Så ledsamt att höra för er båda.

Det är energikrävande att stå bredvid och bara hänga med.

Det finns trots allt väldigt många fall där det blir en tillbakagång så vi hoppas på det.

Glöm inte att ta pauser från eländet det finns alltid ljusglimtar.

Platta ord men jag vill bara försöka visa på något vis att jag vill er väl. 💐

#0:
Så fruktansvärt 😕för din Exmake och för dig , det man läser av inlägget så finns du där vid hans sida, så gott du kan. ❤️

Det är fint av dig tycker jag, ni har haft en liv tillsammans innan , klart man vill vara där och stötta och finnas där.

Håller tummarna att det går bra ,
Men vet samtidigt att denna hemska sjukdom tar mycket .

Kämpa på och ta hand om dig !
Massor med styrke kramar 🥰
Soligajag1
Ps. Det är tillåtet att skriva ✍️ av sig när orken tagit slut! ❤️

Jävla skitsjukdom, rent ut sagt!
Så otroligt ledsamt för er båda två men för att låta lite äppelkäck så vilken tur att han har dig. Fruktansvärt att behöva gå igenom en sån sak ensam.
Ja, vad f*n skriver man som inte bara låter som plattityder?
Men skriv av dig när det behövs, dessvärre är vi alldeles för många som har varit i sitsen att en närstående - eller man själv - har drabbats av cancer. 💕

#1: Ja, det är riktigt skit rent ut sagt.
Det värsta tycker jag är frustrationen i maktlösheten.
Jag är en problemlösare, en "fixare" men här kan jag inte göra något. Inte laga honom rent fysiskt och inte erbjuda mig att bära bördan ett tag så han slipper.
Bara finnas där. Inte för att det ska underskattas heller men, ja, frustrerande var ordet.

Jag försöker tanka upp med glädje varje dag. Fokusera på saker jag mår bra av och som gör mig gott.

Dina ord faller inte platta här utan de värmer verkligen. Tack. 🌺

#2: Tack! Skickar en bunt styrkekramar tillbaka, de brukar gå åt. 🤗

#3: Skitsjukdom var ordet! 😠

Ja, det känns som att alla har en närstående eller själv har drabbats av den här vidriga sjukdomen. 😥

Tack för omtanken. 🌺

Det är en fruktansvärd sjukdom och man är totalt maktlös, det finns ingenting man kan göra mer än att försöka stötta och vara nära, om det är vad de vill!
Vet sådana som inte ville ha någon nära utan de ville kämpa ensamma, då är man ju ännu maktlösare…

Kramar!💜💜💜

#7: Där sa du nåt. Det är faktiskt en liten silverkant i allt elände att jag får vara med.
Hade han velat vara ensam hade jag såklart fått respektera det men det hade verkligen varit en ännu jobbigare sits för min del.

Kramar tillbaka! 💜

Så ledsamt.😥
Såg denna tråden först idag. Hade bockat av mig som medlem på cancer av någon märklig anledning.

Jag tror många gånger att det kan vara svårare att stå bredvid än att själv vara drabbad. Maktlösheten och det svåra att förstå hur den sjuke faktiskt känner.

Tänker på er.

Hur går det för er?

#10: Tackar som frågar, "det går", kan man väl säga.
Han hade varit hemma drygt två veckor när jag tyckte han började låta risig när vi pratade i telefon.
Sjukhuset hade sagt åt honom att åka in om han vart sjuk eftersom hans immunsystem är i stort sett utslaget av cellgifterna.
Tjurskallig som han är så ville han avvakta men efter ytterligare två dagar utan förbättring utan tvärtom klar försämring så varskodde jag honom (över telefon) att antingen ringer han efter ambulans eller så gör jag det.
Man hörde tydligt att han sluddrade, hade en väsande, ansträngd andning och var väldigt förvirrad och "borta".

Det vart jag som ringde och han fick ligga på akuten resten av dagen med skyhöga infektionsvärden och misstänkt sepsis. Sen vart han inlagd på onkologen där de nära på dränkte honom i antibiotika. Efter åtta dagar fick han komma hem igen och om två veckor är det dags för en ny omgång cellgifter.

Jag tror den episoden tog hårdare på mig än honom vad det verkar.
Känns inte som han inser allvaret och att han troligen hade dött om han låg kvar hemma.

#11: Jobbigt när du får ta mycket ansvar.

Bra att det löste sig denna gång.

Har du möjlighet att prata med ngn utomstående så att du inte bär på allt själv?

#12: Nja, jag ventilerar mest med ett par vänner just nu. Jag har funderat på någon form av stödgrupp för anhöriga eller närstående till cancerdrabbade men har inte kommit från tanke till handling ännu.
Jag är stryktålig och van vid att hantera saker ensam så det är en svår (o)vana att bryta som introvert ensamvarg.

#13: Förstår att det även är jobbigt att bryta sina egna mönster.

De finns ju lite som skydd men det finns garanterat fler ”ensamvargar” i dessa stödgrupper - men jag förstår att det är jobbigt.

Hoppas på en förbättring 💐

Hur går det för er?

#15: Det har inte hänt så mycket sen senaste uppdateringen. Han påbörjade nästa cellgiftsbehandling igår.

#16 Då håller jag tummarna att det går bra.

Hur är det nu?

#0:

Det Onkologerna gör för att se om cancern har spridit sig är att screena skelettet, för det är sista stället metastaserna tar sig och då är prognoserna mycket dåliga, för finns det metastaser i skelettet då finns dom i dom flesta livsviktiga organ också. Så se till så att du slipper metastaser så blir prognosen bättre.

Idag hittades Mattias död i sin lägenhet.

Jag och flera andra har försökt nå honom i flera dagar och idag ringde vi polisen som fick gå in i lägenheten.

#20 Åh så ledsamt 😥

Åh, Harley, så sorgligt. ❤️
Jävla skitsjukdom!