Jag mådde inte alltför dåligt av den "vanliga" cyton. Jag kräktes lite och fick problem med slemhinnorna i kroppen. Det resulterade i sår i mun och svalg, diarréer och hemorojder. Jag led mest av att sitta fast i pumpen så långa perioder, jag kände mig väldigt bunden. Sen fick jag en del infektioner som alla får. Febertoppar osv.

Cyton innan transplantationen däremot var rena helvetet. Den förstörde hela min kropp, vilket iofs inte var så konstigt eftersom den är designad just för det. Har fortfarande problem efter den (4 månader sedan).

Min mamma fick cytostatika i flera omgångar i flera år och hon mådde faktiskt väldigt bra.

Det kan nog bero på vilken sort man får och vilken sorts cancer vad jag förstått.

De värsta biverkningar jag fick var nog tröttheten och illamåendet. Jag hade kräkfobi innan jag fick kemo, men det har jag inte längre!

Det läskigaste, tycker jag nu i efterhand, var demensen. Mitt minne fungerade inte alls, och det tog tid innan det kom tillbaka. Jag har en del minnesluckor, och gjorde en hel del dumheter för att mitt huvud inte fungerade.

#1 Det låter som att biverkningarna från "vanliga" cyton kunde räcka och bli över. Jag har svårt att föreställa mig hur det kunde bli värre ändå.

#2 Jag har lätr mig att ju äldre man är desto färre biverkningar. Men sen är det förstås som du säger, det finns många olika sorters cytostatika för olika typer av cancer.