För många år sen läste jag Den utmätta tiden av Peter Noll. Han skrev den efter att ha fått ett cancerbesked och avböjt behandling.

I boken berättar han om onkologer i Japan och Kina, och hur de ger svåra besked till sina patienter.

I Japan ljuger läkarna om långt gången sjukdom. Det är stor risk att en patient som får veta att hans sjukdom är dödlig går hem och tar livet av sig, i stället för att leva den tid de ändå får.

I Kina finns inga såna problem. Patienter som får besked om att deras cancer är dödlig tar det med fattning. Finns det behandlingar går de igenom  behandling, annars lever de vidare precis som tidigare.

Vad är skillnaden?