Skönt när det fungera som det ska. Så gör det med min man också.

Ja det är bra att få höra när vården fungerar som man kan förvänta sig att den ska. Det låter som att du har en riktig klippa till neurolog, Maria! 🙂

Då får jag passa på att ge en eloge till läkare och ssk på onkologin och kuratorn på Lidköpings sjukhus. Även till min läkare på Vilans VC i Skara. De är guld värda. De ringer t.o.m. upp mig mellan varven.

#3 Tur att du får bra vård här. Vården här ledde till att vi förlorade min mormor…

#4 Skulle hon överlevt utan vård?

#5 Nej absolut inte. Men de felbehandlade henne ett antal gånger, vilket ledde till att hon dog. Vi skulle anmäla dem så fort mormor blev bättre (skulle åka till Tyskland och få behandling där) men så fick hon en hjärtinfarkt och dog. Läkaren visste detta, men ville inte ge henne blodförtunnande då det skulle vara det mildaste sättet att dö på. J*vla svin…😢 Iallafall så orkade vi inte ta tag i det när hon ändå var borta.

Har hennes journal här hemma, finns ett antal fel de gjort som sagt. En sak är t.ex att när de skulle ge henne cellgifter, så satt inte nålen i ordentligt. Mormor sa detta, "den sitter inte som det ska, det gör ont". "Jodå," sa dom och satte dit droppet med cellgifter. Men mormor hade rätt, och cellgifterna hamnade under huden i armen. Jag var med och vet exakt hur det gick till.

Sen så sa de att det var livmodercancer hon hade, när det egentligen var i urinblåsan. Men det upptäckte de först långt Efteråt. Efter att hon hade opererats, fått cellgifter och kom tillbaka på återbesök nästan två år senare.

Det finns så mycket, och jag orkar inte ens tänka på det då det, trots att det är över 3 år sen, gör så ont fortfarande. Hon var min bästa vän och jag kommer aldrig förlåta dem.

Min morbror fick cancer för snart två år sen, men han fick vård i Karlstad och Örebro, och där har det varit betydligt bättre. Han är frisk nu. Min familj har sagt att aldrig någonsin ska Lidköpings sjukhus få behandla någon av oss om det nu skulle bli så illa att nån av oss får cancer.

#6 Jag har väldigt svårt att hänga med i vad som hänt, menar du att läkarna vägrade ge henne en medicin som skulle ge henne den mildaste döden?

Har jag missförstått något?

Självklart skall man anmäla felbehandlingar o misstag i vården, det gäller ju fler individer än våra egna nära o kära.

#7 Nej, de gav henne inte blodförtunnande, och visste därför att hon antingen skulle få en stroke eller hjärtinfarkt och antagligen dö. Hade de gett henne blodförtunnande så hade hon inte fått hjärtinfarkten. Men de ansåg att det var det lindrigaste sättet att dö på. Att få stroke eller hjärtinfarkt. Blir så arg bara jag tänker på det…

Blodförtunnande medicin kan vara oerhört farlig om man inte har hela sjukdomsbilden framför sig.

En stroke som kommer av en blödning kan få förödande konsekvenser av just blodförtunnande medel. Tyvärr kan man få hjärtinfarkt även om man äter blodförtunnande så det är nog en väldigt svår avvägning om personen dessutom är cancersjuk.

Väldigt ledsamt med din mormor i alla fall.😕

#8 Jag förstår att du är förtvivlad över din mormors död, men jag förstår inte varför du tror att vården är skyldig till hennes död. Har du medicinsk utbildning som gör att du kan uttala dig så tvärsäkert om dödsorsaken?

#10 Herregud, tror du att jag är helt dum i huvudet eller? JA, jag är säker på att det är deras FEL. Visst att människor felar och gör misstag, men hade de gjort rätt med min mormor så hade hon antagligen levt nu. "Mormor" kan få henne låta gammal, men hon blev bara 68 år.

I 5 års tid innan cancerdiagnosen så hade hon urininfektion efter urininfektion. Istället för att kolla upp detta ordentligt gav de henne penicillin hela tiden. Sen upptäcktes cancern i livmodern, och de sa att det var livmodercancer. Nu i efterhand vet vi att det var spridning, cancern kom från urinblåsan. Men de undersökte henne inte, trots att hon fick urininfektion under cancerbehandlingen.

Sen är det en massa andra fel som de gjort. Så ja, jag vet att det är vårdens fel. De nästan erkände det själva.

Klart att vården har gjort fel som inte upptäckt en cancer i urinblåsan. Det är väl bara att  erkänna utan omsvep.

#4 och #6

Jag är inne på min tredje cellgiftsbehandling på drygt tre år och jag åker till onkologin i Lidköping. Jag är jättenöjd med all hjälp och det bemötande jag har fått.

Jag har haft turen (kravet) att få samma ssk på onkologin och hon tar tag i saker direkt. Fångar omedelbart in läkaren om det är något.

Kommer med förslag till hjälp när jag inte riktigt orkar med ibland.

Ledsen att din mormor dog och det kommer jag också att göra. Men det beror på att cancern inte går att stoppa.

Min dotter läser till ssk och har en "klasskamrat" vars mamma går på cytostatikabehandling i Lidköping. Min dotter blev oerhört förvånad när hon fick veta att den mamman var missnöjd med onkologin i Lidköping, för jag har hela tiden lovordat det bemötande jag har fått.

Jag jobbar själv inom vården och har kanske ett annat synsätt?

Jag har metastaser lite här och där och de kan vara omöjliga att upptäcka i ett tidigt stadium. Nya cancerceller syns inte på röntgen och är blodvärdena bra (mina ligger på topp, trots att jag har cancer på flera ställen) så kan det ta tid innan en cancer upptäcks.

Men har din mormor gått igenom IVU gång på gång utan att någon noggrannare undersökning så är det under all kritik.

Beklagar förlusten, för man ska få ha sin mormor kvar längre i livet.

#11 Vårda ditt språk!

Om du är så säker, varför har du/ni inte gjort en Lex Maria anmälan?

Det är väldigt vanligt att kvinnor får återkommande UVI efter att de slutat menstruera, tycker du att alla skall screanas för cancer i blåsa/urinvägar?

Anmäl det som du uppfattar som felbehandlingar/utebliven behandling o gå vidare med ditt liv i stället för att fastna i sorgen.

UVI ska det så klart stå. Tack vallhund för jag såg det först nu.

Söta du! Jag såg det först nu när du påpekat det.

Vård är inte lätt. Jag beklagar förrlusten av Din mormor.

Oftast fungerar vården bra men vi får inte blunda för att det finns undantag. Och i de fallen behöver man hjälp för att gå vidare o kräva mera, eller kräva bli flyttat eller få remiss eller vad det kan vara.

Det som jag tycker är sorgligt på den orten jag bor. Det är att man inte kan lita på sin vårdcentral. Under årens lopp har de

Skickat hem personen med brusten blindtarm o påstått det vara nervösa besvär.. Talat om att det är normalt att äldre inte hör så bra. Cancer i örat, Talat om att en person ingen värk har, det var frusen skuldra, några fler fall som var cancer.Brutet finger på ett barn, som resulterat i stelt finger  Ja det finns mera att berätta. Några orkar kräva  eller ta sig till annan vård. Några inte.

Läkare kommer , läkare går.

Nu är det nog flest äldre som söker sig dit. Andra söker sig annanstans om det rör sig om något man tror är allvarligt.

Sen skapar det ju dåligt rykte. Det är svårt att bygga upp igen.

Sen skall man inte glömma att ge rosor till all fantastisk personal som finns inom vården, som sliter sig huvudet för att orka med att ta hand om  alla sjuka på ett bra o respektfullt sätt. De är värda all respekt.

Tyvärr är det så att många VC fungerar dåligt. Mycket kort besökstid där läkarna inte ens hinner titta igenom de senaste journalanteckningar och alldeles för många staffetläkare som inte har något engagemang, varav många inte ens behärskar det svenska språket bra.

Tyvärr har de inte ens tid att göra grundliga undersökningar och många gånger drar felaktiga slutsatser. Det ska inte få hända, men det händer och läkarna är inte så bra på att skicka remisser till annan stans.

Jag har orkat bråka, bråka med min tidigare VC. Kontaktat patientnämnden, VC's enhetschef och chefsläkaren. Lusläst Socialstyrelsens rekommendationer. Klart jag fick rätt, men det krävde mycket tid och engagemang. Jag visste att de hade fel, men ingen ville erkänna det. Men jag är inte lätt att ha med att göra när jag VET att jag har rätt. Aldrig att jag ger mig!

Chefsläkaren ringde mig på jobbet flera gånger och bad om ursäkt!

Ja, man ska vara frisk för att orka vara sjuk!

Naturligtvis har jag bytt till en privat VC, där de alltid har koll på mitt läge och jag har alltid samma läkare, som t.o.m. kan ringa upp för att kolla hur det går med mig.

Jag har väl den fördelen att min bana inom vården är lång och har koll på mycket.

signemo, jag klappar mig själv på axeln och jag tar till mig det sista du skrev. Sen skall man inte glömma att ge rosor till all fantastisk personal som finns inom vården, som sliter sig huvudet för att orka med att ta hand om  alla sjuka på ett bra o respektfullt sätt. De är värda all respekt.

Det blev en rejäl trådkapning det här, men om Bumbleboo inte misstycker låter jag det vara.

Skotty, om det är så att du tycker att din mormor felbehandlats så kan du kontakta patientnämnden och höra vad de anser. De kan antingen besvara frågor eller hjälpa till med en anmälan när det behövs.

För er anhöriga vore det nog bra med en genomgång av vad som hände egentligen. Oavsett om ni gör en anmälan eller inte.

Det är alltid svårt att göra reda för vad som hänt när man pratar med människor som har Sorg. I sorgreaktioner ingår många svarta känslor, och det är inte ovanligt att man blir arg, känner sig hjälplös, och letar efter någon att hålla ansvarig. Det gör att man kan feltolka saker när man är i Sorg. Bara av den anledningen tror jag det vore bra att få en genomgång av journaler o d.

Jag skulle t.ex. fråga varför ingen grundligare undersökning gjordes när din mormor hade återkommande urinvägsinfektioner. Hur ser rutinerna ut där, och följdes de? Tyvärr händer det att gamla människor inte möter samma omsorg som människor i arbetsför ålder. 

Var snälla mot varandra!

Så sant Lena, men det blev att jag följde tidigare inlägg och glömde av lilla Humlans "Återbesök".

Får jag fortfarande skulla på att jag är snurrig i huvudet?

Jag skyller allt på min hjärna numera eller det som är kvar av den😉

Vad bra, då är vi två!