Fast jag har nog inte så mycket att klaga på om jag tänker efter.

Morfinet har tagit bort smärtorna så att jag kan sova utan att ha ont, utan att stötta upp med kuddar, utan att trassla in mig i lakanen. Utan att hoppa upp och ner i sängen. Jag sover!! Och har vaknat med ett leende två mornar i rad.

Jag slipper fara runt och städa på nätterna när jag inte har kunnat sova för smärtorna. Jag slipper se urtråkiga repriser på nätterna.

Jaha, där hade jag inget att klaga över förstår jag.

*funderar* Jo, jag har smällt i med vristen och fått ett stort blåmärke och lite ont. Kom på att jag har stödstrumpor (används på jobbet) i garderoben. Kändes jätteskönt.

Nähä, det var nog inget att klaga över heller.

Jo, jag vet! Magkatarr! Äntligen kom jag på något. Hörde jag någon viska att jag inte ska dricka kaffe stup i kvarten?

Jag hör lite dåligt också.

Så det värsta med cancern är nog att jag hör lite dåligt ibland.