska absolut inte skämmas.😉

Jag minns inte riktigt hur länge det var efter operationen. Kan ha varit 2-3 veckor kanske. Jag var ganska dimmig i början.

Okej. Det måste varit otäckt att opereras i huvudet :/ tycker det känns otäckt med halsen.. Vet inte hur jag ska fördriva tiden.. Det jobbigaste är nog att min familj/släkt säger att det är ingen fara. Men .. Verkligheten är att det är större risk för cancer än inte cancer.. Förstår inte varför inte en enda kan säga "jag förstår att du är orolig, det är jag också, men jag finns här att prata med" Jag låter nog negativ nu , det är jag inte.. Bara massa tankar som kommer på kvällen…

#5 Det är förmodligen din familjs sätt att försöka trösta med att säga att det är nog ingen fara.

Människor säger så mycket dumt fast det egentligen är i all välmening. Antingen får du försöka att strunta i det eller också får du säga till vad du önskar.

Nu är det ju så att cancer inte längre är en dödsdom. Det finns såå många som överlever cancer och behandlingen har gått framåt enormt på detta område. Så försök att tänka som så att även om det är cancer så är det bra att man hittat det och kan köra igång med en behandling,

Ja absolut, jag är inte rädd för den eventuella cancern. Men jag tycker inte om ovissheten. Och önskar jag kunde prata om mina känslor med familjen. Tack för att du tog dig tid att svara, det värmer

Hej!

Jag vet också vad väntan är. Jag hittade hösten 2010 en knöl på halsen som jag fick remiss av doktorn på VC att undersöka på ÖNH. På ÖNH sa man att det såg ut som en cysta - vilket är ofarligt. En finnålspunktion visade ingenting och jag fick en klapp på knät och orden "Ingenting att oroa sig för" med mig hem. Den gången köpte jag nog det! Men knölen fortsatte att växa och under sommaren 2011 bestämde jag mig för att söka igen. Hade en långresa inbokad under september och gick följdaktligen till VC igen därefter - och fick återigen en remiss till ÖNH. Träffade en annan läkare som faktiskt var riktigt otrevlig. Hon såg i journalen att jag sökt tidigare och att det inte fanns något så hon var redan inställd på det igen. Jag lyckades dock tjata till mig ytterligare ett besök på cytologen, men trots att tre "biopsier" gjordes, så hittade man ingenting nu heller. I januari 2012 var jag på VC i ett helt annat ärende och frågade läkaren där - Hur stor kan den här knölen på halsen bli egentligen? Den var då ca 4x6 cm och satt straxt under örat/käkbenets bakkant. Han skickade mig återigen till ÖNH. Samma visa igen… samma sura läkare… nya prover… inga fynd. MEEEN… läkaren på cytologen tyckte att knölen var så pass stor att man skulle ta bort den för att kunna analysera den ordentligt. Och så blev det fram i april. Direkt efter operationen såg läkarna på mig med andra ögon. Bl a skrevs jag ut dagen efter med ett läkarintyg i handen som sa att jag skulle vara sjukskriven 30 dagar - innan op sa de att jag skulle gå tillbaka till jobbet efter typ 2 dagar. Nu hette det  "patient under utredning"…. :/

Väntan därefter blev lång. Det började gå upp för mig att ngt inte alls var som det skulle - trots att jag många gånger om försäkrats om att så var fallet. Nästan 10 dagar efter operation fick jag mitt cancerbesked. Dock så var min knöl inte bara en knöl utan ganska många - och inte bara på ena sidan utan troligen också på andra sidan. Och dessa var metastaser. Var modertumören satt visste man inte. Fick remiss till PET-röntgen på närmaste universitetssjukhus. Lång väntan igen! Både väntan på att få komma dit. Nu visste jag ju att jag hade cancer! Nu ville jag få igång hela processen och tyckte att väntan var avskyvärd. På mitt sjukhus var det flera veckors väntan på att få komma till PET medans det på ett sjukhus i grannlänet gick att komma på ca 1 vecka. Men läkarna godkände inte att jag skulle få åka dit. De kortade av min väntetid med 2 dagar istället. Efter röntgen blev det väntan på provsvaren också… men sen gick det hyffsat snabbt. Den 7/6 började man stråla och ge cellgifter mot min tungbascancer och mina metastaser på halsen.

Om du vill veta mer så fråga på bara. Min diagnos var som sagt var tungbascancer, men emellanåt säger jag ändå att jag haft cancer i just halsen, för det är där jag idag har mest biverkningar. Min tunga funkar faktiskt precis som den ska - förutom att smaken inte är som den tidigare varit.

Jag är tillbaka i arbetslivet igen. Det har gått ett år sen min behandling var över. Jag har massor av tråkiga biverkningar, men jag lever ju iaf.

Det här med de anhöriga. Jag tror många gånger det är svårare att stå vid sidan och se på och försöka vara ett bra stöd. Även de anhöriga är ju ledsna och oroliga.

Oj, vad långt det blev… ville bara säga att du inte är ensam om att tvingas utstå lång väntan.

Kram!

Nu blev jag tårögd.. Vilken process du gått igenom.. Och återigen skäms jag över att jag gnäller över min väntan.. Iofs tror jag det också är för att jag varit medveten om knölen i över 1 år. Varför får man tungbascancer? Kände du av mer knölar än den stora? Eller märktes dom av läkare? Jag har noga undersökt min hals, upptäckt flera avvikelser , vänster sida känns som den gjort fört men jag har några mindre knölar en bit upp, vid halsmandeln ungefär, i strupen alldeles vid den knölen så känns strupen "trasig", det "kraschar" om jag rör där.. Helmysko.. Hur kände du inför operationen? Ju närmare jag kommer så börjar jag nu få lite panikkänslor.. Har opererats 3 gånger tidigare (andra ställen) men nu är jag plötsligt livrädd att jag ska vakna under operationen.. Förstår inte varför.. Jag är också rädd inför väntan som blir på provsvaret sen..verkar som man får en snabbt besked om det är illa och om det är goda besked får man vänta flera veckor? Läkaren sa att man ofta får svar efter 4-6 veckor!! Min föräldraledighet äts upp av en lång väntan .. Jag kan knappt njuta, och den här tiden med min flicka kommer ju aldrig tillbaka :/ vill kunna vara i nuet men det går inte just nu. Blev det strålning för dig pga metastaserna? Eller var det cellgifter kanske, ser inte din text nu, skriver från mobilen. Tack för att du skrev, känns skönt att höra om andras erfarenheter och känslor samt att få berätta om mina. Kram

Jahapp.. Snart dags för operation, på måndag är det.. Tumören är stenhård som vanligt.. Önskar att det inte vore på riktigt.. Jag har börjat få ordentlig ångest nu. Ja, inför operation vilket betyder att jag snart får besked. Det gnager inombords.. Den här veckan har jag målat och tapetserat om mitt kök och vardagsrum.. Det är bra att man kan omdirigera sin oro till nåt effektivt iaf :) Jag tänker också som så att om det nu verkligen är cancer så vill jag komma hem efter beskedet och vara i ett harmoniskt hem. Har valt lugna , varma o romantiska färger på väggarna. Jag rasar i vikt.. Eller nu överdrev jag men har tappat kanske 5 kilo på en månad.. Varför vet jag inte. Ingen matlust men äter ordentligt ändå. Tur jag har min lilla 1åring iaf, vi har himla kul och mysigt för jämnan. Känns jobbigt också att jag ska vara borta från henne ca 30 timmar nu när jag ska va på sjukhuset.. Aldrig varit borta från henne så länge. Men hon får det bra med mormor. Behövde bara skriva av mig…