Tänker på er, jag hoppas att det går bra för din pappa.

@-->->---

Tack Agilis…

Jag ringde till akuten idag. Då hade de inte fått besked på röntgen. Nu efter 4½ timmars väntan så tycker man att det borde vara klart…
Pappa vill INTE att vi kommer in. Och det måste vi respektera.

Det finns nåt värde som man mäter cancern på…kommer inte ihåg vad det heter..men det var uppe i 370. Och det är mycket!!

Både syrran och jag känner att det är fara och färde nu.

Usch, jag tänker att det måste vara oerhört svårt att inte kunna åka in finnas där för din pappa.

Kram

Det är jättesvårt…och vi mår inte alls bra av det. Men vi måste respektera hans vilja. Mamma blev nästan arg på mej när jag ifrågasatte varför han inte ville det.
Tänk om pappa lever det sista dygnet….man har ju hört att det går fort i slutet (….som tur är….) men att inte få ta adjö av honom….inte säga hur mycket man älskar honom…

Ja, det är klart att vad han vill är viktigt. Jag vete ändå sjutton om jag hade kunnat hålla mig borta. Jag hade nog åkt in ändå. Det hade gjort mig så frustrerad och ledsen, ni hör ju till familjen ni med. Vilken oerhört svår situation.

Jag hoppas ändå inte att det blir så att ni inte kommer att kunna ta farväl. Jag håller tummarna för att ni kommer att kunna umgås och prata med varandra.

Jag ringde in igen….läkaren var på G med svaren på röntgen.
Jag pratade med en sköterska och hon frågade om jag ville prata med pappa.
Precis när hon skulle gå in med telefonen till han så kräktes han och sa att det var åt helvete. Så jag kunde inte prata med han då….

Det är jättesvårt. Jag både vill och inte vill åka in till honom…Jag vill för att vara med honom i denna svåra stund….och samtidigt inte för att respektera hans vilja.

Läkaren skulle ringa mej sen och då ska jag fråga om h*n inte kan gå och fråga pappa om vi får komma in. Säger han då "nej" så blir det så ikväll. Men vi tänker åka in imorrn istället då.

Mina tankar går till er…Kram

Shit. Fan. Helsikes jävlar.

Jag kommer ihåg när min pappa dog (i cancer, men stilla och fridsamt - han somnade bara). Mamma var där och jag kom 10 minuter efter. Åk dit och ta farväl även om det är över. Om det nu är dags alltså.

Syster min fick tag i pappa på tele…och då lät han jättekonstig, sa hon.
Röntgen syntes det ingen förändring på och läkaren hade sagt att tarmen kunde ha vridit sej så att det blev stopp nånstans….och att det var därför pappa blev så dålig.

Pappa avslutade samtalet med henne något konstigt…Sa att; Hälsa de dina, och sen la han bara på.

Syrran tolkade detta som ett farväl.

Jag ringde pappa en stund efter och han lät glättig och piggare.
Han sa att han åker hem idag för de kan ändå inget göra mer där inne för honom.

Men HUR kan det bara vända på en timme??? När jag pratade med sköterskan och hon skulle lämna över  telefonen så spydde han ju och sa att allt är åt helv,,,e.

Vill han åka hem och dö???? Döljer han nåt för oss???

Tumörmarkören var uppe i 370 för ca en månad sedan….i mars var den i 90.
Så det hade ökat. Och en som jobbat med detta sa att det en aggresiv tumör.

Vi fattar ingenting….men jag ska ringa hem i eftermiddag så jag har lite koll på pappa.

Pappa fick inte åka hem idag. Hans salter i kroppen var inte bra pga kräkande igår.
Syrran pratade med han nyss och han är inte bra alls så han vill inte att vi kommer in. Han orkar inte.

Vi förstår och respekterar detta.

Han sa dessutom att han inte har många dagar kvar….på sjukhuset eller annat, frågade syrran honom. Då blev han tyst och sa inget…..

Vi tror inte han orkar med att se oss bli ledsna när vi ser att han är så pass dålig. Det vi kan göra nu är att ringa och prata med honom och tala om hur mycket vi älskar honom…..

Usch..detta är hemskt!!!

Åh, Mia.

Mina tankar går till dig, din pappa och alla runt omkring er. Jag önskar för er skull att det går fort, om det nu är slutet.

Styrkekram!

..det är så svårt när det pendlar upp o ner..hoppet förtvivlan..bättre /sämre hela tiden..fruktansvärt jobbigt att se sin pappa vara så dålig..

Massor med fler styrkekramar till dig o din familj!

De har börjat att tömma pappas buk nu. Men tyvärr verkar inte det hjälpa mot hans andning och heshet. De trodde att inälvorna låg och tryckte på lungorna av vätskan…men tydligen så var det inte så…eller så tar det ett tag innan det blir bättre.
Men pappa känner nåt i halsen länge upp..som en klump som sitter som aldrig lossnar, säger han.
Lustigt att de inte kollat det innan…han har sagt detta så länge nu att det känns så.

Han fick två liter blod eftersom hans blodvärde nu vart dåligt med. Sänkan var nere i 58…mot 190 innan.

När cancern väl får tag så går det fort. Min pappa var proppfull i slutet, det vara inget att göra. Den sprider sig överallt, så var inte alltför irriterad äver att det dyker upp symptom lite överallt.

Hoppas bara de håller honom smärtfri.

Irriterad är nog fel ord…mer ledsen och frustrerad.

Usch så lessen för er skull!

Mängder m tröstekramar…

Pappa är hemma igen:-)

De hade tömt ut sammanlagt 5 liter vätska i hans buk!!! Men det hjälpte inte mot hans andning och heshet.
De upptäckte en inflammation i hans hals som han nu fått magmedicin mot, Omeprazol. Kanske att det nu hjälper honom.

Men vi är glada så länge han kan vara hemma. Hemma är ju alltid bäst.

Men vi har i åtanke att det kan ändras fort igen. Så är det ju med cancern. Det går upp och ner. Kan vara bra ett tag sen kommer nästa smäll.

Tänk, du skapade tråden för bara några dagar sen, Mia, och jag vet vilka känslostormar du gått igenom på den korta tiden. Skönt att du får pusta ut ett tag nu!

Kram!

Ja du Lena…Detta är hemskt.

Det händer så mycket på så kort tid….från det bättre till det sämre…och sedan tillbaka till det bättre ett tag….
*pust*
Men stackars pappa som måste ha det så….

ja de var fruktansvärd denna snabba förändring i pappas hälsa också…man åkte berg o dalbana i 220 kändes det som..man han aldrig riktigt landa i det neg/pos innan det blev tvärt om igen o igen…

Mängder med kramar igen:-)