Nu har jag inte cancer. Men släkt och vänner har dött av det och har även jobbat med folk som har cancer. Cancer är annat än rosor och rosa moln. Och jag förstår och accepterar ditt val med cellgifterna. Det dina anhöriga nog inte kan acceptera är att för dom är hoppet nu ute. Du slutar med det som kan rädda dig. Därför agerar dom som dom gör. Jag säger lev livet and kick some ass!!! :-) Utan dessa biverkningar. :-)

Förstår dig fullständigt… Livet är hårt! Lycka till!

Life is a bitch and so am I 🤦‍♂️

Har just ätit kall filmjölk och får kramper runt munnen

En miljon kramar till dig.❤️

Det jag vill säga till dig JereMina: Håll hoppet vid liv. Hoppet är faktiskt den bästa medicinen när allt är svårt. Det kanske låter konstigt men jag har lärt mig under min livsresa att hopp gör mycket för människor i svåra stunder. Hopp, glädje och skratt. Sköt om dig och lev. Lev som du aldrig levt. :-)

Tack Clawdeen..det kan ju faktiskt vara så att jag är frisk redan efter operationen…kram

Jag fick i juli - sept 2012 6xR-CHOP14 det var ett helvete o så jävla ensamt. 

Efter 4e och 5e behandlingen var jag väldigt tveksam till fortsättning, men idag, när jag börjat jag komma på fötterna är jag glad att ha orkat.

sökaförstå…visste du att du hade cancer kvar då? För jag kan vara frisk efter operation så jag ska ha 12 gånger och kanske i onödan.

Nope, jag kunde också ha varit frisk, först efter röntgen i december visste jag.

Jag hade Lymfom o fick "högintensiv cyto behandling i kurativt syfte"

kämpa på!!

Jag får ont under fötterna då jag går en stund inne.

Jag svettas kopiöst.

Jag får skov av min Dercumsjukdom med våldsamma smärtor och kramper och nya små dercumknölar.

Ont i munnen så att jag måste använda mjuk tandborste och barntandkräm.

Jag har äcklig smak i munnen och allt smakar äckligt så matlusten tryter med nu.

Jag får ont i näsan och halsen och luftvägarna då jag går ut och det beror på slemhinnorna.

Det gör ont i underlivet och det känns som jag kissar taggtråd.

Jag tappar hår.

Jag får knölar i hårbotten som värker.

Jag måste ha handskar för att kunna handskas med mat från kylskåpet.

Jag måste ha riktigt tjocka handskar om jag ska i frysen men nu fixar min man den biten.

Jag får så ont i ändtarmen då jag får tryck ifrån tarmarna då jag ska på toa.

Jag får som elektriska stötar då jag tar i kallt som är neurologiska biverkningar enligt cancerläkarna.

Jag kan ju vara frisk och ta detta i onödan och då har jag ju 100 % chans att överleva.

Jag blir förstoppad av tabletterna som ska förhindra ev illamående.

Jag måste då ta droppar för att bli lösare i magen.

Jag får då så ont i ändtarmsöppningen med svår sveda.

Jag får kramper runt munnen och i käken då jag äter kallt.

Jag får som taggtråd i halsen då jag dricker kallare än kroppstemperarat.

Jag har äcklig smak i munnen och allt smakar äckligt så matlusten tryter med nu.

Jag känner igen helvetet, det finns ljus

Kanske det, vi får se men tack för att du delar med dig 🙂

Jag kan förstå dig Jeremina men jag kan samtidigt förstå din man också. Hans irritation kommer säkert av att han är orolig och vill att du ska försöka överleva med de allra högsta oddsen. Ilska är ofta förtäckt rädsla.

Min hjärntumör blev radikalopererad men man rekommenderade strålning 30 gånger på 6 veckor Efteråt för att vara "på den säkra sidan".

Det var ingen dans på rosor. Jag blev vansinnigt trött. Hade sår i ansiktet, munnen var sårig och jag fick svamp. Öronen blev såriga och jag hade ONT.

Så här i efterhand är jag ändå glad att jag tog behandlingen.

Jag respekterar ditt val. Alla har rätt att välja och det är din kropp.

Bara Du min vän kan bestämma hur Du vill o kan eller skall göra.

Är själv frisk. Men har nära och har haft nära som haft cancer. Med allt det jävelskap, smärta i ALLA former det kan medföra.

Vi som står vid sidan om och älskar Er som drabbats,  kan bara be för att Ni som är sjuka orkar fortsätta, orkar kämpa för livet.

Med Det finns bara en som kan besluta och det är den som är sjuk.

Stor varm kram till Dig.

Jag förstår dig.

Efter min första cancerbehandling som avslutades för ca 2 år sedan, så fanns det inte ens en tanke i huvudet att jag skulle få cancer igen.

Men i somras upptäcktes både lungcancer o skelettcancer. Behandling varje vecka, röntgen stup i kvarten o blev urtrött på allt o vägrade konstant att ens besöka onkologin den senaste 1½ månaden.

Jag vet att jag inte kommer att överleva detta, så mina tankar gick; Vad 17 gör några år mindre?

Min dotter hotade med kedjor och "säckakärra" och lyckades få med mig till onkologin.

För att fatta mig kort så har jag också en massa biverkningar och de små jäkliga o lömska metastaserna smyger omkring och ställer till det lite här o var. Så cancern har spritt sig.

Men jag finns här o nu och tänker stanna kvar ett tag till, även om mitt liv har blivit mycket inskränkt o mest består av sjukhusbesök.

Men det är bara du min vän, som kan ta detta beslutet.

Kram❤️

Jeremina, jag håller med vad alla sagt i den här tråden: det är ditt liv, beslutet måste vara ditt.

Men jag måste fråga. Hur långt har du kommit i den här kuren nu? Hur täta är behandlingarna? Hur känns det i återhämtningstiden, blir du bättre innan nästa kur?

Jag fick också cellgifter mer i förebyggande syfte än något annat. Det hade spritt sig till en enda lymfnod, men den tog de ju vid operationen. Kanske hade det gått bra utan cellgifter? Vem vet…

Det var ett helvete. Jag var ett VRAK efter sista behandlingen. Jag klarade mig visserligen från smärtor, gudskelov, men jag var så trött och svag och passiv att jag knappt levde, bara existerade från dag till dag.

Efter varje kur trodde jag att nästa kur skulle ta död på mig. Det enda som höll mig kvar var att fästa blicken framåt, se mitt fortsatta friska liv frmför mig så att jag höll ut.

Återhämtningen tog också tid. Det tog ett år från avslutad strålning till att jag var tillbaka i heltid. Jag fick god hjälp av ett par veckor på Mössebergs rehabilitering. Det rekommenderar jag dig, Jeremina, ansök om vistelse på kurort!

Vem hjäper dig med biverkningarna? Får du akupunktur, fotmassage…? Kan du skämma bort dig lite emellanåt?

Jag ser dina siffror, en ökning från 50% till 60-70%. Bara du kan avgöra om cellgifter är ett pris som är värt att betala för den chansen. Jag har stor förståelse för din man och din mamma och alla andra som älskar dig och vill att du ska vara hos dem så länge som möjligt. Men beslutet är ditt.

Jättekram till dig!

Min mamma jik bort i cancer hon tog celljifter et tag men strunta efter et tag oså i dom pga biverkningar å ja föstå dej om man endå ska gå bort så skule ja nog vilja leva liv fult ut, utan biverkningar den tid ja ha kvar! Men förstår dina anhöriga oså dom vil ju fösöka alt men de e dit liv å dit beslut å tids nog komer dom at stöta dej d tro jag! Lyka til å va du en veljer så velj från dit järta

Det är ett mycket svårt beslut att fatta och du måste ha grubblat en del innan du kände att du inte vill fortsätta med cellgifter. Jag har hört och läst mycket om cellgifter och har förstått att inga ord kan beskriva det som händer i kroppen och själen då man får cellgifter. Själv "slapp jag undan" med strålning som visserligen gjorde ont men annars var det ingen vara. För mig är livet så dyrbart och jag skulle nog ta alla chanser i högsta hugg med ett undantag: operera bort struphuvudet. Det skulle jag backa ur och chansa så på ett sätt förstår jag dig!!

Min man påminde mig om vad cancerläkaren från Stockholm sa då han var upp för att träffa mig. Levin som han heter sa att om jag får dessa biverkningar som nu är uppe i 17 olika så måste dom ändra dosen.

Då om dom ändrar dosen så kan det gå lättare att gå igenom dom 12 gångerna ( jag har 10 kvar nu)

Jag blev sämre denna andra gång och det känns som att jag bara existerar och som om jag bara ska sluta andas när som helst.

Lite lättare att tänka på att ev fortsätta nu då jag skrivit till läkaren för att får råd inför nästa vecka så vi får se hur det blir…tack för era svar och en stor kram (idag är jag lite piggare)

Jag har som sagt hört mycket om dessa cellgifter och när jag träffade kvinnor på hotellet när jag själv var på strålbehandling så berättade dessa kvinnor att de genomgått cytostatikabehandling före strålning och att strålning var rena semestern jämfört med cellgifter. Mår du bättre mellan behandlingarna? Man brukar visst hämta krafter då men jag kan förstå att du känner såsom att 10 till sådana här s k holmgångar…..hur ska det gå? Kan de inte ge en annan medicin? Kram på dig gumman!! Jag lider med dig!!

Jäkla cellgifter, har gått på det sedan slutet av juni och har 18 veckor kvar! *pust* En behandling i veckan i tre veckor, "ledig" en vecka osv.

Inte nog med det utan cellgifterna kommer senare att bytas ut för att  förhindra allt för snabb spridning.

Men enligt läkaren så är risken stor att både njurar och lever kommer att få besök av cytostatikatokerna.

Hela kroppen är ju ett kretslopp och blodet går genom alla organ och risken är stor att knäppcellerna har byggt bo någon annan stans.

Så idag är det en megaröntgen. Blä!! Känns ändå skönt att få besked om vart cancern vandrat vidare. Sedan kanske jag väljer att blunda för det.😛Vem vet!

Men det värsta just nu är att orken är borta och att de förbaskade hjärncellerna har tagit semester.

Är ju inte mycket till hjälp. Men skickar er så mycket varma kramar jag kan.

❤️

#23 Du och alla andra här inne är till stor hjälp. Ni finns och känns som vänner. Det är värdefullt!

Du är för go.  Tack snälla. Blir glad och tacksam för hur Du känner.

Jag mår bättre idag och är piggare men så är det dags på ons-torsd igen---burr!

Kerstin jag känner det som min behandling är enkel jämfört med din, vi får stötta varandra….kramar ❤️

De kan ändra dosen… Vilken tur att din man kom ihåg det! Förhoppningsvis hade de reagerat på sjukhuset också om du velat avbryta behandlingen. Jag önskar dig en lättare fortsättning på kuren, Jeremina.

Kram!

Idag ringde syster Ewa och meddelade att onkologen från Stockholm vill träffa mig 25 nov och innan dess får jag ingen behandling. Han tror att jag fått för stark dos så vi får se vad han föreslår. Det känns skönt med en 2 veckors paus nu…jag känner mig glad och piggare fast mitt blodvärde är lägre igen men det ska jag arbeta upp….tack Lena och kram ❤️

Blir varm i hjärtat när Du låter som Du mår bättre i själen. Kram

Tack Signemo och vet du att alla mina värden är bra nu så nu ska jag njuta av den här pausen…kram

Så härligt att dina tankar är mer positiva nu och att du kanske inte får samma benknäckar-kurer i framtiden ❤️

Jag ska tydligen få en annan sort som är dyrare "har ni hört va?" som kan ge färre biverkningar 😕

Ja Jeremina du bestämmer över din egna kropp.

#32 Nej, vad de kan hitta i gömmorna! 😃 Hoppas det fungerar bättre i fortsättningen då.

Kramar i natten ❤️

Såna kan vi behöva allihopa! 🙂

Har du bestämt hur du ska göra?

Jag ska fortsätta med det som läkaren föreslår för jag vill leva med min man och mina barn och mina barnbarn som är i roliga åldrar nu 😉

Förstår dina tidigare tankar, man kan bli fruktansvärt less när allt känns nattsvart. 

Det är positivt och låter sunt att du tänker i andra banor nu! Det gäller att komma ihåg de ljusa, soliga och glada tankarna sen! 😎

Blir så tacksam för att du känner du orkar kämpa vidare. Kram vännen

Jag tackar er för att ni läser och skriver och bryr er 😉en massa kramar..