![[mia-38]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
När världen omkring en rasar
Man tror man är stark i det hela….man tror man klarar det mesta och försöker att vara ett stöd för den sjuka och sin familj…..men till slut kommer den dagen då allt rasar över en.
Då man begriper och fattar att en älskad familjemedlem är dödligt sjuk.
Man känner sej som den mest ensammaste människan på hela jorden. Man har en klump i magen och halsen som inte vill försvinna. Tårarna rinner ner för kinden och man kan inte sluta.
Jag har nog hamnat i detta nu. Det bara flög på mej. Pang!! Booom! så sitter jag och storgråter över pappa och det orättvisa i det hela.
Jag har hållt detta för länge inom mej…trott att jag är stark och klarar detta.
Men så är det inte…..nu känner jag mej liten….sårbar….
Har ni också vart så här? Starka som björnar och efter ett tag så bara rinner det över?
Åh vad jag känner igen.
Ja, jag känner precis igen det där, att plötsligt upptäcka att jag är liten och svag, beroende av andras hjälp och utsatt för världens orättvisa.
Men vet du vad som händer sen? Du kommer att bli starkare än förr. Om det sker om en timme, en månad eller ett år vet jag inte, men jag vet att du kommer att hitta mer styrka inom dig än du hade tillgång till förut.
Du är en varm och omtänksam människa Mia. Även om du känner dig svag och hjälplös just nu så blir det bättre. Det kommer att gå bra för dig.
Kram!!
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
# 0 Tillåt dig själv att känna och att gråta Mia. Klart att även den som försöker vara stark in i det sista och finnas där för alla till slut själv rasar. Vet hur det känns och sänder dig all styrka i mina tankar jag kan. Det är helt okej att känna sig liten och svag, det gör vi alla ibland.
Kram
Amor Vincit Omnia
Starta ny diskussion