Hej. Jag "zaga" är ny här på saiten och fastnade för denna gruppen. Kände direkt att det var något för mig.

Vi har haft det ganska kämpigt inom familjen de senaste åren med ca 5-6 olika former av cancer.

Det började för ca 5 år sedan att min syster blev sjuk.

Att hon var sjuk visste vi alla och att det var illa med henne visste vi men hon sa alltid " det finns botemedel jag blir frisk". I tre år levde hon med de orden men samtidigt visste hon hela tiden att hon var döende. Inte ens hennes man visste. Men jag tror att hon förstod att jag visste hur det var ställt för vid ett par tillfällen sista året sa hon vid ett par tillfällen till mig att det inte fanns något att göra. Kunde inget säga till mina föräldrar övriga systrar eller hennes man , utan bara ge små ord och hoppas att de skulle förstå. Julen -07 ville hon att alla systrar skulle samlas och så gjorde vi. Ett par dagar senare åkte hon in på sjukhuset . Hon kom hem igen men var snart tillbaks på sjukhuset. Då kom sanningen fram vi hade bara 10 dagar kvar tillsammans. Det var de mest otroliga 10 dagarna i mitt liv är fortfarande lika chockad över hur hon var dessa dagar. En otrolig men svår period. Men hon var FANTASTISK och OTROLIG men så sjuk. Men 31 januari -08 somnade hon in.

Efter det så har vi som sagt var haft flera nya cancer fall inom familjen. Min älsta syster miste tyvärr sin man i somras även honom tog cancern.

Där efter har vi haft en lyckad operation och förhoppningsvis en lyckad stråling och en "vilande" cancer och ett ev . Vi hoppas och önskar att dessa fyra senare fall ska ha en ljus och läkande framtid.

Det är en fruktansvärd sjukdom som berör så många människor. Och sorgen över de man mister verkar aldrig ta slut. Men man måste plocka fram det positiva och göra något bra utav det annars skulle man aldrig orka. Men hur svårt det än är så finns en morgondag då vi ses igen.

Och jag vet att jag har min syster vid min sida vart jag än går. Även om hon inte alltid är så nöjd med vad jag gör

:-) så finns hon där. Zaga