Hejsan

Visst är det tungt att stå vid sidan om och känna sej liten och maktlös. Lyssna till honom och passa på att prata om saker man gått och funderat över. Se till att allting blir sagt.

Vad har han för sorts cancer?

Min mamma gick bort i mitten av februari. När hon gick hade vi sagt allt som kunde sägas och rett ut allt vi funderat över. När det var dags för henne kändes det bra att hon fick gå och även slippa smärtan. Jag sörjer, men mår bra.

Nu är det nog en helt annan sak när ens son är svårt sjuk.

Just nu läser jag en bok som jag blev tipsad om här på sajten på min mammas tråd. Den heter "Döden är livsviktig" av Elisabeth Kubler-Ross.

Titta om du kan hitta den på biblioteket om du är intresserad. Den ger väldigt mycket i såna här fall.

 Jag ger dej och din familj en stor kram.

Vilken mardröm ni måste gå igenom. Att ens barn blir svårt sjukt måste nog vara bland det svåraste att vara med om.

Sänder er en stor kram.

Vilken mardröm! Kan det finnas något värre än att ens barn blir obotligt sjuk.

Så liten och hjälplös man blir då.

Sänder er en bamsekram!

Hur har det gått, Lennart?

Lennart, när jag fick min stämbandscancer så blev min mor oerhört ledsen och flera gånger sade hon "kan jag få ta din plats"? "Jag klarar inte av att se min förstfödda få cancer"! Vi pratar mycket om hennes egna erfarenheter och jag har ju en ganska god prognos för överlevnad eftersom min cancer sitter lokalt och mycket isolerat. Jag skulle uppskatta att få prata om sjukdomen ibland men också annat. För min del är det inte så att man inte kan prata Om Cancer när jag är med utan ibland behöver jag ventilera lite mer konkreta saker om hur det gått och hur jag mår. Du är i en besvärligare sits eftersom du förmodligen kommer att se din son gå bort. Är det så? Det måste vara förfärligt för jag tänker på min mamma ord till mig om att just se sina barn få en sådan sjukdom. Hur har det gått skriver jag till dig också?