Jag har hört från många människor som varit patienter under längre tid att de efter ett tag inte känner att deras kropp tillhör dem själva.

En av mina väninnor kan på dagen säga när hon fick tillbaka sin bröst från landstinget efter sin bröstcancerresa, och vad som gjorde det.

Jag kommer inte ihåg känslan av att min kropp tillhörde sjukvården, men däremot kommer jag mycket väl ihåg när jag fick tillbaka den. Det var under mina veckor på Mössebergs kurort, som jag helt plötsligt kände att min kropp var min igen.

Ungefär som när någon stänger av fläkten och man är glad över att slippa bruset, fast man aldrig hörde det när fläkten var på.

(Jag tror jag redan har nämnt Mössebergs kurort så ofta så ni måste tro att jag är sponsrad… Men de människor jag mötte där betydde enormt mycket för min restaurering till fullvärdig människa igen!)

En liten parentes. Jag tror att det är en vanlig upplevelse att inte riktigt ha äganderätt till sin kropp, vad sorts patient man än varit.