Jag hade Methrotrexat (stavas kanske så)

Tappade allt hår, kräktes, trött och hängig. Jag fick så pass mycket att det även tog ut sin rätt på lederna.. Ledvätskan torkade ut på nåt vis, så nu kan jag tex inte arbeta med armarna över axelhöjd. Då blir det som ett skavsår i leden och det kan jag lova att det gör ont! Urk.. Men det är många år sen jag fick det så i dagens läge kanske de har förbättrat medicinen, jag vet faktiskt inte. Eller så kanske det beror på hur mycket man får..

Det är så väldigt individuellt vad man får för biverkningar av cytostatikan.

Man kan ju idag verkligen "specialsy" en behandling och med det hålls väl biverkningarna i schack med skulle jag tro. (Har inte jobbat med enbart cancerpatienter men ändå varit i kontakt med ett stort antal)

Sen finns bra medel mot illamående som ofta ges i starten  av cytostatikan.

Vet du när din pappa ska få börja med sin behandling?

Kram

Mongu

Som föregående inlägg skriver så är det väldigt individuellt hur man reagerar, men illamående, håravfall, kräkningar, trötthet, låga blodvärden och förhöjd infektionsrisk ett par veckor efter behandling är vanligt. Innan och under behandling får man medel för illamående bl.a.

Finns många preparat att tillgå för biverkningarna även om de säkert inte kan tas bort helt.

Min onkologsjuksköterska sa att män oftast får lindrigare biverkningar än kvinnor, och äldre klarar sig bättre undan än yngre. Kan det stämma, Mads?

Jag håller tummarna för att din pappa slipper det värsta, Mia!

Jag vet inte när han ska börja med detta mongu. Men jag hoppas ganska snart. Och han får behandlingen här i Kalmar. Så han slipper fara omkring så långt.

Jag håller med tummarna Lena.

# 4 Jag vet faktiskt inte Lena, har aldrig tänkt på det men nu när du säger det så kan det nog stämma vad gäller illamående i alla fall.Kvinnor tenderar att lättare drabbas av illamående.

Fick höra av mamma som hört på radion idag att flest cancersjuka överlever som får vården i Lund hos oss och då känner man ju att man gör ett bra jobb, men självfallet finnes mycket bra vård på andra ställen i Sverige också. Vi får ofta de fallen som andra ställen inte klarar ut.

Jag håller tummsen Mia för att din pappa kommer att klara sin behandling bra, med er som stöd kommer det säkerligen att underlätta.

Kram

# 6 Kan det inte va så med att ni har flest överlevare pga att ni har så många då det väl är ett universitetssjukhus med resurser som inte finns på så många ställen?

Inte för att på nåt sätt nervärdera ert jobb för det är det sista jag gör. Men jag tror att det kan va en orsak till resultatet.

Här t.ex. får de allra flesta åka för behandling till Göteborg. Många åker för alla behandlingar en del åker får några och får några på hemsjukhusen. Men Göteborg med deras specialister är de som bestämmer och ordinerar.

# 7 Jo, precis vi är ett stort univesitetssjukhus med fler resurser än många andra mindre orter. Det var så jag menade. Vi har läkare som ger sitt allt och lite till. Som är helhjärtat engagerade. Men det hoppas jag finns överallt, man hör så många skräckhistorier ibland. Som med det sjukhus jag ska jobba på nu, har sällan hört ett enda bra ord om stället men hoppas på att där finns lite gott i alla fall

Det jag finner sjukt fel är att just med cancerpatienter så är det de ekonimiska resurserna i kommunen/staden som styr om man får den behandling man behöver eller ej. Något vi tagit upp med politiker då det ska vara så att alla har rätt till lika vård i Sverige.

#8 Jag känner tyvärr igen att man får olika behandling och olika specialister beroende på var man bor.

Min Uppsala-kompis fick svårartat lymfödem efter bc-operation, bara för att det inte fanns (inte finns?) lymfterapetuer i Uppsala. Det hade inte alls behövt gå så illa om hon fått snabb diagnos och snabb hjälp! Men hon blev heltidssjukskriven.

Hemskt att det ska vara så!

Nästa vecka ska min pappa sätta in en platta i nyckelbenet och få cytostatika. Skönt att det nu börjar hända nåt.
Han får vara hemma under behandligen. Sen ska han ta bort den efter 2 dagar på vårdcentralen. Efter två veckor ska han genomgå samma igen.

Nu får vi hoppas att det hjälper.
Men det känns skönt iallafall att det börjar hända nåt.

Skönt att det börjar komma igång Mia, håller tummar & tår för att allt ska gå bra.

kram

Vad är det för platta i nyckelbenet?

Lustigt, jag tänkte fråga dig idag om det hände något med din pappa, men så tänkte jag att jag väntar ett tag till. Det kan vara en så otålig väntan, jag ville inte öka på frustrationen.

Skönt att det rör på sig!

Kram på dig, Mia!

# 12 Undrar också vilken platta som man kan ta bort efter 2 veckor ? Tänkte först det kunde vara en SVP/ Porth a´Cath.

Jag vet inte själv vad det är för platta. De sätter in cytostikan i den iallafall. Och de kan även ta blodprover i den.

Den ska inte tas bort efter två veckor, Mads..Den ska sitta där ett tag. Plattan ska sitta där tills behandligen är färdig..och det kan ju ta tid.
Cytostatikan ges väl i nån dos genom plattan. Den ska tas bort efter 2 dagar när den är tom.
Efter två veckor ska han ha samma behandling igen.

Lena…Du hade gott och väl kunnat fråga…Det är ingen fara.

Men nu är det på G iallafall.

Det är säkerligen en Porth a´Cath.

Det är bra med en sån så din pappa slipper bli så sönderstucken och när han ska ha behandlingen hemma osv.

Hoppas nu att han mår så bra det bara går.

Kram

mongu…Han mår bra. Det syns ingenting på alla prover de tagit. Det är det vi tycker är så konstigt. På nån utav de borde det väl ändå synas nån liten avvikelse. Men inte då.
Men det är tur att pappa mår så bra som han gör.

# 14 Ah. lite rörigt skrivet så det var svårt att hänga med på vad du menade. Jo, en sådan infart kan sitta kvar flera år. Tror jag vet vilken behandling han ska få då. Det kommer säkert att gå bra !

Har din pappa börjat behandlingen nu, Mia? Fick han bra information om eventuella biverkningar mm?

Hej Lena.

Ja han har fått sin första dos. Och han tycker han fick bra info om biverkningarna. Han fick medicin mot illamåendet.
Och han mår hyfsat bra under behandlingen.

Va skönt att han mår bra. Hoppas det håller i sig!

De hade varit hemma hos min syster idag. Hon tycket INTE han såg pigg ut. Men han är nog trött efter behandlingen. Och det var ju hans första. Det tar nog mer på honom än vad han själv vill göra gällande.

Trötthet är visst vanligt. Och att dölja för sina närmaste hur dåligt man egentligen mår är jättejättevanligt…

Ja jag har förstått det Lena.
Men det lös nog i genom på pappa idag. Han kan nog inte hålla masken hela tiden.

Hur många kurer ska han få totalt?

Nu först är det två stycken…sen ska de skiktröntga honom och se om det tagit nåt.
Sedan ska de ta speciella kort på det i Linköping som sedan ska skickas till Uppsala där de eventuellt ska skrapa bukhålan på honom.
Så det är mycket på G.

Ja, det där är ju helt annorlunda än det jag var igenom själv. Men när de samlar resurser från hela landet så där, så måste det ju gå bra!