Så sorgligt att läsa om din smärta för det gör naturligtvis ont att mista en kär släkting. Har du någon att prata med förutom oss härinne då?  Tyvärr råkade hon också ut för det många andra gör nämligen att symptomen inte får läkarna att gå vidare. Så var det för mig också och länge men till slut fick jag remiss och sedan gick det fort. Jag är så ledsen för din skull och saknaden går inte över i första taget men jag skickar en stor augustikram till dig i alla fall ❤️ Härinne har du många fina kloka människor att samtala med om du skulle behöva det.

Så sorgligt att läsa om din smärta och jag vet hur ont det gör att mista en mycket älskad person. Man tror att smärtan aldrig kommer att gå över.

Det gör den inte, men den mildras med tiden. Det är 2 år o 3 månader sedan jag mycket hastigt förlorade min make och det gör ont ibland och saknaden följer mig.

Det blir så många känslor och ibland kan jag bli jättearg på honom för att han lämnade mig.

Men det finns inga känslor som är fel, saknad, smärta, ilska osv. För det gör ont!!

Hoppas att du har någon att prata med, vi finns här. Men det kanske behövs någon annan.

Jag hade turen att genom onkologin få en underbar kurator, ändå tog det tid innan jag kunde öppna mig. Jag ville inte. Och jag ville inte prata.

Men jag fick omvärdera mitt tankesätt och när jag väl vågade tala om min saknad o ilska, så fann jag att jag hade hittat en underbar människa att prata med.

Vi pratade nästan inte om min cancer utan mycket om att mitt liv inte blev som jag hade tänkt mig.

Ibland kan det behövas en utomstående att prata med.

Annars säger jag som Brommel, vi finns här!

Kram!🤗

Jag har vid ett tillfälle i livet haft mycket god hjälp av en sjukhuspräst. Detta hade inte alls med min hjärntumör att göra utan var tidigare.

Sjukhuskyrkorna brukar göra ett fantastiskt arbete för patienter och anhöriga.

Jag var rädd att våra samtal skulle handla om tro och livsåskådning men det gjorde det inte.

Många sjukhuspräster/diakoner har dubbelkompetens och är utbildade i samtalsterapi och vissa är t.om psykologer.

Min pojkvän öppnar jag mig väldigt lätt för men familjen är jag tyst inför, jag klarar bara inte av att prata med dem, det är fortfarande för jobbigt. Jag är väldigt tacksam för era fina ord och framförallt att jag hittade denna sida. Massa kramar till er.

#3 Präster kan utbilda sig till leg. psykoterapeuter vid St Lukasstiftelsen, de erbjuder även subventionerad psykoterapi. http://www.1000glada.se/arkiv/?w=sankt-lukas-erbjuder-subventionerad-psykoterapi