Hej igen Brommel, välkommen hit =)

Jag fick min diagnos (akut myeloisk leukemi) den 17 maj förra året, och jag minns nästan ingenting av den faktiskt. Jag vet precis hur det kändes innan dock, för jag trodde aldrig att jag hade cancer. Jag blev remitterad till öron-näsa-hals efter att ha gått med småfeber och halsont en månad eller så, först där tog de blodprover på mig (en fredag), på måndagen ringde läkaren och sa att han remitterat mig till hematologen (vad sjutton betyder det?) för blodproven pekade på blodsjukdom, snarare än infektion. Jag tänkte att jag fått HIV, det var det som kom upp först och jag hade ingen aning om vad hemtologi var. Jag lades in samma dag, fick cvk inopererad dagen efter och sedan drog allt igång. Så det gick fort som attan och jag hann nog aldrig ens ta in och börja bearbeta "leukemi".

Jag minns också lättnaden över att behandlingen kom igång, det är skönt och man känner sig nästan "friskare" då. Så du har rätt inställning, nya tag imorgon- lång och skumpig resa, men du ska ju bli frisk nu äntligen!

Lycka till imorgon, jag ska tänka på dig!

Tack kära Agilis!!!

Jag hoppas jag har din tuffhet och ditt starka mod. Dina inlägg tidigare vittnar om en styrka som få har. Vi kan väl höras då och då?
Imorgon tar jag tåget till Gävle och sedan sparkar vi igång. Turligt nog får jag det nyaste i strålväg dvs Rapic Arc!!

Kram på dig!
Jag tänker på dig också

Oj, oj, vilka snälla ord. Jag känner mig inte alls sådan kan jag säga, men jag måste i alla fall försöka hålla humöret uppe! Jag har dåliga dagar också så klart…

Gärna! Jag finns här, "försvinner" i perioder då jag inte skriver så mycket, men jag brukar logga in och läsa era inlägg i alla fall. Eller skicka mig ett mail om du skulle vilja. Får jag lägga till dig som vän?

Härligt med ny, bra apparat! Jag hoppas den hjälper dig att sparka cancern i rumpan! =)

Kram

Jag tänker göra som du, kicka cancern både här och där…i pallet, "planeten" och rumpan.

Jag är så gärna din vän och känner mig hedrad.

Kram på dig!!

Mitt cancerbesked kom som en liten chock också. Jag var så inne på att min tumör i huvudet var godartad och det var ju alla läkare också så när beskedet kom så var det en märklig känsla.

Tänker på dig och din strålning idag.

Du kommer att klara detta

Måste kännas betryggande att strålas med det allra senaste "monstret" också. Det kan inte bli annat än bra

Välkommen Brommel!

Jag kände en knöl i nederkanten av bröstet i december. Man jag hade stått på näsan när Amos drog till i kopplet. Förbaskade is!

Men jag hade också ett blåmärke efter fallet, så "naturligtvis" berodde knölen på fallet.

Nej, nej, jag jobbar inte inom sjukvården.

Blåmärket försvann och då måste det ju vara en fettknöl. Det vet väl alla att man kan få fettknölar i bröstet?

Så blev det januari, februari och mars, oj, vad tiden går.  Mammografi? Tja, jag hade tid i november någongång. Om jag gick dit? Nä!

Nej, nej, jag jobbar fortfarande inte inom sjukvården och palliativ vård, där jag träffar många döende cancerpatienter.

Jag har nog någon dold knapp i huvudet, så jag kan stänga av det jag inte vill veta.

Men jag har en förbaskat tjatig make, så i slutet av mars nämnde jag det för min läkare. Remiss direkt, röntgen, ultraljud och biopsi direkt.

Men jag hade fortfarande inte cancer. Inte jag inte, det är något som andra får.

Va? Cancer? Jag? Var kom den ifrån?

Men jag tar det med jämnmod och bekymrar mig inte. Herregud, det går ju att bota!

Datortomografi av lungor och buk? Jaha, vad ska det vara bra för? För inte 17 har jag cancer någon annan stans.

Jag tar det lugnt och med ro, det enda som stör mig är tröttheten.

Det som inte syns eller känns; det finns inte. Min logik!

ignorance is bliss =)
http://www.youtube.com/watch?v=Z7BuQFUhsRM

Jag kunde inte bli överraskad på något sätt.

Jag gick med en knöl i bröstet i ett halvår innan jag kom iväg till vårdcentralen. Den kom och gick lite, så jag tänkte att det var någon inflammation, och så gjorde den ont, och det ska inte tumörer göra. Någonstans insåg jag hur urbota dumt jag betedde mig som inte gick till läkare.

Så jag blev varken överrumplad eller förfärad när jag fick beskedet. Och sen rullade allt på så snabbt, med operation och kemoterapi och strålning, så jag "hann" inte reagera förrän allt var klart. Då var det skönt att ha en sjukskrivning, så jag hade tid på mig att återhämta mig!

Undrar hur det ser ut idag, om man får lika god tid på sig? För mig tog det ett år innan jag trappat upp till heltid igen. Det behövdes!

#7 Jag hade tagit det röda pillret! Tror jag…

Har du varit till strålningen, Brommel? Hur gick det?

Hej på er alla!! Min första vecka är avklarad!! Det har gått så fint och jag har ju strålats med den nya Rapid Arc-maskinen som klarar av min stråle på 2 minuter och 40 sekunder. Personalen på Gävle sjukhus strålavdelning är fantastisk. De är både trevliga och mycket skickliga. Jag känner mig så väl omhändertagen och den här veckan har varit spännande och jag har nästan glömt att jag har larynxcancer. Jag känner ingenting just nu men mot slutet av nästa vecka kan det börja kärva i halsen. Dessutom bor jag så bra på hotell Clarion Winn där jag har eget dubbelrum och jag äter gott och det känns i dagsläget mer som ett spa än en cancerbehandling.

Jag ska lägga in en bild på strålkanonen så ser ni hur den ser ut denna Rapid Arc som ännu så länge bara finns i Gävle. Sedan ska ni få se en bild när jag ligger i min sexiga mask också…..Jag håller humöret på topp ännu så länge. Kram på er!! Vi hörs väl?

PS Det kändes märkligt i måndags att träda in genom dessa dörrar…..

Ursäkta men det blev något konstigt och jag lyckades köra in dubbletter. Kanske kan man ta bort det ena? I alla fall mår jag gott och känner mig trygg i den behandling jag kommer att få. Det blir som sagt 34 strålar och nu är det bara 29 kvar…Det ni !!

#13 Det låter som du har det riktigt bra

Skämt åsido, så är det skönt att höra att du har det bra och känner dig väl omhändertagen.

Nu har du börjat och jag lovar dig att när du har det bakom dig så kommer du tycka att det ändå har gått ganska fort.

Och så här ser det ut med ansiktsmasken och jag har t o m tandskenor!!!!!

Glömde skriva att det är roligt när du lägger in bilder

#14# Den här veckan bara rann iväg. Jag hade det riktigt trevligt ( om vi ser till omständigheterna) och jag ska försöka bita ihop senare när de "ökända" biverkningarna " kommer. Hur mår du kära Bumbleboo?

Jag har snart avklarat andra veckan UTAN strålning

Jag upplevde däremot att under de två sista veckorna (av 6) på strålningen, då kom biverkningarna och de sitter i ännu. Så det blir en slags efterverkning som kanske är bra att veta om.

Det hade de talat om för mig också så det kommer inte som någon överaskning.

Jag har också hört om just trötthet och att jag kan få svårt att svälja, äta och att halsen kommer att svida och värka. Jag är redo och jag litar på att jag får hjälp med smärtorna. Dessutom är det ett par veckor efter som kan vara jobbiga. Är du trött förstår jag?

Jättetrött, men som sagt jag vet ju att det kommer att gå över

Sitter och nickar till hela tiden men sover gott om nätterna ändå.

Åh, vad skönt att höra att allt har gått bra Brommel! Jag hoppas att biverkningarna inte blir allt för jobbiga också, men tänk inte för mycket på det heller! En sak i taget.

Vad skönt att bo på hotell och bli omhändertagen, det vore nåt ;)

Kram

Tack Agilis för stöd! Ja det är toppen att bo på hotell och äta gott samt ha ett skönt fint eget dubbelrum. Sedan går jag upp till sjukhuset och river av mina minuter tillsammans med så trevlig personal. Ännu känns det inte tungt men jag är medveten om att halsen kommer att kärva senare och jag blir förmodligen trött. Men vad är alternativet? Jag gör precis som du skriver Agilis, jag tar en dag i taget och imorgon drar jag ner till Gävle igen!! Nu har jag fixat nytt lösenord så nu ska jag skriva om Gävle. De är oerhört framstående idag inom radioterapi!!

Sedan skickar jag mina varmaste tankar till både dig och övriga härliga kvinnor här på forumet. Vi hörs!!

Hälsningar Rookie Brommel