Förstår mycket väl att du är orolig! Hoppas innerlgit att det löser sig för er, att det går bra. Skönt att hon fick mammografi tid så snabbt så att ni får svar snabbt. Jag tycker iaf att ovisshet är det värsta som finns.

Kram och lycka till mammografin!

Åh så dumt! Att gå med det så pass länge… Fy så dumt!

Ja, man vill ju hjälpa familjen även om man inte mår så bra själv alla gånger. Jag tycker det är både starkt och vackert av dig att du följer med din mamma till mammografin.

Mongu, jag önskar din mamma och dig lycka till! Så hoppas vi att allt går bra.

Tack!

Ja jag hoppas verkligen att det ska va ofarligt. Visst är det dumt att gå med nåt så länge.

Det värsta känner jag är om mamma tror att hon pratat med mig om knölen. Det har hon inte och det gör mig så ledsen.

Hade jag vetat om den så hade jag sett till att hon undersökt för länge sen.

Pratade med min syster igår men hon verkade inte ta det så allvarligt. Reagerade inte så mycket när jag sa att jag skulle följa med.

Nu bor hon 30 mil från mig och mamma men ändå. Det är hennes mamma med.

Min syster sa när detta upptäcktes att hon trodde att mamma egentligen är livstrött och inte har nåt emot att dö. Fast min syster vill såklart inte det ska bli en massa lidande för mamma.

Jag som bor nära anser inte mamma som livstrött.

Systers kommentar gör att jag känner mig ganska ensam i detta. Känner som hon inte kommer att åka hem för att hjälpa till om det skulle va nåt allvarligt.

Dessutom så orkar jag inte med för mycket. Vill gärna men förutom värken har jag en utmattningsdepression som gör att jag inte klarar av för mycket runt mig.

Men idag ska jag va stark för mamma.

Hoppas det är ofarligt. Hoppet är ju det sista som lämnar oss.

Ja nu har mamma varit på mammografi. Fått gjort ultraljud och nålbiopsi. svar om tio dagar.

Tyvärr så finns det knöl i armhålan. Det som jag var så glad att hennes läkare inte hade känt nån. Sen är det två knölar i bröstet istället för en.

Får se vad det blir.

Närmast väntar Bröstmott. och vad dom säger.

Är just nu så otroligt ledsen, så ledsen.

#4 Vet inte vad jag ska skriva. Måste vara jobbigt.

KRAM

#3 Det där var märkligt, vad du skrev om din syster.

Jag är i precis samma situation med min mamma och syster! Mamma är sjuk, och min syster bor långt bort. Det min syster säger är att mamma nog är trött nu och vill dö. Och jag, som träffar min mamma minst en gång i veckan, har inte alls den uppfattningen.

#4 Tyvärr så tror jag att alla väntetider är dubbelt så svåra för anhöriga som för den som är drabbad.

Så mitt råd, om du tillåter Mongu, det är att du glömmer bort allt under de här tio dagarnas väntan. Det finns ingenting du kan göra innan ni vet ändå!

Ta hand om dig själv. Gör något kul. Du kanske hinner göra något roligt tillsammans med mamma också under tiden, bara äta middag eller så! Oroa er kan ni göra sen när ni vet vad ni ska oroa er över.

Och behöver du kan du alltid skriva av dig här!

Tror du du klarar det?

Sköt om dig ordentligt Mongu!

Tack jag ska försöka att ta hand om mig. Det är sant att det inte finns nåt mer att göra just nu.

Sen har jag min värk som är urjobbig i vanliga fall och den blir mycket sämre när det kommer såna här saker. Är otroligt stresskänslig så jag behöver måna lite om mig själv.

Dessutom så väntar vi vårt första barnbarn vilken dag som helst. Beräknad förlossning är idag, men jag har inte hört att dom åkt in.

Vi ska va hundvakter när det är dags så dom kan inte bara smita iväg utan att säga nåt.

Kommer säkert att skriva av mig en hel del här tror jag. Det är stor hjälp att skriva.

Oooooh, första barnbarnet!! Så spännande… Ja, det är också en otålig väntan!

Men så rolig!

Barnbarnet är fött, en liten go flicka. Så söt, så söt. Men det säger nog alla farmödrar, eller hur?

Min mamma ska till kirurgmott. på tisdag nästa vecka för att få svar på de prover som togs.

Jag ska följa med, både för att jag vill men också för att mamma inte klarar det ensam.

Tyvärr så känner jag en mycket stark oro för att detta är illa. Väldigt illa.

Vet att jag inte ska ta ut nåt i förskott, men så lät att säga men svårt att leva efter.

Ändå försöker jag säga till mamma att vi vet inget än och vi får ta det när vi vet.

Fast inom mig är det kaos rent ut sagt.

Värken är så triggad, så triggad så jag bara rasar ihop emellanåt. Men vad gör man?

Jag känner att jag måste orka. Rasa ihop får jag göra sen.

Men så funkar inte min värk, tyvärr utan jag rasar ihop när det passar sämst.

Usch jag är riktigt, riktigt rädd för vad det ska bli för besked på tisdag.

Alla, farmödrar, alla morfäder, alla mammor och pappor och mostrar och farbröder och kusiner… Och alla som inte är släkt också! Bebisar är söta!

Underligt när livet kan blandas så våldsamt upp och ner. Stor glädje och stor rädsla samtidigt.

Är din mamma glad åt barnbarnsbarnet?

Jag vet ingenting om fibromyalgi, men det är väl inte förvånadne att värk utlöses av stress och andra påfrestningar. Och då kommer det förstås alltid när det är som minst lämpligt!

Försöker livet tala om för dig att sakta ner…?

Mongu, pyssla om dig själv lite extra över helgen, så du orkar med väntan. Har du också fint väder där du är?

STORT grattis till barnbarnet och lycka till med mamma!
//Lena

Ja mamma är glad åt barnbarnsbarnet. Och faktiskt är hon inte så orolig själv utan mera "det får bli som det blir."

Jag har dels fibro men också en rejält nersliten rygg som är gränsfall till lumbal spinal stenos. Dessutom så är jag knäopererad och den operationen är misslyckad.

Ska själv till ortoped om några veckor för att se vad man kan göra åt min rygg om det är operation som gäller eller inte.

Allt detta gör att jag går med ständiga smärtor av olika grader. Ibland mera och ibland mindre. Men jag tål påfrestningar väldigt dåligt. Så jag tror att livet försöker säga att jag ska ta det lite lugnt.

Men svårt då jag känner att jag måste orka.

Idag ska jag med mamma till kirurgmott. så då får vi se vad proverna visar.

Jag kan bara hoppas fast inom mig är det kaos.

Måste bara klara detta.

Nyss hemkommen från sjukhuset. Var med mamma hos läkaren på kirurgmott.

Tyvärr är det som jag befarade, en bröstcancer. Som då även finns i armhålan.

Detta ska opereras och det blir redan v. 40. Nu är det v.38. Innan dess ska det tas prover, mamma ska skrivas in på avd. osv. Sen kommer det att tas en skiktröntgen för att kolla lungor osv.

Klart att mamma blev ledsen men hon är ändå samlad. Tror att hon innerst inne anat vad det kunde va.

Sjuksköterskan och läkaren var mycket bra och förklarade lugnt och sansat. Så trots jobbigt besked så blev mamma väl omhändertagen. Jag med för den delen.

Sämst är att min syster har noll förståelse. Jag är ju inte frisk själv och har ständig värk som gör att jag inte orkar så mycket. Blir ofta liggande när det varit för tufft runt mig.

När jag ringde min syster o berättade och sa att det kommer att behövas en hel del stöttning ett tag nu och att jag inte orkar fick jag till svar att " ja, vet inte vad man ska göra åt det"

Blir så ledsen på henne. Hon kunde gott ta ledigt och komma ner när det är dags för operation. Men det vet jag att hon inte kommer att göra.

#12 Beklagar det tuffa beskedet. Men skönt att vårdpersonalen tog så bra hand om er med bemötandet, det betyder mycket. Bra att hon ska opereras såpass fort! Sen att din syster har noll förståelse.. Alla har vi olika sätt att tackla jobbiga saker, men förstår att det känns jobbigt att hon inte är med och stöttar.

Kram

Jag önskar jag hade något riktigt tröstande att säga, Mongu. Vad skönt att ni blev väl bemötta! Det blir man ju nästan alltid inom vården, men ändå.

Människor är så olika. Ofta blir det väl så, i syskonskaror eller äktenskap eller vänskapskretsar, att en tar huvudansvaret för det som ska göras och de andra glider med. Men om "huvudpersonen" släpper ansvaret, så skyndar de andra till och tar över.

Inte för att det gör saken lättare just nu. Jag förstår om du är besviken på din syster.

Hur är det nu, får din mamma veta mer om behandling efter operationen? Det brukar väl vara så, att tumören ska analyseras innan det spikas?

Mongu, jag skickar en jättekram till dig och till din mamma! Önskar verkligen att allt fortsätter bra!

Tack för era vänliga ord o kramar. Dom behövs.

Mamma får besked efter ungefär tre veckor om vilken behandling som behövs. Om det behövs nån.

Det blir i alla fall inte strålning eftersom man tar bort hela bröstet. Vad det blir får vi se.

Har pratat med mamma ikväll och hon är relativt lugn tycker jag.

Hej vad tråkigt  med bc-besked, det blir en lång resa , o livet blir aldrig detsamma. Men jag vill tipsa om en jätte bra sida på nätet som din mamma o även du kan få mkt stöd o hjälp med frågor om allt som berör bröstcancer o annan cancer , det är "Cancertjejer".   kram//

Hur känner du tilll det forumet, Shin?

# 16 Tack för tipset på sidan.

Hej Lena, jo jag känner till forumet eftersom jag själv  2006,   fick bc-besked.Jag,var först inne på sidan "cancersamtal", men där var aktiviteten låg, sen blev jag tipsad om "cancertjejer" o där har jag blivit kvar.

Cancersamtal, är det den man kommer till via Amazona? För jag tyckte likadant, att aktiviteten var för låg, och svaren kom för långsamt.

Fördelen med MIN cancersajt är att ALLA är välkomna, inte bara tjejer…  

PS Jag lägger till en länk i samlingen, eftersom det verkar vara ett bra forum.

Hur går det för din mamma, Mongu? Det är väl den här veckan hon opereras?

Hoppas allt går bra!

Jag hoppas och håller mina tummar för att det ska gå bra Mongu.

Kram från mej

Tack för era tankar!

Mamma ska opereras idag, 13:30.

Jag var med henne på inskrivningssamtalen igår. Det tog en ganska stor del av dagen. Som tur var kunde min man komma och möta mig så jag slapp köra hem, det hade jag inte orkat.

Mamma är vid gott mod faktiskt. Varit lite ledsen under helgen men det är bara naturligt tycker jag. Det vore konstigt om hon inte reagerade.

Så vi får se. Det är ju en ganska stor knöl hon har och att det finns i alla fall i en lymfkörtel, det oroar mig mycket. Men samtidigt så vet jag att det inte behöver betyda spridning.

Min syster har inte varit hemma nåt sen beskedet. Hon har pratat med mamma i telefon några gånger.

Men mig har hon inte ringt. Jag orkar inte ta kontakt med henne. Fegt kanske men jag bara inte orkar.

Imorgon ska det va vårdplanering för mamma på sjukhuset, kl. 10. Vem kommer att va med? Jo, jag.

Sen nästa vecka är det CT buk och lungor för att se ev. spridning. Vet inte om det blir min man som följer med. Det är på tisdag nästa vecka.

På torsdag ska jag själv till ortopeden för min rygg. Får se vad han säger om den. Kan finnas risk för att det blir operation för mig.

Sen på fredag ska jag till min "pratdoktor" Det behövs ska jag säga för jag har så mycket att bearbeta så det bara är kaos i mig.

Hur ska jag orka? Vad ska jag göra?

Kan bara säga att jag hoppas att operationen gick bra för din mamma, att din syster kommer på att ta en del av ansvaret hon också, och att kaoset släpper dig. 

Jag tror det kommer att kännas lite lättare när din mamma fått sin vårdplanering! Jag hoppas det i alla fall.

Stor kram så länge!

Håller tummar & tår för att allt har gått bra Mongu.

Kramar

Allt har gått bra för mamma. Dom har tagit vänster bröst och även ett lymfpaket i armhålan.

Dränet drogs igår kväll och idag fick hon komma hem.

Hon fick en protes inprovad idag för att det ska kännas bättre och bli bättre balans.

Nu är det bara att vänta på provsvaret och det tar ca tre veckor. Då är det återbesök på Bröstmott.

På tisdag ska hon göra en CT buk och lungor för att se ev. spridning.

Åh vad skönt att det gich bra mongu.

Varm kram till er alla.

Får man svar på CT samma dag? Eller får man vänta på resultatet?

Lena. Jag TROR att det tar nån vecka innan man får svar.
När pappa gjort sånt så tar det ca en eller två veckor innan han får svar.

Det brukar väl vara så, att en specialist ska granska bilderna innan man får svar.

Japp. Och sen ska väl läkare och andra speciallister konsulteras innan.

Det tar ett tag att få svar på en CT. Mamma kommer att få svar när det är dags för återbesök om ca två veckor idag.

Idag är det dags för besked om vad mammas brösttumör är för sort. Om den är elak eller inte.

Måste erkänna att jag känner mig rejält orolig och ledsen.

Har på känn att det inte är så bra besked vi kommer att få.

Mamma var på CT buk och lungor för två veckor sen så det ska också ges svar på idag.

Känner mig så ensam i detta då min syster inte är med idag. Hon väljer att va på jobbet

Hej mongu.

Jag hoppas och håller mina tummar om att den inte är elakartad.

Lite tråkigt att din syster inte kan va med. Men hon kanske inte vågar. Hon kanske har svårt att hantera detta och väljer att jobba därför.
Jag kan ha fel i det.

Varm kram till dej.

Hur går det för er, gumman?

*styrkekram*

Ja nu har vi fått svar. Det fanns inget tecken på spridning på den CT buk och lungor som gjordes.

Svaret från operationen visade att i det bortopererade bröstet fanns flera tumörer, nån så liten som bara några millimeter. Så det är ju tur att hela bröstet togs bort.

Det togs 9 lymfkörtlar och i hälften så fanns det cancerceller.

Det gör att mamma ska strålas så man minimerar risken för spridning.

Strålningen blir i Borås, dit har vi ca. 15 mil. Då mamma ska strålas 5 dagar i veckan i 5 veckor så blir det patienthotell för henne. Det blir alldeles för jobbigt att åka fram och tillbaka varje dag.

Nu väntar vi på kallelsen dit. Läkaren trodde att det kommer att bli snart.

Positivt är att såret har läkt jättefint och mamma har inte haft något problem med läckage osv.

Mamma fick prova ut en bröstprotes och passade samtidigt på att köpa en bh som är avsedd för protes. Det blev jättebra.

Måste säga att beskedet känns som ett bra besked trots att det blir strålning. Det fanns nu inga tecken på vidare spridning och det känns så skönt.

Sen vet man ju aldrig vad som händer framöver men vem av oss vet det?

Trots bra besked så är jag just nu helt slutkörd med värk och allt som är. Har haft några riktigt dåliga dagar då jag knappt tagit mig ur sängen.

Men det kommer säkert att bli bättre det med.

Åh mongu..vad skönt att det inte hade spridit sej.
Och bra att hon ska strålas. Det blir tufft…men det lönar sej.

Din värk kommer nog av att du vart nervös och rädd. Tror du inte det? Man brukar bli värre om man annars har värk eller är sjuka annars med. Men just under dessa svåra perioder verkar det som om den anhöriga blir värre i sitt sjukdomstillstånd.

Ger er bägge en varm kram

Vilken lättnad att det inte spridit sig längre än till lymfkörtlarna! Det är trots allt goda nyheter!

Nu när det är igång medbehandlingar kanske det lugnar ner sig för dig också, Mongu, så att värken blir bättre? Hoppas det!

Kramar till er båda två!

Ja nu har jag sutit och läst i denna tråd som jag ej sett förut. Du är ju ett jättestöd för din mamma. Hon är lyckligt lottad som har en sådan dotter som dig.

Det är ju synd att din andra syster ej kommit och visat sitt stöd för din mamma, men hon kanske inte vet hur hon ska göra, kanske har svårt med känslor?

Hoppas verkligen att det går bra för din mamma och att hon får bort cancern. En del brukar ju kunna svälla i armarna när man tar bort lymkörtlar.

Hälsa din mamma att jag tänker på henne…har lust att skicka en ros till alla man läser om här som kämpar med sin cancer.

Kramar Jile

Tack för alla svar och det värmer att ni tänker på oss.

Det är jobbigt, alldeles för jobbigt just nu. Känner att jag börjar gå på "knäna" rejält. Värken är så triggad så snart vet jag inte vad jag gör. Går och gråter av smärta många gånger,

Vi var på ett informationsmöte där det var sjuksköterska, sjukgymnast och kurator med. Ett mycket bra möte.

Jag som anhörig fick egentligen inte va med men jag trotsade detkänner att jag både för mammas och min egen del måste va med och höra. För jag har märkt att mamma tar inte in så mycket. Det gör man inte vid svåra diagnoser så därför är jag med vid viktiga besök.

För min egen del så har en stor trötthet lagt sig över mig, trots den har jag svårt att sova.

Men jag har i alla fall bestämt att åka till en kompis ett par dar, känner att jag måste bort lite grann för att orka.

Kram Mongu

Hej mongu, ja det är jobbigt för er och du gör helt rätt som tänker på  din hälsa också för att orka.

Kramar i massor,

Jile

Hej mongu.

Bra att du försöker tänka lite på dej själv med. Det måste man för att orka.
Kan inte din syster ställa upp lite så du får lite avlastning?

Kramar till dej

#40 Klart att anhöriga måste få vara med, det borde de ju veta! Bra att du "trotsade" dem!  

Ha det så bra hos vännen, Mongu! Unnar dig verkligen att bli bortskämd ett tag.

Kram!

Hej Mongu!

Hur går det för dig?

Lena1971

Det är sådär kan jag väl säga. Imorgon ska jag med mamma till Borås, Strålningsenheten. Det är hennes första besök så det blir en massa information, röntgen och så ska dom göra iordning för den kommande strålningen.

Själva behandlingen kommer att starta den 14 december. Så den veckan blir ju fem dagar sen vet jag inte än om mamma ska ha nån behandling i själva julveckan. Men jag tror att hon ska få det.

Vi ska titta på patienthotellet samtidigt imorgon för det blir för jobbigt för mamma att åka fram och tillbaka varje dag.

Men det ska va ett fint patienthotell och för patienterna kostar det inte nåt att vara där. Det finns sjuksköterska dygnet runt ifall man behöver hjälp. All mat ingår och man får även va kvar på helgen om man vill det.

Som anhörig går det att stanna där med men då kostar det en liten summa. Då ingår det frukost och lättare kvällsmat.

Så det låter ju väldigt fördelaktigt.

Det som tyvärr är så jobbigt just nu är ju mina egna problem med värk. Har fibro men också en rejält sliten rygg som värken ständigt. Ska ha telefonkontakt med min ortoped 15 december. För att ta ställning till ev. steloperation.

Allt detta också mammas cancer gör att jag går på knäna. Sen försöker jag vara "duktig" och orka hjälpa mamma fullt ut.

Har en syster som tyvärr inte ser nåt problem med mammas sjukdom. Hon tycker att mamma kan åka själv på läkarbesök osv.

Men vad gör man åt sånt? Hur tacklar man det? Har nån av er nåt bra förslag så tar jag tacksamt emot det. Vill ju inte göra mig ovän med min syster för då blir det ännu värre.

Hmm… Antingen har din syster större tilltro til er mammas förmåga, eller så vill hon inte se att hennes hjälp behövs. Eller så har ni helt olika syn på ansvar och omhändertagande.

Kanske du kan stolpa upp väldigt konkret för systern varför er mamma behöver hjälp? Så kanske det blir lättare att få med henne.

Att ta med sig någon till läkarbesök tycker jag är en självklarhet. För det första därför att man själv inte alltid lyssnar så noga när man är förvirrad och chockad över att ha drabbats av en svår sjukdom.

För det andra för att de flesta känner sig i underläge gentemot läkaren, så om man har någon "på sin sida" blir det lättare att ställa frågor, och be om förtydliganden när man inte förstår.

Jag kommer inte på fler bra skäl just nu, men det dummaste jag gjorde när jag fick cancer, det var just att jag gick själv till läkaren de första gångerna. Jag var tvungen att få min journal utskriven för att ens veta vad jag hade för sorts bröstcancer, jag hade ingen aning, fast läkarna gav grundlig information…

Steloperera, det låter inte kul. Fast jag känner en som lever smärtfritt med stelopererad rygg. Jag vet inte varför hon fick operationen, eller vilka varianter det finns. Hon är iaf väldigt glad. 

Jag ska säga som Jile redan sagt: din mamma har tur som har en dotter som dig Mongu! Du måste ha samlat ihop en väldigt bra karma. Hoppas den betalar sig ordentligt!

Tusen kramar!
/Lena

Hej Mongu!

Hur går det för dig och din mamma?

Kram!

Tack det har gått väldigt bra med mamma nu när hon kommit så här långt. Hennes behandling var avslutad den 22 januari.

Men sen var det en väldigt jobbig period för mamma mådde bra hela tiden under strålbehandlingen och trots att dom talat om för henne att hon kommer troligen att bli trött och att det kan bli rött på huden där det var strålat även ett tag Efteråt så tog hon inte till sig detta.

Det i sin tur ledde till att jag och min man hade en väldigt jobbig tid med att hjälpa mamma. Min syster lyssnade inte på mig alls trots att jag försökte. Hon var inte ens hemma och hälsade på varken jul eller nyår.

När hon sen kom hem och var måndag och tisdag hos mamma så var det i det läget att mamma började hämta sig så rejält så livet såg mycket ljusare ut.

Men i alla fall så blev mamma mycket trött hon sov flera timmar på em. varje dag samt hela nätterna. Sen blev det alldeles illrött och ett infekterat sår där hon var strålad och det nämnde hon inte för mig förrän det var så illa.

Så då fick jag ordna en snabb tid på VC tur att jag har kontakter att ta mig in även bakvägen där. Då blev det antibiotika och en längre tids smörjning med kortison. Så det ordnade sig det med.

Nu har mamma kommit i nästan gamla gängor igen. Hon säger att hon "knner igen sin kropp" det är ett gott tecken tycker jag.

Själv ska jag ner till Spine Center i Göteborg på tisdag för läkarbesök. Jag har genom vårdgarantin fått komma dit. Så nu är väl min op. ganska nära. Fast det är verkligen inget jag ser fram emot så. Det är en stor op. och jag är slutkörd i kropp och själ av min egen hemska värk. En värk som i nuläget tvingar mig till att ha morfinplåster för att klara av att leva överhuvudtaget.

Det har ju inte varit lättare då jag känt allt ansvar för mamma när hon var sjuk det sitter kvar än i mig.

Men jag ska nog resa mig jag med hoppas jag.

Tack för att du frågade!

Kram!

Vad skönt att din mamma mår bättre!

Jag minns den där tröttheten. Jag kunde sova 20 timmar om dygnet när det var som värst. Det var väldigt skönt när det var över!

Så tråkigt att din syster inte kunde hjälpa till med någon avlastning. Du har varit den omtänksamma den här tiden, det kanske får vara sin egen belöning. Nu hoppas jag att din operation blir av snart, och att den leder till ett liv utan smärta. Det är du förtjänt av!

Kramar!