Ska in på min fjärde cytostatikabehandling i morgon. Far som en dåre mellan behandlingar, provtagningar, läkarbesök och kuratorbesök.

Tack o lov att jag fått sjukresor beviljade.

Jag hade ändå lyckats förlika mig med min cancer och fick, underligt nog, en slags ro i kroppen.

Staffan har ju varit med mig på hela "resan" och fått känna sig delaktig. Men nu finns ingen Staffan mer, ingen jag kan prata med, eller bara vara tyst med.

Ingen som skrattar åt glömskan och okoncentrationen som cytostatikan ger.

Bara tomt, tomt!

Alla papper som ska fyllas i, alla dödsbevis och släktskap som ska hämtas. Snart har jag noll koll på det mesta.

Jag kan inte ens ha Marodören Amos hemma, för jag orkar inte aktivera honom eller gå ut med honom. Min "lille skit".

Men vi har varit i Snickarstugan några dagar, med barn, respektive och alla barnbarn.

Amos blev salig, men det kommer att dröja många månader innan jag kan ta hem honom.

Fast bada har han fått göra.

Men Kerstin. Jag finner inga ord.

Hoppas bara som vanligt att du orkar genom detta helvete.

Jag kommer att orka, jag har en slags inre styrka, som får mig att överleva och minnas Staffan med en stor tacksamhet.

Har f.ö. fått min fjärde cytostatikabehandling i dag och meningen var att jag skulle få en mildare och annan sort de tre resterande gångerna.  Icke sa Nicke! Lectosyterna hade ökat, röda blodkroppar hade minskat och trombocyterna hade minskat.

Proverna (2 st) hade blivit sämre och låg inte inom godkänd ram.

Så nu har de möblerat om i sondpåsarna, jag får samma som tidigare, men i en del påsar har mängden ökats och i någon påse har mängden minska.

Min glömska, okoncentration och allmänna virrighet i huvudet hade tydligen något med en av påsarna att göra.

Jag har noll koll på det mesta.

Men, Maria, vad skönt att det gått bra för dig! En stor ktam!

Oj, vilken härlig sommar bild på ditt marodör. Man hör riktigt hur det skvalpar i vattnet. Han är väl rejält i sitt esse i vattnet. Skönt för hundar att få svalka av sej. Själv har jag skaffat en liten barnpool till mina vovvar som jag får stoppa ner dom i.