Jag känner tyvärr ingen som haft Hodgkins. Kan bara hoppas att det dyker upp någon här som kan dela med sig av sina erfarenheter.

Kram!

Jag puttar upp det här inlägget innan det trillar över kanten, så hoppas vi att det dyker upp någon som vet mer.

Svarar din bror bra på cytostatikan?

Han har nyss varit i uppsala för kontrollröntgen men vi skulle inte få svar förens nästa vecka om behandlingen tar som den ska.

Okej. Håller tummarna för er!

Hej hej

Jag har fått diagnosen Hodgkins Lymfom i februari i år.

Jag upptäckte en svullnad på halsen och när jag visade den för mamma höll hon på att rammla baklänges och hon sade du går till läkaren  på måndag.

Den var väldig snabbväxande för när jag gick och lade mig en kväll hade jag en liten kula till på halsen som var så stor som en ärta morgonen därpå var den så stor som ett ägg och gjorde fruktansvärt ont.

Innan de opererade bort knölen för att skicka in den sade läkaren att det var ett bra tecken att den gör ont för cancer ska inte göra ont.

Men det var inget bra tecken iaf. Den 9/mars började jag cellgiftsbehandling den var faktiskt tuff för jag fick inte cellgifter som alla andra med min sjukdom en gång i månaden utan för att min växte så snabb fick jag de varannan vecka. Så kroppen hade inte mycket tid på sig att återhämta sig lite grann mellan behandlingarna.

Det finns vissa örter som sägs ha en go effekt och hjälper kroppen min mamma har en bok om det och hon stoppade i mig allt som fanns. Mottot var "allt är bättre än inget". Och det var väl tur det att hon tänkte så för jag har haft perfekta blodvärden (alltså sånna perfekta som en frisk människa har) och det har jag haft under hela min behandlingstid förutom en gång då de var dåliga men då var jag slarvig med att ta örtena.

Läkarna kunde inte fatta varför jag har sånna bra blodvärden. Dessutom var de helt fanscinerade över att min cancer redan efter halva cytostatiker behandling inte hade någon aktivitet alls längre.

Ändå var det en tuff tid. Jag är helt övertygad om att om jag inte hade tagit örterna hade jag mått betydligt sämre och cancern hade nog inte gett sig lika snabb heller.

Nu är ditt inlägg lite äldre, och jag hoppas på att det ordnade sig för din bror och att han är nogolunda pigg.

Du får hemskt gärna höra av dig till mig om du har frågor eller vill prata med någon även din bror är hjärtligt välkommen att ställa frågor eller höra av sig ifall han behöver någon utomstående som har haft samma sjukdom.

Ljus, kärlek och kraft till dig, din bror och hela familjen

#5 är lite nyfiken på vad för örter du proppades full av =)

Jag är lite skeptisk till sånt mest för att risken att en ört slår ut verksamma delar av andra ordinerade mediciner. Men trots det nyfiken på vad du åt.

#6 jag tog ringblomma, brännässla, åkerfräken

Det enda jag vet är att man inte ska ta johannesört innan man blir opererad för den ta bort narkosen.

Annars tror jag inte att det naturliga slår ut någon verkan på ordinerade mediciner utan att de bara är till hjälp.

kom på att jag även tog flytande mistel

Oj Nadi, jag skulle aldrig våga ta något naturläkemedel utan att berätta det för läkaren. De flesta påverkar säkert inte på något sätt, men hur vet man? Vanlig hederlig grapefrukt kan t.ex förstärka cellgifternas effekt så att de blir livsfarliga.

Hur gick det för dig med kemon, avbröt de den efter halva behandlingstiden? Eller fick du gå igenom alla planerade behandlingar ändå?

Cordenia, hur går det för din bror? Och för dig?

Jo jag talade om för de men de bara log emot mig…….

Nej jag fick inte avbryta behandlingen efter halva tiden utan de körde hårt även med strålningen…..

#10 Ja, då så, om de bara log.

De vill förstås vara på den säkra sidan, och behandlingarna är ju beprövade. Så man får stålsätta sig!

Min bror har även han haft behandlingar varannan vecka nu i ett halvår och kommer nästa vecka få sin sista cyto-kur. Han mådde riktigt bra de första månaderna på behandlingen med strax efter PET röntgen efter 2mån så började trötthetet och en hemsk huvudvärk komma (gjorde en LP och det var efter den som värken kom) :(, men den har blivit bättre och förhoppningsvis kommer den försvinna. Det har varit ett tufft halvår men nu hoppas jag att det kommer att vända åt det bättre.

#12 Skönt att det snart är över med cellgifterna. Jag minns hur lättad jag var när jag hade klarat av sista kuren. Strålningen kändes som en barnlek efter det. Tröttheten efter kemo kan ta ett tag att bli av med, när kroppen har tagit så mycket stryk. Att komma igång med träning av något slag gör mycket till.

Jag gissar att du syftar på dig själv också när du säger att det har varit ett tufft halvår. Man blir ju så påverkad som familjemedlem också. Men nu blir det snart bättre!

Kramar!

Jo visst har det varit påfrestande för hela familjen, och sedan har man iaf jag lite skuldkänslor att jag inte har kunnat varit hos honom lika mycket som jag önskar att jag hade kunnat. Jobbar själv inom vården och har väldigt oregelbundna arbetstider så därför har det varit lite svårt vissa gånger att hälsa på samt att vi inte bor i samma stad heller. :(
Min bror har försökt så gott det går att hålla igång och då de både har hund och ett barn som inte ens är 1år så går det inte ju inte att bara ligga still en längre tid.

Min mammas morbror fick det för tio år sedan och fick en ganska dålig prognos, men han lever fortfarande och är väldigt pigg och aktiv.

Min morfar fick Hodgins för några år sedan och även prostata cancer men han har blivit helt frisk.

Nu är båda ovanstående över 65 år.

#15  Tack för att du delar med dig! 

#14 Det måste kännas frustrerande att precis ha blivit pappa när en sån grej händer. Och säkert var det en extra sporre för honom samtidigt. Han måste ju ha ställt in alla spakar och reglage på att bli frisk!