Dra i nödbromsarna, för ni vill jag stiga av den här vansinnesresan.

Var på onkologin på skärtorsdagen, fullproppad med kassar med påskmat som det var jäkligt svårt att få in i ytterklädsskåpet. Fick skynda mig att möblera om och ha mig innan det kom någon vrålhungrig person och slog ner mig.

Påskmatshungriga personer kan nog vara lika opålitliga som de vimsiga metafånerna.

Nä, jag brukar inte ha så mycket matsäck med mig, men meningen var att jag skulle stanna hos Kenneth ett tag. Bara mysa och ha det gott.

Gud nåde den läkare som skulle kunna få förstöra min påsk hos Kenneth. Men antagligen så tål min läkare inte ägg eller han skulle kanske jobba hela påskhelgen, för han tyckte det var läge att berätta om metafånerna  framfart. *fnys* Jag kan väl inte hjälpa att läkaren är äggintolerant.

Nåja, han fick hållas! Metafånerna fortsätter att härja allt vildare. I sina Formel 1 turer så har de passat på att köpa mängder av öl så nu lullar de runt och fastnar lite här och lite där. Jag vet inte om det finns fylleceller i min kropp *funderar* för nu har de ingen koll alls längre utan är lite överallt.  Summa summarum så sprider sig cancern hej vilt. I värsta fall kan det röra sig om månader.

Men har haft det jättemysigt hemma hos Kenneth. Vi har ätit, ätit och proppat i oss 2 kg godis. Jösses, vi är inga godismänniskor, men allt gick ner.

Vi har varit ute och åkt jättelångt i det fina vädret, suttit uppe till ½4 eller ½6 på morgonen och bara pratat och pratat. Fast vi var nog tysta när vi proppade oss fulla med godis.

Nåväl, förra söndagen så skjutsade han hem mig. Fast vi är lika bra på att tjata i telefon.

Pratade med honom på måndag kväll och han mådde inte riktigt bra. Funderade på att åka till akuten på tisdag. Jag ringde, ringde, sms:ade i evigheter, men inget svar.

Hans mamma ringer för att kolla om jag pratat med Kenneth och hon skulle åka hem till honom. Han var trött, trött.

Jag o K's mamma bestämmer att hon ska åka hem till honom på onsdagen om han inte svarade i telefon. Vilket hon gjorde och hittade honom död i soffan. "Min" Kenneth, det kan inte vara sant.

Alla planer vi hade…………….

Det är ju JAG som är sjuk!

Men sant är det och metafånerna valde då att krascha och jag har haft enorma smärtor och blev akutinlagd. Morfindosen har dubblerats och jag går på hästdoser av morfin. Men smärtan återkommer ändå med jämna mellanrum.

Jävla skit!!

Ska in på ny röntgen i morgon, sen får vi väl se hur vi ska gå vidare…. hm…gå vidare? Är det ett skämt eller?

Så är det väl bara att vänta på att metafånerna kraschar i de Österrikiska alperna eftersom de tydligen kör racer utanför Formel 1 banorna numera.

Gilla läget? Hm…. det får jag nog fundera en bra stund på.

Kram!