Vad bra att önskan kom fram till hans barnbarn och att dom förstog

Han kanske hoppades att barnbarnen skulle få lika lyckliga minnen med sina respektive? Underbar historia i vilket fall. Tack för den!

Håller med. Underbar historia.

Ja, den är helt underbar och vi som jobbar med palliativ vård får oftast ett stort inblick i familjen. Vi får veta saker som kanske familjen inte har en aning om. Men dessa förtroenden vårdar vi ömt och låter dem aldrig gå vidare.

Många kan tycka att det är svårt att jobba inom palliativ vård, men det ger så oerhört mycket tillbaka. För mig och mina arbetskamrater är det en förmån att få jobba med dessa patienter OCH hela deras familj.

Skratt, gråt, tårar, kramar , ilska och en kärlek till sina medmänniskor. Det är stort! Mitt i allt elände så är jag glad över att få vara med på resans gång, att kunna ge och ta. Det är stort!

Vi "släpper" inte taget om de anhöriga efter dödsfallet, när de väl har "landat" och förstått att de verkligen förlorat en kär, när vardagen kommer tillbaka. En vardag som inte är som den borde.

Då är vi snabba att höra av oss och kolla läget.

Jag är stolt över mitt jobb!

Jag förstår att du är stolt över ditt job och ni är guld värda. Mina mamma hade förmånen att få vistas på Hospice de två sista veckorna i livet och den vården var som ett lyxhotell.

Även kontakten med pappa var fantastisk efter mamma dött.

#5 Tack Bumbleboo, vi gör så otroligt mycket fint. Jag/vi har t.o.m. sett en ung tjej dö med ett leende på läpparna och en varm hand i sin. På något sätt är det kärlek.

Vi får så mycket med oss, vi får ilska, förtvivlan, uppgivenhet, kärlek, ömhet, omtanken om våra medmänniskor.

Men nu har ju situationen på något sätt blivit helt omvänd. Det är jag som är sjuk!!

Aldrig i livet att jag skulle vilja hamna på mitt jobb som sjuk.

FAAAN, det ser inte bra ut för mig.

Hur går det med dig?

Det går upp och ner med måendet. Jag mår illa och har huvudvärk och vinglar värre än ett fyllo. Däremot så är min prognos ganska god då man inget nytt har hittat.

Hur är det själv? Du säger att det inte ser bra ut? Har man bestämt några efterbehandlingar ännu?

Jag har en arbetskamrat som nu är friskförklarad som hade en ganska illa bröstcancer där man tog stora delar av lymfan under armen också. Hon fick både strålbehandling och cytostatika och är nu frisk som sagt.

Kvarstående problem är att armen svullnar p.g.a att lymfkörtlarna är borta men som hon säger att "det kan man leva med"