Hej Lena!

Jag fick min 1:a behandling igår, så då ligger vi ganska jämnsides.

http://cancer.ifokus.se/discussions/4db926a9d4ebea6f98002c17-1a-behandlingen#discussions-1

Tusan, länken i menyn fungerar inte.

Håller mina tummar för att du ska klara den här behandlingen och må någotsånär.

Det här med att prata med anhöriga kan vara svårt. Kanske får man vänta tills tiden är mogen och det kommer från henne själv…jag vet inte. Det kommer säkert ge sig under resans gång.

Kram

Jag tror att det är otroligt viktigt att de anhöriga får vara delaktiga från "resans" start. Men som Bumbleboo säger, det ger sig med tiden.

Mina anhöria make, barn och min bror informerades direkt och är delaktiga i min sjukdom. För min del känns det jättebra och även för deras.

Jag hade även läst på hur man informerar barn mellan 9-12 år, mina äldsta barnbarn är 9 0ch 10 år. Men tyvärr han min dotter före och det blev lite väl dramatiskt för dem. "Kan vara en dödlig sjukdom." Så får man absolut inte säga, för de hör enbart "dödlig sjukdom."

Träffade äldsta barnbarnet i påsk och han var lite avvaktande i början. Men så kollade vi bandage och det var inget konstigt med det.

Sedan satt vi på trappen och pratade och jag talade om att jag skulle se ut som Skalle-Per. Vi skrattade åt hundarna som busade omkring, kollade på fjärilar och hittade en stor groda.

När de sedan skulle åka hem kramade killen om mig och sa: Men mormor du skrattar, är busig och är som vanligt, då kan du ju inte dö!"

#3 Vilka goa ord från barnbarnet. Han har säkert varit orolig och märkte nu att du faktiskt var som vanligt och då bilr det hela lite mer avdramatiserat.

Tack för alla kloka ord och stöd. Skönt att man inte är ensam i allt detta

Min lilla har ju varit med på läkarbesök och även under sista stunden av min beh. och vart smakråd när det gäller peruk, men tror hon är rädd för att jag ska må dåligt och hon inte kan göra något för att hjälpa mig. Försöker ju peppa henne och säga attd et är ju för att jag ska få fortsätta vara frisk, men kansken inte så lätt att ta in.

Har iaf haft en bra dag så här lång, unnade mig en stund i solen med en bok och rörde ihop en köttförssås, livet och vardagen måste ju gå vidare även om det är på annorlunda villkor.

Kerstinjo: Kikade in hos dig och såg att du oxå hade en helt ok dag, så vi får väl peppa och supporta varandra när det blir bakslag och glädjas åt dom bra dagarna

På återprintande och ha det gott // Lena

Jag mår bra idag också Lena. Är torr i munnen och halsen, men det är ju en bagatell och jag älskar Vichyvatten, så här dricks det flaska efter flaska.

På http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Att-prata-med-barnen-om-cancer/Nar-en-mamma-eller-pappa-far-cancer/  finns många fina råd.

Ja, vi får följa varandra på den här resan och dela gott och ont eftersom vi ligger så nära varandra i behandlingen.

Kram o ha en bra dag!