Jag hade en god vän som fick bröstcancer. Hon var mitt uppe i karriär och familj, med två barn som bara var några år gamla, när hon fick sin diagnos.

Det var en chock förstås, men hon blev opererad och strålad och så var det inte mer med det.

Hon fick mammografi efter ett år, som man får, och efter det förändrades hennes liv.

För de hittade fler tumörer, och den här gången hade det spritt sig till lymfkörtlarna. Hon blev opererad, fick cytostatika, tog sig igenom, började återhämta krafterna. Men hon hann inte ens hämta igen sig förrän hon fick nya besked. Det hade spritt sig igen, denna gång till skelettet.

Hon gjorde en lång resa. Och trots att hon var en fullkomligt ostoppbar kvinna med enorm energi och bräddfylld med charm och empati, så tappade hon modet, fick depressioner och blev rädd för att gå till läkare, för de gav henne bara dåliga nyheter.

Så hennes läkare sa till henne: "Gör avslut. När du har blivit opererad, då är det en seger som du kan vara glad över och fira. När du är färdig med strålning, så är det klart, du kan lägga det bakom dig.

På det sättet kan du ta en sak i taget, och dessutom vara glad över det du klarat av."

Det blev lättare för min vän efter det. I stället för att leva i en djup mörk tunnel växlade ljus och mörker i hennes liv, som det normalt gör i allas liv.

Sorgligt nog överlevde hon inte cancern. Hon dog på ett sjukhus, med sin älskade familj hos sig. Mannen, som kämpat för sin hustru i alla år, och de nästan vuxna barnen, som har ärvt sin mammas mod, charm och inlevelseförmåga. Inte vet jag vad det beror på, men alla i den familjen har stora hjärtan.

Det är mycket jag kommer att minnas av min vän, för hon var en klok kvinna och hon spred mycket glädje. Det recept för ett lyckligt liv som hon fick av sin läkare, att vara glad över det som går en i händer i stället för att oroa sig för framtiden, är en av många saker jag alltid vill komma ihåg.