Här kommer en bild på den "skräddarsydda" masken som knäpps fast i britsen.

Jag måste säga att det ser lite skrämmande ut…….. Hur lång tid måste du ligga i "masken"?

Första gångerna tog det ganska lång tid. Kanske  någon timme eller mer då allt skulle ställas in och lagras i apparatens minne.

Nu när allt är klart så tar det ca. 20 minuter så jag tycker det är helt OK. De brukar spela skön musik och det rör sig folk i rummet hela tiden så man kan larma om något känns fel.

Jo det låter överkomligt:-) Sen är det väl så att man står ut med det man måste stå ut med. Det är fascinerande hur ens gränser för vad man klarar hela tiden förföyttas.

När jag fick min diagnos på kronisk tarminflamation 1998 var jag hysteriskt spruträdd (jag har i hela mitt liv försökt rymma från allt vad sprutor heter). Nu sitter jag och tittar på och guidar den som skall sticka så de verkligen hittar mitt enda riktigt bra kärl som finns kvar. Jag har en venport men den vill inte släppa ifrån sig blod, bra ta emot dropp, så jag är väldigt rädd om mitt lilla kärl

#4 Det är fascinerande hur ens gränser för vad man klarar hela tiden förflyttas. Så otroligt sant.

#1 Ser lite läskigt ut, det gäller att inte ha cellskräck. Eller så blir det som moeler skrev; Gränserna tänjs hela tiden ut.

Mitt i allt elände så var det intressant att se hur monstret ser ut. Samtidigt så gav du mig en idé, så nu ska kameran vara med mig på hela resan.

#4 Jag var också rädd för nålar. Och jag hade kräkfobi… Bådadera har gått över kan jag ju säga.

Jag håller med er andra. Man är mycket mer anpassningsbar än vad man tror när det gäller.

Genom en sjukdom så lär man sig en massa nytt om sig själv, vilket kan vara både spännande och tvärtom

#5 Det här med att fota apparaten kom jag på när min man frågade hur den såg ut. (Han vill inte gå med in).

Jag är ju annars ganska försiktig med vad jag skriver och lägger in för bilder på nätet. Aldrig bilder på mina nära och kära utan bara katterna På iFokus har jag en bild på mig själv på den personliga sajten och har några bilde på Facebook också men jag är inte så aktiv där.

Min blogg är också tämligen opersonlig då jag sällan lämnar ut så mycket om mina nära mer än vardagliga detaljer. Det bär emot på något sätt. Det blir fööör privat.

Men alla är vi olika….

Jag är nog som du. Jag kan bli hur personlig som helst när et gäller mig själv och vad som händer och sker. Och hur jag mår! Men jag drar inte in familjen. Inte ens på Facebook där hela min familj också finns! men det känns inte rätt helt enkelt!

jag fick också en sån där mask när jag strålades…. gud jag höll på att dö ska ni veta men jag försökte ändå stå ut med det. de två sköterskor som var med mig under hela min tid där, Olle och Christoffer de var jättegulliga båda två. De sade även att oftast klarar folk inte av att ligger med denna så man är skitduktig om man klara av detta  :)

Det jag saknar är de ascoola sjukhusrummen som finns på tv-serier som House till exempel. Verkligheten är tristare än man önskar ibland =/

Dock håller jag med att radio/musik som är på lindrar och gör att tiden går fortare när man sitter "fast" en maskin. Men ligger jag still för länge så kan jag somna så det har hänt att de fått väcka mig för att hålla andan rätt eller för att jag är klar.

Jag blir inte strålad utan får mina cg i sprutform samt dropp, och det bästa är när man har varit vaken hela natten innan så går man till sjukan o bara somnar sen väcker dom en 3-4 timmar senare att man är klar så stapplar man hem äter och dricker något för att sen somna igen. På så vis sover man igenom det tråkiga så är det som om inget har hänt nästan. Fast jag sover väldigt tungt så det funkar inte för alla kanske.

För förmiddags tv samt dag tv suger så stenhårt förstår inte vad man ska ha normaldygnsrytm för det är jättetrist innan eftermiddagen.

#9 Tänk så olika vi är. Jag tycker 20 minuter är så där lagom. Jag är precis på väg att somna varje gång och så är det klart. Det är nästan så jag önskar att det tog längre tid vissa gånger när man ligger där i dvala.

#10 Vad skönt ändå att du kan sova dig igenom behandlingen. Skulle bli väldigt långtråkigt annars kan jag tänka mig efter som cellgifter tar så mycket längre tid innan det går in.

#10 Jag om att tänka på det du skriver om TV serier och sjukrum. Det verkar alltid vara stora fönster in så "alla" kan stå utanför och titta på…????

Undrar verkligen om det är så på riktigt?

Har du folk i rummet under tiden??? I Danmark var det UT!! när de satte igång och strålningen sköttes utifrån via monitorer.

En bild på min man under "kanonen".  (han har godkänt uppladdning )

#13 Åh, vad jag känner igen mig

Jag blir lite osäker nu när du skriver så, men jag hör dem prata och röra sig tror jag…. men det kanske hörs såpass tydligt från rummet bredvid där monitorerrna är.

De hade högtalare i rummet här i Danmark där de kommunicerade. "Nu kör vi igång" "allting OK?" osv. Men det är ju megahög röntgendos, och eftersom tandläkare osv går ut när de tar en 0,5 sekunders bild, så undrar jag om det är hälsosamt att vara därinne när det är denna typen av strålning?

Du har säkert alldeles rätt.

Jag ligger förmodligen där själv. Ju mer jag tänker på det så vore det ju konstigt annars.

#15 På tal om din man. Hur mår han nu? Hur mår du?

Vi fick grönt ljus sist (februari) och vi ska dit igen 30 maj. Men han har energi som en ekorre, han jobbar i trädgården hela tiden, gräver, släpar bort ris och klipper häcken osv.

Luften gick däremot fullständigt ur mig i feb (efter beskedet). Snacka om punkterad ballong! Jag hade väl kört på ren adrenalin eller nåt i drygt ett år. Så nu ränner han omkring och jag släpar mig ut och röjer lite pilktskyldigt.

Jag tror inte jag är så märklig, jag har hört liknande historier från andra anhöriga.

På "vårt" sjukhus hade man en 6-7 strålningapparater. De hade namn efter asagudarna! Min man var på Tor och Freja. Men det fanns Oden och Frigg osv också. Ganska kul. Mitt i alltsammans.

Det där med de amerikanska supersnygga sjukhusen har jag också undrat över. Träpaneler, glasdörrar, snygga lampor (snygga läkare ) mm.

Nån som varit på sjukhus i USA?

#18 Vad skönt att din man mår bättre. Att du har fått en efterreaktion är nog mer än normalt men jobbigt förstås.

Du får nog låta det ta sin tid för det är nog inget man kan styra. Hoppas bara du får dina krafter och lust tillbaka snart.

Här heter apparaterna tråkiga siffror bara Jag tror det finns 8 och jag har 5:an.

#20 Fast min onkolog på SÖS var rätt snygg! Fast lokalerna är mindre estetiska.

Halvdansken, kommer du eller din man att få någon rehabilitering efter den här vändan? I Sverige finns ju möjlighet att få någon vistelse på kurort betald av landstinget. Det kanske finns något liknande i Danmark?

Man behöver en chans att få ladda upp batterierna ordentligt!

#14 16 Jag har inte förstått förrän du skriver sådär hur masken måste kännas. När jag såg bilden i #1 fick jag för mig att masken var gjord i ett finmaskigt nät, men den är tät?

#22 Min mask är tät förutom hålet över munnen och näsan. Ögonen däremot är täckta så jag kan inte kika.

#18 Jag har sett broschyrer på strålningen att man kan få åka till Brännö i Göteborgs skärgård i  4 dagar som retreat. Finns både för ensamma och par. Där ges både avkoppling och möjlighet att samtala med terapeuter.

Det finns nog mer än vad man tror….

Har aldrig varit på sjukhus i USA men det skulle säkert vara en upplevlese.

Jag ska genast kolla upp det där med rehabiliterig. Vi har ju faktistiskt en privat sjukförsäkring. Den kanske man kan ha nån användning av! Tackar för tips!