
Tremånaderskontroll
Nästa vecka är det så dags för tremånaderskontroll efter benmärgstransplantationen för min leukemi. Ärligt talat är jag skitnervös. Jag avskyr verkligen benmärgsprovet och mina värden stiger så långsamt. De röda blodkropparna sjunker fortfarande och jag behöver transfusioner då och då. Läkarna säger att jag inte behöver vara orolig på grund av att värdena stiger så långsamt, men samtidigt trycker de hela tiden på att jag är så långsam i värdena. Hur sjutton ska man tolka det? Om jag itne behöver oroa mig, är det väl onödigt att hela tiden prata om att det går så långsamt?
Jag har äntligen fått en tid hos gynekologen också. Efter att mitt hår börjat komma tillbaka har jag blivit helt luden i ansiktet, jag antar att det beror på låga östrogennivåer och att mina äggstockar har dött av cellgifterna. Det ska bli skönt att få veta hur det ligger till med det där.
Mvh, Agilis
Heh hej…
Ja du en tremånaderskontroll är inget roligt, men ännu värre är väl att det är benmärgsprov, fan så ont alltså. De tog ju benmärgsprov på mig innan de började med cellgifter bara för att se om cancern hade spridit sig ända dit men den hade det som tur var inte. Men benmärgsprovet var det värsta jag har varit med om.
Jag tycker inte heller att de borde nämna det hela tiden för dig att det går sakta om det inte har någon betydelse hur fort det går….
Skicka lite ljus och värme till dig…..
Kram

Ja, det är inget kul. Jag får dormicum, så jag minns inget Efteråt och det är tur, men det är inte så trevligt ändå.. =/
Tack! =)
Mvh, Agilis
Det låter verkligen motsägelsefullt, att det inte är någon fara att dina värden stiger så långsamt, men att läkarna ändå pratar mycket om det. Kan det vara för att det handlar om ditt allmänna mående? Att de vill att du ska må bra så snart som möjligt?
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus

Jag hoppas att det är så enkelt Lena, och det borde det väl vara. Jag har frågat rätt ut och jag tror inte att de skulle ljuga mig rakt i ansiktet. Det är så svårt att styra över tankar och känslor ibland bara.
Mvh, Agilis
Jag kan inte heller föreställa mig att läkare ljuger när patienten frågar rakt ut.
Att styra sina upplevelser är inte lätt, men det går. Ibland kör jag Scarlett O'Haras metod, den är väldigt enkel och effektiv. Man säger till sig själv: "Det där ska jag tänka på i morgon." Och så släpper man alla jobbiga saker och ägnar sig åt något roligt.
Det fungerar bättre än man kan tro!
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
Hej hej,
tror inte heller att de våga ljuga en rakt in i ansiktet men däremot har jag varit med om något som låter mig tvivla lite om läkarna alltid säger den sanna sanningen.
När de upptäckte min cancer och tog prover röntgade de för att se om den hade spridd sig och det hade den. Det de talade om för mig var att förutom det som finns på halsen finns det en liten liten knöl mellan lungorna.
Ok tänkte jag en liten knöl mellan lungorna fixar jag med, men när jag sedan hade läkarsamtal under strålbehandlingen frågade jag om jag fick se PET-ct bilderna, hon visade mig de och då fanns även den dära LILLA knölen mellan lungorna med som hon talade om för mig att den har en diameter på 9cm!!! Undrar om man kan kalla det för väldigt liten knöl?????
Så efter detta är jag väldigt skeptiskt om jag får någon utlåtande/diagnos av någon läkare och fråga efter femtioelva gånger minst…..
Och det tycker jag är väldig synd för jag menar det ska väl tala om för en som det verkligen är!!!
#6 Det där var ledsamt. Du måste ha fått en riktig förtroendekris! Ibland undrar jag om läkare är mer rädda för konfrontationer än vad patienterna är.
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus