Hej Carro!

Välkommen hit!

Jag hade bröstcancer själv, men jag känner väl igen mig i den där oron som poppar upp när något känns fel. Om det är en obekant knöl, eller stramanden i armen, eller sendrag… Man blir ju helt livrädd, och så kommer man till läkare och allt är som det ska…

De är nog rätt vana, läkarna och sjuksköterskorna på onkologen, vid alla människor som jagar upp sig.   De brukar vara väldigt förstående, som tur är.

Skönt att man kan ringa och bli lugnad!

Måste fråga, vad är Brachy-behandling? Det har jag inte råkat ut för!

Tack för ditt stöd, det är så skönt med någon som förstår hur man känner.

Jo, Brachy-behandling är en sorts strålning som görs genom att de placerar ett instrument, tror det kallas för applikator, i livmoderhalsen. Detta görs under en kort narkos ca 10-20 min.(Sen väcker de en igen.) Därefter kopplar de en strålningskälla till denna som har en liten öppning stor som ett litet risgryn. Genom denna får man då strålning under ca 15 min. Tiden varierar säkert men det är inte länge iallafall. Det blir då en väldigt exakt träffsäkerhet eftersom det träffar precis där tumören sitter. Efter behandlingen tar de bort instrumentet och man ska ligga en timme ca Efteråt. Det är i ett särskilt rum man ligger under beh. Dr sitter i ett annat övervakningsrum och sköter strålningen därifrån.

Jag tror att detta är en ersättning för det de gjorde förut som de kallade för inlägg. Jag frågade min dr om det vid ett tillfälle och hon sa då att Brachy var både mera exakt och effektivt men även strålningsrisken minskar betydligt både för pat och personalen. Mycket pga att hanteringen av strålningskällan är mera säker då inte dr kommer i direktkontakt med denna på samma sätt. Förr fick de väl mer eller mindre ta i det radioaktiva inlägget med händerna för att placera det rätt + att pat fick ligga isolerad i ett speciellt rum under flera timmar medan behandlingen pågick. Nu tar ju inte hela behandlingen från narkos till att strålningen är klar mer än ca 30-60 min Det kan väl variera lite, men ungefär så.

Men det är väl kombinationen av alla tre behandlingarna som är så effektiv. Jag påbörjade ju inte Brachyn förrän under den tredje behandlingsveckan pga att den vanliga strålningen ska ha haft en viss effekt först. Skulle det visat sig att resultatet inte varit tillräckligt då så hade jag förmodliogen fått skjuta fram starten på Brachyn någon vecka. Men jag fick godkänt så tidsplanen höll. Jag gjorde totalt 5 Brachybeh och 28 "vanliga"strålningar. Sen fick jag ju även en Cisplatin-beh varje vecka. Det är ett cytostatika som de använder för att förbättra effekten av strålningen. Men det var inget man tappade håret av. Däremot så var det ganska aggressivt mot njurarna så det var mycket noga med vätskebalansen under detta dygnet då man fick beh.

Trots allt så mådde jag hyfsat under behandlingen, det kunde varit mycket värre. Klart att man var rätt trött. Jag fick lite extra blod näst sista veckan. Men allt gick enligt planen så jag var klar den 5/6.

Det blev kanske för ingående men så gick det till iallafall.

Är det länge sedan Du gick igenom ditt?

Hur upptäcktes det, var det Du själv eller…?

Har själv varit lite kluven vad gäller att äta hormontabletter efter min behandling då jag har både bröstcancer och äggstockscancer i släkten. Ja , äggstockarna tog de ju bort på mig så det är ju ingen fara. Men jag läste en artikel i somras om detta men att östrogen skulle kunna öka risken för bröstcancer och att sedan gestagen i sin tur skulle kunna ge ökad risk för livmodercancer. Så jag ville inte äta mina hormontabletter då. Jag har ju såna kombinerade med båda sorternas hormoner. Men så när jag var på återbesöket i julas så blev jag trots allt övertalad av min dr att börja igen . Hon sa då att jag är för ung för att sluta helt och att kroppen och även själen behöver detta lilla tillskott. Vad gäller risken för att jag skulle kunna få bröstcancer pga att jag äter tabletterna, är nästan minimal. Det ärftliga anlagat spelar tydligen en mycket större roll iså fall. Så om jag skulle drabbas i framtiden så kan man inte skylla på tabletterna som jag äter nu, sa hon.

Ja, det är mycket som spökar i huvudet som sagt. Men det kändes skönt att få prata med någon som förstod och det har varit lugnt sedan . Det har inte blött mer . Så de har väl förhoppningsvis rätt i att man är lite skör sas. Det var också väldigt skönt att skriva av sig lite.

Ja, det blev ju klart en hel del, som sagt.

MVH. Carro.

Det är helt otroligt, vad de hittar på inom medicinen. Brachy-behandling låter väldigt specialiserat. De måste ha tänkt till, innan de kom på hur de skulle göra strålningen dels så effektiv som möjligt och dessutom så säker som möjligt.

Precis som du har jag det i släkten, och det bidrar väl till att man blir extra nervös när man tycker att man hittar symptom?

Vi är flera kvinnor som fått bröstcancer. Jag fick det för fem år sen (måste det vara?) Men vi har inte den värsta ärftlighetsgenen. Det finns ju en gen som i det närmaste garanterar att man får bröstcancer förr eller senare. I mitt fall är det 90% chans att jag förblir frisk.

Jag har också funderat över det där med hormoner. Jag (och de andra…) hade en östrogenberoende tumör, så jag är nervös över hur jag ska klara klimakteriet utan hormontillskott.

Å andra sidan har man jämfört kvinnor som tar hormoner med kvinnor som avstår, och de som får i sig extra hormoner mår bättre och lever längre. Det är visserligen fler cancerfall i den gruppen, men bättre livskvalitet och längre liv.

Det kanske beror på att östrogenpreparaten blivit bättre?

Kram!

Vet Du om det finns någon mer på sajten som har eller har haft livmoderhalscancer?

Mvh. Carro.

Tatsja har berättat om sin gyncancer i artikeln Kvinna som blev halv.

Jag kan förvarna om att det är sorglig läsning, inte bara för att det handlar om svår sjukdom, utan för att Tatsja bemöttes väldigt illa av sjukvården och behandlades minst lika illa av sin man.

Idag är hon frisk och tapper! Vet inte hur mycket hon tittar in till oss på cancer-sajten, men du kan säkert komma i kontakt med henne.

Hej Carro! Hittade ditt inlägg och undrar hur det är med dig. Allt väl hoppas jag.

/Elin