Jag vet precis hur det känns! Mitt hade just börjat komma tillbaka litegrand, men började rasa igen för två dagar sedan. Det har ju hänt ett par gånger för mig redan, men jag blir ändå alltid lika….förvånad? Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan, men som du säger- det kommer ju inte som någon överaskning direkt.

Jag tycker ändå att det ser lite häftigt ut med rakade kvinnor och visst tittar man en extra gång när man möter någon utan hår på huvudet, men det går ju att styla så himla fint ändå med scarfs, smycken och smink. Det måste inte se ut som en cancerdiagnos, absolut inte!

Usch ja, det är inget roligt när lockarna faller och precis somd du skriver så blir det mer påtagligt att man är sjuk på något sätt.

Du får trösta dig med att det kommer tillbaka så småning om.

Mitt tappade hår är förmodligen för alltd.

Försök och ta hand om dig dessa dagar och unna dig att vila.

Hej på er!

Tack för era rader..och visst är det snyggt med rakade kvinnor, men inte när det gäller mig

har skickat efter en jättesnygg knytsjal ( stavas det så?) så med den på och lite extra målat runt ögonen och ett par stora örhängen känner jag mig riktigt fin

Till vardags när jag går ut så blir det en " bad hair day " mössa , min tjeja köpte så jag har en rosa och en vit och dom är ganska tunna och sköna att ha på

Har ju även en jättesnygg peruk om jag vill lyxa till det, men det känns lite varmt just nu

ha en go och bra dag

och Agilis:  Grattis till kommande giftermål, låter helt underbart att ni får er egen dag

Jag kommer ihåg att det var en märklig känsla när håret började rasa. Inte för att jag kände mig sjuk utan för att det var så overkligt. Nästan som om det hände någon annan.

Örhängen gör rätt stor skillnad för hur fin man känner sig i sjal/turban/mössa. Jag tog hål i öronen när cyton var över. Äntligen, efter att ha velat i 20 år… (Smärträdd)

Och fyller man i ögonbrynen på rätt sätt (Tack Look good-feel good!) så kan man se inte bara normal utan riktigt snygg ut. Faktiskt hände det ett par gånger under cellgiftsbehandlingen att jag blev påraggad.

Det ni!

Jag använder fortfarande sjal eller turban ibland när jag har bad hair days. Jag gillar att ha en smickrande färg nära ansiktet, så att ögonfärgen tas fram och hyn ser frisk ut.

Lycka till med nästa behandling, Lena!

Kram till alla!

Mitt började lossna i förra veckan, så jag tog saxen och lyckades får en riktigt bra frisyr. Men nu är det borta, lite fåntussar här o var.

Jag blev jättenöjd med peruken, men Amos fattade inget. Det var ju matte, men jag luktade inte matte. Knäppvovve!

Jag har köpt en del fina sjalar och de känns bäst.

Min pappa tappade med håret av cytostatikan.
Men vi älskade/älskar honom även utan hår.

Men förstår att det måste kännas konstigt.

Kram till er alla som kämpar med sjukdomen.

#5 Jag har också funderat på det där med hunden och mina behandlingar. Undra hur man luktar när man är full med cellgift och undra hur hunden "processar" att man byter doft efter en stamcellstransplantation som jag fick. Hundnäsor är ju fantastiska. Jag märkte inget hos min vovve, men hon borde ju känna av allt det där…

Själv ser jag ut som en 60-årig man igen! Lite längre ludd på sidorna och väldigt kalt ovanpå, haha! Till råga på allt har jag tappat bort laddaren till trimmern, så jag kan inte ens förbättra det! Det blir huvudbonad på om jag ska gå utanför dörren helt enkelt! ;)

Vi märker stor skillnad på mammas hund.

Ibland undrar jag om hundar kan lukta sig till cancer?
För några år sedan hade mamma & pappa 2 hundar.
Ascott, som den som finns kvar idag heter, luktade extra mycket på Sambo på slutet… Vi fattade aldrig varför…
Efter ett tag blev Sambo dålig, vi fick reda på att han hade cancer, långt framskriden och inget fanns att göra…

I våras blev mamma diagnostiserad cancer…
Då slog det oss att han har luktat på samma sätt på henne.
Det kanske bara är ett sammanträffande, men lite konstigt är det iaf…

På tal om håret…
Mamma har fått tillbaka en del av sitt hår nu, men en del enstaka strån sitter kvar från det gamla, så det ser ju lite lustigt ut…
Vi klippte iaf av de där långa häromdan, så nu är hon fin igen =)

Perukerna är för den delen helt otroliga! Hon ser så pigg och fräsch ut i den!! Otroligt vad de kan!

#8 Du har rätt, hundar kan lukta sig till cancer. Det har faktiskt gjorts framgångsrika försök att använda hundar till att diagnosticera cancer. Om någon tvivlar (som alla ska göra förstås) får jag försöka hitta en källa på det.

Är din mamma igenom alla behandlingar nu, acalfix? Det är såå skönt när man börjar få tillbaka håret. Det känns som ett riktigt friskhetstecken!

Kram!

Lena 62:a, hur går det för dig?

Tänker på dig!

#9 Jag hade också för mig att jag antingen läst om det eller sett ett reportage på TV om det för ett tag sen…

Ja, de säger att hon är frisk från cancern nu…
Lite märkligt dock, från början sa de att hon skulle få både strålning och cellgift parallellt, men sen blev det bara cellgifter, så det har hon fått var 4e vecka under ett par månader.

Vad som mer är märkligt är att hon hade ganska utspriden cancer, som började i livmodern och gick hela vägen ner i underlivet, ut i urinledaren och upp på ena njuren. Dessutom hade hon i skelettet…
Låter ju inte som den ljusaste diagnosen. Vad jag läst mig till verkar det vara långt skridet, och borde egentligen inte kunna botas, väl?
Men de säger att allt är borta nu, så nu ska hon på kontroller var 3 månad i 2 år…
Jag håller tummarna iaf…

Cellgifter är starka mediciner, som är gjorda just för att ta taberas på all spridning. Så man kan bli botad!

Har ni frågat vad som hände med strålningen? Ändrade de sig för att hon svarade så bra på cellgifter? Av någon anledning måste de ha bestämt att det inte behövdes trots allt.

Hur som helst, din mamma är frisk, det är bara att säga GRATTIS till det.

Jag håller tummarna jag med!! Grattis till din mamma och till er förståss!!

Jag har också läst och sett någon dokumentär om hunddiagnostik. Tror att det var upp till 70 % av all cancer som upptäktes. Det var för lite tyckte någon instans, så man började aldrig använda hundarna i vården.

Däremot kan jag inte glömma hunden som efter ett par år kom tillbaka och fick på nytt lukta på proverna. Rör med vadd/filter som samlat UTANDNINGSLUFT från cancerpatienter och sedan legat i en lufttät burk i ÅR. Det fixade den hunden. Jag är djupt imponerad!

Orkade inte leta efter originalartikeln, men här står det lite om det iaf!

http://news.nationalgeographic.com/news/2006/01/0112_060112_dog_cancer.html

#12  De ändrade sig redan innan hon fått första behandlingen…
Jag vet inte riktigt varför, men mamma hade fattat det så att eftersom det var så utspritt började de med cellgift, och sen skulle de eventuellt stråla också om det behövdes…
Det var ju inte riktigt så de sa när jag var med efter undersökningen iofs, men sen blev det kontraströntgen oxå, så då hittade de det i skelettet och allt det andra, så kanske det var därför de ändrade sig…?
Sen var det kanske bara en jäkla tur att cellgifterna tog så pass att de inte behövde strålningen…
Men men… Det viktiga är ju att hon är friskförklarad.
Nu ska bara det andra släppa också….

Jag har också tappat håret, det är konstigt men det är först då som det blir riktigt verkligt. Jag har cancer! Jag har dock hittat en liten tröst i www.mariannette.se som har massor av fina huvudbonader. Jag har beställt några som skall pryda mitt huvud tills kalufsen kommer åter :)

Ja vad tråkigt för dig..Tappa håret är ju inte roligt det är ju där som jaget sitter känns det.

jag har med cancer Lungcancer o har gjort ca 10 cellgiftsbehandlingar o har haft tur o inte tappa håret o inte några biverkningar…

Men o andra sidan så känner Jag det som att det inte fungerar på mig…varken känner eller ser att jag får behandling…

Det här med behandlingar går ju inte o sätta sig in hur Du känner…

För min del så hoppas jag ju att det skall visa resultat…

Vilket det inte gjorde i mitten av behandlingen.

Men nu den 3/11 får jag min dom….

O har det inte hänt något utan det har kommit fler..Så avbryter jag o lever den tid som är..Ursäkta::Blev mycket jag..

LEna62. Säger bara o hoppas att du kan ta till dig.. Kämpa på o lev varje dag…

Lena.

När det väl händer, att man tappar håret, så är det inte så farligt. Jag trodde det skulle vara förfärligt, för jag tycker om mitt hår. Men det gjorde inte så mycket. Känner ni igen er i det?

#16 Chik, vilken tur du har ändå som inte känner av cellgifterna! De kan ge en ett riktigt litet helvete.

Fast jag förstår att du undrar när du inte känner av dem. När cellkriget som pågår blir påtagligt, för att man tappar håret eller mår pyton, känns det ju också som att något händer. Att man kommer att bli frisk.

Jag hoppas det visar sig att det gett effekt trots allt. Vet du vad de kommer att erbjuda för fortsatt behandling annars? Kan vara bra att veta även om du tackar nej till den.

Kramar till dig!

# 17 Länge sedan Lena jag var här inne, men det har varit en fruktansvärt jobbig tid för mig.

Min cancer tog jag så småningom med ro och när håret började ramla tog jag makens rakapparat och tog bort allt, efter det så har jag haft en fin peruk hela tiden.

Jag har också hört att hundar kan lukta sig till cancer, men jag är väldigt tveksam om det stämmer.

Amos reagerade inte alls på min högdosering av cancer, däremot var peruken en konstig sak. Den luktade inte matte!

#16 Under min behandling hoppade alla värden upp och ner och de fyra påsarnas dosering fick ändras ett flertal gånger. Men ge aldrig upp! Kanske lätt att säga men ta en dag i taget. Jag lovar, det hjälper!

Kram till er alla!

#18 Jag kan inte föreställa mig hur du haft det, Kerstin, men jag får alltid ett leende på läpparna när jag ser att du dyker upp här.

Kram!

Hej. på tal om hundar.

Min vännina har en hund,

De är med i ett forskningsprojekt o tränar hundarna i laboratorier på olika sorters prover. Meningen är, att det ska gå så pass bra, att de ska kunna arbeta operativt i lab. Deras nos är ju betydligt bättre än nuvarande instrument, vilket gör att de kan finna cancer tidigare, vilket gör det möjligt, att kunna rädda fler liv.

Ungefär så skrev hon när jag frågade hur i jösse namn det skulle gå till.

Kram