![[mia-38]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
R.I.P älskade pappa
Nu idag på morgonen lämnade min älskade pappa oss. Klockan 9.10.
Igårkväll fick han 1 ml morfin och somnade gott på det efter en hel dag med mycket rossel och hosta i luftrören.
Min syster och jag satt hos han då han fått den injektionen. Han blev orolig och ville inte somna. Han sa en massa som vi inte kunde uppfatta.
Till slut sov han lungt.
Blev orolig och rosslade vid halv tre på natten. Vakpersonalen ringde då SSK som inte hittade och kom efter två timmar!!! Makalöst dåligt….då hade pappa hunnit vakna upp och var jättedålig.
Han fick en injektion till och somnade.
Halv åtta idag på morgonen blev han orolig. Jag ringde efter SSK. Hon kom och han blev sämre och sämre. Kunde knappt andas.
Han fick en injektion till och jag ringde ambulans.
Men han hann att somna in innan ambulansen kom.
Mamma och jag satt hos honom. Han började gäddandas och andetagen blev färre och färre tills de slutade helt.
Han somnade in lungt och fint.
Älskade pappa!! Sov i frid nu. Vi saknar dej men du har det bättre i himlen.
Du har kämpat länge nog med din sjukdom. Nu är du värd en fin vila.
Vi kommer att ses igen så småningom.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Vila i frid! <3
Och Kram till dig!
Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! 
Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.
Jag önskar er alla lite frid och vila i sorgen nu. Jag tror din pappa har funnit sin i alla fall. Kram till er!
Mvh, Agilis
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ledsamt att höra att din pappa gått bort nu, men det var väl igentligen skönt för honom efter så mycket kamp.
Nu måste ni se till er själva ordentligt. Och vara rädda om er. Man är fruktansvärt slut efter en sån här period i livet.
Jätte kramar till dej och din familj.
Tack alla.
Den sista timmen med pappa sitter på min näthinna. Ser det hela tiden spelas upp som en film för mitt inre.
Den första halvtimmen vart otäck med hans rosslande.
Till slut fick han frid (hoppas jag) och somnade in.
Kändes ändå skönt att få vara med honom då.
Och vi känner stor lättnad för hans skull nu att han fått avsluta det helvete han haft i över 1 år då sjukdomen blev värre och värre.
Saknaden är enormt stor…men det får man lära sej att leva med.
Om man fick välja hur man ska dö, är det inte precis det valet man skulle göra, att få somna in med sin familj omkring sig?
Jag är säker på att din pappa funnit frid.
Kramar!
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
Kramar till dig.
Detta är inget trevligt eller något man önskar någon annan. Men livet är vad det är och ni/du har verkligen gjort vad ni har kunnat. Ni har varit med er pappa hela tiden under slutet och när ni har distans till det hela så tror jag att ni alla kommer att vara nöjda.
Din pappa har fått frid och jag tror att du också så småningom kommer att få känna en viss form av frid.
Nu är ni ju mitt uppe i allt vad det gäller planering av begravning och annat men när allting lagt sig så kan man få sörja på "riktigt"
Han hade som sagt sin familj omkring sig vilket inte är alla förunnat.
Kramar till dig….
/Maria
Starta ny diskussion