Jag vet ingenting om munhålecancer, och ingenting om lymfkörtlarna på halsen. Kanske någon av sjuksköterskorna på sajten vet mer.

Det bästa är förstås att fråga er läkare. Tänk efter vad du/ni vill veta, vad spridning innebär, om livskvaliteten påverkas på något sätt av att lymfkörtlarna opereras bort…. eller vad ni nu vill veta.

Men - cancer sprider sig ofta först till lymfsystemet, om det sprider sig. Och det är något annat än den cancer som uppstår i lymfsystemet, eftersom det är skillnad på metastaser och modertumör.

Jag hade en helt annan cancer (bröstcancer), men den hade börjat sprida sig till lymfkörtlarna i armhålan när jag opererades. Att det sprider sig till lymfsystemet är med andra ord ingen dödsdom!

Jag pratar länge för att säga "jag vet inte"…

Men forskningen kring cancer ger resultat. Idag botar de  cancerformer som var dödliga för 20 år sen. De gör mindre ingrepp, de har bättre mediciner.

Lycka till med allt!

Tack Lena. Det hjälpte faktiskt.

Jag är ny på det här området så det är mycket att lära.

Jag vet inte heller med just din typ av cancer men ofta tror jag att man tar några lymfkörtlar just för att va säkra på att fånga upp ev. spridning.

Men det bästa är att du frågar din läkare.

Håller tummarna för dig!

Tack för svaren. Vi tar en sak i taget nu. Operation, och sen besked på analysen av tumören.

Kanske det bara är liiiiiite….

Håller tummarna!

Det blir ganska stora ärr av det, från öronen och ner under hakan. Jag har skojat med honom och sagt att det bara är en såndär bult genom halsen som ska på plats för att han ska ha en "Frankenstein-look".

Han funderar å andra sidan på om de kan göra en ansikslyftning när de ändå är igång med att skära upp huden!

Galghumor, men det hjälper….

Ärr bleknar med tiden så även om de ser stora o röda ut i början så brukar de oftast gå ner o bli fina efter ett tag.

En ärrombildning tar lång tid längre än man kan tro.

En sak som jag fått lära mig är att man ska inte va rädd för att ta på ärren. Massera lite för att aktivera huden.

Håller tummarna inför op.

Kanske en extra bra ide att massera lite eftersom det ju är lymforna de tar? Så att man får bort vätska?

Vi får se, nu är han ju snart 50, så huden är inte lika elastisk som när man var yngre.

Jag skiter i vilket, jag älskar honom oavsett hur han ser ut, men jag kan förstå att han själv bekymrar sig för det. Jag har föreslagit att han ska hitta på en historia om när han var pirat och fick ett svärdshugg som nästan halshögg honom.

Kolla bara med sjukgymnast eller personal så det masseras åt rätt håll. Vad gäller vätska menar jag.

#8 Jag förstår att han oroar sig. Jag var jätteledsen över mina ärr, länge, och då är mina ändå mycket lättare att dölja. Men visst finns det behandlingar som gör ärren mindre synliga? Kan vara vara värt att fråga när ni är hos läkaren!

Och annars låter pirathistorien intressant! Kan bli en riktig isbrytare på fester.

Men alla ärr bleknar med tiden sen beror det en del på hur man läker. Alla har vi olika läkningsförmåga. Vissa av oss får alltid fula ärr medan andra knappast får synliga när tiden ärren behöver för att omvandla sig är över.

Pust. Nu är han opererad och de tog bara lymfkörtlarna på vänster sida, plus tumören under tungan.

Han är efter om ständigheterna ok, och förmodligen kommer han hem redan imorron, bara två dygn efter operationen.

Nu väntar vi på labb-svaren.

Alltid skönt när de gör mindre ingrepp än vad de sa från början!

Ja, man får ju lita på att de vet vad de gör.

Vi har fått svaren från operationen och det ser bra ut. De fick hela tumören i munnen, dock var "säkerhetsavståndet" på ena sidan lite för litet (1,6 mm - de vill ha 5), och det fanns lite cancerceller i en av de 7 lymfkörtlarna de tog.

Så vi ska få besked på om de vill att han ska strålas. Men allt i allt så känns det bra tycker jag.

Åh va' bra! Det är alltid en lättnad att veta, och att det är goda nyheter skadar ju inte.

Jag har aldrig varit med om att kastas omkring såhär, rent känslomässigt. Det är verkligen upp och ner. Först beskedet om att det var cancer, så väntan på scanningar, väntan på biopsier, väntan på opeation, väntan på svar… bra besked, dåliga besked, inga besked (vi har inte fått provsvaren än, läkaren är inte tillbaka förrän kl 15).

Det är otroligt stressande, och vi har bara hållit på i en månad. Hur kan man klara det i flera år?

Första tiden har varit värst när jag varit anhörig. Då var jag orolig och stressad. När jag själv drabbades var tiden efter avslutad behandling värst.

I vilket fall så blir det bättre. Jag är övertygad om att våra psyken är evolverade för att klara kriser, och komma ur dem klokare och gladare än förr.

Jag känner nu ingen som varit sjuk i flera år, så jag har ingen aning om hur det är. Kanske lär man sig något sätt att hantera väntan om man är sjuk i flera år? Fridaybrew kan säkert berätta om han dyker upp!

För egen del så går jag bara på återkoller och mammografi nu. Och jag spar íhop all återfallsnoja till kontrollerna. Däremellan glömmer jag bort att jag haft cancer. Mycket praktiskt!

Man lär sig hantera det på något sätt.

Hej halvdanske….

Min sambo har canser i lymfkörtlarna och det sitter i alla lymfkörtlar. De sitter ju främst på halsen men även under armarna o i ljumskarna. Han fick opererat bort en i ena ljumsken som va väldigt stor. Han har fått begränsad livstid vet dock ej hur länge men han svarar bra på behandlingarna. Lymfom går ej att bota bara att bromsa.