Du är i en fas av många känslor och förnekanden. Du är inte egentligen arg på din mamma utan på er situation och hennes sjukdom. Så svårt för er alla.
Men tänk så här , hur vill jag minnas mammas och min tid, du vet ju inners inne att din mamma inte kan rå för sin sjukdom och hennes ångest är lika sann som din är. Du kan inte bli din mammas mamma, men kanske kan du tänka henne som en viktig person i ditt liv den tid ni har kvar tillsammans. Jag tror att det kan vara viktigt för dig att slippa dåligt samvete nu och senare. Kanske kan du undvika de jobbiga situationerna och säga att hon är viktig för dig. Det är ett väldigt tung börda för dig, men om man ser till allas situation så kanske att närma sig varandra med lite värme skulle vara skönt. Kanske kan du klappa din mamma när hon gråter och säga, jag vill inte att du ska vara sjuk, jag bryr mig om dig, men vet inte vad jag kan göra. Din mamma kommer förlora alla om hon lämnar livet, du henne. Hon gråter för att hon inte vill lämna er och är orolig för hur det ska gå för henne. Du kanske kan prata med mormor också hon behöver dig i allt det svåra, då kan ni pratat om det som ni är ledsna för. Stötta varandra.
Jag tänker på dig och ser din kamp i allt detta, du är starkare än du tror, jag håller tummarna för dig och kanske ska du ta hjälp att få prata med någon som känner till dessa situationer? Stor kram från Wonnalesan..

Jag vill verkligen verkligen inte gå på hennes begravning heller. Och tycker det är så irriterande för vissa dagar spyr hon och blöder näsblod hela tiden. Sen verkar hon skämmas när vi ses hon ska alltid fixa i ordning säg och ha peruk och sminka sig. Jag vill verkligen inte klappa på henne. Så förstår inte varför hon vill göra det med mig. Tycker det är lite märkligt.

Igår var hon vansinnig för rökte i mitt rum på natten. Och hon hatar att jag röker osv. Sen har hon börjat gå upp kolla vad jag gör om nätterna för hon vet att jag sticker ut. Sist vi bråkade så sa min syster att hon grät. Nej hon döljer ju väldigt mycket för mig så känner inte mig som hennes mamma men märker på hennes kropp att hon är svag. Stör mig på henne väldigt mycket också hon ska alltid försöka hitta på saker varje dag. Hon frågade om jag ville ta en promenad med henne i veckan. Vill inte det. Sen vägrade hon köpa cigg åt mig hon gör aldrig det så sa till henne att hon var en elak kärring och att jag inte behöver henne i mitt liv då jag har min pappa och bonusmamma som funnits sen jag var liten. Då bröt hon också ihop

#2 Du har det väldigt jobbigt nu vad jag kan förstå men snälla du försök att inte vara elak mot din mamma. Undvik sådana situationer för både hennes skull och för din egen.
En dag sitter du där med dåligt samvete.

Jag tror du behöver mycket hjälp från någon annan att hantera detta. Kan du inte kontakta vården eller BUP?

Du kanske kan vara med din mamma på något sjukbesök eller känns det för svårt?

#3: Alltså jag försöker. Men blir bara irriterad på henne. Hon är så jobbig. Sen sa jag typ till henne att jag tyckte de var äckligt när hon lossade hår. Så nu så fort hon får lite hår rakar hon bort det direkt. Och hennes 1 åring är så sjukt fast vid henne. Nu bor mina systrars pappa hos mamma ibland för de har väldigt bra kontakt. Men hon kan inte ens vara med sin pappa. Det enda ord hon kan säga är mamma, mamma och mamma. Hon går runt hela tiden och ropar mamma. Och ingen kan bära henne förutom mamma eller jag. Tycker det är konstigt då vi inte är hel systrar men hon vill oftare till mig inte så mycket till vår syster som är 14. Och hon 9 åringen är jag bara irriterad på för hon ska smsa mig hela tiden. Och skriva jag vill inte att mamma blir en ängel.

Alltså jag undviker henne så mycket som möjligt ärligt talat. Så till sjukhuset vill jag inte med. Pratar knappt med henne är mer hon som ska prata krama mig och varje dag säger hon jag älskar dig orkar inte höra mer. Tror inte jag kommer ha kontakt med hennes döttrar heller när hon går bort. Sa det till henne då bröt hon ihop igen. Har gått till bup skolkurator men orkade inte så gav upp.

Är de respektlöst inte gå på begravning ?

Varför säger du elaka saker till henne tror du?
Varför orkade du inte med kuratorn?

Ja det är väldigt respektlöst att inte gå på sin mammas begravning. Din mamma har ju inte gjort något annat än älskat dig. Det är ju inte så att hon misshandlat dig precis. Du är ju bara irriterad på henne och det är ditt eget ansvar.

Att en ettåring är mammig är ju bara helt normalt.

Din pappa kanske skulle vara hemma nu då du har det så svårt?
Allt du gör ger dig bara mer ledsenhet inför hur livet är. Man får vara hur arg man vill på sjukdomen och på livet, att det inte alltid är rättvist. Försök att se det bra din mamma gjort för dig, hur hon försöker få kontakt med dig.
Hon har ingen möjlighet nu att ändra något som hänt tidigare, men hon vill visa dig att hon älskar dig nu. Det är ganska starkt gjort. var lite snäll, det kostar inget. Om du väljer att inte gå på begravning, det blir bara din Sorg. Din mamma är då borta från allt lidande, alla tårar och sorger. Henne går inte att straffa, bara dig själv. Leta inom dig efter ett fint minne av din mamma, tänk på det och låt andra känslor komma fram, de finns inom dig. Du har det jobbigt med dig själv nu och det måste du ta tag i. Kanske vårdcentralen kan ge dig någon kontakt där du får prata med någon som vet mycket om olika former av sorgbeteende…Mvh/Wonnalesan.

#4:

Har du tänkt på hur jobbigt det måste vara för din mamma? Hon verkar att räkna med att hon måste dö och hon mår både kroppsligt och psykiskt jättedålig. Hon vet att hon inte länge till kommer att se solen, naturen och människorna som hon älskar. Hon vet aldrig när det är för sista gången. Fast hon mår så dåligt vill hon för sista gången ha en intensiv kontakt med sina kära och känna kärleken. Försök att föreställa dig att du är i hennes läge. Hur skulle du känna dig om de som du älskar beteer sig som du beteer dig?

Om hon inte vill att du röker är hon inte elak, utan hon vill inte att du skadar din hälsa och kanske får cancer.

Sen kan du tro mig. Det kommer att komma en tid, när du blir äldre och blir medveten om hur dåligt du har betett dig mot människan som inte har gjort något annat än älskat dig och varit förtvivlad. Det kommer du inte att få ut ur huvudet så länge du lever. Och det kommer att komma tiden för dig när ditt liv går mot slutet och då kommer du själv att vilja ha en intensiv kontakt med människorna som du älskar. Då kommer du speciellt att tänka på hur du har betett dig.

Om du vill göra både dig och din mamma en stor tjänst, i så fall öppna ditt hjärta. Be din mamma om förlåtelse och var snäll mot henne så länge hon fortfarande finns kvar på jorden. Om du går på begravningen eller inte har inga konsekvenser för din mamma. Det har bara konsekvenser för dig pga hur din familj kommer att se dig.

#7: Ja klart hon vill. Men samtidigt är det jobbigt när man säger att man inte vill vara nära och hon kommer och lägger sig bredvid mig ska kramas och klappa i mitt hår. Hon skrev till mig att jag måste vara hemma senast 12 ikväll. Då skrev jag att jag sover hos mormor för vill inte sova hos henne. Då svarar hon att hon också ska sova hos mormor med mig. Hoppas verkligen inte att hon lägger sig bredvid mig ikväll och försöker fråga om hon får sova bredvid. Sen så gör hon värsta frukosten varje morgon till oss har sagt till henne vila gör inte massa lyxig frukost. Stör mig också på saker hon säger ibland som igår sa hon "hoppas de blir fint väder denna veckan så vi kan bada"

Och är inte super kul när hon gråter till mormor och har panik. Mormor har sovit hos henne flera gånger. Känner dessutom ser min pappas fru som en mamma hon har alltid varit där hon med. Hon sa det till mig jag vill alltid finnas i ditt liv finns ingen jag älskar så mycket som dig. Då sa jag så ska du inte känna har min bonusmamma. Då blev hon tyst. Jag hatar begravningar så mycket. Sen vill hon alltid göra saker hon skrev också idag ska vi shoppa imorgon jag och du?. Hon ger typ allt man pekar på nu när hon e sjuk. Men vill inte ska träffa min kompis imorgon.

Sen när jag har varit hos henne och hon inte orkat gå upp ur sängen har hon kunnat smsa att kom till mitt rum lägg dig bredvid mig. Man känner varför skriver hon så. Fattar hon ej de är drygt. Plus hennes dotter som är 14 gör allt för henne hon kramas med henne hela tiden klappar henne. Min mamma sa till henne igår älskar dig mest av allt du gör mig så lycklig alltid finns du för mig. Vad har jag gjort för att förtjäna dig. Hennes lilla favorit dotter såklart. Men klart hon gillar sina tre döttrar hon har med samma pappa hennes änglar.

Din mamma är fylld av ångest, separationsångest att skiljas från er för alltid. Hon vill göra goda frukostar för att glädja er. Rädslan att sova ensam är ångest, du kan säga att du vill sova själv och att du tänker på henne när du ska sova. Ingen tycker om begravningar, jag har begravt båda mina föräldrar , men vill inte ha det ogjort för det sätter punkt för avsked.
Även om du tänker dumma och fel saker så behöver du inte säga dom. Var snäll det tjänar ni alla på, det blir lugnare kring er och kanske kommer det lite glädje mitt i allt det svåra…Mvh/WL

#9: ja de är ju så. Skrev det hon sa ja vi behöver inte sova bredvid varandra. Jag kan sitta vid sängkanten och kramar och hålla din hand skrev hon. Alltså vad ska jag ens svara. Varför ska hon göra de hela natten. Sist också så satt hon klappade mig och sov ingenting

Min syster skrev hon som är 14 att hon tycker jag är elak mot mamma. Och att hon hoppas jag inte skiter i dem för jag är trots allt deras storasyster. Sen skrev hon att det går inte en enda dag utan att mamma pratar om dig minst 7 gånger om dagen. Har ju blockat min mamma på Instagram men hade lagt upp något som hon såg på min systers telefon. Då hade hon sagt typ att jag var så vacker och börjat gråta. Och sagt min första kärlek.

Jag tror du har kärlek till din mamma, då gör det ont att se henne lida. Du är ung och kan inte sortera dina känslor riktigt. Din mamma ser dig och vill bara att du ska må bra! Du vet inom dig att du avskyr sjukdomen som plågar din mamma och inte henne. Gråt du också och låt det som fastnat tina, då är du snäll mot dig själv. jag tror din mamma förstår att du plågar dig själv, hon vill inte det. Låt det inte bli försent! Mvh/WL

#12: kanske är det så. Problemet är att jag aldrig har klickat med min mamma. Tror hon gillar hennes riktiga döttrar hon har med samma pappa mycket mer. De är hennes prinsessor. Jag skulle röka en natt gick ut på altanen och där satt hon och grät helt ensam och typ andades konstigt. Så gick in igen

#13 Men allt du skriver verkar ju visa motsatsen. Hon älskar dig väldigt mycket och vill ha dig nära. Hon visar dig jättemycket kärlek.

#14: Kanske är så. Alltså var ju bebis när hennes ex barnens pappa kom in i vårt liv. Så han ser ju mig som sin dotter och han har tatuerat in mitt och mina systrars namn. Sen fattar jag ej vad för konstig relation han har med mamma nu sover hos henne osv. Han sa till henne idag du är den bästa mamman till mina döttrar. Så han finns ju för mig hela tiden han med.

#15 Du verkar ha fantastiska vuxna runtomkring.

#16: Ja alltså tycker mer om honom än mamma. Fattar ej varför han ens är hos henne. Sa skit i henne. Hon får väl klara sig. Hoppas han träffar någon som kan vara som mamma för den lilla. Vet han träffar någon nu. Men blev arg på henne för hon inte ville ge mig alkohol så jävla sträng. Så sa hon var en dålig mamma och kass. Fan så irriterande. Går att utnyttja henne nu som fan men inte med alkohol och cigg.

#17 Han kanske tycker väldigt mycket om henne. Hon är trots allt mamma till hans barn.

Jag tycker du verkar vara väldigt omogen eller också väldigt rädd och vilsen. Kanske bådadera.

Du behöver någon att prata med. Jag vet inte om din mamma har fått någon dom av läkarna. Hur länge på ett ungefär hon kommer att leva. Därför tycker jag du ska försöka ta tag i alla känslor och att du är snällare mot din mamma. Det kommer du ha glädje av senare i livet. Tro mig…

#18: jag vet inte. Har inte frågat om hennes dom. Tror ej hon vill veta. Hon är väldigt rädd iaf märker jag. Sen märker jag hon inte trivs med sitt utseende längre hon vågar knappt träffa mig utan smink och peruk men de gör hon med systrarna. Jag ska bli snällare jag försöker. Men hon är för på mig. Sen att hon köpte en lika nalle till alla mina syskon och mig sen henne. Känner bara jag är 16 år vad ska jag med en nalle till? Och nallen var inte billig heller.

Är det elakt att säga att man inte vill krama henne? Och säga att man inte uppskattat kramar. Sen säger hon alltid jag tycker om dig jätte mycket inte bara jag tycker om dig..

#19:

Ju mer som du stöter bort henne, ju olyckligare blir hon och det leder till att hon klammrar sig ännu mer fast i dig. Men med en enda kram kan du göra henne lycklig.

När man är 16 år har man kommit ut ur åldern att glädjas över en nalle, men när du blir äldre kommer du att se den som ett minne från din mor. Det är inte själva nallen det handlar om, utan kärleken bakom att skänka en nalle till dig. Så spara upp nallen och du kommer att se att du en dag kommer att gilla den.

Jag har varit väldigt sjuk. Min son var 21 då första gången och jag talade ofta om för honom hur mycket jag älskar honom och jag kramar honom än idag så ofta jag kan. Han är ju min lille älskling fortfarande fastän han är en vuxen man med barn.
Jag hade nog blivit väldigt ledsen om han varit som du är. Jag hade mest varit oroad av beteendet. Orolig för vad som skulle hända när jag dog. Hur han skulle klara sig.

Jag tror din mamma oroar sig mycket för dig och hon försöker på alla sätt närma sig.

Din mamma är sjuk och du vet inte så mycket om hennes sjukdom. Om hon har fått någon tid utstakad t.ex.

Försök att visa lite intresse och försök att inte stöta bort henne. Hon har nog med bekymmer.

Försök även att skaffa hjälp själv. Du verkar vara i stort behov av det .

#21:men tänker såhär hennes lilla dotter kommer inte ens att minnas henne. Hon kommer aldrig se henne som sin mamma

#20: Jag märker de. Får väl låta henne klappa på mig ikväll känner bara måste hon jävlas och sova hos mormor hon med

Hon tar förmodligen vara på all tid i världen för att få vara med sina barn då hennes tid uppenbarligen är begränsad.

Din mamma vill inte vara ensam nu, hon borde få lugnande medicin för sin oro. Oron för er visar sig på många sätt, nallarna var bara ett sätt att ge något av henne. En dag kommer du att vara glad över att du var snäll mot din mamma. jag fick en vers en gång av en gammal vän från Danmark, den gick så här-Kära lilla flicka var god mot din mor
så länge du har henne här på vår jord
ty när hon är borta så är det försent att göra det goda
du alltid har ment!
Du har det goda i dig, du kan själv välja din väg , försök får du se…Mvh/WL

#24: Ja. Alltså jag sa till henne typ att hennes yngre barn inte kommer minnas henne eller se henne som en mamma. Då började hon gråta. Hon sa påminn mig inte jag vill inte ha de såhär snälla sluta och så grinade hon. Sen går hon runt städar våra rum och skriver små lappar hur mycket hon älskar oss. Lämnar presenter osv. Skällde ut henne för tre dagar sedan att hon inte får va på mitt rum.

#25: Jag märker de. Hon ska hela tiden göra något. Men hon är mkt med den lilla. Alltså för hon är galen bara hon försvinner en snabbis. Ingen kan natta henne förutom mamma. Hur ska detta ens gå??? Blir ju orolig.

#27 Den lilla är 1 år så det är ju bara normalt. Om du är orolig hur tror du då att din mamma känner det ?
Kan du inte försöka att vara till lite mer stöd?

Varför är du sådan här mot din mamma?
Är det för att du är rädd?

#28: alltså klart man är rädd. Hon är dryg ungen. Mamma mamma mamma hela hela tiden. Försöker bara få mamma att känna att hon kommer få en ny mamma så hon inte behöver ha så mycket panik!

#29 Du är ändå 16 år. Är du inte mer mogen än så? Hur tror du att det är till tröst för din mamma? Hon måste vara fruktansvärt orolig inte bara av sin sjukdom utan oron för framtiden.

Det är ju en bebis på 1 år du pratar om. Den "dryga ungen" är din lillasyster.

Du behöver hjälp.

#30: jag tycker ju om bebisen absolut. Har inget emot henne hon är bara väldigt väldigt mammig. Dock funkar det bra med mig. Kramades ju med henne imorse och gosade. Känner bara att det inte var så smart av dessa två att få ett barn nu när situationen ser ut som den gör. Men hon kunde väl inte tro det skulle hända henne då mamma är 35 så hon är inte så gammal.

Nu börjar jag få ångest min mamma skrev att hon hämtar mig vid 12 och att hon kör mig till mormor

Blir så ledsen och irriterad hon smsade mig nyss och frågade om jag kan tänka mig sova hos henne. Skrev nej ska sova hos mormor för har sagt det länge. Nej då hade hennes ex ringt henne och sagt att den lilla var orolig och hade vaknat flera gånger och letat efter henne. Och den andra hade också varit orolig. Sa till henne tydligt men åk till din familj och sov hos dem sa det jätte snällt. Nej men då vill hon sova på samma ställe som mig. För hon vill umgås med mig. Hon krånglar alltid

Nu måste jag få fråga vad du vill med denna tråd?

Detta är en sida som handlar Om Cancer. Att vara drabbad, att ha anhöriga eller vänner som är drabbade och allt som rör sjukdomen. Frågor och funderingar man har.

Vad är det för cancer din mamma har? Hur länge har hon varit sjuk? Hur mår övriga familjen? Det påverkar ju hela livet både för den drabbade och för de närstående.

Du bara gnäller om din situation. Hur jobbig du tycker din sjuka mamma är.
Har du ingen empati? Har du ingen förmåga att försöka tänka dig in i hennes situation?

Är det en slags rädsla du visar på ett ganska underligt sätt? Det är väldigt svårt att läsa mellan raderna.

För mig är den här tråden så knepig och känslolös att jag ett tag funderade på om du är ett troll? Vi har haft troll härinne tidigare så det är inget nytt.

I vilket fall som helst så behöver du hjälp och jag hoppas att du tar tag i det.

#34: jag vet ärligt talat inte vad jag vill. Jag mår bara inte bra liksom. Jag känner att det är lättare att ta avstånd från henne om hon går bort för sorgen blir inte lika tung då. Lät henne sova bredvid mig inatt. Men är inte så kul när hon tror jag sover och jag hör henne gråta och klappa på mig. Vad gör man?? Sen åkte hon imorse super tidigt till bebisen. Hon har svårt att lämna bort henne märker jag. Samtidigt innan hon åkte från mormor började hon grina med och frågar ses vi idag igen?

Bröstcancer……

Har du någon kontakt med BUP? Annars bör du nog ta kontakt snarast.
Det finns ibland anhörigstöd via sjukvården där din mamma går.

Tala om för din mamma att du stöter bort henne för att sorgen inte ska bli så stor. Då har hon en förklaring som är ärlig och rak.

#36: tror du hon nöjer sig med det lr? Vill inte gå till bup är inte så bup kan ändra något

Maria tänkte troll också igår.
Men troligtvis har situationen blivit för stor för den skrivande tjejen. Hon vänder alla taggar ut mot mamman som är drabbad. Det finns hjälp och anhörigstöd genom vård centralerna och ofta kurator på lasarettet att prata med om allt.
Om man inte reder ut en kris som kan pågå länge behöver man hjälp. Mer än vi kan ge här. Men hoppas att allt lugnar ner sig lite, att din mamma kan få medicin som lugnar lite på natten så alla får sova, för det behöver man. Mormor är säkert också väldigt trött vid det här laget. Men försök att vara snäll om allt är så som du beskriver, det tjänar alla på och det kan bli lugnare i familjesituationen..Mvh/WL

#38: Jag har ju gått till kurator osv men inget hjälpte. Hon frågade om jag kunde ta hand om min lillasyster idag för hon har ingen bra dag idag. Hon skrev att mormor också kunde men bebisen vill bara till mamma och jag funkar bra. Jag skulle träffa en kompis men tänkte kan kanske ta en promenad med henne och min kompis. Kan ta hand om henne några h så hon får sova. Känns som jag kommer bli hennes andra mamma typ.. För gör ont i mitt hjärta hon är så liten och mammig. Både mormor och morfar mår jätte dåligt av allt detta också..

#39 Eftersom du mår dåligt och alla andra runtomkring så måste du ha hjälp på ett eller annat sätt att reda ut alla känslor.

Det framgår inte om din mamma är döende men ta vara på tiden för den kommer inte tillbaka.

Du får vara mogen nog själv att ta hjälp och ge den hjälpen en chans.

Säg till din mamma att du behöver hjälp att reda ut alla känslor. Då tror jag hon kan stötta dig bra.

#23:

Egentligen tänkte jag på lite mer, än att bara låta sig klappas. Meningen är ju att du bemöter henne med kärlek Det är det som hon längtar efter. Jag vet hur det är när man är 16. Jag tyckte heller inte om att bli kramad av mina föräldrar i den åldern, fast jag älskade dom. Men om min mor skulle ha varit dödssjuk skulle jag ha kramat henne varje dag. Idag lever min mor inte längre och du anar inte hur gärna jag skulle vilja krama henne idag.

Men du kan lösa saken så här. Du går till henne och kramar henne och talar om för henne att även om du inte visar det och även om du inte vill kramas hela tiden, att du ändå älskar henne. Du kan visa din kärlek med en hel del andra saker också. Eftersom du själv också mår dåligt, skulle det kanske få dig att må bättre.

Du skrev att hon vissa dagar bara spyr och att hon har tappat håret. Det är biverkningar av cancerterapin. Om hon fortfarande får terapi, skulle det betyda att läkarna inte har givit upp henne än. I så fall skulle det kanske fortfarande finnas en liten chans. Men i så fall måste immunförsvaret också fungera. Du ska veta att det psykiska måendet påverkar immunförsvaret väldigt mycket. Om du kan hjälpa henne att må bättre psykiskt har du åtminstone känslan att ha gjort allt som du kan även om hon inte klarar det.

Jag såg en gång en TV dokumentation om en liten pojke som hade en aggressiv obotlig form av cancer och läkarna gav honom bara ett par månader att leva. Föräldrarna ville göra hans sista tid på jorden så fin som möjligt för honom. De gav honom all sin uppmärksamhet och kärlek. De for på tivoli med honom och han fick göra saker som barn i vanliga fall inte får göra. Sen hände det otroliga, att den "obotliga" cancern försvann.

Läkarna kan bara göra terapier med mediciner, med det holistiska måste man själv bry sig om. Psyket är viktigt, men du kan göra mer för henne. Ta och läs på lite om selen och cancer, t.ex. här, så du vett vad det är frågn om:

https://ki.se/forskning/selen-kan-bli-framtidens-cytostatikum

Sen går du till apoteket och köper 2 olika selenpreparat åt henne. Selenmetionin och Natriumselenit som du ger till henne. En gång om dagen ska hon ta Natrimselenit och 1 gång om dagen selenmetionin. Sammanlagt bör hon ta 300-500 mikrogram selen pet dag (terapeutisk dos).

Skillnaden mellan preparaten är att natriumselenit verkar snabbt, men ger inga depåer i kroppen. Selenmetionin verkar långsamt, men eftersom kroppen kan bygga in det i stället för vanligt metionin (en aminosyra) ger det ett visst depåt i kroppen.

Det finns ingen garanti att det hjälper, men i alla fall får hon känslan av att du bryr dig om henne. Jag känner dock ett fall där en man som hade lungcancer fick cancerterapi utan att det hjälpte. Men när han kombinerade det med selen hjälpte det och han blev frisk.

Sen går du och köper färska ingefärarötter, som du gör te åt henne med. Ingefära har cancerhämmande effekter och hjälper till och med mot cancerstamcellerna. Det är en sorts kärlek som du kan visa utan att behöva kramas med henne hela tiden.

Jag önskar dig och din mor det bästa och hoppas att du tar till dig mina råd.

#41: tack för tipset ska verkligen göra det. Dör inte alls mot lungcancer trodde ej man kan överleva det. Tack för hjälpen. Var som sagt ute med hennes lilla idag och gick sen var vi hos min kompis. Hon började gråta när jag tog henne ifrån mamma och ropade mamma mamma. Sen gick det bra. Men när hon satt i vagnen så sa hon flera gånger mamma mamma mamma. Hon ville inte släppa taget om mig så när jag la ner henne så hon skulle klappa en katt började hon gråta för hon blev så rädd för katten. Sen när jag tog henne tillbaka till mamma så blev hon jätte glad och gömde sig i hennes famn. Sa också till mamma för när hon började gråta grät min mamma. Sen ringde hon och frågade har hon slutat gråta? Så sa till henne vila nu sov.

#40: har fattat det som att ett tag fanns det chans hon överlev sen inte. fram och tillbaka hela tiden

#41: ska försöka ge mer kärlek. Min pappa kommer hem snart då ska jag bo där för bor typ bara hos han. Så hon sa du får inte lämna mig nu när din pappa kommer hem. Vill du sover här ibland. Sen när jag gick sa hon tack för du ställde upp för din syster idag du är hennes trygghet. Sen sa hon jag älskar dig flera gånger till mig och kramade mig. Men har så svårt säga det tillbaka och krama henne tillbaka. Sen verkade de som hon skämdes för hon inte hade en peruk idag hon sa förlåt för att jag ser ut såhär.

Du ser att det lönar sig att vara lite mer vänlig, det känns som du når insikter om andra vägar att ta er framåt. Det är bra att du finns där och sedan kan du vila ut hos din pappa, det behöver du också. Din mamma har mormor och du din pappa. Så när ni ses igen kan du klara att vara lite mer förstående, det kallas mognad…Lycka till…Mvh/WL

#42 + 44:

Jag håller tummarna för dig. Även om hon inte klarar det, är det lättare för dig när hon går om du vet att du har gjort allt för att hjälpa henne och varit kärleksfull mot henne. Annars blir man plågad av samvetet och man önskar att man hade chancen att gå igenom det här en gång till och kunna göra det bättre.

Det där med chanserna att överleva cancer är en sån grej, att den ena läkaren ser en chans, medan den andra inte ser den. Men ingen människa vet om man överlever en cancer. Det enda som man kan göra är att göra sitt bästa att kämpa mot cancern. Man kan stöda sitt immunförsvar med bra mat och bra livsstil. Jämte medicinerna som man får kan man utnyttja naturens cancerhämmande ämnen, t.ex. ingefära, gurkmeja & Co. Man kan äta frukter och grönsaker som innehåller cancerhämmande ämnen och ta bort all mat som inte är bra om man har cancer. Du kan ta till dig kunskapen på internätet och lära om kost.

Vad som gäller selenet, så står i länken som jag gav dig att en fjärdel av alla patienter svarade på kombinationen selen-cytostatika. Det verkar som om det ibland behövs selentillskott för att cytostatikan ska fungera, fast det står i länken att man ännu inte vet om selen gör cancerceller känsligare för cellgifter genom direkt påverkan.

I alla fall önskar jag dig och din mor lycka till!

#46: absolut tack så mycket! Min allra största önskan är att min mamma klarar sig. Kan inte se ett liv utan henne. Och känner mig elak för att jag skäms när hon inte har sitt hår och hon märker av det. Igår innan vi skulle sova så sa hon får jag sova utan peruk är det okej? Vad ska man svara. Funderar på skriva till henne att jag älskar henne

#47: Gör det. Skriv till henne och berätta för henne, att du älskar henne och att det inte är henne du är arg på, utan på hennes cancer och att du är rädd att förlora henne. Det skulle göra både dig och henne gott. Det måste vara väldigt jobbigt för dig just nu, att bara vara 16 år och ha en mamma som är svårt sjuk, så jag kan förstå att du ibland reagerar som du gör och att du inte medvetet vill vara elak, utan att det blir som det blir pga dina egna rädslor och oro för framtiden. Ta gärna och öppna upp ditt hjärta för henne och förklara för henne allt det här. Får både din och hennes skull.

#48: jag ska göra det. Men när hon frågar om jag skäms när hon inte har hår vad ska jag säga? Alltså pappa gillar inte riktigt min mamma han har inget emot henne så. Men han tkr hon är för på. Och att hon måste börja lämna ifrån sig sin lilla unge. Han sa det hur ska hennes ex klara av ta hand om bebisen när hon knappt vill till honom. Sen tycker han att hon är väldigt tjatig när hon frågar hela tiden om vi ska ses.

#48 Skäms du för att hon inte har hår? Du kan möjligtvis inte tänka dig att hon inte kan hjälpa det.
Jag tycker inte att din pappas åsikter i detta läget är något att ens bry sig om.

#50: jag tycker det är jobbigt men hon har alltid peruk när vi ses. Nej men kan hålla med honom att hon inte hela tiden ska sova i mammas säng bredvid mamma

#49: På frågan om du skäms kan du ju svara med; du är ju min mamma och kan inte rå för din situation och sen vet jag ju att håret kommer tillbaka om du blir frisk och inte behöver cancermediciner längre. Jag skulle iallafall svara så.

#51 Tösen är 1 år. Klart hon vill sova med mamma. Har du själv och dina syskon enbart sovit i egna sängar sedan ni föddes?

#51:

Jag kände en tjej en gång i tiden, som hade leukemi. När hon fick cancerterapi tappade hon allt hår. Men det kom tillbaka igen när hon är blev frisk. Så kommer det att bli för din mor om hon blir frisk. Om hon inte klarar sig, är håret väl det minsta problemet. Tjejen som jag nämnde brukade alltid ha en duk på huvudet under den tiden hon inte hade hår.

Sen känner jag en kvinna, som i ung ålder hamnade med håret i en maskin för att tillverka garn. Hon blev skalperad och går omkring med huvudduk än idag. Hon får aldrig tillbaka håret.

#53: det säger jag inte att vi har. Men vi sov i hennes rum såklart också men i våra sängar oftast. Hon sover bredvid mamma varje kväll. Inte i sin egna spjälsäng. För där vill hon inte sova.

Vår son sov mellan mig och min man till han var sju år.
Oftast så låter man barn sova där de sover bäst. Så att hela familjen får sova utan massa avbrott med skrik och gråt och nattvandring.

Din lillasyster hade förmodligen sovit med din mamma även om din mamma var frisk så det har ju egentligen inte med saken att göra.

Hur hittade du hit till denna sidan?

#58: jag googlade på om man kunde ringa någon eller så. Men allt jag hittade var stängt. Sen kom detta upp så tänkte gör ett inlägg! Vf?

#59 Vad hade du tänkt att prata om då? Hur jobbig din sjuka mamma är och hur dryg du tycker hon är?

#60: ser du inte att jag försöker förändra det ? Bli snällare mot henne

#57: jag vet inte men orkar ej bry mig är mellan hennes föräldrar att välja det. Jag bor ändå hos pappa så

Är jätte arg. Hennes dotter hade sönder mitt puder imorse. Blev jätte arg och ledsen. Så sa till henne skrek ej men sa till högt. Då fick jag jätte mycket skäll. Så nu är pappa och min bonusmamma hemma hon hämtade mig imorse. Då ska min mamma åka till min pappa för att diskutera mitt beteende. Pappa är riktigt trött på henne då hon skrivit och ringt till honom hela hans semester. Så han sa till henne att hon är problemet och ska sluta klaga på mig hela tiden då jag alltid är glad hos honom. Är tacksam att jag ändå har pappa och min bonusmamma. Är så trött att hon ska snacka så mycket skit om mig hela tiden och dra in min pappa i allt. Och innan jag åkte så var hon på jätte dåligt humör och arg. Så hon höll typ fast mig och skällde. Blev helt galen på henne. Så drog bort henne. Min bonusmamma är också trött på att hon ska lägga sig i vår familj hela tiden hon tror att hon tillhör oss. Som på mitt utvecklingssamtal sa att pappa och bonusmamma skulle gå på det. Då min bonusmamma själv är lärare. Ändå kom hon också fast jag sa till att jag inte vill.

Vet att jag inte låter snäll men hon är verkligen inte snäll mot mig heller. Nu har hon ringt mig två gånger? Vad ska jag göra har så mycket ångest. Pappa ska ringa bup i veckan för han märker jag mår dåligt

#63:

Varför sätter ni er inte allihopa ihop för att lugnt disklutera ut saken, dvs. både pappan, mamman, bonusmamman och du. Då blir det inget snack bakom ryggen om någon och alla kan meddela sina bekymmer. Det är klart att nerverna sitter lösa på både dig och din mamma, för ni är ju båda i en svår situation. Det borde ju din pappa och bonusmamma inse. Som 16-åring är det inte lätt att hantera sådana situationer och situationen som din mor är i är inte lätt att hantera för någon människa. Det måste väl vara möjligt att komma överens.

#64: det är det hon vill men inte min pappa eller bonusmamma. De vill inte träffa henne alls. De är trötta på henne. Så relationen är inte bra.

#65:

I så fall är det kanske bättre om du och din mamma lever ert liv och din pappa och bonusmamma lever deras liv. Kanske din pappa och bonusmamma saknar empati för er situation.

#66: Ja så är de. Men är min mamma som kontaktar han inte tvärtom. Hon har fortsatt ringt mig. Pappa sa åt mig att blocka hennes nummer och inte svara henne när hon ringer. Jag kommer inte åka dit på ett tag alls då jag mår dåligt där. Och pappa säger till mig att mitt mående är det viktigaste. får vi se vem som hjälper henne ta hand om bebisen när jag inte är där. Min bonusmamma som jag ser som min mamma sa ju det om henne idag att gud vad hon ser sliten och bitter ut. Fattar att det inte är kul att vara där.

#67 Det är klart din mamma ser sliten och bitter ut om hon är döende i cancer.
Att din pappa säger att du ska blockera henne är inte OK.
Ni verkar ju vara lika empatilösa alla tre så det kanske är bra att du är där.

Det här är ett familjeproblem som alla är drabbade av och kan egentligen bara lösas tillsammans. Med kärlek förståelse och kommunikation.

Klarar ni inte det själva så sök hjälp.

#68: ja absolut det är df pappa ringt bup. Men hon behöver inte vara otrevlig mot mig hela tiden. Varför skäller hon inte på sina andra barn bara mig. Stör mig också på att min äldsta lillasyster alltid ska vara på hennes sida. Mamma grät igår och hade panik. Sedan så smsade hon mig på kvällen och ville inte somna osams. Vem beter sig ens så.

#68 Allt du beskriver I tråden om din mamma visar ju bara att hon är kärleksfull mot dig men nu skriver du att hon är otrevlig. Det går liksom inte ihop…
Det är väl självklart att man inte vill somna osams oavsett om man är sjuk eller inte.

#70: ja men hon skrek på mig och sa att jag betedde mig som en 9 åring. Hur snällt är det. Bara för att hon är sjuk kan hon inte bete sig hur som. Och att ringa flera gånger när en person inte svarar är inte okej.

#67:

Det verkar att vara så att din mamma söker samtal för att hitta en lösning för alla, medan din pappa och hans fru inte är intresserade. Det är ofta så att det stör kvinnor om mannen har en bra relation till sitt ex. Ofta försöker dom att försämra relationen, dvs. manipulerar mannen och jag har känslan att du också låter dig manipuleras.

För ett par dagar skrev du att du älskar din mamma, att du inte kan förestäla dig ett liv utan henne och att du vill hjälpa henne och nu vänder du henne ryggen till och din pappa och hans fru vill att du blockerar hennes samtal. För ett par dagar talade ditt hjärta och nu är du påverkad av pappan och hans fru.

Du ska veta att din mamma inte bara lider av en sjukdom som kan vara dödlig, utan av 2 sjukdomar. Depressioner är en sjukdom som ofta är dödlig och det lider din mor av. Det som din pappa och hennes fru vill att du ska göra skulle kunna vara dödsstöten för henne och det kommer att förfölja dig resten av ditt liv. Hurvida det påverkar ditt mående verkar din pappa samt fru inte att bry sig om. Att han sen har mage att säga att ditt mående är det viktigaste är hyckleri.

Det måste vara hårt för din mamma att du ser pappans fru som din mamma och inte din riktiga mamma, som älskar dig på riktigt. Det måste vara hårt om dottern vänder ryggen till just när hon behöver dig som mest. Just när hon kanske inte lever länge till. Den sortens kärlek som en mor ger till sina barn är en sorts kärlek som du inte får av någon annan människa på jorden, som ingen annan människa KAN ge dig. En mor har man bara en gång i livet och när hon är borta är hon borta för alltid.

Det är ditt beslut att välja att höra på ditt hjärta eller att höra på personerna som hatar henne. Det är du som får leva med konsekvenserna.

Nu ska jag berätta för dig att när min mor blev väldig gammal och var väldig sjuk, gjorde jag allt för att hon skulle kunna fortsätta att leva i sin lägenhet och inte hamna på åldringshem. Jag gjorde allt vad jag kunde för henne. En dag ringde hennes läkare till mig och sa att hon just fick provsvaren på blodproven och hon måste med det samma in på sjukhus. Jag gick till min mor och talade om det för henne. Eftersom det var sent på eftermiddagen ville hon vänta tills i morgon, men eftersom läkaren sa "med det samma" ringde jag ambulansen. När jag besökte henne nästa dag sa hon att läkarna ändå inte gjorde någonting den kvällen, men hon satt i väntrummet och frös i flera timmar. 2 dagar senare sa hon hatt hon hade ont i halsen. Sen föll hon i koma. Hon fick en multiresistent bakterie som orsakade lunginflammation och som hon dog utav. Än idag tänker jag att det kanske inte skulle ha hänt om jag skulle ha lyssnat på min mor och först ringt ambulansen nästa dag. Än idag gör det ont att det kanske var mitt fel, fast jag gjorde allt för min mor. Då kan jag riktigt föreställa mig hur du kommer att känna dig, som inte ens har varit kärleksfull till din mor och som vände ryggen till.

Läste just ditt nyasta inlägg och förstår inte att du inte förstår att din mor skriker för att hon är färdig med nerverna. Om du inte inser det, visar du ju att du inte beteer dig som en 16 åring i alla fall.

#72: Jag älskar henne absolut och kan inte tänka mig ett liv utan henne. Men det tar på krafterna när hon är sur. Ringer hela tiden smsar. Sen när min bonusmamma hämtade mig så sa hon för vi var osams. Vi ses väl snart igen du är ljuset i mitt liv. Så började hon gråta. Hon försökte också krama mig innan jag satt mig i bilen. Sen att hon gråter hela natten för jag inte svarar henne. Hon sa också igår så du menar att vi aldrig ska ses ingen känns som du tagit avsked av mig nu. Min syster skrev hon har gråtit hela natten. Känner varför. Samma hon verkar avundsjuk för när min bonusmamma kom så började jag gråta sa hej mamma hon bara hej älskling mamma älskar dig och har saknat dig. Sen min lillasyster blev så glad när hon såg mig. Började gråta.

#73:

Det är ju klart att hon är ledsen och gråter. Hur skulle du känna dig om du hade barn och vore dödssjuk när ditt barn vänder ryggen till? Det är ju bland det värsta som man kan göra mot sin mor. Hon känner sig övergiven och oälskad.

Varför kramar du henne inte tillbaka när hon vill krama dig? Varför vänder du ryggen till? Om hon tappar nerverna och skriker, skulle du också kunna krama henne, så ska du se att hon säkert blir vänlig till dig igen. Hon skriker ju inte med dig för att vara elak, utan för att hon lider av depressioner och dödsångest och du ger henne inget stöd.

När den dagen kommer, när du blir lite mer vuxen och medveten om vad du gör, då kanske du själv kommer att lida av depressioner. Då kanske du kommer att förstå din mor bättre. Men då kommer det kanske att vara för sent.

#74: jag ger henne stöd hela tiden tar hand om hennes unge. Stöttar henne. Jag tycker ba de är obehagligt krama henne min bonusmamma är inga problem men hon känns så konstigt. Sen sa hon till min syster du ser hur hon står så nära sin bonusmamma men inte mig hon älskar verkligen henne så mycket. Men inte mig. Sen är hon avundsjuk när hon ser allt jag och min bonusmamma gör. Hon skrev till mig och frågade om jag ville ta en promenad med henne och hennes bebis. Och kan inte idag ska umgås med familjen

#75:

Det är ju klart att hon blir ledsen om du "byter mor". Sen undrar jag hur du kan klandra din mor att hon tappar nerverna pga att hon som är dödssjuk ser hur hon blir övergiven av sitt älskade barn, som byter mor, när du själv redan tappar nerverna för ett söndrigt puder.

Att du sen svarar att du ska umgås med "familjen" visar hur hjärtlös du själv är. Du har inte rätt att klandra någon annan. Du kommer att få en "hård lektion" av livet, men den verkar du att behöva.

#76: byter inte mor absolut inte. Men har bott mer hos pappa och min bonusmamma. Och min bonusmamma har funnits i mitt liv sedan jag var en bebis liksom. Har dessutom
Umgåtts med henne mycket nu måste jag få spendera lite tid med familjen också. Saknar ju dem. Och vi gör massa hela tiden. Hon skrev okej förstår men hör av dig om du vill träffa mig en dag. Saknar dig. Då svarade jag med ett hjärta. Så skiter inte i henne. Ska till apoteket en dag också köpa den där saken. Varje kväll skriver hon godnatt. Sedan så undrar jag Vf hon skriker på mig men inte mina systrar

#77:

Men din mor får känslan att du byter mor och att du inte räknar heme till familjen utan att det är pappans fru som är familjen. Att du kan krama din bonusmamma, men inte din riktiga mamma och allt annat som du har skrivit ger henne känslan att du inte betraktar henne som din mor och att du inte älskar henne, även om det kommer ett hjärta per SMS ibland.

Du har ju inte ens haft tiden att gå till apoteket ännu, att visa att du bryr dig och att du inte skiter i om hon lever eller är död. Om man verkligen älskar en människa, då ska man även visa det.

#78: Jag ska till stan ändå och lämna en sak till min syster. Då får jag köpa de och ge det till min syster. Jag kan inte rå för att hon är avundsjuk på min bonusmamma och min relation. Hon är ju mest trött och sliten. Min bonusmamma är pigg och alltid rolig. Så klart det blir annorlunda då. inte kul umgås med någon som är bitter och trött

#79:

Varför ger du det inte själv till din mor? Det gör ett helt annat intryck om du själv ger det till din mor och säger, titta mamma vad jag har köpt åt dig och sen talar om för henne att du har läst på Om Cancer och selen och förklarar hur det verkar.

Sen undrar jag vad du gör om din bonusmamma en dag blir sjuk och jämt är trött och sliten? Kanske du själv en dag blir sjuk och trörr och sliten? Kanske alla överger dig då?

Det är just därför att hon är sjuk, trött och sliten som du borde spendera mer tid med henne och ge henne mer kärlek. Kanske hon i så fall skulle vara lite mindre bitter?

Sjuka människor är inget skräp som man kastar i soptunnan, när de inte "fungerar som du vill" längre. Det är inga trasdockor!

#80: Jag hade valt gett den absolut. Men hinner inte idag då jag har otroligt mycket att göra hela tiden. Träna umgås med familjen, vi ska spela kort hela familjen. Träffa vänner osv osv. Jag har ju varit hos henne jätte jätte mycket under sommaren. Jag vet men är inte så kul när hon hela tiden säger kom och lägg dig bredvid mig vi ser film osv osv. Sen ska hon hålla min hand. Alltså har inte tid med det. Nej hon är absolut ingen trasdocka

Detta gör mig så ont. Du har inte tid att hålla din döende mammas hand???

Jag har fortfarande inte släppt trollkänslan.

#81: Tror du inte, att om du själv hade varit svårt sjuk och haft egna barn, att du själv inte hade gjort allt i din makt för att umgås med dem så mycket som möjligt och hela tiden hade velat vara så nära dem som möjligt, kramat om dem så ofta du bara hade kunnat, ringt till dem så ofta du bara kan osv…. ? Jag är i allafall helt säker på, att om du hade varit i din mammas situation, så hade du inte velat att det skulle gå en enda dag utan att få träffa dina barn och att du inte hade velat något annat än att hela tiden få krama om dem och hålla deras händer.

#81: jag har svårt med närhet jätte svårt df jag ska söka hjälp. Du får tro jag trollar kan inte tvinga nån tro mig. Och jag e också deprimerad dessutom har jag hållit hennes hand flera gånger

#83: jo såklart. Men hon kanske överlever också kan ju inte träffa henne varje dag trots att jag vill. Har ju andra personer jag vill träffa med dessutom känner jag press när hon skriver om vi kan ses i veckan eller nästa vecka och om jag vill sova där? Min bonusmamma säger att hon aldrig skulle pressa sina barn så aldrig

#85: Men nu är det ju inte din bonusmamma som är sjuk. Hade det varit hon som hade varit sjuk så hade hon helt säkert sett på saken med andra ögon och gjort allt hon hade kunnat för att få träffa sina barn så ofta som möjligt. Klart att din mamma vill träffa dig i veckan och även nästa vecka. När man är så svårt sjuk som hon så kan man ju aldrig veta om man ännu nästa vecka är vid liv och hur många chanser man ännu har på sig för att få träffa sina barn. Det borde du ha lite förståelse för.

#86: ja jag förstår det absolut. Men blir ändå jobbigt när hon skriver och frågar om vi kan prata face time. Om jag kan ringa innan jag ska lägga mig och säga godnatt. Sa till henne pappa ringer bup då säger hon jag ska följa med vi behöver träffas jag du och pappa. Men pappa säger kommer aldrig gå med på träffa henne aldrig. Hon bjöd min pappa på mat en gång han tyckte det var så konstigt. Hon säger flera gånger också vad kan din bonusmamma ge som inte jag kan? Kollade bara bort då hon bara hallå pratar med dig gör du mig? Och alltid ska hon klappa i mitt hår.

#81:

Ok, om jag inte kan ge dig insikten att förstå varför din mamma söker din närhet i en tid som kanske är den sista tiden på jorden för henne, ska jag åtminstone ge dig en "bruksanvisning" gällande selenet.

När du köper selen, kolla på doseringen att du får 2 ganska högdoserade preparat, dvs. mellan 150 och 250 mikrogram per kapsel, alltså inget lågdoserat där hon måste ta 10 kapslar per dag för att uppnå en terapeutisk dos.

Sen ska hon börja med natriumselenit, för det verkar snabbast och som andra dos selenmetionin (det ena på morgonen och det andrta på kvällen). I den takten ska hon fortsätta. När du har köpt selenpreparaten, skriver du ett mejl till din mamma och talar om för henne att du har läst om selen och skickar henne länken om forskningen som jag gav dig. Skriv att du har köpt 2 selenpreparat åt henne och skriv hur hon ska ta dom. Skriv att du skulle ha kommit förbi själv, men har för tillfället mycket stress, så du ger dom till din syster, eftersom det är bäst att börja att ta dom så tidigt som möjligt.

#87 Det är klart hon vill klappa sin lilla tös. Har du svårt att förstå det?
Hon är sjuk och försöker ta vara på tiden med dem hon älskar mest.

Du är 16 år och antingen är du väldigt empatilös eller så är du väldigt omogen.

#88: jag löser detta absolut! Ska göra det. Tack för hjälpen. Har fått skäll av hennes ex ungarnas pappa.

#89: ja de är klart men ibland vill man inte bara. Oavsett vad måste jag dig i veckan har ju fått skäll. Hon hade panik inatt och grinade och sov inte hela natten för vi blev osams. Sen tog hon min tröja och försökte sova med dem som ett barn. Så har inga val än att åka dit. För hon gör kaos gråter har panik sover inte skakar.

#91: Men det är väl inte så svårt att om man blir osams, att ringa upp till varandra, säga förlåt och önska godnatt. Då hade hon kanske inte gråtit hela natten och då hade du kanske inte behövt åka in dit nu. Du ser, en kram nu och då, ett kort samtal på kvällarna där man önskar varandra godnatt, planera en dag när ni träffas osv, skulle kanske göra henne så lycklig att hon inte hela tiden skulle tjata på dig.

#91:

Jag håller med om det som FataMorgana skrev och vill tillägga att det är inte din mamma som gör kaos, utan hon reagerar ledsen på ditt beteende. Det är ett kaos som du själv är ansvarig för.

När min mor blev gammal och sjuk brukade hon säga att hon aldrig skulle vilja att vi är osams om vi ser varandra eller pratar med varandra och sen säger "hejdå" medan vi är osams. För man kan aldrig veta om det var den sista gången som vi såg varandra eller pratade med varandra. Kanske din mamma också har den sortens visdom och just därför är så ledsen när ni är osams. Du verkar inte att ha den visdomen, men du kanske får den om din mor lämnar jorden medan ni är osams. Det finns en enkel väg att lära genom att komma til insikt och det finns en svår väg att lära, dvs. genom erfarenheter som gör ont. Det är ditt val vilken väg som du väljer.

#92: nej men när hon skriker och gapar så är inte detta så roligt. Hon kan bli väldigt arg. Inte skrika osv men ta ett allvarligt snack.

#94: Vet du varför hon skriker och blir arg? På vad liksom? Har du något exempel på något som har gjort henne arg?

#93: ja så är det. Får väl tvinga mig krama henne då. Min mormor sover hos henne ibland bredvid henne och bebisen. Ibland orkar hon ingenting.

#95: ja det med pudret. Att jag är ute på nätterna. Skolan allt. Så fort man säger till någon av hennes döttrar eller skriker på dem blir hon arg. Sluta skrik på din lillasyster hon förstår inte. Min bonusmamma sa ju känns som hon gillar sina döttrar mer.

#97 Jaf fattar inte riktigt…du pratar om hennes döttrar. De är ju dina systrar.

#98: ja hennes döttrar. Är inte mina hel systrar. Och säger dina döttrar till henne. De stör henne med.

#97:

Men gällande pudret var det ju du som först blev arg. Du blev arg på ett barn som inte förstår vad det gjorde. Men du borde förstå om din mor blir arg på dig. Om du inte ens förstår, hur ska då ett yngre barn förstå?

Både din mor och du är som alla människor, människor med brister, som har emotioner och som kan bli arga. Varför ser du flisan i hennes öga men inte bjälken i ditt öga? Det är mänskligt att bli arg, men man kan hantera ilskan på olka sätt. Man kan be om förlåtelse och "släcka branden", men man kan också hälla bensin i elden.

I alla fall verkar du inte att förstå att din bonusmamma manipulerar dig totalt. Hur kan hon säga "gilla sina döttrar mer", som om du inte vore hennes dotter? Är du verkligen så blåögd att du inte genomskådar hur hon manipulerar dig? Det är ingen kärlek att skapa gräl mellan dig och din mamma, som verkligen älskar dig.

Sen ska du vara glad att din mamma bryr sig om skolan, att du får en bra utbildning, som du säkert inte får av att "vara ute på nätterna". Eftersom hon älskar dig, vill hon att du ska ha det bra i livet och få ett bra jobb. Tiderna blir hårdare. Utan bra utbildning kommer du kanske att få leva på socialen i en dålig lägenhet. Men om du har en bra utbildning, då kan du leva i en fin lägenhet eller ett hus, ha råd med bil, semester och allt det där.

#99: Ja klart att det stör henne. Du får det ju att låta som om inte du vore en av hennes döttrar. Skulle du själv önska av dina barn, om du hade några, att de inte skulle se sig som dina döttrar? Varför säger du saker som stör henne?

Ts måste ju vara ett troll annars blir jag rädd på riktigt och då hoppas jag att ts får ordentlig hjälp det är ju helt sjukt hur du behandlar din mamma och dina systrar. Det är nog det värsta jag någonsin har läst så jävligt att jag kan bara inte tro på det.

Jag kan inte heller tro att någon inte tar livet på större allvar och är mer varlig med orden. Någon leker nog med oss. I så fall är det mer synd om henne, än den hon säger sig vara..

#97: Om du skulle försöka att själv vara lite mindre arg och otrevlig mot din mamma och mer snäll, kärleksfull och omtänksam, så skäller hon säkert också ut dig mer sällan. Man vinner ingenting på att var arg och otrevlig, men desto mer genom att vara snäll och kärleksfull. Jag att vet det innerst inne gömmer sig en god människa inom dig och att du klarar av att vara snäll och kärleksfull, bara du anstränger dig lite.

#102: Vf behandlar jag mina systrar dåligt? Älskar dem. Klart man blir irriterad på varandra

#104: ja vet jag ska försöka. Tycker ba de är jobbigt allt. Ska till henne imorgon. Jag vet att jag gör fel

#106: Gör det. Försök iallafall. Jag vet att du vet, annars hade du inte skrivit här.

På tal om att springa ute på nätterna. Här var jag bor, så hittade dom nyligen liket av en 13 årig flicka. Först hade hon blivit inlockad till en lägenhet, sen nerdrogad och medan hon var bedövad blev hon våldtagen av ett helt gäng och när dom var färdiga var hon död. Sen vecklade dom in henne i en matta och bar ut henne på soptippen. Och allt bara för att hon var ute och härjade på natten. Det är verkligen inget som en ansvarsfull förälder vill att ska hända sitt barn och därför vill de flesta föräldrar att barnen ska stanna hemma på nätterna. Det finns så många galna människor där ute. Så var försiktig och lyssna på din mamma när hon inte vill att du ska vara ute på nätterna. Tiden kommer ändå att komma, när du är myndig och kan komma och gå hur du vill.

#107: jag har pratat med henne på face time och min lillasyster.

Var till mamma idag. Vi tog en promenad och åt lunch. Sa att jag tyckte om henne och att ingen ger mig den tryggheten som hon ger. Bröt även ihop i hennes famn skäms lite. Började gråta och sa flera gånger du får aldrig lämna oss. Då sa hon jag kommer aldrig lämna er ni betyder allt för mig. Sa också vad min bonusmamma sa att hon älskade mina systrar mer än mig hon blev så arg och ledsen.

#109:

Det var bra gjort av dig. 👍 Du öppnade dit hjärta och nu mår säkert både din mor och du bättre.

#109: Det var fint gjort av dig. Egentligen inget att skämmas över. Men jag vet hur det kan kännas.

#111: Har varit med mamma väldigt mycket sedan jag sist skrev. Det går upp och ned hela tiden med henne. Har verkligen försökt att stötta och finnas där. Men så fort jag inte träffar henne på 4 dagar så skriver hon hur mycket hon saknar mig. Tycker också det är lite jobbigt för sist jag sov hos henne så kom både hon och sen tog hon med bebisen och sov i min säng. Hon vill verkligen vara nära nära hela tiden. Imorgon ska hon få cellgifter igen och hon ville jag skulle följa med men kan inte.

Hon gråter väldigt mycket hela tiden också. En dag satt hon på altanen mitt i natten såg henne där ute när hon grät floder. Och hade nästan panik. Sen är min näst minsta syster lite krävande nu. De hade bråkat och då hade hon sagt ”dumma mamma” och varit arg på henne. Sen sover hon jätte jätte mycket alltid. Vissa dagar är hon helt slut. Mormor grät till mig igår och sa hon har så mycket dödsångest min mamma.

#111: En dag så låg jag i soffan då kommer hon och lägger sitt huvud på min axel. Så säger hon jag älskar dig så mycket. Så jag svarade älskar dig med mamma.

Tycker lite synd för hon kan inte alls sova själv. Det liksom går inte.

#113:

Det är nog som din mormor säger, att din mamma har så mycket dödsångest och därför vill vara så nära hela tiden. För din mormor måste det här ju också vara jätte hemskt, att se sin dotter så där sjuk och rädd, och för dig med förstås. Det är jobbigt för er alla just nu. Jag tycker det är fint och kärleksfullt av dig, att verkligen försöka att stötta henne och finnas där. Så mycket mer kan du nog inte göra, men det är det bästa du kan göra just nu, att fortsätta kämpa, fortsätta att vara där för din mamma och göra allt vad du kan för henne. Ju mer du kan vara nära henne, ju mer hjälper du henne. När man går igenom svåra tider känner man sig tryggare om man inte behöver gå igenom dessa tider ensam, utan med de människor som man älskar. Om man har dödsångest är varje minut som man är ensam ännu svårare. Bara med att vara närvarande kan du hjälpa henne väldigt mycket.

#114: Jag tror tyvärr också att det är så. Verkar så. Men är ändå jobbigt när min bonusmamma säger ”hon är så dryg svara henne inte” skit i henne. Hon lägger över sin ångest på dig de är ingen mamma. Sen hör hon av sig då och då hon ringde idag och ville se mig så började hon gråta. Då sa jag sluta gråt. Varpå hon svarar tycker de är jobbigt att vara utan dig har tyckt det sedan du var en liten bebis att lämna ifrån mig dig dem andra barnen är ju hos mig alltid då jag levt med deras far. Sen är hon ledsen för lillan ska börja på dagis. Hon har svårt att lämna bort henne. Börjar också känna väldigt mycket kärlek till min minsta lillasyster tycker hon är så söt när hon har håret uppsatt. Sen går hon så gulligt.

#115:

Din bonusmamma är hjärtlös. Vem som inte är dödssjuk kan lätt klandra en som är det, men det bevisar att personen är hjärtlös.

Det finns ett indianskt ordspråk som heter "Gå hundra steg i någon annans skor om du vill förstå honom".

Hör inte på folk som talar utan hjärta och låt dig inte påverkas av dem.

#115: Ja alla sorger som din mamma burit på kommer väl upp till ytan nu för henne. Det är väl inte så lätt att ge bort sitt barn till andra att ta hand om och kanske har hon dåligt samvete över det och vill att du ska veta hur jobbigt det var. Jag tror att om man är i din mammas situation, att man verkligen inte tänker på hur jobbig man kanske blir ibland, utan bara vill att andra hela tiden ska få höra hur mycket man älskar dem, hur mycket man saknar dem och hur jobbigt det är utan dem osv…. Att inte lägga över sin ångest på andra i en sådan situation är verkligen inte lätt. Jag vet inte om jag själv hade klarat av det och du kan ju själv föreställa dig hur du själv hade känt dig om det hade varit du som varit svårt sjuk. Hade du klarat av att inte börja gråta i dina näras närvaro i så fall? Jag tror att om man bara försöker att sätta sig in lite i andras situationer och om man funderar över hur man själv skulle ha klarat av det, så ökar förståelsen och acceptansens inom sig för hur den andra reagerar och så klarar man själv lättare av det.

#116: tro mig försöker att inte påverkas men är svårt för har alltid sedan jag kunde välja själv nästan mest varit hos pappa. För han är inte lika dryg typ. Och har alltid varit pappas flicka. Sen kom min bonusmamma in så tidigt i mitt liv så ser henne som min mamma. Men är ändå svårt när hon säger att jag bara ska blocka mamma osv osv. Har gjort det förut men fick skäll av min mormor för mamma hade haft panik. Sen jämför hon min lillasyster på pappas sida med mammas bebis. Att hennes barn var mycket tryggare osv. Och att hon måste lämna bort barnet mer. Hon säger också din mamma tänker bara på sig själv hur skulle ni må om hon dog i sömnen och du sover bredvid henne och hittar ett dött lik. Och hon säger typ att hon är blek och ser så trött och bitter ut. Medan jag är lik pappa osv bra pigment osv.

#117: jo men var inte till andra var till min bonusmamma pappa hon lämnade mig. Pappa och min bonusmamma ville dock ha mig hela tiden men hon gick inte med på det. Sen blir hon svartsjuk för en gång när vi bråkade sa jag gå härifrån ska ringa min mamma. Då sa hon vad kan hon hjälpa med som inte jag kan. Och hon är mycket att hon ska fläta i min systers hår hon den näst yngsta. Men min äldsta lillasyster och mamma är sjukt nära min syster sover med henne hela tiden. Hon klappar henne på kinden håller i hennes hand säger hela tiden hur mycket hon älskar vår mamma osv osv.

#119: Det verkar finnas någon rivalitetskamp mellan din bonusmamma och din mamma. Din bonusmamma som du ändå bott tillsammans med under en mycket längre tid ser ju dig säker också som sin dotter och är kanske rädd att förlora den rollen hon haft i ditt liv nu när du umgås mer med din sjuka mamma. Så det är säkert som du säger, att det finns svartsjuka med i bilden och så går det förstås ut över dig, vad som heller inte är rätt och schysst gjort av din bonusmamma. Du kanske skulle försöka att också tala om för din bonusmamma hur viktig hon är för dig och att du absolut inte vill förlora henne heller, men att det nu är din mamma som är svårt sjuk och inte hon och att du ändå vill vara där för din mamma så mycket du bara kan. Om din bonusmamma någon gång blir svårt sjuk så kommer du också att vara där för henne. Om du inte redan har sagt det till din bonusmamma så skulle du ju kunna ta och säga det till henne. Och klart att din mamma är blek och ser trött och bitter ut. Du kan ju fråga din bonusmamma om hon tror att hon själv skulle se pigg och glad ut om hon hade varit så där sjuk och haft cancer. Men jag skulle iallafall försöka vara snäll och god mot både din mor och mot din bonusmamma, men ändå inte ta allt som din bonusmamma säger på så stort allvar och inte låta dig påverkas av henne alltför mycket. Hon har sina problem med sin svartsjuka som hon inte borde låta gå ut över dig, men även hon är en människa med fel och brister och hade hon själv varit den som är sjuk, så hade hon säkert också reagerat lika mänskligt som din mor. Öva på förståelse, kärlek och acceptans för alla som är inblandade. Så kommer det att gå bäst.

#120: ja min bonusmamma vill ju ha mig för sig själv. Hon sa ju går hon bort så blir jag din och du min på riktigt. Älskar ju min bonusmamma super mycket. Men ibland blir allt tufft

#121 Vilket gräsligt sätt att säga så till någon som har en döende mamma.

#122: jag blev lite ledsen över den kommentaren faktiskt speciellt när hon nämner att hennes bebis är konstig också. Och att hon är för mammig.

Hon skrev till mig imorse min mamma och frågade när vi ska ses. Har ännu inte svarat henne för vet inte när jag kan. Sen frågar hon hur jag mår. Hon städade mitt rum hos henne igår och skrev rummet står klart och städat när du kommer hit jag älskar dig.

Pappa blev också irriterad igår för hon ringde han på kvällen. Så han sa typ att varför ringer hon mig hon är så jobbig fattar hon inte att hon ska lämna min familj ifred vill inte träffa henne. Sen nämner han till min bonusmamma jag önskar du var mamma till alla mina barn. Att han älskar mig mer än livet men ångrar mamman. Pappa säger ju att hon redan är sjuk och att hon borde släppa och vara dryg och så på. För jag har redan en mamma och att livet ej går under om hon dör. Han sa det han har aldrig varit med om en så jobbig mamma som inte kan lämna sina barn. Han sa när jag var yngre var hon skit jobbig ringde varje kväll ville säga godnatt till mig och fast han hade mig frågade hon om hon kunde få träffa mig för hon saknade mig

#121: Du skulle kunna säga till din bonusmamma, att det i ditt hjärta faktiskt finns plats för både henne och för din mamma, att båda har en speciell plats i ditt hjärta och att ingen ska behöva dö för den sakens skull.

#121:

Det låter ju som om hon bara skulle vänta på att din mamma dör och önska att hon dör. Skulle det ha funnits en människa som skulle ha önskat att min mor dör, skulle den människan ha varit den mest hatade människan i mitt liv.

#126: jag vet men är ändå svårt för det är mitt hem hos dem är inte så ofta hos mamma. Och är väl det hon har ångest över hon säger alltid att hon känner att jag fått minst tid med mig och att hon känner sig som en dålig mamma. Men bodde ju en vecka hos henne en hos pappa så vet inte riktigt vad hon menar. Sen skrattade min bonusmamma och pappa för de frågade Vf jag hade en nalle sa att hon köpt den till sig mig och mina systrar då skrattade dem för jag sov med nallen.

#127: Låt dem skratta och försök att bli lite mindre beroende av vad andra tycker och tänker. Det är ditt liv, din nalle, som du fick av en speciell person, av din mamma som älskar dig och du har all rätt i världen att sova med den. Men jag förstår att du är i en svår situation. å ena sidan älskar du din mamma och vill vara där för henne, å andra sidan bor du hos din pappa och älskar förstås honom och din bonusmamma också och säkert önskar du att dom alla skulle vara goda vänner med varandra. Men nu är situationen som den är, och det finns nog inte så mycket mer du kan göra, än att låta de vuxna ha sina problem med varandra. Det är helt enkelt din pappas och din bonusmammas problem, vad de skrattar åt och vad de tycker om din mamma. Låt det inte gå ut över dig. Vad du kan göra, är som jag skrev tidigare, att öva på kärlek, förståelse och acceptans, för att dom är som dom är, människor med fel och brister som inte vet och kan bättre. Det kan hjälpa dig att komma till en inre ro.

#127:

Tänk på att din mamma redan älskade dig innan du föddes. Hon bar dig 9 månader i sig, kände hur du rörde dig och sparkade med benen. Hon betraktar dig som en del av sig själv, som hon älskar mer än allt annat från hela sitt hjärta.

Din bonusmamma däremot skrattar ut dig pga nallen och hennes "kärlek" är en egoistisk kärlek. Det är en kärlek av att "vilja ha" och det är egentligen ingen riktig kärlek. Kärlek är att ge, inte att vilja ha. At ge utan att vilja ha någonting tillbaka för det.

Sen är det inget fel att sova med en nalle som man har fått av en människa som älskar en. I din ålder kanske man fortfarande betraktar en nalle som en leksak, för det är ju inte så länge sen som du själv var ett barn. I din ålder kanske man tänker att man är för gammal för leksaker. Men som sagt handlar det inte om en leksak, utan om en sak (vad som helst) som man har fått av en människa som älskar.

Nu ska jag tala om för dig, att när min sambo flyttade in till mig, tog hon med sig flera nallar och andra mjukisdjur, som hon hade fått av människor som älskar henne. Jag var inte förtjust att det ligger omkring nallar i lägenheten. En dag tog hon dom 2 sötaste, kammade dom, höll dom framför mina ögon och sa "men titta….. dom måste man ju gilla". Sen tittade jag för första gången riktigt på dom och tyckte att dom var jättesöta. Jag insåg att hon älskar dom och har fått dom pga kärlek. Från och med då älskade jag hennes nallar.

Det som stör din bonusmamm, är att du älskar någonting som du har fått av din riktiga mamma, för nallarna representerar kärlek från din mamma. Det är kärleken som stör din bonusmamma och bara för det skrattar hon ut dig.

#129: jag vet så är det ju faktiskt. Men de gillar verkligen inte henne. Och mamma känner ju av det liksom. För hon har ångest över att jag behöver gå igenom det jag går igenom med pappa och hans familj liksom. Man ser att hon mår dåligt över det hon vill ju bara kunna ha en normal kommunikation med min pappa har hon sagt till mormor. Hon vill bara att allt ska vara okej.

#130:

Din mor beteer sig konstruktivt och kärleksfullt. Din bonusmamma är helt kärlekslös och beteer sig destruktivt. Om man vill störa/förstöra kärleken mellan 2 människor kan man inte älska någon av dom. Det är bara egots avund och hänsynslöshet som kommer till uttryck.

Din mamma är den som förtjänar din kärlek, medan din bonusmamma inte förtjänar den. Din bonusmamma kan man bara betrakta som någon som du måste umgås med för att hon är ihop med din far. Det verkar som om hon även manipulerar din far och det är ett problem.

#130 Den här tråden är knepig tycker jag.

Från början uttryckte du hur jobbig och besvärlig din mamma var och du lyssnade mer på din bonusmamma verkade det som.
Nu har det svängt eller?

Jag tror fortfarande du är i stort behov av att få prata med någon "på riktigt"

#132: men tyck vad du vill? Vad ska jag göra? Ja de svänger hela tiden med mamma. Vad är det du vill få fram?

#133 Att du behöver hjälp.

Det är dina känslor som svänger också verkar det som.

#134:

Min känsla säger mig att det svänger beroende på om hon just hör på hennes hjärta eller på bonusmamman och pappan. Jag hoppas att hjärtat vinner.

Ja det kan man ju hoppas.

#131: ja men så är det. Men mina känslor svänger som fan. Tkr de jobbigt hon inte har hår och att hon är så blek. Men men försöker att inte visa de. Ja mamma är kärleksfull hon säger alltid grattis på farsdag till pappa sist skrev hon det finns en sak vi gjort bra i livet och det är vår dotter. Hon bryr sig om honom märker man. Har aldrig hört henne snacka skit om pappa bara tvärtom

#137:

Om hon blir frisk, kommer håret att växa igen och din mamma kommer att inte vara så blek och sliten längre. Ytterligheter förändras, men kärleken från din mor till dig kommer att vara så länge som hon lever.

Jag hoppas att du hör på ditt hjärta. Blockera det inte. Låt kärleken och medkänslan träda fram och låt den inte strypas av din bonusmamma och din pappa. Om du blockerar hjärtat, blockerar du samtidigt din livsenergi. Just nu verkar det som att energin blockeras och när du öppnar hjärtat ibland, kommer alla känslor fram på en gång och du börjar att gråta. Men om du alltid låter energin flyta fritt, undviker du sådana svängningar. På så vis är du mer i harmoni själv.

Om din bonusmamma eller pappa försöker att påverka dig, säg helt enkelt att du är tillräckligt vuxen för att själv bedöma hur du ser på saken och agera som du själv tycker.

#138: jag vet men typ skäms när hon ska gå med mig någonstans låter elakt men så är det. För mamma såg riktigt bra ut förut. Sen varje gång jag e där har hon typ peruk min syster säger hon oftast har det bara när jag är där. Fattar ej varför.

#139: Kanske för att det bara är du som skäms? Tro mig, det finns verkligen ingen anledning till att skämmas över att din mamma inte har hår på huvudet. Skönhet har inte bara med det yttre att göra, utan ännu viktigare är den inre skönheten, dvs kärleken som finns innanför och det verkar din mor ha massor av. Det är det som räknas, inte hennes hår. Men jag vet hur det är att vara ung, då skäms man ibland över saker som det inte finns anledning att skämmas över. Och sen när man blir äldre förstår man inte längre hur man kunde skämmas och man inser att den enda som mådde dåligt av det var en själv. I stället för att skämmas, så var glad över att du har en så god och kärleksfull mamma som du har. Hår är bara hår och somliga rakar bort det helt, även utan att vara sjuka. Själv har jag hår som är lika strävt som svansen på en häst och som ung skämdes jag så mycket över det. Idag bryr jag mig helt enkelt inte alls om det. Så jag skulle tro, att nästan ingen annan bryr sig om din mamma har hår på huvdet eller inte, utan det allra viktigaste är att hon blir frisk. Så varför ska du bry dig om hennes hår när ingen annan gör det? Det finns liksom ingen att skämmas inför.

#140: jag vet de är sant. Jag försöker att visa henne att jag inte skäms men det känns som hon märker att jag visst gör det väldigt tydligt liksom. Med tanke på att så fort jag kommer åker peruken fram. Sen säger hon alltid att mitt hår är så fint och att jag är så vacker och ibland ska hon fläta mitt hår hon gillar det. Känns elakt man skäms men vad ska jag göra ? Och hon märker det väldigt tydligt liksom.

#141:

Om hon ändå har peruken på sig när ni är ute behöver du ju inte skämmas. Men egentligen finns det ingenting att skämmas för. Man behöver inte skämmas för att din mor har cancer och man behöver inte skämmas för att hon har biverkningar av medicinerna.

Du har större anledning till att skämmas över din bonusmamma och din pappa, pga deras beteende. Men du har en helt fantastisk mor, full av kärlek och som kämpar på i en jättesvår situation. Jag skule vara stolt över henne.

#142: Ja men man skäms ändå hon är redan smal men nu är hon ännu smalare sen blek och inget hår liksom. Pappa och min bonusmamma säger alltid va blek hon är men hon har inte super bra pigment heller så. Sen säger dem hon är typiskt svensk. Min bonuspappa säger alltid att vi har den bästa mamman och att han är så glad att hon är mamma till hans barn. Men han kan också vara jobbig mot mig han är väldigt rädd om mig ringer väldigt ofta frågar hela tiden hur jag mår. Tar med mig och mina systrar och gör saker med oss. Är ofta hos mamma också haha. Han brukar vara där väldigt ofta hjälpa henne osv. Dem är inte ens tillsammans liksom men ändå ställer han upp hela hela tiden. Så förstår inte riktigt deras relation.

#143:

Tänk hur jobbigt det måste vara för din mamma, att vara utan hår, blek, gå ner i vikt, ta mediciner som hon mår illa av och inte veta om hon kommer att överleva. Men ändå kämpar hon på och bryr sig om dig och är full av kärlek.

Din bonuspappa verkar också vara en kärleksfull människa som inte ger upp din mamma och även bryr sig om dig och han har rätt att du har en fantastisk mamma. Du kan verkligen vara stolt över henne. Det är inte ytterligheter som räknas, utan det är en människas karaktär och kärlek.

#144: ja men hon kan ju sola solarium ha brun utan sol osv. Ja han är bra han är ju inte min bonuspappa längre för de är ej tillsammans. Men han kommer alltid vara min pappa oavsett vad som händer. Han har ju mitt namn tatuerat på sin kropp tillsammans med mina systrars namn. Han säger alltid jag gör inte skillnad på barnen alla är mina lika mycket och jag älskar alla lika mycket.

Men mamma och han har en liten skum relation då de träffas mycket men inte är tillsammans. Han sa för någon vecka sedan när han skulle gå att jag älskar dig och barnen till min mamma haha. En dag köpte han blommor till henne min pappa tycker de är super konstigt han frågade har dessa två gjort slut eller är de tillsammans ännu?

#145:

Solarium är nog inte bra för cancerpatienter, eftersom det höjer risken för hudcancer. Om man redan har en cancer i kroppen är det nog bättre att låta bli.

Har du förresten köpt selen åt din mamma än? Som jag visade dig, kan selen förbättra chanserna att cancermedicinerna hjälper.

#141: Det enda sättet att sluta skämmas på, är att du själv kommer till insikt om att det inte finns något att skämmas över. Det finns ändå ingen människa där ute som tänker, men titta där är en människa utan hår på huvudet och ingen människa som tänker, men titta där är en sjuk människa. Det finns alltså verkligen inget att skämmas över. Det handlar bara om dina egna hjärnspöken som du måste se igenom.

#146: japp de har jag gjort.

#147: jag vet alltså men är ändå svårt hon märker ju jag skäms. Hon skrev till mig att hon kommer med fika för hon har bakat bullar till pappa och pappa vill inte ha henne där. Blir alltid kaos men hon kommer bara till trappen och lämnar. Sen frågade hon om jag ville ha någon mat som hon lagar.

#149: Då får du försöka arbeta på dig själv lite grann med att fundera och reflektera över vad det egentligen är som du skäms över och se om du överhuvudtaget hittar någonting hos din mor som är värt att skämmas över. Dessutom är det bara egot som skäms och egot behöver man då verkligen inte ta på så stort allvar. Själv brukar jag nuförtiden bara skratta åt mitt eget ego.

#148:

Fint! 😊

#149

Din pappa vill inte ha med din mamma att göra, men ändå frågar han om din mamma är ihop med din bonuspappa. Och sen är det han som tycker att dom är konstiga. 😄

Det är ju jättesnällt av din mamma att hon bryr sig om dig och lagar mat åt dig fast det säkert är mödsamt om man är sjuk. En mor som älskar gör allt för sina barn. Jag hade också en sån mor, men när jag var ung insåg jag heller inte hur värdefull en sån människa är. Som ung tänker man ju inte på att man för det mesta aldrig hittar en liknande människa igen. Du kan verkligen vara stolt på din mamma.

#151: ja jag är stolt men de är ändå drygt. För man känner sig tvingad till saker typ som hon skulle komma med bullar och då frågar hon om vi kan ta en promenad för hon behöver prata med mig. Men pappa vill att vi ska umgås själva familjen idag. Så skrev till henne att jag inte kan. Då svarade hon okej men kan vi ses imorgon och kan inte då heller. Är upptagen.

#150: ja jag måste väl det. Men är svårt ändå. Hon brukar skicka bilder på henne och min minsta lillasyster ganska ofta.

#152:

Men du kan väl ta dig tiden till en liten promenad på åtminstone en av dagarna. Ge henne inte intrycket att du blockar henne.

#154: nej men de är så jobbigt hon kan promenera med mina systrar med. Hon frågar också om jag vill äta hos henne imorgon.

Blev jätte osams med mamma igår hon kom till pappa, och tvingade ut mig för att hämta bullar. Så började hon jag ser att du mår dåligt vad har hänt. Jag bara ingenting mår bra. Hon bara jag ser att det inte är bra jag är orolig över ditt mående. Jag bara men jag mår bra. Så börjar hon nu ljuger du för mig. Jag bara men snälla sluta fråga håll käften. Så började hon du säger inte håll käften till mig du har en dålig attityd. Så jag gick bara in och slog igen dörren. Blev jätte arg. Så började hon gråta. Och bara din lillasyster blir rädd när du är så aggressiv jag svarade snälla vart är jag aggressiv.

#155:

Vill du inte begripa att hon vill promenera med dig eller kan du inte?

#156

Det är ju klart att hon uppfattar dig som aggressiv om du säger att hon ska hålla käften och en som smäller igen dörren har redan "skum framför munnen" innan hon smäller den. Vem som beteer sig så kan i alla fall inte må psykiskt bra. En mor ser sånt.

Sen undrar jag vad du menar med "tvingade". Drog hon ut dig för att ge dig bullarna?

Din mor vill vara snäll mot dig. Hon bakar bullar fast det är mödsamt om man är sjuk. Hon vill uppvakta dig för att hon älskar dig. Hon ser att din bonusmamma och din pappa har dåligt inflytande på dig. Och vad gör du? Du är elak mot den människan som älskar dig mest på jorden, som är sjuk och som behöver dig och du smäller inte bara igen den fysiska dörren" utan även "andra dörrar".

Du håller på att utveckla dig till samma skräpmänniskor som din bonusmmma och din pappa är, ytliga, elaka, egoistiska, hjärtlösa och dumma. Du ser inte hur manipulerad du är, och att du inte är en egen människa längre, utan en "robot" som din bonusmamma och pappar har programerat och trycker på knappar för att styra dig.

Jag tror inte att jag eller någon annan kan hjälpa dig. Om du inte vaknar upp NU, kommer det att förfölja dig hela livet, om din mamma dör och du har inte givit henne stöd utan lämnat henne ensam och varit elak mot henne. Det psykiska måendet kan vara avgörande om en cancerpatient överlever eller dör. Jag undrar hur du kommer att hantera det om hon dör, att du skulle ha kunnat rädda din mamma, som älskar dig, men har varit så omogen och hjärtlös att du lät henne dö. Tror du att du kommer att vara lycklig resten av ditt liv?

#157: jag vet att hon vill promenera med mig men jag har inte tid denna helgen. Har fullt upp plus har varit med henne väldigt mycket men hon är aldrig nöjd.

Hon drog ej ut mig men tvingade mig ut typ. Pappa har sagt kan ni inte ta en paus i 2-3 månader för att se om er relation blir bättre. För du mår inte bra utav detta. Men hon vill inte ens höra det. Jag lovar jag har vaknat upp jag försöker ska till bup nästa vecka. Jag försöker hela tiden. När hon kom så började hon gråta och sa att hon älskade mig sa att jag älskade henne med. Höll i lillan med och sa att jag älskade henne också. Men hon måste också försöka förstå att hon inte ska tjata hela tiden blir liksom jobbigt. Hon tjatar inte på mina systrar så mycket men mig hela tiden. Och min bonusmamma säger alltid en mor ska se till barnets behov först inte sina egna behov. Hon skrev till mig imorse igen. Skrev också förlåt för igår. Du vet att jag bryr mig om dig. Du är den bästa mamman.

#158:

Snarare skulle du behöva en paus från dom 2 människorna som har fjärrkontrollen över dig i handen och som styr dig, så att du som människa intee kan träda fram.

Om din styvmor (kan inte kalla henne bonusmamma längre) säger att en mor ska se till barnens behov först, inte sina egna behov, gäller det förstås inte för henne, för du är ju inte hennes barn. Som styvmorsa behöver hon ju inte bry sig om dig. Hon kan betee sig possessivt och säga att när din mor är död är du bara min. Hon behöver inte bry sig om du är ledsen om din mor dör. Hon kan gärna programmera och manipulera dig efter hennes behov och betrakta dig som ett föremål som är hennes, för hon är ju inte din mor. Hon behöver inte bry sig att du kommer att må dåligt om din mor dör och hon behöver inte bry sig om hon förstör din personlighet, för en robot behöver ingen personlighet, för hon är ju inte din mor.

Din riktiga mamma som älskar dig gör sig möda för dig, fast hon är sjuk. Hon oroar sig för dig om hon ser dig olycklig och hon är ledsen när hon ser hur du påverkas av onda människor. Ledsen, men du har inte vaknat upp på långa vägar. Du kommer att vakna upp för sent, för sent för dig och din mamma som älskar dig. Jag kan kanske hjälpa människor som är öppna för det som jag säger, men en programmerad robot kan jag inte hjälpa. Du behöver en "avprogrammering" med det går inte via ett forum. Du behöver en bra psykolog.

#159: Mamma ska med till bup nästa vecka. Jag orkar inte dras runt hela tiden. Känns som att om jag skiter i min bonusmamma har jag inte ens en mamma om min skulle dö. Jag blir också ledsen när mamma säger att du t.o.m. sa ahh du tyckte om mig och kramade mig. Varför säger hon t.o.m? Klart jag gör det. Hon är min mamma. Får också ångest för hon ska alltid klappa mig massera mig osv fast hon själv mår skit. Vill kunna visa henne mer men känns fel klappa henne på kinden hon kanske tar illa upp. Jag har en bild på min mamma i mitt rum men de vill jag tar ner den för dem vill inte ha bilder på henne i deras hus. Hon frågar hela tiden också om hon ska hjälpa mig med skolarbetet köra mig till träningen osv. Hon säger hela tiden också hur mkt mina systrar älskar mig den äldsta lillasystern pratar om mig hela tiden, och dem två yngre älskar mig. Hon som är näst yngst frågar hela tiden om mig.

#160:

Hon sa "t.o.m." för att du inte beteer dig som om du skulle älska henne. Kärlek består inte bara av att "klappa kinden" utan kärlek speglar hela beteendet.

Om hon t.ex. står med bullar framför dörren, är man glad att se henne och säger "tack mamma, vad snällt av dig" och ger henne en kram. Men man blockar hene inte och ser det inte som att bli tvingad att komma ut. Man säger inte håll käften och man smäller inte igen dörren.

Men egentligen är det ju inte ditt inre som speglar ditt beteende, utan du är manipulerad av slampan som är din styvmor.

Att säga "ta 2-3 månaders paus" betyder att kanske inte se din mor så länge hon lever. Det betyder att svika människan som älskar dig mest av alla människor. Det betyder att bidraga till hennes död. Men det är ju det som slampan som är din styvmor vill. Att din mamma ska dö, så att du blir hennes egentom och att hon inte behöver att frukta konkurrens gällande pappan. Hon är tillräckligt gammal för att veta hur viktig det psykiska måendet är för cancerpatienter. Hon vet att varje gång hon kan manipulera dig att vara så elak mot din mamma att hon gråter, att det är en ny spik i likkistan och det är du är hammaren som hon håller i handen. Och sen tror du att du har vaknat upp………

När du verkligen vaknar upp, kommer det att vara du som gråter. Du kommer att bli tvungen att förtränga allt men i undermedvetandet finns det kvar för hela livet. Det kommer att blockera din livsenergi och kanske du också kommer att få samma cancer, för du har ju din mammas gener. Då kommer du att vakna upp så riktigt och det som är förträngt i ditt undermedvetande kommer att komma fram. Du kommer att ångra dig när du blir medveten om vad du har gjort.

#161: jag håller med det var inte snällt gjort utav mig absolut. Men blev stressad familjen kollade på film och hade pausat den pga mig. Så pappa sa skynda dig vi väntar 10 min sen säg till henne att hon går för du vet hur hon är pratar så länge. Så kände en enorm stress när hon höll på. Sen när hon hela tiden säger att mina systrar ger henne så mycket kärlek så känner jag räcker inte jag till. Och sen när hon använder du t.o.m. sa du tyckte om mig. Varför skulle jag inte göra det. Och när jag sa att hon tyckte om tjejerna mer än mig så blev hon jätte arg och sa hur kan du säga någonting sådant och så sa hon att hon var djupt sårad när jag sa så. För hon sa att hon gör allting för mig och att jag är hennes största kärlek. Men får se vad bup säger. Har smsat henne och frågat om vi ska ses imorgon men ej fått svar. Ska skriva att jag älskar henne ikväll med.

#162:

Din pappa och styvmor utövar tryck på dig så att du mår dåligt och sen lägger de skulden på din mamma. Dom tutar i dig lögner så att du ska få intrycket att din mamma inte älskar dig och inte behöver dig, för att du ändå har systrar. Du tror på lögnerna så mycket att du säger till henne att hon älskar systrarna mer. Men klart, du är ju bara en robot med ett program som du har fått av din styvmor och pappa.

En älskande mor är det värdefullaste i en människas liv. Det kommer du senast att inse när du är äldre, när hon inte finns till längre och när du har konstaterat att ingen människa någonsin har älskat dig på samma sätt som din mamma. Just nu verkar du att vara för omogen att inse det och för naiv att inse att din styvmor missbrukar dig för att förstöra din mamma. Det näst värdefullaste som en människa har är sitt hjärta. Det har din styvmor och din pappa lyckats att mura in.

Rådet som jag kan ge dig är att när din styvmor och pappa inte är hemma, packar du ihop dina saker och flyttar till din mamma. Du lägger bara en lapp på bordet med orden att du inte kan älska människor som är så elaka mot din mamma som dom är och att du nu flyttar till henne. Sen blockar du dom, svarar inte på telefon och öppnar inte om dom ringer på dörren.

Att din mamma inte svarar på SMS är oroväckande. Jag skulle kolla vad som står på.

#163: Jag skrev till min syster och frågade varför mamma inte svarade. Hon var inte hemma men hon sa att hon förmodligen är med den lilla för hon vill inte använda telefonen när hon umgås med lillan.

Jag kan inte lämna min familj. Jag bor där och har allt där. Mina syskon plus en till bebis som kommer att komma i januari som jag längtar så mycket efter. Så det går inte att kapa banden till sin familj. Är ju uppväxt där. Min mamma gillar verkligen inte min bonusmamma heller hon stör sig enormt på henne.

#164:

Det är klart att din mamma inte gillar din styvmor. Jag skulle heller inte gilla folk som önskar min död. Skulle du?

Det är ditt val vad du gör och var du vill bo. Det är bara du som måste bära konsekvenserna. Det är bara det att du inte är medveten om dessa och vad det kommer att innebära för din framtid och din personlighet. Att vara en fri människa eller en manipulerad människa. Sen är jag väldigt nyfiken på hur din styvmor kommer att vara mot dig, om din mamma inte överlever och konkurrensen är borta. Om du kommer att se skillnaden mellan hur hon är mot dig nu och sen, speciellt när bebisen föds.

#165: Stör mig också på min syster. När jag frågade vart mamma va. Så skriver hon varför var du otrevlig mot mamma igår? Jag svarade att jag inte var otrevlig och att hon ska sköta sitt och varför ska mamma snacka skit om mig till henne finns ingen logik. Då svarar hon jag lägger mig visst i när det handlar om min mamma hon har haft ångest och panikattacker tack vare dig. Hoppas du skäms. din mamma är förtvivlad och frågar vad hon gjort för fel som mamma och om hon ska släppa taget för hon orkar inte se dig dras mellan två familjer hela tiden hon känner att hon förstör.

Det behöver du inte oroa dig för min bonusmamma har två barn med min pappa alltså mina syskon. Och hon gör ingen skillnad hon kom in i mitt liv när jag var bebis. Så absolut inte. Har varit med henne på ultraljud och allt. Alltså det har aldrig varit skillnad hon kan komma och lägga sig i mitt rum väldigt ofta och sova med mig på kvällarna och berätta hur mycket hon älskar mig.

#165: man brukar ej få följa på ul för Corona men fick det senaste gången. Min bonusmamma grät idag för hon är så förtvivlad säger hon att min mamma har så mkt krav på mig orimliga krav. Så hon sa gör ont se dig såhär.

#166:

Jag håller helt och hållet med din syster. Du har en väldig subjektiv syn på verkligheten och ingen förmåga till självreflektion.

#167
Jag ser bara orimliga krav från din styvmor och pappa, t.ex. att avbryta kontakten till din mamma och att betee dig elakt mot henne.

Jag tycker väldigt synd om din mamma, men jag inte om din styvmor och pappa.

#168: de är tråkigt folk tycker de när jag försöker. Men duger inte som jag är. Tycker de är jobbigt höra för några dagar sedan när dem åt mat hela familjen så brister min mamma i tårar. Då frågar min syster va är det mamma. Hon kunde knappt gå fram ord då berättar hon att det är så tomt utan mig jag har ju fyra döttrar men bara tre är hos mig. Och typ jag saknar er storasyster jag saknar henne så jag går i bitar ni vet att mamma inte klarar sig utan er storasyster. Så sa hon till min storasyster jag kanske klarar detta men skulle jag inte göra det så får ni aldrig glömma att aldrig lämna er storasyster utanför lova mig det.

#169:

Det viktigasta är att du duger för dig själv, men om du duger för dig själv som du beteer dig, är du helt misslyckad.

Jag förstår inte. Din bonusmamma kan nog komma till dig på kvällarna väldigt ofta och sova med dig, men ni tycker att din mamma inte ska få sova med den lilla som bara är ett år?

Du säger att du umgås så ofta med din mamma, men när man läser vad du skriver låter det helt annorlunda. På tisdag ville du inte träffa henne, på onsdag ville du inte träffa henne och på torsdag blev du inte ens glad när hon kom för att hämta bullarna, utan kände dig tvingad och idag ville du inte träffa henne och under helgen skrev du först att du har annat att göra.

Sen skäms du över henne för att hon inte har hår på huvudet, tycker hon är äcklig och ser sjuk och bitter ut.

Sen vill din bonusmamma och pappa att hon ska dö och vill att du ska plocka bort hennes bild från din rum och att du inte ska träffa henne på flera månader. Vad är det för fel på er? Är ni så ytliga och utseendefixerade människor att ni bara kan umgås med folk som har långt och vackert hår? Är en människa som blir sjuk inget värd längre?
Jag undrar inte alls på att din mamma gråter och är olycklig.

#171: hon sover med mig eftersom att jag inte mår bra och det hänt saker i mitt liv som jag inte vill ta här. Men det är ju inte ofta. Och ibland behöver man sin mammas famn oavsett om man är stor eller inte. Jag träffar min mamma också men grejen är att de är längre till skolan från henne. Plus att jag varit hos henne när min pappa var utomlands tillsammans med min bonusmamma. Var hos henne super mycket. Och frågade om hon ville träffa mig imorgon?

#170: jag är misslyckad jag vet.

#172: Man kan arbeta på sig själv och förändras, mogna och bli klokare. Din mamma är hela tiden där för dig. Hon bakar åt dig, frågar dig om du behöver hjälp med skolarbeten och om hon får skjutsa dig till olika ställen. Hon ser mycket väl till dina behov och hon ser till den lillas behov också och sover med ungen så som en mor ska göra. Men för din bonusmamma och pappa är en film viktigare än att göra en sjuk människa glad. Så om du vill förändras och inte vara en misslyckare, så bör du hellre ta efter din mamma och öva på att bli lika kärleksfull som hon och inte ta efter din bonusmamma och pappa. Med andra ord, har din mamma mer att lära dig än din bonusmamma.

#174: Ja absolut. Men är lite svårt när hon inte svarar på mina sms om vi ska ses imorgon och att hon säger alltid till min syster att ska jag släppa taget för att inte vara jobbig. Hon känner att hon är i vägen och tränger sig på. Sen sa hon till mig det spelar ingen roll om skolan är längre bort vi löser det. Snart är de dax för utvecklingssamtal säkert min pappa vill inte att hon ska gå. Men hon kommer väl att göra det.

#173:

Är du nöjd med det eller tror du att du har utvecklingpotential kvar? Det är ju inte lätt för dig, för om du växer upp hos 2 hjärtlösa och manipulativa människor blockerar dom din personlighetsutveckling. Din styvmor och pappa är så hjärtlösa och manipulativa som det är typiskt för psykopater. Varför skäms du mer för din mor som har cancer, medan du inte verkar att skämmas att din styvmor och pappa är sjuka i huvudet?

#176: självklart vill jag utvecklas oavsett vad. Men är bråk igen för min pappa och bonusmamma ska också med till bup men de vill inte att hon följer. Dock ska hon också med. Pratade med mamma nyss hon var bra irriterad på mig hon grät men försökte ändå att hålla tårarna borta. Hon skällde ut mig också. Hon sa att jag orkar inte mer jag känner att du dras mellan två familjer och jag orkar inte känna mig som en dålig förälder varje dag. Vill du vara med dem får du det jag kommer inte hindra dig dock vill jag vara tydlig med att min dörr och min famn alltid finns för dig när du behöver mig. Jag går i bitar när jag ser hur dåligt du mår dagligen.

Jag känner inte att du tycker om mig. Så sa jag men vi behöver inte träffas om du ska ha den attityden. Då började hon gråta igen. Så som det lät vill hon ses typ men ändå inte. Hon sa att hon vill ses umgås med mig hon ville shoppa men tkr de är pinsamt att hon ser ut som hon gör. Så vet inte vad jag ska göra. Vill heller inte säga lägg peruk

#176: sen sa hon att det kanske hade varit lättare om hon försvann så att jag inte behöver dras mellan två familjer hela tiden. Då sa jag sluta säg så jag älskar dig och så bröt hon ihop och sa att jag älskar dig också mer än allt annat på denna jord.

#177:

Frågan är hur du vill utvecklas. Vill du utvecklas till en lika egoistisk och hjärtlös person som din bonusmamma och din pappa är? Eller vill du bli till en personlighet som du kan vara nöjd med?

Nästa fråga som dyker upp är om du vill utvecklas till en högutbildad eller lågutbildad person. Det är ju tydligen bara din mor som bryr sig att du fokuserar på din utbildning i stället för att gå ut och festa. Med en bra utbildning får du ett bra jobb där du kan tjäna bra pengar. Som lågutbildad kanske du bara har valet att göra saker som att rengöra toaletter eller att sälja din rumpa. När din mamma tjatar om skolan gör hon det för att du inte ska hamna i pisset när du blir vuxen.

Allt är bara en fråga vem du lyssnar på. Det är ditt eget val.

Jag ser ingen anledning till att det ska vara pinsamt när du är ute med din mor. Det är mycket mer pinsamt för dig ATT du tycker att det är pinsamt att vara ute med din mor, liksom din egen karaktär borde vara ganska pinsam för dig.

#178

När en människa som har depressioner säger sådana saker är det fara att hon begår självmord. Ofta sänder självmördare ut sådana signaler som en sorts rop på hjälp, när de själva inte orkar längre.

Jag förstår egentligen inte alls vad som är problemet. Ni tycker alla illa om varandra helt utan anledning, eller rättare sagt tycker du, din pappa och bonusmamma illa om din mamma helt utan anledning. I långt över hundra inlägg ser jag ingen vettig orsak till att ni beter er som ni gör mot din mamma. Kan ni inte bara vara vänliga och snälla mot varandra?

#179: Klart att jag vill vara nöjd och utvecklas till en bra person. Jag älskar ju min familj vilket gör att det är svårt att bryta speciellt också när det kommer ett syskon jag kommer att göra allting för.

Jag var hos min mamma igår. Var där till sent på kvällen, vi pratade umgicks spelade kort. Hon var så glad när jag kom min mamma att hon knappt kunde släppa taget. Varje gång jag typ kommer vill hon kramas super länge. Hon sa de igår till mig att jag skulle kunna ligga i soffan hela dagen och bara ha dig nära såhär i min famn. Hon grät också mycket, så försökte trösta så gott jag kunde. Hon bad mig att sluta ignorera henne och vara kall mot henne för hon klarar inte av det sa hon.

När jag kom igår så blev min lillasyster så glad den yngsta. Hon ville hålla min hand. Sen så fort jag satt mig ner eller något så kommer hon och sätter sig i mitt knä. Jag vet jag hatar att jag skäms över henne.

#181 Skäms du över din lillasyster också?

#182: varför skulle jag göra det? Jag älskar henne super mycket hon är den sötaste bebisen jag någonsin sett.

#183
Det låter så när du skriver så här:

När jag kom igår så blev min lillasyster så glad den yngsta. Hon ville hålla min hand. Sen så fort jag satt mig ner eller något så kommer hon och sätter sig i mitt knä. Jag vet jag hatar att jag skäms över henne.

#184: nä det sista menade jag mamma. Att jag hatar jag skäms över henne.

Blev jätte osams med pappa och min bonusmamma idag. Så har varit tvungen att åka till mamma.

Hur går det?

#187: Går inte så bra. Som sagt har varit hos mamma sen jag blev osams med min pappa och bonusmamma. Så har varit med mamma och försökt finnas och stötta henne hon mådde väldigt dåligt igår och sov nästan bara. Så städade åt henne och lagade mat. Så igår kväll kom hon in i mitt rum och satt sig bredvid mig. Så frågade hon om hon fick krama mig? Jag sa ja de får du. Och då sa hon "förlåt för att jag är sjuk förlåt, förlåter du mig?" Hon sa det flera flera gånger. Så började bli irriterad för hon grät och grät. Och sa till henne att mamma du kan inte rå för att du är sjuk, det kan hända alla du har inte valt det.

Kom till bup med mamma och mötte upp pappa och min bonusmamma där. De pratade inte med mamma. Mamma hälsade men de svarade ej så hon sket väl i dem. Så satt jag mig bredvid mamma och vänta för de satt bredvid varandra och sa kom. Men kändes elakt låta mamma sitta själv så satt bredvid henne och grät för var så nervös över allt. Var första mötet typ ett sånt bedömningsamtal så vi hann inte prata om allt. Men de sa till min mamma att hon måste backa lite och inte va så på mig. För min pappa och bonusmamma pratade massa om henne. Märkte hur ledsen hon blev hon höll på att säga saker också men fick typ ej fram några ord där för hon blev avbruten. Men vi har möte nästa v igen.

Efter mötet så säger min pappa du följer med oss hem va. Och jag stod där sa inget. "Då tar mamma mig till sidan och säger. "Det är helt okej att du följer med pappa hem, mamma älskar dig mest av allt ändå. Och du ska aldrig behöva välja. Följ med pappa om du vill" Sen kramade hon mig men såg hon fick tårar i ögonen väldigt mycket tårar men hon försökte att inte visa. Sen så skrev hon till mig för inte alls så länge sedan. Att ett barn ska aldrig behöva välja mellan sina föräldrar. Ett barn får ha båda, och ingenting är ditt fel. Jag är ledsen att din pappa hatar mig. Så förlåt om jag förstör och bidrar till att du mår dåligt. Jag önskar det var bättre mellan oss. Jag är beredd på att göra allt för att du ska må bra. Mamma älskar dig. Sen sa hon hör av dig om det är något du klurar på. Förstod inte vad hon mena med det. Hon skrev också nyss du var så stark och skötte det så bra idag. Allt kommer lösa sig en dag i taget. Mamma är alltid med dig. Så hon är väldigt stöttande trots allt.

Hon hade sagt till sin lillasyster att jag ville bara skrika på hennes pappa och bonusmamma på bup men jag kan inte göra det. För hennes skull. Jag måste släppa det och tänka på mitt barn. för

#188: jag har inte läst igenom exakt allt. Men herregud vad stressad och ledsen jag blir av att läsa allt jag har läst.

Förra året förlorade jag min farfar, min pappas morfar samt min farfars systers man till cancer. Farfar har jag alltid stått extremt nära och hans död är det mest smärtsamma jag varit med om.
Jag var i din ålder när han blev sjuk.

Och det STÖRSTA misstaget jag någonsin gjorde, var att jag inte ringde honom oftare, att jag inte träffade honom oftare. Ja, det gör ont som in i helvete att se någon man älskar tyna bort. Men varje gång man ringde så hörde man hela glädjen i hans röst, när man träffade honom så hade han lagat god mat, trots att han inte hade någon ork alls och till och med somnade under maten..Men han gjorde det utav kärlek. Han skulle enligt läkarna ha dött inom 1 år, men han överlevde 4 år extra för att han kämpade för oss.
Min pappa puttade bort honom så som du gör med din mamma. Han fanns inte där för sin egna pappa. Och samtidigt som jag förstår min pappa, så gråter jag av bara tanken på hur ensam min farfar måste ha känt sig. Ensam med sin cancer, ensam med sitt kämpande.
Och likaså blir jag ledsen för din mamma.
Jag förstår att du också lider, men hade jag varit dig så hade jag velat spendera varje dag med henne.

Jag brukar kunna gråta i timmar, bara utav tanken på sådana småsaker som att farfar inte hann ge mig receptet till den där goda rätten som jag aldrig kommer hitta.
Jag gråter för att där finns så mycket utav hans liv jag inte vet, historier och händelser, att han inte kommer se min lillasyster växa upp, se min bror få en partner, se mig och min partner få barn. Och så så mycket mer.

Cancern gjorde farfars immunförsvar så svagt att han dog pga en vanlig sjukdom. Men det var också depressionen av att merparten utav familjen hade vänt ryggen åt honom, pga att de flesta inte klarade av det, som gjorde att han dog. Han dog i vetskapen om att min familj, hans barn, hellre hälsade på på dödsbädden än när de fortfarande hade en chans att skapa många fina minnen.

Din mamma bar dig i magen i 9 månader. Hon födde dig. Att föda ett barn är så otroligt speciellt, även om din mamma kanske inte funnits där för dig hela livet så är hon ändå DIN mamma. Och nu är hon sjuk, hon behöver dig. Jag säger inte att du ska finnas där för henne till 100% varenda dag. Men du har TID att ge henne, du kan avvara tid från att vara hos din hemska pappa och styvmamma, eller låta bli att träffa dina vänner, eller träna, vad du nu än gör förövrigt..för att träffa din mamma istället. Hon är viktigare nu. Det är din mamma som inte har tid, hon kanske inte överlever detta. Så ta vara på denna tiden du har.
Styvmamman, pappan, vänner, träning m.m. har du tid med resten utav ditt liv.
Din mamma finns NU. Så släpp taget om den här negativa inställningen, attityden, både för hennes och din skull.

Och det där med att 1åringen är mammig, är så normalt som det bara går. Likaså småsyskonet som skriver till dig om er mamma. Ditt syskon är rädd, orolig, behöver stöttning och hjälp. I den åldern är det otroligt förvirrande, allt som händer. Ett sådant ungt barn förstår oftast inte innebörden av att någon är döende/dör. Det är svårt att förklara.

I din ålder fick jag inte gå ut senare än kl 22, jag fick heller inte pröva alkohol förrän i din ålder. Det är så sjukt många unga tjejer som råkar så illa ut.
Din mamma bryr sig om dig, och vill inte att du ska bli sjuk som hon blivit eller att du ska råka illa ut.
Börjar du dricka så kanske det blir så illa att du överdriver med alkoholen, blir alkoholist för att du kommer bli deprimerad ifall hon går bort. Sådant händer tyvärr allt för många. Alkoholen och ciggen är en lugnande grej för stunden, men unga människor som du är extremt lättpåverkade och det slutar ofta illa. Ingen kärleksfull förälder vill att detta ska hända sitt barn.

Gällande BUP, så tycker jag att du ska gå dit med din mamma istället för din styvmamma och pappa. Det enda dem två gör är att försöka få din mamma att framstå som skurken i allt det här, istället för att hjälpa er båda igenom det hela.
Som övriga skriver så behöver du hjälp, vare sig du inser det eller inte.
Som en trotsig 16åring kan det vara svårt att ta in allt detta, men helt ärlig. Förlora inte den enda chansen du har..
För det känns som att jag gjorde det med farfar, trots att jag ägnade en hel del tid åt honom. Och det är något jag än idag inte förlåtit mig själv för och antagligen aldrig kommer förlåta. Att jag inte spenderade mer tid istället för att hänga med kompisen den helgen eller åka iväg och shoppa, när jag kunde ätit god mat med farfar, gått på stan med honom, hjälpt honom att handla när orken inte fanns, hjälpt honom med datorn, hälsat på i sjukhuset…

Det kommer kännas likadant för dig, fast antagligen ännu värre. Så snälla, putta inte undan din mamma mer.

#189: Jag vet. Mamma mår sämre nu, vissa dagar bra. Men hon sover väldigt mkt. Var där igår mormor var också där mamma sov och bebisen skrek för hon ville vara med sin mamma. Så hon vaknade och tvingade sig leka med bebisen. Hon bar henne i sin famn så att lillan skulle bli nöjd. Hon har börjat gråtit ännu mer nu och är så trött. Min bonusmamma och pappa har typ förbjudit mig sova där. De fattar ej hur hon kan fråga om jag vill sova bredvid henne. Min bonusmamma säger att det är egoistiskt. Tänk så dör hon i sömnen bredvid dig hon tänker bara på sig själv. Men kramade henne igår klappade henne och sa flera gånger att jag tycker om henne och att hon är världens bästa mamma. Låg bredvid henne jätte länge fast jag inte gillar det. Så lät jag henne krama klappa i mitt hår hålla hand osv osv.

Tycker så synd om bebisen för hon vill bara till mamma. Sen en dag var jag arg på henne båda var hos mormor hon hälsade så jag sa hej kallt. Och då ser jag lite snett hur mycket hon kollar in mig bakifrån. Hon kollade verkligen på mig. Undrade bara varför.

Dock e de sjukt jobbigt vill inte förlora henne men tycker de är äckligt när hon spyr tappar hår osv osv. Hon går alltid och plockar sitt hår hon är så pedant av sig.

Blev lite små irriterad på mamma. Hon har redan börjat prata om julen och frågat om jag ska fira jul hos henne. Känner är super tidigt, men pappa och hans familj vill att vi åker till Thailand då. Samtidigt skäms jag för har inte firat jul hos henne på 3 år. Hittade också mappar hemma hos henne med mitt och mina systrars namn. Sen skriver hon brev till oss. Ett har hon börjat på när jag fyller 18 år. Typ jag är stolt över dig uppe i min himmel. Jag hoppas du mår bra. Älskar dig. Började gråta ingen har sagt ännu att hon ska dö. Men hon själv verkar tro de.

Till alla systrarna skriver hon brev brev och brev.

Jag tycker du ska ta ett ordentligt samtal med din mamma och bli lite mer insatt i hennes sjukdom.
Vad är hennes prognos? Vad säger läkarna? Vad har hon för behandling och vad är planerna för framtida behandling?

Hur kan hon sköta den lilla? Är hon så pass sjuk att hon behöver hjälp (av landstinget t.ex)

Just nu verkar allt vara väldigt "flyktigt" Det låter som hon är i slutstadiet av sin sjukdom ibland när du skriver men samtidigt sköter hon om en bebis?

#192: Har frågat hon säger att läkarna inte vet. Varför skulle hon behöva hjälp från landstinget hon har ju sina föräldrar, systrar och ungens pappa. Ja det går väldigt upp och ner. Hon verkar va deprimerad

Har hon behandling nu? Är hon under kontroll vad det gäller depression?

Varför hon skulle behöva hjälp? Det vet inte jag men din lillasyster som du kallar "ungen" växer snabbt och snart ska hon på förskola. Kommer din mamma orka hämta och lämna dagligen. Då kanske hon behöver hjälp.

Läkarna vet såklart inte exakt men de vet ju hur dagsläget är och vad man har för planer vad det gäller behandling inför framtiden.

#194: hon äter mediciner mot ångest depression vet att en av medicinerna heter sertralin.

Ja men min lillasyster. Jo absolut men hon har ju lillasysters pappa som hjälper henne han är ju hos henne varje dag. Men problemet är mamma har svårt lämna bort henne. Vet ej vf.

#194: Varje gång jag tar ut min syster ringer hon flera gånger. Tog ut henne i helgen. Och ska ta henne lite på lördag till lekparken. Frågade om hon fick sova hos mig hemma hos pappa och min bonusmamma: nej sa hon. Du får sova hos oss sa hon. Jag tänkte avlasta henne men då duger inte det.

Det är väl klart att hon inte vill att den lilla ska sova hemma hos din pappa och bonusmamma. De har ju uppenbarligen ingen empati alls.
Du kan ju avlasta hemma hos din mamma istället.

#197: ja men min pappa skulle aldrig vara elak mot hennes barn. Han har ju oss sina barn han älskar.

#198 Det handlar ju inte om att vara elak eller inte. Dina föräldrar fungerar uppenbarligen inte så bra ihop och då kan man inte blanda in barnen
Hjälp din mamma hemma hos henne istället.

#199: nej så är de. Men hon borde försöka för min skull. Blev arg på henne. Då skrek hon på mig och sa att jag har försökt få en bra kontakt med din pappa. Sluta lägg allt på mig alltid jag orkar inte. Hon var så arg. Sen började hon gråta och sa förlåt menar inte så. Förlåt. Jag lider med dig att du ska behöva ha det såhär.

#200 Vad vill du med denna tråden?

Jag tycker du ska ta kontakt med vården så att du får prata ordentligt med någon.

Hur går det ?

Hej! Beklagar din situation. Tydligen tror hon Maria att vi är samma person haha. Du får gärna skriva till mig när du är inloggad.

#202: ”vad vill du med denna tråd”
”hur går det”

Får jag fråga en sak Maria? Varför är du så falsk! :-). Du låtsas bry dig om en ung tjej för att sedan kasta skit på henne. Du bord verkligen skämmas Maria. Så beter man sig inte.

#187: herregud.

#201: Om du kan läsa och bryr dig så mycket. Så har tjejen varit väldigt tydlig med att hon går till bup. Bup står för Barn och Ungdomspsykiatrin :-)

Finns ingen som helst anledning att vara oförskämd mot Maria som JAG VET BRYR SIG från många andra, gamla trådar.

Visst, hon kanske har missat att tjejen går till BUP. Behöver inte säga "Om du kan läsa och bryr dig så mycket" för det låter bara hemskt oförskämt.

#0 Till dig TS

Jag har ingen aning om hur det har gått för din mamma med cellgiftsbehandling och hur hon mår idag då jag inte orkar skrolla igenom 200 meddelanden eftersom detta är i faktum ett extremt tungt ämne för mig.

Försök snälla du, att vara mer mjuk mot din mamma. Det är verkligen inte enkelt att vara cancerpatient eller sjuk överhuvudtaget för att också känna sig som om man ska bli bortglömd eller känna sig utstött. Som om ingen bryr sig…

Jag själv bara 7-8 gammal när jag förlorade min egen mamma i cancer som inte ens kunde undkommas med cellgifter. Alltså 10 år nu vilket har varit en fruktansvärt tuff tid.

Det vart tufft att se henne så sjuk, och knappt förstå vad som pågick. Den världen vart så stor för mitt barndoms sinne, större än vad den är nu för mig.
Och även om vi hade en god relation. Även om jag fick lära mig att nästan leva på sjukhuset och uppskatta min fars starka hjärta och vilja att jag skulle vara med på sjukhuset. Så kunde jag inte ta åt mig att min mamma vart sjuk. Några dagar i månaden vägrade jag att gå till sjukhuset, men gick ändå för att jag djupt inom mig visste att det inte fanns mycket kvar…

Tänk dig själv att vara sjuk, och sedan se ett av sina barn nästan stöta ut dig bara för att de inte vill vara med som smärtan. De vill inte komma för nära dig. Den känslan, är outhärdlig redan när man inte är sjuk utan mår bara psykiskt dåligt.

Försök att sätta sig i situationen som din mamma är i, se världen i hennes perspektiv oavsett om hon är elak eller har gjort något fel.

Smärta och sjukdom kan få oss elaka och göra saker fel. Det är inte en ursäkt. Men ibland är smärtan för mycket så att man inte kan hantera det. Och det kommer att kännas enklare när man har någon som förstår…

#204: Jag undrar varför du attackerar någon annan som inte ens har gjort något? Maria är verkligen inte en falsk person som "låtsas att hon bryr sig" när hon faktiskt bryr sig. Hon borde inte skämmas, snarare skulle det vara du som borde skämmas för att du attackerar någon på detta viset.

#208 Tack🙂
Det handlar om att jag skrev inne i en tråd på tonåringar att den liknar denna tråden. Samma slags problem på ett sätt med olika skådespelare bara.
Tråden "Jag hatar min mamma"

#208: Jag hoppar absolut inte på Maria. Om du ser det så, så får du göra det. Varför har Maria rätt att uttala sig fritt om andra inte kan få göra detta. Som jag skrev innan så tycker jag att det är tragiskt att en människa skriker troll troll. Det jag syftar på är att har man inget snällt att skriva så behöver du inte skriva alls. Ingen har bett henne att kommentera, det är ett val hon själv har gjort. Hon har skrivit troll i denna tjejens tråd också, har läst mycket utav tråden. Sen tycker jag att det är falskt när man skriver ”Hur går det?”. För att vid ett senare tillfälle skriva ”Vad vill du med denna tråd”. Maria är en kvinna som kan va mormor till mig och även denna tjejen. Ska inte en vuxen kvinna visa ett bra och trevligt bemötande. Orkar inte hon läsa tråden kan hon välja att inte gå in i tråden. Är väl inte konstigt om tjejen inte svarar när Maria varit så hård mot henne i tråden. Hade jag varit hon hade jag aldrig skrivit i tråden och bett om hjälp tack vare Maria.

Detta är mina åsikter, åsikter jag står för. Jag tänker inte lägga ner mer energi på detta då jag tycker det är barnsligt. Jag ska sova nu då jag ska till skolan imorgon. Ha en fin kväll, och tack för mig!

#207: Jag håller med dig MEML!

Maria och jag håller inte alltid med varandra i alla frågor men det råder ingen tvekan om att Maria har ett stort hjärta och är en väldigt omtänksam person. 🌺