Slulle vilja ha nå uppiggande ord eller nåt..

Hej Ida!

Det finns både människor som drabbats själva och anhöriga härinne. En del med sjuka föräldrar också.

Hur är det med din mamma? Får hon en tuff behandling?

Hur har du det? Får du extra hjälp att hantera alla frågor som dyker upp?

Styrkekram!

Det är tufft att ha cancer men det är även tufft att vara anhörig men som jag ser så finns det mycket bra hjälp att få ..kram ❤️

En sak du kan göra om du vill är att följa med din mamma på behandlingar och liknande så blir inte allting så främmande. Det beror ju på om din mamma vill förstås.

Sedan kan du ta kontakt med skolsköterskan också för man behöver oftast någon att prata med.

Min familj, har varit världens bästa. Hon har precis gjort en operation. och provsvaren kommer vid jul om hon måste få cellgifter…. Jag förstår vissa personer som vill prata med skolsköterskan…. men jag känner att jag inte vill prata med en främmande person om mig, jag klarar mig. Men tack. :)

Jag vet inte hur du känner, men ifall du vill så får du gärna skicka ett sms till mig 0725511541, Om du bara vill prata ut, eller vill tänka på något annat. Jag finns för dig, å ibland kan de vara skönt å prata ut med någon man inte känner. Ta hand om dig oavsett, å hoppas de går bra för din mamma. ❤️

(är 16)

#6 Ska du verkligen lägga ut ditt telefonnummer så här?

#7 jag är inte så rädd om mitt nummer faktiskt :)

OK

Du kan alltid ringa cancerfonden om det är något du behöver prara om eller veta.

http://www.cancerfonden.se/

Under prata har du informtions- och stödjdelinjen.

Tack, men jag ringer helst inte -dem jag inte känner- men tack, det värmer att du bryr dig <3 Tack allihopa. verkligen glad att ni alla finns.

Hej! Jag kan inte säga att jag vet hur du känner eftersom alla känner olika. Men min mamma har också cancer. Sarkomcancer. Hon har precis börjat med cellgifter och ska förhoppningsvis opereras mellan 3-5 cellgiftsbehandlingen.

Jag förstår dig helt när du säger att du inte vill prata med någon på skolan. Mamma tyckte jag kunde prata med hennes kurator ifall jag ville men jag känner att det inte gör någon nytta. Varför ska man sitta och berätta om sina känslor för en okänd människa som inte är i samma situation?

Mitt tips är att försöka vara så öppen som möjligt mot dina vänner. Mamma jobbar på samma jobb som mig så alla mina kollegor vet om detta och kommer fram varje dag och frågar hur det är med mamma. Det känns skönt att få prata och förklara. Ju fler gånger man får förklarat allt samman desto enklare blir det att acceptera. I början var det skitsvårt, jag gick mest och bölade de första dagarna. Men sedan sjönk det in mer och mer för varje dag.

Ett annat tips är även att prata med din mammas kontaktsjuksköterskor. Jag och två av mina syskon åkte upp och pratade med dem och de blev jätteglada att vi själva tog det initiativet. Vi fick själva fråga på om allt vi undrade över och de förklarade så gott de kunde. Vi fick svar på så många frågor som vi gått och undrat över och det gjorde också allting mycket enklare.

Du får gärna skriva till mig ifall du vill. Antingen här på iFokus eller på min mail. Pernilla-92@hotmail.com

Kämpa på :)

Åh tack pernilla, känner precis som du, varför ska man prata med en okänd person som inte har något alls med mig att göra? Tack så mycket, det hjälper att höra andra.