Jag tror väldigt starkt på skolmedicinen. Litar inte på alternativa behandlingar som ensam behandling utan snarare komplement i vissa fall.

Men visst, är man svårt sjuk, till och med döende kan jag förstå att man provar alternativa vägar när skolmedicinen bara kan erbjuda lindring. Man greppar ju gärna efter varje litet halmstrå..

Tycker det denna person har gjort är fruktansvärt! Lurat pengar av andra, svårt sjuka människor med hjälp av tomma löften.

Svårt att svara på tycker jag när jag själv inte befunnit mig i situationen. Finns mycket alternativt jag tror på men inte allt självfallet. Men visst tror jag på vår sjukvård vi har och ibland kanske i kombination med något alternativt.

Ja jag säger här som Mads. Skulle man drabbas så skulle jag ta nån slags kombination av både läkemedel och det alternativa.

Men hemskt att det finns folk som skor sej på andras sjukdomar genom att lura till sej pengar. Usch!!

Ja, jag blir så arg när jag hör om människor som utnyttjar andras utsatthet!  Hoppas han åker dit rejält.

Min syn är att skolmedicinen är otroligt utvecklad genom teknologi och analyser av ett brett utbud av "material" - Den mesta skolmedicinska behandling som erbjuds är bra, men det fattas ofta en aspekt inom patientens individuella förutsättningar på det andliga planet.

En hel del naturmedicin och även antroposofisk läkekonst kan hjälpa kroppen att "hela" sig själv, framför allt efter skolmedicinsk behandling som mest tar bort symptom och rent världsliga och kroppsliga aspekter av lidandet.

Även skolmedicinen ser ju och anser att en balanserad kropp med ett balanserat sinne mer sällan blir sjukt än då det råder en obalans.

Blir man sjuk, kan man ofta tillfriskna fortare om man uppnår en biokemisk och andlig balans.

(Andlig i detta kan lika gärna bytas ut mot, psykisk, mental eller själslig, beroende på vilka preferenser man har.)

Jag menar således att ingen metod skall utesluta en annan, så till vida det inte råder kontraindikationer mellan behandlingar och eller ämnen. När det gäller trovärdighet - litar jag oftast på den som inte vinner något för egen ficka med ett påstående.

Vissa sjukdomar och symptom kan oftast bara botas med "utplåning", via kirurgi och liknande ingrepp. Till exempel tumörer, kallbrand, blindtarmsinflamation och njursvikt… Att säga sig kunna återställa "trasiga" organ genom "kvacksalveri" är ondska och girighet. Men som komplementbehandling med en individuellt behovsinriktad patientuppföljning kan andra mediciner än farmakologiska vara mycket effektiva i många fall.

Jag tror en hel del på alternativmedicin av olika anledningar. Den främsta är nog att sjukvården hos oss är dålig på att inbegripa patienten i läkandet. (Det här återkommer jag till, gång på gång, ledsen om jag är tjatig.)

Många patienter känner sig bara utsatta för alla behandlingar och mediciner. Man får inte göra mycket själv för att påverka sitt mående.

#5 "En hel del naturmedicin och även antroposofisk läkekonst kan hjälpa kroppen att "hela" sig själv"

Att ta till alternativ är också ett sätt att aktivera sig själv i botandet, och jag tror det framför allt har betydelse för hur man mår psykiskt under/efter en svår sjukdom.

Jag vet inte om det är samma sak som Fr-Sirius säger, men till patienters individuella förutsättningar borde deras egen målmedvetenhet räknas: Den som bestämmer sig för att överkomma sjukdom blir oftare frisk än den som passivt låter läkare och sjuksköterskor ta över allt ansvar.

#6

Korrekt uppfattat av det jag i stort sett menade.
Antroposofisk läkekonst ser mycket till individens egna förutsättningar och låter individen vara med att välja behandling…

Det här är ju inget hokus pokus heller och landstingen har avtal med Vidarkliniken och liknande.
De som är intresserade kan ju söka vidare på "Vidarkliniken" - "Antroposofi" - "Rudolf Steiner" och "Waldorfpedagogik".

Nu är jag inte själv antroposof, men jag delar anroposofins syn i många delar.

Min faster fick tjocktarmscancer, hon tappades bort i papperen så hon gick för länge och väntade på svar av läkare.

Hon blev så vinglig och ostadig i kroppen. Jag tog med henne till en zonterapeut som är duktig. Hon sa att detta har du för att du har vitamin- och mineralbrist. Hon tog mivitotal mm och blev piggare och det vingliga försvann. Men sedan valde hon att ej åka dit ngt mer pga av avståndet.

Idag lever inte min faster, men jag tror på alternativmedicin och att balansera upp kroppen. Som man ser idag så får cancersjuka en massa cellgift mm men ingen ser till om de får näring så kroppen orkar kämpa. Där skulle alternativmedicin och alopatisk medicin kunna samarbeta.

Håller absolut med dej JILE.

Att ett samband mellan "vanliga" läkemedl och det alternativa tror jag är bara bra.
Det som inte det vanliga klarar av kan naturmedel hjälpa till med.

#9 Javisst, ingen av dem behöver ju uteslutas de behövs ju bägge. De kunde ju gå hand ihand….

#8 Inför varje cellgiftsbehandling tar man blodprover, så vore det några konstigheter där skulle man se det. Dessutom möter man ju onkologsjuksköterskan varje gång, och får prata lite om hur man mår och hur allt fungerar, så jag tror inte man skulle kunna drabbas av näringsbrist eller depression eller annat utan att det upptäcktes.

Detta till försvar för den svenska sjukvården.

Sen tror jag säkert att alternativmedicin kan vara bra vid flera sjukdomar. Synd bara att det är så svårt att skilja agnarna från vetet…  

Jag håller med er om att det bästa vore om skol- och alternativmedicin gick hand i hand!

#11Jo men det har jag ju sett själv med min faster. De prover de tar vid läkaren är ju ingen kolla av näringsämnen i kroppen. Det är väl om det har gått långt så man börjar få matthet mm ev järnbrist.

Min svåger har ju gått hemma och ingen har sagt att oj du måste få näring för du kan ju inte äta ngt alls. Ingen har sagt ngt utom dietisten som sa att nu får du inte gå ner mer i vikt. Han fick med sig näringsdryck med hem för han kan inte äta nästan nånting. Detta tycker jag ju e dåligt. Fast det är väl så att man måste tjata om allt för att få ngt idag tycker jag.

Fast det är säkert inte på alla ställen i vår Denna näringsdryck kan han inte heller äta. Nu var han ju på återbesök ska höra om de sa ngt då.Fast det finns nog bra ställen också. Det är för mkt för vårdpersonal mm så de hinner inte med sånt här som är så viktigt.

De tänker mest på att besegra cancern, men samtidigt måste ju kroppen få näring för att orka med denna tuffa behandling.

#12 Där jag var, på SÖS i Stockholm, så följde de upp väldigt noga. Jag berättade om hur jag reagerade och fick råd. Så den biten fungerade.

Det är ledsamt om man behöver tjata för att få hjälp. Har svågern berättat att han inte kan äta alls? För i så fall får de ju lägga in honom!  

Jag vet inte mycket om kost- och näringslära, men när man genomgår cellgiftbehandling kan aptit och lukt och smak förändras våldsamt, det kan vara så att man verkligen inte kan äta vad som helst.

Själv började äta kött efter 15 år som vegetarian, och det jag åt mest var pizza och hamburgare och annan "skräpmat".  Det nyttigaste jag fick i mig var fruktjos. Så jag la på mig en hel del under cyton. Det gör visst de flesta.

Hoppas din svåger tar igen sig fort när kemon är slut. Det finns bra rehabiliteringsställen där man kan få hjälp att komma i form igen. Du kan titta i vår länksamling, och gärna komma med fler tips om kurorter om du hittar fler.

En vecka eller två på kurort rekommenderar jag varmt, till alla som genomgått längre tids sjukdom!

#13 Ja det lät ju jättebra där du gått och fått vård. Sen är det väl så att han kanske inte själv ligger i och pratar för sig.

Cellgiftsbehandling har han ej gjort ännu. Han var och opererade in ngt vid halsen. Han fick panik för de´band fast armen eller hur det var och sedan berättade de om riskerna bla kroppspulsådern kunde det hända ngt med eller hur det var.

Ja han har ju bara gått ner hittills, men men en jättesnäll kvinna har börjat att heala honom, och nu idag sa han att han gått upp 3 kg denna vecka och min sambo var upp idag och hälsade på honom och han verkade gladare, kom och satte sig vid bordet och pratade.

Jag är ju själv initierad i reiki healing och tror ju på detta så vi kör på med det som går. Klart han ska bli frisk.

Ja kurort verkar ju vara skönt och bra att få ta igen sig på. Tack för tipset.

Kram Jile

#14 Jag missförstod. Eftersom han börjat gå ner i vikt kopplade jag det till kemoterapi.

Han har säkert fått en port-a-cath inoperead inför kemon, om han blivit opererad vid halsen. Min port satt en bit ner på bröstkorgen, men sen drog de upp katetern till halsen. Det var en MYCKET obehaglig operation.

Healing har jag aldrig prövat, men allt som hjälper till under behandlingen är väl bara bra. Vad b etyder reiki?

Stockholms sjukhus verkar fungera. Jag är inte heller en människa som gör väsen av sig, men jag blev bra omhändertagen. Med undantag för en onkolog, som inte ville svara på frågor, och en underlig sköterska på radiologen, men dålig personkemi kan man ju råka ut för när som helst…  

Önskar svågern lycka till. Klart det går bra, hoppas det också går så smärtfritt som möjligt!

Kram!

#15 Ja det kan nog vara en sådan för han hade fått panik och sagt att han inte klara mer.

Reiki är energi, livsenergi som finns överallt, och outömlig tillgång i universum. Man kan ta hjälp av den energin att sätta må bättre i kroppen. du kanske har hört om kroppens olika chakror tex kronchakra på huvudet ,pannchakra pannan mm. Min svåger har ju fått healing och han hade kännt att han vart avslappnad och trött på kvällen så han ville ha mera. man kan göra det på distans. Du ligger i sängen hemma medans en som kan healing skickar till dig. Låter konstigt men det funkar. Gå gärna ut och läs om det på nätet.

Tack, ja vi får hoppas det går bra för honom. Hur mår du själv idag då efter din cancer?

Kram Jile

Jag var nära paniken själv när jag fick min port, så jag förstår honom. Men av alla operationer jag varit tvungen att göra var det den värsta, så du kan trösta din svåger med att det inte blir värre än så!

Att ta ut porten igen var en baggis. Jag tror de gjorde det på 10 minuter.

Jag mår nästan oförskämt bra, ända sen jag hämtade mig från alla terapier. Det tog ett år från sista behandlingen att komma upp i heltidsarbete igen, så det är ju en resa han har framför sig tyvärr, din svåger. Men de är ju duktiga på att bota cancer.

Jag tror jag har högre livskvalitet nu än jag hade innan jag blev sjuk.  Men jag har ändrat mycket. Jag äter bättre, motionerar mer regelbundet, dricker mindre. Och, nästan det bästa, jag vågar mer. Jag har blivit en mycket modigare människa under de sista åren i mitt liv.

Och så fungerar väl kriser ofta? Man går ur Sorg och sjukdom och annat lidande med lite mer erfarenhet och lite mer klokhet.

Frågar du min familj och mina vänner är det inte säkert att de tycker att jag är klokare…  

Kram!

#17 Ja det var nog en otäck operation. Han har nu en jobbig tid framför sig, har väldigt ont i magen av medicinen. Får tabletter som han tar sedan ska han in och spruta in ngt i hålen han opererat in i hals/bröst.

Man får hoppas att det går bra.

Vad skönt att du mår så bra idag, det är du väl verkligen förtjänt av.

Man får nog en annan syn på livet efter en sådan pärs som cancer är.

Kram Jile

Det låter som cellgiftsbehandlingen du beskriver. Man får en port-a-cath för att inte blodådrorna ska förstöras av de starka gifterna. (Låter kul va?)

Det kommer säkert att gå bra för svågern! Jag tror de kommer att ta bra hand om honom på sjukhuset, och det låter som att han har familjen bakom sig till 100% också.  Så han har alla förutsättningar att klara det här utmärkt.

Skickar lite positiva tankar genom rymden till svågern, och en kram till dig!

#19 möter kramen på vägen och skickar en tillbaka.

Ett stort tack..

Jile

Hjälp, vilken gullig bild…

Hej.

Tyvärr så är det så att när man får kemo måste man vara lite försiktig med nyttigheter. Man ska helst inte stoppa sig något utan att fråga sin onkolog först. Antiotidianter t.ex som ska vara så bra för alla ska man undvika. Det skyddar även cancercellerna så att kemon inte funkar fullt ut.

Det är inget onkologen upplyser om utan man får helt enkelt själv fråga om man funderar på nåt tillskott. Speciellt om det gäller hälsokost har jag fått lära mig. Näringsdryckerna ska tydligen inne-hålla det mesta för att man iaf inte ska få näringsbrist.

Helt klart vore det bästa om skolmedicinen kunde jobba ihop med alternativmedicin, men det är ju gubevars inte "vetenskapligt bevisat". Jag har börjat fundera om ett tillskott av D-vitamin skulle vara tillrådligt, men min onk.sköterska säger bara att kemon inte slår ut det på nåt sätt, men man kan ju behöva det ändå så här års.

Tillbringade 3v. på vidarkliniken förra vintern under ett uppehåll och där kändes det som att jag fick tillfälle att rensa kroppen på gifter och i stället leva nyttigt. Kände mig starkare både fysiskt och psykist när jag åkte där ifrån. Fick lära mig mer om min sjukdom så jag kände mig mer trygg i hela situationen. Det fanns alltid någon att fråga om man behövde. Man kunde t.om bara haffa en läkare i korridoren. Kunde han/hon inte svara så tog dom reda på svaret.

För mig som lider av palliativ pancreas cancer känns det extra viktigt att veta hur jag ska bete mig för jag ska leva med den restan av livet (säger dom) haha.

Ett bra tips kan iaf vara att skriva upp alla frågor som dyker upp med tiden. Hur dumma dom än verkar. Min onkolog har skrattat åt mig många ggr, men det skiter jag i. Jag vill ändå veta, istället för att fundera och oroa mig. Sen kan man alltid gå in på cancerfonden och ställa frågor. Visserligen bara allmänna frågor eftersom det bara är onkologen som känner till  den specifika sjukdomsbilden. 

#18 Han kommer att få cytostatika i porten vilket är mycket lindrigt. Det känns knappt. Dom stoppar in en nål där ist. för i en åder på handen som kan vara jävligt jobbigt. Det känns knappt.

Vad gäller näringsdryckerna som han inte gillade så finns det mindre kaloririka som kanske funkar bättre. Han har nog antagligen fått dom mest kaloririka och det är lätt att man mår illa av dom. Han kan försöka välja smaker som han tycker om också.

Till sist så gäller det att tänka positivt. Se det som en sjukdom som alla andra. Säg till omgivningen att behandla honom som vanligt. Lätt att säga tycker ni kanske, men eftersom jag sitter i samma sits, t.om värre kanske så tycker jag att jag kan säga det. Det är nog bara att finna sig i situation och försöka leva som vanligt så gott det går. Jag tror att man kommer långt bara med det.

Oj, det här blev långt men jag hoppas att ni får nytta av nåt. Jag svarar gärna på frågor om jag kan.

Kram lena

#22 Tack Lena för ditt långa och bra inlägg. Gör inget att det är långt när det innehåller bra info.

Ja det kan ju vara svårt att veta med  näringsämnen mm hur man ska göra. hans näringsdryck tål han inte blir dålig av den så han kanske skulle behöva byta. En sjuksköterska skulle väl komma hem och prata med honom så han får nog tips av henne. Han går ju ner så ivikt.

Kul att höra att du har positiva erfarenheter av vidarkliniken. Det betyder ju mkt att man får svar på sina frågor och funderingar när man får en sådan här sjukdom. De är nog duktiga på att ta hand om patienter där kan jag tänka mig. Det är ju så att idag har ju inte vanliga  vården den tiden med varje patient.

Ja han vill att de ska behandla honom som vanligt , han vill inte prata om sjukdomen heller så mkt. Blir väl ett tjatande när alla ringer, och får tjata om samma saker hela tiden.

Du verkar så stark själv och önskar dig lycka till med din sjukdom. Känns skönt att kunna diskutera detta med folk som förstår,

Kram på dig,

Jile

Tack Jile.

Om jag verkar stark så beror det nog mycket på att jag tänker positivt. Jag försöker se cancer som en sjukdom som alla andra. Accepera det kan man aldrig göra men det är bara att inse fakta och försöka göra det bästa av situation som den är. Söka olika vägar för att må så bra som möjligt.  

För att återgå till ursprungsfrågan så skulle jag inte avstå från den tradionella behandlingen eftersom jag vet att den hjälper.

Skulle läget vara så att jag inte svarade på behandlingen så skulle jag antagligen prova något annat. Man kan ju inte bara lägga sig ner och vänta på att dö. Men jag skulle kritiskt granska dom alternativ som finns och inte hoppa på första bästa.

Kramar Lena