Åh, vad ledsamt att höra

Nu brukar ju den palliativa vården vara väldigt bra med mycket professionella männsikor. Allt går ju ut på att lindra och försöka göra slutet så bra som möjligt.

Hoppas verkligen att han får hjälp med sin smärta och besvären med slem. Kanske kan han få en morfinpump?

Kram till dig själv….

Jag tycker synd om er. Vi har ju precis lagt allt bakom oss med vår mamma.

Det låter som om han är riktigt dålig. Pyssla om honom riktigt ordentligt nu och säg allt som ni skulle sagt, men som aldrig blivit av.

 Vi har aldrig varit så känslosamma mot varandra, men jag passade på att tala om för min mamma att hon var världens bästa mamma. Och hur bra vi haft det, med mera.

Den vård som mamma fick var helt suverän. Det var helt underbara människor som kom och tog hand om mamma hela tiden. Vi hade mycket frågor och dom var helt öppna mot oss. Tog sej tid att sitta ner och prata med mej, fast jag visste att dom hade mycket att göra. Dom var ett verkligt stooort stöd. Dom berättade att dom gick på utbildningar hela tiden för att hålla sej uppdaterade.

Det finns ju morfin sprutor. Mamma hade hemskt ont, men sprutorna tog rätt bra och verkade snabbt, på henne i alla fall. Alla människor är ju olika.

Stor kram och jag tänker på er.

Tack för ert stöd.

Jag har nyss kommit hem och vart hos pappa hela dagen.
Mötet gick bra. Fick reda på en massa.
De har nu ökat morfinet. Och kan han inte behålla tablettformen i magen pga sina uppstötningar så sätter de in sprutor.

Tyvärr så kissar han rent blod. Gjorde så igår med. Det gör inte ont säger han men det är otäckt med allt blod som kommer.
Värken i ryggen blev bättre när de satt på nytt morfinplåster med högre styrka.

Min syster passade sen på att prata med läkaren och sjuksköterskan ute.

De sa att det är akut läge. Att han närmar sej slutet och att de ska se till så att han inte har ont.

Pappa grät när jag var hos han. Det har han aldrig gjort innan. Så jag hann säga mycket till honom när vi var ensamma.

Nu ska jag få närståendepenning så fort hans läkare hör av sej till mej med intyg.

Vi hoppas att det går fort för honom i slutet. Vi ska sova ute i extrastugan så vi finns tills hands nära.

Skönt att det blev ett bra möte. Det betyder så mycket.

Även att de sätter in mer smärtstillande för honom.

Ni har en svår tid nu men det kan också bli en fin tid då man får sagt vad man vill och bara finnas till hands. Det betyder säkert mycket för honom och för er också.

Min mamma dog på Hospice för 6 år sedan (hon hade äggstockscancer) och det gick snabbt det sista. Hon hann att vara där i 14 dagar bara. Där var underbart och fantastisk personala men skönt att det gick fort.

Maria….
Det är viktigt att personalen är förstående och kan sina saker. Skönt för din mamma att det gick fort för henne.

Tycker hemskt synd om min pappa. Jag frågade om han hade ångest. Men det hade han inte. Morfinet tar bort det. Men han tycker det är jobbigt.
Vi finns där för både honom och vår mamma. Viktigt att hon med får hjälp.

#5 Ja, du har rätt. Din mamma behöver givetis också en massa stöd och ni andra….

Skönt att din pappa inte har ångest men det är klart att han har det jobbigt.

Usch, vad jag lider med er nu. Hoppas det bästa för din pappa och er alla.

Starka kramar till dej….

Mia, så ledsamt att höra…

Jag har inte mycket att säga till det som redan sagts i den här tråden. Det är gott att höra att ni talat med varandra, du och din far, så att det inte lämnas saker osagda. Och vad bra att du får närståendepenning! Så att du kan vara hos din pappa.

Varma kramar! Jag ska tänka lite extra på din pappa, dig och er familj.

Jag jobbar med palliativ vård och har som uppgift att se till att patienten mår så bra som möjligt ur flera aspekter - fysiskt, psykiskt, socialt och andligt/existentiellt.

Den palliativa vården ska ge patienten bästa möjliga livskvalitet efter hans/hennes förutsättningar. Vad som är livskvalitet för patienten kan bara han/hon själv avgöra.

Det viktigaste för din far är i nuläget att han inte har ont eller känner ångest. På vår avdelnng finns alltid personal, som är avdelade till att finnas vid den sjukes sida dygnet runt.

Så få personalbyten som det är möjligt, när anhöriga inte kan/orkar eller vill.

Vi är också utbildade till att stötta/stödja/trösta anhöriga. De behöver också mycket hjälp.

*kramar om dig*

Hej Kerstin.

Pappa vårdas hemma till slutet. Så det är vi närmast anhöriga som får finnas vid hans sida hela tiden nu. Men han får den bästa vård av sjuksköterskor och läkare som kommer ut.

Min syster och jag ska snart ut till de igen. Vi är där så mycket vi bara kan.
Jag ska anmäla om näraanhörigpennig idag….försökte ringa pappas läkare igår om ett intyg men fick inte tag i henne..så denna veckan går jag utan nån betalning alls.

Det är en tuff tid Mia, så ta till vara allt ni kan. Våga prata om svåra saker, men våga även att skratta och ha roligt tillsammans.

Det är helt ok att tala om roliga saker och brista ut i skratt är så otroligt viktigt. Det är lätt att glömma och kan kännas som absurt att skratta när er far är döende, men det är otroligt befriande.

En sak som också är viktig; Glöm inte bort er själva i denna svåra situation.

Kram!

Kerstin…

Jo vi skrattar en del med…Man kan inte bara prata sjukdom.
Min syster tycket det var fel när de kom och vart så hurtiga igår…men det tycker inte jag.
Humor är en viktig del att behålla i det hela och pappa skrattade ju med.

Jag är oerhört stark än…så jag stöttar de så mycket jag orkar. Det kommer nog Efteråt sen.

Mia, den värsta tiden kommer alltid Efteråt. Men samtidigt har ni upplevt så mycket positivt med er far. Allt är tillåtet, skratta, fnissa, prata om gamla minnen, gråta, förbanna sjukdommen.

Du verkar ha rätt inställning i denna svåra tid och man kan vara oerhört stark i en svår situation, få en styrka man inte trodde man hade.

Orkar han komma upp något (rullstol) så kan det vara skönt att kanske komma ut på balkongen en stund och titta på denna fina vår. Små saker kan betyda så mycket när man är obotligt sjuk.

Glöm heller inte att det finns massor av anhörigstöd, ta upp det med ssk när de kommer.

Mia

Se till att du blir sjukskriven tills du får penningen. Du kan inte gå utan att få betalt. Man tänker inte på pengar i sånt här läge, men det kommer surt Efteråt.

Det du skriver om att du är stark känner jag så väl igen. Men tänk lite på dej själv ändå

Har din pappa nattvak? Det kan kännas tryggt.

Vår hemtjänst sa till oss att gå ut på en promenad eller gå och handla så vi kom ifrån lite och fick lite frisk luft. Dom fanns alltid till hands.

Om din pappa inte orkar gå ut, så spela lite vårfågelkvitter på radion. Det blev väldigt uppskattat hos mamma. Hon hann inte uppleva våren och vårfåglarna. Vi satt också och skrattade och mamma sa att hon tyckte det var kul.

Många kramar

Är hemma nu bara för att hämta lite saker. Vi ska sova hos mamma och pappa.

Pappa ligger nu mest i nån slags dvala. Han har typ vart vaken 10 minuter under dagen. Han kan knappt prata och han är knappt kontaktbar.
Så slutet är nu nära.

Jag ska höra med min arbetsgivare om vi kan ta denna veckan som sjukpenning….tar ju ett tag innan penningen går i genom…och då är det säkert så att pappa inte finns längre.
Men då behöver mamma allt stöd hon kan få…Kan man utnyttja den penningen till det med?
Pengar är inte viktigt i detta just nu…men det måste ju fungera även sen med..

Kan man begära nattvak av någon? De undrade om vi skulle åka in med honom…men vi vill inte att hans sista timmar ska bli på sjukhuset..och det vill inte pappa heller.

Mamma sover jämte honom så hon håller lite koll under natten…och vi finns inte många meter bort heller. Så han är aldrig ensam.

10 dagar per år brukar man kunna utnyttja för nära anhörigs svåra sjukdom och död. Men det brukar vara helt upp till arbetsgivaren att godkänna detta.

Hade en kollega i Göteborg vars pappa dog hastigt. Han bodde långt upp i Norrland. Hon fick ta ut tre dagar vid själva dödsfallet. En dag för resan, en dag för umgänge och en dag för resan hem. Likadant vid begraviningen.

Skönt för din pappa att ha sina nära omkring sig. Även om han inte är vaken så mycket så känner han med all säkerhet er närvaro.

Det gör er gott också tror jag att vara med honom in i det sista även om det är en svår tid

Kramar.

Mia

Min mamma fick ett larm. Och när hon inte klarade av att använda det natte tid, så satte dom in ett nattvak. Även när vi var där. Prata med vårdpersonalen. Sista dagarna hade hon vak dygnet runt. Och det kändes oerhört tryggt. Dom fanns där både för mammas och för vår skull.

Var inte rädd för att fråga personalen. Dom finns där för er.

 Tänker på er

Hej på er alla.

Igårkväll fick vi ringa in en sköterska som kom och kollade läget. Pappa kvicknade till efter att ha legat i dvala hela dagen.
Vi begärde att de skulle få nattsjukköterska och fick under natten till idag så pappa vart lite orolig.
Numera ska de få det hela tiden så mamma avlastas om nätterna. Sedan får vi hjälpa till om dagarna så gott det går.
Idag vart han piggare….pratade och skojade…
Men vi vet ju…nästa dipp kan vara den sista då han faller i medvetslöshet.
Så vi får ta tillvara dessa dagar han är sådan här.

Vad skönt med avlastning för din mamma och er.

Håller med dig. Ta vara på dessa dagar så gott det går.

Tänker på er i massor vid er tunga stund, tårarna rinner ner för kinderna då jag tänker tillbaka tills för 7 månader när vi satt o vakade över vår pappa innna han lugnt o fint somnade in på balkongen på hospice, vilka fantastiska människor det var där som jobbade, o nu är det er tur…så grymt livet kan vara…

Skönt ni har varandra iallafall o kan stötta trösta varandra..

Hoppas för din pappas skull att det går fort o lugnt när han somnar in..

Skönt att han är medveten vissa stunder så ni kan prata o skratta för det måste man… vi satt o pratade om vardagssaker när pappa bara somnade in…skönt på ngt sätt..

Kram Åsa

Man känner verkligen med er och allt kommer igen när man läser det du skriver. Mamma gick ju bort i februari. Sista samtalet jag hade med henne var att hon ville jag skulle så blomfrön som lockar till sej fjärilar. Så jag har gjort en rabatt till mamma där jag ska så dessa och så ska jag plantera buddleja som ska vara riktiga fjärils favoriter.

Mia! Du behöver inte ha läkarintyg för att börja ta ut Närståendepenning. Anmäl till Försäkringskassan Den dag du börjar ta ut dagar. Du får sedan Hem en blankett att fylla i. Läkarintyget kan du Bifoga när du skickar in blanketten. Hälsninar Kicki, palliativ ssk

Hej Kicki.

Allt det är fixat…*L*

Kram

Ok vad bra. Jag tänkte mest på att du skrev att du går hemma utan betalning och väntar på läkarintyg, vilket man alltså inte behöver göra. Många vet nog inte om att man kan börja plocka dagar utan att först ha läkarintyg. Styrka till dig och din familj!

Jo det är sant Kicki….Jag trodde inte man får betalt för de dagar innan de fått in ansökan. Men får man ta dagar innan så är det ju bra.

Men får jag inte det så betalar min mamma mej det som fattas.

Min pappa han kämpar och kämpar.
Han får ca 20 droppar näringslösning per timme nu/vannan dag….kroppen kan inte ta emot snabbare.
Han får svårt att andas då kroppen fylls med vätska, så han får även vätskedrivande.
Han har hela mun och hals full med svamp igen. Han är bara skinn och ben.
Men han klamrar sej fast vid livet….vi undrar hur länge han ska orka?
Och hur länge VI som vårdar han ska orka.
Jag är enormt trött!

Pappa får vak om nätterna och på dagarna är det mamma, syrran och jag som tar hand om honom. Igår menade han på att min syster och jag skulle lära oss allt så sköterskena slipper komma ut. Men vi får ju inte göra sånna saker de gör.
Kändes lite som om att vi ska sköta allt åt honom till slut…men det är ju inte meningen att vi ska vårda..utan vi ska finnas till hands för annat.

Just nu är det oerhört tufft.
Både för honom och oss. Och han vill inte läggas in på sjukhus.

Pratade med mamma nu.
Och pappa är orolig i sinnet. Hon skulle ge han en lugnande tablett. Men verkar inte den nu så får vi tillkalla sköterskor. Han ska inte behöva ligga och ha ångest.

Han har varit lugn ända tills nu. Och vi har haft två bra dagar då vi tittat på Åsa-Nisse. Känns som om han velat vara så mycket med oss som han kunnat.

#25 Som du säger, kontakta omedelbart pallia teamet. Ångest ska inte ens få förekomma. Kanske man måste se över hans smärt- och ångestlindring och ev höja morfindoseringen.

kram!

Styrkekram till dig, Mia! Du är fantastisk.

Kramar från mig med….

Du och din familj går igenom en enormt tuff period just nu. Jag beundrar dej för du låter så stark.

Näringslösningen gör att man får lite extra energi. Mineralvatten är bra mot svamp. Det finns ett medel man kan skölja munnen med också, men allt det där vet du säkert redan.

Jag säger som Lena1971. Du är helt fantastisk.

Nyss hemkommen efter ett litet helsike idag.
Är så psykiskt trött att jag snart bryter ihop.
Pappa vägrar ge upp trots att han är mycket dålig. Får morfin mot smärta, uppstötningar, de får ge honom massor av vätskedrivande för att ta bort det överflödiga av näringsdroppet. Och ändå får han inte mycket.
Han är orolig, "kör" med oss, har ofta en elak blick emot oss, tjatar på sin fru (min mamma alltså), håller benhård koll på vad vi gör.
Hur orkar han???????????

Han är nog inte alls vid sina sinnens fulla bruk då han ändrat personlighet under ett dygn bara.
Detta är inte min pappa.
Min syster och min mamma "smiter" ut och går med hundarna och allt vad det nu är medans jag får ta hand om stackars pappa ensam.
Jag har inte en chans att få komma ut för att kunna få nya tag.
Jag har heller ingen som stöttar mej i det hela. Utan jag får klara av det helt ensam. Och det är störttufft just nu så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.

Fy så jobbigt! Så vill man ju inte att det ska sluta?

Tror du att han är rädd, din pappa? Kan det var morfinet som förändrar honom?

Innan min mamma dog kom en präst och gav henne nattvarden. Hon (prästen) talade om hur mycket man lämnar bakom sig när man dör.

Det kan ta tid. Och det kan vara svårt att släppa taget.

Man kan säkert behöva arbeta sig igenom en del negativa känslor. Som kanske riktar sig mot de som man lämnar efter sig.

Det är tungt, och orättvist, men om du håller ut kommer din pappa säkert igenom det. Så att ni får ett gott farväl.

Döden sätter ju inte heller punkt för allt, konstigt nog.

Håll ut, Mia! Du får ta ut allt på oss, så får vi stötta dig så mycket man nu kan över nätet.

Stora varma styrkekramar till dig!

Jag håller med. Ni har en fruktansvärt jobbig situation just nu.

Försök att tänka på att din pappa inte är sig själv. Han är påverkad av både sjukdom, död, mediciner och allt vad det innebär.

Försök att tänka på honom som han "var" innan och låt inte detta bli bestående minnen.

Kan inte du också "smita" en stund? Göra något annat när din mamma och syster är hos honom? Det kanske skulle göra dig gott.

Hur som helst så beundrar jag dig och hoppas innerligt att du har kraft kvar för att orka.

Kramar från mig med.

Fy vilken tuff situation du är i. Be hemtjänsten se till din pappa så även du får komma ifrån. Var inte rädd att be dom. Det är det dom är till för. Tråkigt att din pappa är förändrad. Min mamma hade hallusinationer av morfinet, men var annars ganska klar.

Se till att du också har en chans till lite smitning. Bara att få gå en promenad hjälper en att hämta andan lite. Fråga hemvården om det inte finns någon du kan få prata med. Och som din pappa kan få prata med.

Tänker på dej. Kram.