Om du känner dig orolig så tycker jag du ska prata med din läkare alternativt med mammografimottagningen om att få göra en mammografi.

Sen har kanske din mamma fortfarande kontakt med bröstsköterska på den mottagning hon går. Be om ett samtal med en av dom. Då kan du få svar på frågor du har.

Det är alltid bättre att få prata om det än att gå och oroa sig.

Sen är det viktigt att man själv undersöker sina bröst. Regelbundet fast det är lätt att hoppa över eller glömma.

Jag är jättedålig på att undersöka mina bröst, jag vet liksom inte hur det ska kännas. Man har juh/väl vissa knölar naturligt, hur vet man vad som är "okej" knölar?

Det är ju inte lätt att veta förstås vad som är "okej"-knölar. Det är en av anledningarna till att man ska lära sig att känna igen sina egna bröst.

För om man gör undersökningen vid samma tidpunkt i månaden. T.ex. när mensen slutar eller om man är äldre så är det ett visst datum i månaden. Då lär man sig att känna vad som är "knöligt" jämt. Brösten ändras ju under månaden och ibland är det mer och ibland mindre.

Men är du orolig så tycker jag du ska prata med t.ex. bröstsköterskan där din mamma är patient. Eller med mammografin. Det är alltid bättre att få prata om det och kanske vore bra för dig att få göra en mammografi så vet du hur det är.

Hej Jeanette!

50 är vattendelaren, de flesta som får cancer är 50 eller äldre. Så din mamma ligger precis på gränsen. Är hon den enda i släkten som fått bröstcancer är det antagligen inte ärftligt, så då behöver du nog inte oroa dig.

Ett tillägg till vad Mongu skrev bara: Vi hade en tråd om att känna igenom sina bröst, för det är många som tycker det är jobbigt. Och när man är ung har man mer körteltäta bröst, och det gör inte saken lättare!

Bästa tipset tyckte jag var att passa på vid andra läkarbesök, hos gynekolog eller hos distiktssköterska, och få någon kunnig som hjälper till.

Kram!

En sak till Jeanette, i vissa fall erbjuds man ärftlighetsutredning. Din mamma kan fråga sin onkolog om det, eller be att få prata med en specialist på ärftlighet.

Detta med ärftlighetsutredning är väl om man är många i en släkt/familj som har råkat få bröstcancer?

Det har varit på tal för vår del då det är flera stycken som fått bröstcancer.

Dels då mamma men också två av hennes systrar, en kusin till mig alltås dotter till en av mina drabbade mostrar. Sen då även en moster till min mamma som fick bröstcancer på -50-talet.

Vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra. Det får komma sen. Nu först är det mamma och hennes behandling som är viktigast.

I alla fall så ska vi som första steg få prata med en  av bröstsjuksköterskorna som just nu läser genetik. Då ska vi rita ett släktträd och se om det är så att vi ska dra igång nåt.

Det kommer i så fall att bli så att jag måste ta kontakt med de i släkten som har haft bröstcancer eller om de är avlidna med deras barn för att få tillstånd att deras journaler får användas.

Sen ska då allt detta material samlas in och gås igenom av cancergenetiska mottagningen i Göteborg. Sen om dom ser ett sammanhang så kallas vi för provtagning.

Det ska då va provtagning på den i släkten som är drabbad senast av bröstcancer, i detta fallet min mamma.

Vet inte riktigt hur man sen går vidare men det är en lång process och man ska eller bör veta vad det kan leda till.

För om det visar sig att det är en ärftlig cancer är jag då beredd att operera bort mina bröst? De bröst som kanske aldrig blir drabbade? Sen är det inte säkert att det räcker med det för man kan ändå drabbas.

Gyn.cancer kan också höra till så dom brukar också kolla om det finns några i släkten med den formen av cancer.

Sen om man som jag och min syster har döttrar. Hur ställer de sig till detta att kanske få veta att dom löper en ökad risk att få bröstcancer?

Eller är det så att det när man har en eller flera nära anhöriga med bröstcancer så kanske det räcker att man försöker va extra noga själv med att undersöka sig.

Kanske själv begära att få börja med mammografi tidigare?

Det är många frågor och det är svårt att veta hur man ska göra. Så känner i alla fall jag som är mitt uppe i min mammas behandling nu.