Vad fint skrivet! Jag ve själv hur det känns när någon dör. Min farfar dog för ett tag sedan. Visst är det jobbigt? Men ändå skönt för den som har avlidit.

Så fint skrivet!

Men mestadels så kommer döden som en befrielse för den drabbade personen. Smärtlindring och ev. ångestdämpande läkemedel ges kontinuerligt.

Smärta finns hos de anhöriga som mister en älskad person.

Du skriver att du är stolt över att hon aldrig gav upp. Hon kämpade tills slutet, hon slutade aldrig vara sitt goa glada jag.

Jag blir stolt över dig att du såg den biten hos din farmor!

Mitt arbetsområde är palliativ vård och när du skriver; hon sov hela tiden men hon visste att vi var där. Vet du, då kan jag tala om att du har så rätt, hörseln är bland det sista som överger en döende människa.

Så var stolt över dig själv och stolt över att ha haft en så fin farmor.

Ni kommer att ses på andra sidan Regnbågsbron. Jag vet!

#2 Tack, det värmer. Hon låg på Palliativa den sista tiden och jag är så oerhört tacksam till alla som jobbade där, dom behadlade henne bra…. som om sjukdomen inte fanns där… prata med henne normalt och daltade inte med henne pga av sjukdomen för det ville hon inte. Hon jobbade själv inom sjukvården innan hon själv blev sjuk så hon kände som flesta som jobbade där. Jag vill tacka alla som jobbar inom sjukvården innerligt för att ni finns där och speciellt till dom på Palliativa avdelningen på Trelleborgs lasarett.❤️

Ja, vi behandlar den sjuka människan som en medmänniska, för det är precis vad den är.

Vi kan göra allt från att berätta tokigheter för varandra, skratta åt allt möjligt, men även beröra känsliga saker som döden. Önskemål inför begravning mm.

Jag glömmer aldrig när en man dog och dottern var förtvivlad för att de skulle lägga pappan på rygg i kistan. Han sov aldrig på rygg och hade alltid en hand på bröstet. Jag fick göra en blixtsnabb beräkning och kunde med gott samvete försäkra henne om att pappan skulle få ligga i sin favoritställning. Den tacksamhet hon kände för detta lilla kommer jag aldrig att glömma.

Så vi tar lika väl hand om de anhöriga och det är de tacksamma för och vi är lika tacksamma över de förtroenden vi får.

Jag har aldrig varit med om att det har daltats med en döende människa och det är jag och mina kollegor stolta över.

Vi får höra så mycket, som vi aldrig skulle yttra för någon annan. Inte ens för de anhöriga och vice versa. Så mycket förtroenden vi får. Det är stort!!

Vi får på en kort tid en så stor inblick i en medmänniskas liv och vi är stolta över att vi får det förtroendet. Och det känns så bra att kunna lyssna, kramas, gråta och skratta ihop.

Ibland kan det vara småsaker, men som är något stort för den döende och det får vi absolut inte nonchalera.

Det här har jag skrivet om tidigare med den drabbades barnbarns tillåtelse. (Vänner till min äldsta dotter) Deras farfar hade ett jättebekymmer. Vem skulle ta hand om spritköket? Han och hans fru cyklade mycket i sin ungdom och hade alltid spritköket med sig och han var mycket tydlig när ville att barnbarnen skulle bevara spritköket.

Barnbarnen var hos sin farfar när han dog och jag berättade om spritköket. Mitt i alla tårar kom leenden och skratt när jag berättade om spritköket. Det hade farfar tjatat om i alla år.

Men, så viktigt!!

Så småningom kommer jag själv att hamna i den palliativa vården, men som patient eftersom en av mina cancerdiagnoser är obotlig.

Men, vet du? Jag är inte rädd! Jag litar på att jag blir behandlad som jag har behandlat "mina" patienter.

Det här blev långt men jag vill tillägga en sak; starkt av din farmor att ta emot vård av kollegor. Jag har helt avsagt mig att få min sista vård på min egen arbetsplats.

Var rädd om dig vännen och minns din farmor med ett leende!

//Kerstin

#3 så fin berättelse! detsamma, tack för dom snälla kommentarerna. Det värmer när det är som kallast ❤️

Kramar 🤗