Jag hade en knöl i bröstet som inte försvann. Mer rakt på sak än så blir det väl inte.

Varför frågar du? Undrar du över något för egen del?

ja.. tack för ditt svar.

Jag misstänkte aldrig att jag hade cancer utan det upptäcktes.

Jag hade en tumör i hjärnan som hittades vid en magnetröntgen av huvudet då jag råkat ut för hjärnhinneinflammation.

Oj. Tack för ditt svar.

Min man hade ett sår i munnen som inte ville läka. Han gick till vår vanliga doktor som skickade honom vidare. De tog en biopsi, så fick vi svaret efter en timme.

Jag upptäckte en knöl på undersidan av bröstet, men brydde mig inte om det för Amos hade lyckats dra omkull mig på en isig trottoar o det var just under bröstet jag slog mig.

Blånaden gick ner men knölen var kvar. Fettknöl? Självklart! 😞

När jag efter några månader berättade för min make, så körde han mig till läkare och sedan gick allt i raketfart.

Min lugncancer o skelettcancer hade nog inte upptäckts om jag inte tappade all ork o inte fick luft. Akutbesök hos läkare och sedan snabbinläggning på sjukhus för att sätta in dränage.

Låg inne i åtta dagar innan läkare, röntgenläkare o en massa undersökningar så småningom konstaterade att metastaser vandrat till både lungan o skelettet.

Antagligen så är jag suverän på att blunda på båda ögonen samtidigt.

Jisses, kerstin. Hade du inte märk av nånting alls av det andra? Smärtor, hosta osv?

Tack för era svar.

#6. Orkeslösheten och andnöden, kom den plötsligt av andra omständigheter eller var den ett symtom på att luftvägarna var ansträngda?

Hur kom de på att de även skulle kolla skelettet?

#7 och #8

Inga smärtor eller någonting.

Märkte bara att jag fick mindre ork o blev tungandad. Orkade knapp gå några meter förrän jag var helt slut.

Men all vätska i lungsäcken hade gjort lungan hoptryckt som en pingisboll.

Läkarna rev sig i huvudet och blodproverna stämde inte med vad röntgenläkarna fick fram. Proverna gjorde att de misstänkte ny cancer, men röntgenundersökningarna visade inget.

En nukleärmedicinsk undersökning, även kallad isotopundersökning, där jag fick radioaktiva läkemedel som gjorde skelettet självlysande visade skelettcancer.

Nu fattades det bara att de fick koll på vad som var fel på lungan. Efter en mycket noggrannare skiktröntgen så visade det sig att även vä. lunga var angripen av cancerceller.

Allt härrör från min bröstcancer o lymfkörtelcancer. De små elaka metastaserna hade härjat fritt i kroppen ett bra tag. Det var först när lungsäcken blev vätskefylld som jag reagerade.

Men nu känns allt som "vanligt" igen.

Jag var hes i många år och det bara blev värre. Men eftersom jag varit hes i riktigt många år trodde jag och även de läkare jag besökte att det handlade om stämbandsknutor. Till slut fick jag en telefonlur i näven och alla arbetskamrater ställde sig bredvid och uppmanade mig att ringa. Det gjorde jag och då gick det snabbt. Men inte trodde jag att det var cancer när jag gått i så många år. Man trodde att det var larynx papillom men det var cancer. Stämbandscancer är relativt sällsynt och förmodligen inte så explosivt eftersom jag gick så länge. I övrigt var jag frisk och pigg. Efter 7 veckors strålning och två år med återbesök så är jag cancerfri och tänker baske mig fortsätta med det. Enda biverkningen är att jag måste äta levaxin för min sköldkörtel är sönderstrålad.

Tusen tack för att ni delar med er.

Svullnad i låret  som inte ville gå ner efter 2 1,5 mån. åkte till akuten för jag hade ont, dom trodde de va en propp, fick göra MR och inom 6 mån cellg och höftledsamputerad (snart 1 år) (osteros sarkom)