Nästan 5 månader nu...
Har jag och mina 2syskon levt utan vår pappa som dog 29/4 i sviterna av både cancer och stroke.
Vet att han visste hur saknad han skulle bli, vi saknar honom så mycket och vi vet att han led i tysthet sista dygnet. Ren tur att min syster hann fram och kunde vara med honom den sista stunden av rossel och dödångest. Tänk, hans sambo kunde inte vara i närheten när han dog pga hon upplevt en hemsk upplevelse för flera år sedan och kunde inte ta det att vara max 1 minut bort när den hon levt med i 13,5 år är på väg att lämna detta liv.
Det finns så mycket vi vill berätta för vår pappa som vi inte kan längre. Vet bara att han led med oss när vi hade det svårt och inte sa något.
FAN I HELVETE VAD JAG SAKNAR HONOM!!!! Vi var så lika i humöret, pappa och jag.
Det är sorgligt att mista en närstående och den sorgen försvinner nog inte men kanske blir det så småningom mer en saknad eller molande värk av längtan? Jag beklagar verkligen din sorg
Så ledsamt att förlora någon så nära😕
Försök att inte döma hans sambo för mycket för vi är alla så olika när det kommer till svåra situationer. Hon sörjer förmodligen lika mycket även om hon kanske inte var där just när han dog.
/Maria
Hans sambo valde att resa bort 1 vecka på golfresa nästan 1 månad innan han gick bort, brydde sig inte att komma hem då han hade fått 2 stroker på ca 6 timmar. Utöver det så valde hon att åka från sjukhuset ca 1 timme innan han dog då hon hade haft en "traumatisk" upplevelse av ett dödsfall flera år innan, kan ju säga att personen är i dagens läge över 60 år. Tänk om pappa hade dött UTAN någon hos sig, vilken ångest han hade haft då utöver vetskapen om att han lämnar oss tre barn. Dessutom så gjorde hon saker som inte är helt korrekt ekonomiskt sett dagen innan han dog med hans kort.
Starta ny diskussion