Min man har (haft?) cancer i munhålan, det satt under tungan och i lymfkörtlarna på halsen. Han blev opererad och strålade för det. Tyvärr har de nog hittat mer i en lymfa, så han ska operaras igen på torsdag.

På infomötena var det blandat med folk som hade cancer i hals och mun, och överlevnadsprocenten ligger runt 80%, beroende på hur tidigt man hittar den. Det är inte alla typer av cancer i de områdena som kan opereras, så det är väldigt mycket strålning som gäller. Min man gick 30 gånger och det var efter det att de opererat honom!

Förmodligen kommer de att gå ner med en camera och titta i halsen på honom, och sen en scanning och vanlig röntgen.

Fick reda på av mamma nu att det kan vara en nerv i struphuvudet som påverkats på nåt sätt och att det är därför han inte får fram andan riktigt.

De skulle avvakta en vecka till och se om det blev bättre. Annars skickas han till öron/näsa/hals för vidare undersökning.

Hon sa med att hans höga sänka kunde bero på detta med nerven. Hans sänka låg på över 40 förra gången men hade tydligen gått ner lite nu.

Men jag känner att jag är skeptisk till det hon säger. Att hon inte berättar allt.

#2 Den kassa sanningen är att sänkan inte går upp pga att en nerv klämmer. Det händer inte… Sen kan att sänkan har ökat bero på massor av saker, men det är då inte en nerv i kläm som orsakar det.

Kram!

#3 Trodde nästan det att den inte påverkas av nerven. Så sänkan måste bero på nåt annat.

Min pappa hade ju cancer i lungorna/luftvägarna. Han hade den känslan en, klump i halsen har jag för mig att mamma sa.

Pia….

Både syster och jag misstänker ju att han har det. Och att både mamma och pappa fått reda på detta genom provsvaren de fått. Men de  säger inget till oss.
Man blir inte sån annars som pappa är. Utan anledning.

Nu sist så hade de fått reda på provsvaren ( måndags) och de såg ut som vanligt, sa mamma. Vadå som vanligt?
Något fel måste det ju vara eftersom pappa inte får fram luften ordentligt. Mamma skyller på att han inte tål hundpäls….osv….

Era föräldrar vill iaf väl. De måste önska att deras döttrars liv ska fortsätta som förut. Sett från den vinkeln så är det faktiskt rörande, att de bär allt själva för att du och din syster ska vara fria.

Ni kanske kan låta dem göra den uppoffringen för er? När de nu verkar vilja ha det så själva?

Det är klart vi gör Lena. Vad annars KAN vi göra?
Men vi far ju med illa när vi ser att det är illa och de inte vill berätta. Hur ska vi kunna stötta de på bästa sätt då?
Men jag förstår hur de tänker….fast jag skulle nog inte göra så mot mina barn om jag blev sjuk.
De vill bara väl…men det blir så fel.

Jag vet inte vad jag försökte säga. När de nu vill bära allt själva, så är kanske bästa stödet för dem att se att ni har det bra, i stället för att ni oroar er.

Lättare sagt än gjort…

Var på kalas hos pappa i förrgår. Han var jättetrött och vilade mest.
När gästerna åkt hem och det bara var jag och min son kvar så sa pappa att han hade jätteont i typ lungan på höger bak.

Han hade haft detta i 3-4 dar och onkologen ville att han skulle åka in akut som i söndags.
igår var han hos en läkare på en vårdcentral. Och denne sa att det var en nerv i kläm i ryggraden som gjorde att pappa har så ont.

Läkaren skickade hem honom med värktabletter.

jag hoppas verkligen att det "bara" är en nerv så att han inte fått värk i sina tarmar nu eller i just lungan.

Hjälper värktabletterna han fick?

Mia….Kan det vara som så att han har vatten i lungan??

Lena: Tydligen så hjälpte de igårkväll iallafall. Ska ringa hem til de ikväll och höra hur det är.

Pia: De tömde hans lunga från rent blod för några veckor sedan och satte sedan dit nåt lim som gör så att den inte ska fyllas igen.