Åh stackars dig! Stackars er alla…  Vilken sorglig start på det nya året. Men nu får din mormor vila i frid.

Tröstkram!

Sänder kramar till dig och alla andra i din familj. Skönt att det gick fort och att din mormor inte led.

tack för tröstande ord i denna tråden och den jag skrivit och berättat i. känns skönt att ha nånstanns att skriva av sig i och för dom som vet hur de är men som inte står nära.

vill även säga att hon svarade på cellgiften och att tumören blev bättre så att säga. det som dödade henne var ett annat virus hon fick. hon blev frisk från magsjukan dagen innan. men för de andra viruset tog hon inte emot medicien alls, cellgiften hade slagit ut imunförsvaret vad jag förstod de som.

#3 Usch, vad tråkigt att höra att det inte gick vägen i slutänden, för din mormor. Kram till er allihop. Tyvärr är det nog inte så ovanligt att cancerpatienter går bort till och med cancerfria, utan av biverkningar av den mycket tuffa behandlingen. Det suger, det borde inte vara så! =/

#4 håller me de suger totalt!

ida ska mamma och min moster åka till morfar och rensa och kolla begravning m.m.

ja tror inte jag har fattat än att hon verkligen är borta, vissa stunder kan ja få panik å stor tjuta i flera timmar å andra stunder är de helt vanligt och jag har jätte kul när ja väl kommer på de får ja dåligt samvete :/

Åh, kära du, inte ska du ha dåligt samvete för att du är glad! Det är inget konstigt alls att "glömma bort" att man har Sorg ibland, och ge sig hän åt något helt annat.

Och hjälper det inte att veta att det är normalt, så kan du ju påminna dig om att din mormor säkert vill se dig glad och lycklig.

Kram!

idag var dödsannonsen i tidningen den ska klippas ur å ramas in med ett kort på mormor.

på torsdag är e nån tackgrej i kyrkan och den 14 är de begravning. ja tycker allt gåt så fort. de ä ju typ 2 ½ månader sen vi fick veta att hon hade canser…

hur gammal blev din mormor?

Karm på dig!

#7 Det gick verkligen fort.

Blev det en fin begravning?

#8 hon blev 62år.

#9 ja begravningen var fin men en av dom värsta dagarna någonsin.

jag har fortfarande inte fått in de helt att hon är borta. hon och ja löste oftak korsord tillsammans ja har inte ens kollat på ett korsord sen hon blev sjuk ja käner mig så dum och så fort jag blir själv så börjar ja tänka på de å sen ligger ja å stor lipar…

Jag tycker så synd om dig, rebelme. Du får en stor kram och så önskar jag att du kommer över den värsta sorgen så snart som möjligt!

en sak som är väldigt skönt är att morfar har börjat bli sig själv igen.

han jävlas som han alltid gjort och börjar bli på bättre humör.

Det var nog tungt för honom. Skönt att han hämtar sig!

Känner för dig. Tiden läker alla sår sägs det … men vägen dit kan vara hur lång som helst.

Inte ska du ha dåligt samvete för att du inte alla 24 timmar på dygnet sörjer din mormor. Det skulle hon nog inte vilja om hon visste om det. Tänk på de glada trevliga stunderna ni haft tillsammans. På det viset går du vidare också.

Kram

Margaretha (MdeW) (som är i den situationen att min man är svårt sjuk i cancer)